I veckan släppte vi vår serie Esportsaga, där fem ungdomar får hårdträna CS:GO under tre månader med Faruk ”pita” Pita som coach.

Serien hittar du här.

Förhoppningen är att du som tittare ska kunna lära dig något. Kanske inte att varje avsnitt bjuder på en, för dig, stor uppenbarelse, men att det iallafall finns något eller några ämnen som du lär dig mer kring.

Möjligen är det Pitas mastiga teoridag kring Retakes som du fastnar för, eller kanske är det den mentala coachen Mia Stellberg som bjuder på mest lärdomar? Serien bjuder på mycket olika – för spelare på olika nivåer.

Hur gjorde vi serien?

Programidéen färdigställdes under slutet av 2020 och våren 2021. Vi började söka spelare och första inspelningsdagen blev 12 april. Det var även första gången spelarna fick träffas.

En stor del av serien är att laget spelar hemifrån. Tre dagar i veckan satt Pita med dem och coachade, övriga två tränade de på egen hand. Uppskattningsvis har laget spenderat 300 timmar i träning tillsammans – alltså utöver individuellt spelande. 5 timmar per kväll, 5 timmar i veckan.

De har själva spelat in ofantligt mycket material från träningarna. Tanken var initialt att använda mer av detta i serien, hälften av avsnitten skulle vara in-game. Jag kommer förklara varför det inte blev så.

Planen var 8 avsnitt á 30 minuter, där hälften av varje avsnitt skulle bestå av spelande hemifrån.

Problemen hopar sig

Några veckor efter produktionsstart blev vi tvugna att tänka om, och istället fick varje avsnitt nu bara bestå av max 5 minuters in-game material och avsnitten skulle istället ligga runt 20 min. Anledningen var att vi saknade ett uttryckligt ”ja” från Valve att använda in-game material i TV.

Då gick det inte, enligt SVT:s jurister. Vi bestämde oss för att försöka tolka- och luta oss mot Valve’s Video Policy. En av konsekvenserna blev att vi flyttade serien från broadcast till enbart SVT Play.

Att mitt i produktion behöva hantera detta (ansvariga på SVT och bolagets jurister ska få säga sitt) samt att därefter omarbeta formatet, var ett rejält stresspåslag. En annan situation var när Jesper beslöt sig för att hoppa av och vi inte hade någon ersättare redo.

Jag minns det som att många sådana situationer uppstod, vilket ger bra lärdomar – saker dyker alltid upp i en produktion. Här känner jag att vi stundvis tappade fokus på laget. Hade i haft lite mer resutrser, exempelvis en extra person, så hade vi nog kunnat redovisa lagets utveckling bättre i serien.

Att följa laget

Varje vecka intervjuade vi samtliga deltagare (spelarna + pita) och eventuella gäster (ex Oskar Hemby). Utöver det skulle framtida aktiveteter planeras. Plats? Fotografer? Ljud? Schema för dagen? Boka resor. osv.

Vi hade bara en heltidstjänst för detta.

De ofantliga mängderna material som spelarna själva spelade in? Ja, allt det måste ju också samlas in – så allt finns på plats när serien väl ska klippas. Det var inte alltid filerna skickades in av sig självt, så att säga. Man fick tjata på minst en person varje vecka. Vilket man får räkna med, såklart, och nästa gång måste vi vara hårdare.

På något sätt fick vi ihop det. Det var dock en utmaning att följa lagets utveckling mestdels genom intervjuer. Alla har ju sina egna bilder och uppfattningar. Pitas åsikt fick väga tyngst.

Här känner jag att det finns stor utvecklingspotential och jag har idéer på hur man i en framtida säsong skulle få följa laget ännu närmare på servern och tydligare få se hur de blir bättre spelare.

Bootcamp

Sista veckan blev bootcamp med en avslutande final. Det funkade rätt bra. Mycket tid gick åt till inspelning. Pita fick inte lika mycket tid med spelarna som han hade hoppats. Enligt mig brist på kommunikation från båda sidorna. Vi hade kunnat kommunicera mer kring våra inspelningsplaner, Pita hade kunnat kommunicera mer kring upplägg och schema för dagarna. Inget dramatiskt, även där en lärdom.

Det hade varit intressant att se ifall 1-2 extra bootcampdagar hade kunnat leda till fler rundor mot Lilmix och Dignitas. Samtidigit var hela laget ganska slut efter den veckan.

Klippning

Vi tog sommarledigt och här trodde jag det tyngsta arbetet för min del skulle vara över. I klippningen skulle jag i första hand ansvara för in-game-sekvenserna och hur vi skulle återberätta lagets utveckling spelmässigt. Så blev det dock inte.

Jag, som satt uppe i Umeå, hade inte jättestor inblick i hur arbetet gick nere i Stockholm. Jag skötte mina uppgifter på egen hand.

Då ringde chefen . Det hade uppstått en situation som innebar att producent Ludwig blev akut tvungen att lämna projektet. Chefen frågade om jag kunde kliva in ”ro projektet i hamn”. Jag skulle med andra ord ansvara för att göra färdigt serien.

Med vetskapen att ”jävlar, nu blir det tufft”, svarade jag Ja.

I princip dagen därpå åkte jag ner till Stockholm – med en oklar känsla av att jag kanske kommer behöva stanna en eller åtta veckor.

Vi hade hamnat rejält efter i klippningen. Material var ologgat och flera redigeringsveckor hade gått till helt andra saker än just redigering. Det fanns ett skelett av första avsnittet färdigt, men fortfarande långt ifrån vart vi ville vara.

Under några månader pendlade mellan Stockholm – Umeå och fick arbetsleda tre redigerare på samma gång. Samtidigt som jag själv skrev skriva alla manus, speakrar – ja egentligen det mesta kring att skapa själva avsnitten. Det blev många kvällar.

När jag behövde hjälp fanns den ständigt peppande projekledaren Roger alltid tillgänglig.

Så en dag, efter att ha fyllt flextidbanken, låg serien där. Färdig och inskickad. Och jag tog en välbehövlig paus från allt vad heter jobb.

Känslorna efteråt

Nu är serien ute och jag har nog inte missat en enda tweet om serien. Det är mestdels positiva reaktion. En del stör sig på finskan, fattar inte varför det är finska, så här kommer svaret:

Det är den finska minorietsdelen av SVT som har betalat för hela kalaset. Ända från starten, att utveckla idén, har de finansierat. Då är såklart kravet att skapa en serie på, i det här fallet, finska. Men när vi pitchar en säsong 2, då är det på svenska vi vill göra det.

Lärorik upplevelse

Jag har märkt några slarvfel från vår sida. In-game-ljudet var konstigt i första avsnittet. Det var till exempel någon miss i slutmatcherna vad gällde poängställning. Det är slarvfel som jag å ena sidan försöker se som petitesser i det stora hela, men samtidigt inte göra om i framtiden. Och ibland märkte man fel som man tänkte ”Men det där fixade ju jag, varför försvann det?”.

Överlag är jag väldigt glad och nöjd med vad vi har lyckats skapa. Jag anser att vi arbetade under väldigt hektiska förhållanden. Jag känner att det finns en enorm utvecklingspotential till en eventuell säsong 2.

Om du vill se mer esport på SVT, se då till att göra din röst hörd på kontakt@svt.se

God jul och gott nytt år,
Simon