En jämställd sportbevakning – en publik framgång
Jämställd sportbevakning 

En jämställd sportbevakning – en publik framgång

”Jämställdhet inom sport är inte något kvinnor ska genomföra.

Det ska vi genomföra tillsammans”.

Orden kommer från Tarja Halonen, Finlands första kvinnliga president.

Jag träffar Tarja Halonen på ett seminarium i Helsingfors. Hon är där som huvudtalare och jag är inbjuden för att berätta om SVT Sports arbete med en jämställd sportbevakning.

Det är nu tre år sedan vi på allvar bestämde oss för att vår sportjournalistik ska vara jämställd. Vi gjorde halvhjärtade försök redan 2013 men 2015 gick startskottet på riktigt.

En viktig faktor (av flera) för att nå framgång har varit att mäta vårt utbud löpande och så här har statistiken sett ut de senaste tre åren i Sportnytt och Sportspegeln:

  • 2015: 25 procent kvinnor – 75 procent män.
  • 2016: 29 procent kvinnor – 71 procent män.
  • 2017: 38 procent kvinnor – 62 procent män.

Sen 2015 har vi alltså ökat andelen kvinnor i våra nyhetsprogram med 13 procentenheter och bara det senaste året ökade vi nio procentenheter. Det är tydliga kliv i rätt riktning men det är också bevis på hur svårt det är att ändra gamla mönster trots att vi lägger fokus på en jämställd bevakning dagligen.

Vi mäter också dagligen hur utbudet på vår sajt svtsport.se ser ut och här har vi kommit längre jämfört med nyhetsprogrammen i tv. Förra året handlade nästan 42 procent av alla nyheter om kvinnor, en ökning med cirka tio procent på ett år.

Kikar vi sedan på våra sociala mediekonton ser vi att det är där vi lyckas absolut bäst.

2017 handlade nästan 42 procent av våra postningar på Facebook om kvinnor, på Twitter 38 procent och på Instagram var vi i stort sett jämställda med 49 procent postningar om kvinnor och 51 procent om män.

Och då ska ni veta att fyra år tidigare var endast 23 procent av postningarna socialt om kvinnor.

Under dessa år har vi också sett en otroligt stor publik tillväxt på vår sportsajt, en ökning med flera hundra procent. Fler nyheter om elitidrottande kvinnor är alltså inte ett bojsänke i ett publikt hänseende utan en hävstång!

Vi producerar dessutom många fler egna nyheter idag när vi på allvar försöker bevaka elitidrott ur ett jämställt perspektiv. Detta gör också att övrig media i Sverige ofta citerar SVT Sports nyheter.

Det går alltså åt rätt håll men vi har en lång väg kvar till en helt jämställd sportbevakning och det är något vi måste kämpa för varje dag.

Lotta Schelin i en exklusiv intervju med SVT Sports reporter Jane Björck.

Under årens lopp har ni säkert hört många skäl till varför kvinnors idrottande inte fungerar för tv (eller för sponsorer). Individuella idrotter som längdskidor, alpint, friidrott eller simning har förvisso i stort sett alltid (i modern tid) levt i en jämställd tillvaro sett till livesänd tv-bevakning. Men lagsporter har inte varit lika attraktiva och ett av skälen som ofta anges är att lagsporterna inte är kommersiella nog.

Det får mig att tänka på den internationellt erkände författaren Fredrik Backman och hans sommarprat i Sveriges Radio där han berättade om sin första roman som blev refuserad av flera förlag:

”Ett av dom (förlagen) skrev att dom för all del tyckte att historien var trevlig men att dom inte såg någon kommersiell potential i den”.

Den historien hette ”En man som heter Ove”. Boken har nu getts ut i 30 länder, legat etta på New York Times bästsäljarlista och den har blivit både pjäs och film.

Det förlag som vågade chansa på Backmans historia om den 59-årige, lite bittre radhusägaren är nog ganska nöjt idag.

Så tänk om damidrott som fotboll, ishockey, basket, innebandy och handboll faktiskt är kommersiellt gångbar och en produkt värd både sponsorpengar och tv-satsningar? Precis som media idag satsar, och ska satsa, på mäns lagidrottande.

Tänk om någon av ligorna i Sverige är en liten guldgruva likt Backmans bok?

Linköping jublar efter SM-guldet i höstas. Foto: Petter Arvidson, Bildbyrån.

Vi på SVT Sport vet i alla fall att det finns ett stort intresse för Damallsvenskan. Därför är jag extra glad att idag kunna berätta att vi säkrat sändningsrättigheterna till tolv matcher från ligan under 2018.

Vi vet också att det inte finns någon exakt korrelation mellan antalet åskådare på läktarna och hur många som tittar på matchen från tv-soffan, något som ofta anges som ett svepande skäl till att avstå bevakning av damidrott.

I höstas roade jag mig med att titta på statistik från några tv-sända matcher och jämförde storleken på tv-publiken med åskådarantalet på läktarplats. Resultatet var intressant.

I snitt tittade 241 000 personer på mötet i Damallsvenskan mellan Linköping-Hammarby den åttonde oktober. Publikstorleken på plats i Linköping var 1235.

Dagen innan visades SHL-matchen mellan Färjestad-Brynäs hos TV4, den matchen hade 196 000 tittare i snitt. På plats i Karlstad var det 6600 som såg den matchen.

Jag jämförde också med ”Sportlördag” på Tv3 och matchen mellan PSG-Bordeaux den 30 september. Den matchen hade ett snitt på mellan 28-42 000 tittare och på plats på arenan i Paris var det 47 000 åskådare.

Eskilstunas måŒlvakt Emelie Lundberg under en match i Damallsvenskan mellan Eskilstuna och Kristianstad Foto: Per Karlsson, Bildbyrån

Siffrorna är ingen vetenskaplig undersökning men dom utmanar ändå våra traditionella tankebanor.

Tarja Halonens presidentskap gav också upphov till nya tankar. Hon var president i hela tolv år, Finlands första kvinnliga president. Och på seminariet i Helsingfors berättades det om en mamma som fått följande fråga av sin son när han en dag sett Halonen:

– Mamma, kan bara kvinnor bli presidenter i Finland eller kan även män bli det?

Det var en fråga som visar att perspektiv kan ändras när omvärldens förändras.

Idag, den åttonde mars, är det den internationella kvinnodagen.

Tack för att du läste bloggen.

Hälsar Åsa Edlund Jönsson, sportchef SVT

På bilden här nedan ses jag tillsammans med Panu Pokkinen, sportchef på finska YLE. YLE har inspirerats av vårt arbete med att försöka nå en jämställd sportbevakning och jobbar nu med samma inriktning. Men mig veterligen är vi dom enda två sportredaktionerna i världen som har denna målsättning. Känner ni till andra så tipsa mig gärna!