höst i Västerbotten
Vår vackra natur 

höst i Västerbotten

I veckan är det älgjaktsuppehåll här. I år betydde det fågeljakt. Emma & jag fick hälsa på en jätteduktig jägare i ett torp i skogen mellan Bjurholm och Fredrika. Det är som att tiden stått stilla i torpet. För att vi skulle hinna ut i gryningen fick vi stiga upp kl 04, månen var som en strålkastare och visade vägen. Emma tittade på mig som att jag var galen, blickarna man kan få av en hund. Stiga upp mitt i natten, packa bilen och koka kaffe, nu har det släppt för människan. På vägen låg nedblåsta träd.

Det blåser ju helt galet mycket, det betyder att förutsättningarna var tokdåliga. Det är iofs mycket fågel i skogen i år, men vars dom farit i stormen är oklart. Emma (eller om det var vi) råkade stöta upp ett par järpar och en orre, men dom flög och blev inte läge. Det är det viktigaste tycker jag, att enbart skjuta när man vet att man har ett perfekt läge. Annars är det alltid bättre att avstå. Fredrik som jag var ute med här har samma inställning, så skönt. Så fåglarna klarade sig bara bra. Emma markerade vars dom hade sovit och visade oss en lavskrika, olika morgonbajsar (älg och tjäder) samt en skogsmus.

Att vandra på en grusväg medans solen går upp bakom berget är heligt för mig. Färgerna. Den höga, klara luften. Jägar-Fredrik hade aldrig haft med sig någon i skogen på fågeljakt och det är lite speciellt, man kan ju absolut inte snicksnacka, vilket passar mig perfekt. Inte att jag inte vill prata med Fredrik. Alla vill det. Han är supertrevlig. Men det är så skönt att bara gå försiktigt i skogen med någon och vara helt tysta. Det fick mig att tänka på att jag ska göra det oftare. Bara svårt att förklara detta. Hur säger man? Vill du gå ut i skogen med mig och vara tyst? Haha, he hörs nalta ovanligt, är det ens okej att säga så?

Glad helg fina Kompisar! 

Vad gör ni denna Mikaelihelgen?