Okategoriserade  Susanne funderar 

Vad hände med påskmaten?

Den här påsken blev lite annorlunda matmässigt. Det var inte planerat, det bara blev så. Minns ni påskmaten jag lagade tidigare i veckan? Jag hade handlat råvaror för mina privata pengar och planen var att det skulle bli en hejdundrande påskbuffé. Det blev det nog också. Fast inte härhemma. Jag fick ett infall hips vips och packade ner alltihopa fint i burkar, la i en påse och tog med det till han som jobbar med att hälsa människor välkomna i vårt lokala köpcentrum. Eu-migrant tror jag han brukar kallas i media. Han har ett par tänder kvar, en glimt i ögat och han står där fredligt i ur och skur. Det hade snöat hela natten och var ganska grinigt ute. Påskmaten var mjuk och det kändes som att han behövde den prick just då. Jag tänkte inte mer än så. Här är vad som hände:

-Hej!

-Hej!

-I made some easter food, maybe you and your friends like it?

Han tittar ner i påsen. Där ligger ägghalvor med majonnäs, toppade med friterad kapris. Varmrökt lax. Sill. En drottningpaj. Ett grönsaksbröd. Jag får en blick. Jag försöker förklara att jag är kock. Att maten är färsk, svensk påskmat.

-It’s ok, no problem, fresh, I cooked it, you can eat, it’s safe I’m a professional chef. The sill is pickled, it’s maybe different, you can try if you like it. It’s Swedish tradition for easter. Människor som går förbi tittar på oss.

Dagen efter ska jag göra ett nytt ärende och möter en stort leende, vilt vinkande man. Har han inte lite mer liv i ögonen idag, eller är det jag? Folk tittar. Och jag vinkar tillbaka. Många känslor. Tänker på friterad kapris och ägghalvor, och behovet vi alla har av mat lagad med kärlek. Allt det här var en upplevelse för mig. Men, upplevelsen hade egentligen bara börjat. I min värld kunde jag relativt enkelt hitta på och laga nåt annat till oss härhemma i sista minuten. Lite vadsomhelst. Det fanns nog nåt i köket. Jag berättade först för mamma att påskmaten skulle bli lite annorlunda i år. Och om mötet med han utanför affären. Att jag hade gett bort påskmaten till mannen med tre tänder. Hon blev tyst först. -Vad, gav du bort ALL påskmat till han utanför affären? -Jo. Jag tror han blev glad, fast jag undrar vad han tycker om sill… Nu har jag tur att min mamma är en genuint god människa. Hon gjorde mig verkligen stolt med sin reaktion. Han behövde den bättre. Det var tydligt, speciellt dagen efter förstod jag det.

Det här lilla infallet har trots att det kom ur något mycket tråkigt, skänkt oss mycket glädje i påsk. Jag vill dela det med er för igår kom nyheter med nya siffror att hälften av oss vill att tiggeri ska bli olagligt i Sverige. Det finns många aspekter här. Det är inte lätt att veta hur man ska hantera det. Å ena sidan å andra sidan. Jag tycker inte att tiggeri är trevligt eller bra, men jag har svårt att tro att någon väljer att tigga om det finns något annat alternativ. I mig känns det som att det som borde vara olagligt är situationen att människor saknar möjligheter att försörja sig och tvingas jobba med att tigga eller andra tveksamma sysselsättningar. Hoppas att våra politiker tar ett brett grepp om det här på högsta nivå, eftersom det behöver lösas inom hela EU. Ja, i hela världen. Nu. Ju längre det dröjer, desto mer problem och motsättningar hinner skapas. Man måste börja någonstans. Det finns numera kylskåp där man kan lämna in matvaror utanför endel mataffärer. Och jag blir tacksam när jag läser att i Skellefteå, grannstaden, har man börjat försöka lösa situationen på bred front. Heja Skellefteå!

Hur tänker ni om det här? Finns det kanske några initiativ som liknar det i Skellefteå där ni bor?

Ha en superfin fortsättning på påsken.

Hälsar hela familjen Jonsson