Jamaicabloggen: Mitt Jamaica med Jan Gradvall

I dag berättar musikjournalisten och Studio PSL-MVP:n Jan Gradvall om sitt Jamaica!

Vilket är ditt första minne av reggae och jamaicansk musik?

– Jag växte upp under punkvågen då det spelades nästan lika mycket reggae som punk. Efter att The Clash och Stiff Little Fingers spelade in ”Police & Thieves” respektive ”Johnny was” hade i princip alla svenska punkband någon reggaelåt på sina repertoarer. Så jag började köpa album med artister som Burning Spear och Linton Kwesi Johnson när jag var 15 år och gjorde en egen punktidning.

Dag Vag var också väldigt viktiga. Jag tycker det är bedrövligt att Stig Vigs död nyligen inte fick större uppmärksamhet. Dag Vag introducerade också Ebba Grön för reggae. Ebba Grön spelade in en svensk version av Junior Byles ”Fade away””Tyna bort”. När jag som 16-17-åring åkte till London och såg artister som Slits och Raincoats spelade de också enbart reggae innan konserterna. Precis som att Don Letts enbart spelade reggae i pauserna mellan punkbanden på legendariska klubben The Roxy.

Vad är utmärkande för jamaicansk musik i dina öron?

– Att det är underdogmusik. Musik i motvind som därmed talar till alla i samma situation. Att ett litet u-land som Jamaica har kunnat förändra musikhistorien är fantastiskt.

Är det någon period av den jamaicanska musikhistorien som betytt mer för dig än någon annan?

– Utan att låta nostalgisk är det svårt att inte lyfta fram 1970-talet. Grunden till dub och toast (förlagan till rap) och dagens drum & bass/dubstep lades i Kingston på 1970-talet. ALL musik i världen i dag hade låtit annorlunda utan de banbrytande nydaningar som gjordes i Jamaica på 1970-talet. Lee Perry är absolut värd Polarpriset. Han är på samma nivå som Sonny Rollins, Steve Reich och Joni Mitchell.

Hur upplever du att det mediala och allmänna intresset för jamaicansk musik i Sverige har sett ut genom åren? 

– I slutet av 1970-talet och 1980-talet fick reggae enormt mycket uppmärksamhet i Sverige. Bob Marleys publikrekord på Gröna Lund var en del av att Expressen, och i synnerhet Erik Hörnfeldt, skrev så mycket om reggae, vecka efter vecka. Erik Hörnfeldt och Nina Lekander flögs till och med till Jamaica av Expressen för att göra en BILAGA om reggae.

– När jag som 21-åring var vikarie på Expressen i mitten av 1980-talet fortsatte jag skriva om reggae. Livescenen i särskilt Stockholm var också stor. Därefter klingade bevakningen av. Jag trodde det hade samband med att Dag Vags betydelse minskade. Och att det dök upp massor av mindre lyckade kopior av Dag Vag, vilket fick många att tro att svensk reggae tappat greppet.

– Senare, i och med hiphopvågen på 1990-talet, fick reggae ett uppsving då dancehall och ragga spelades av samma discjockeyer som spelade hiphop. Och skrevs om av samma skribenter. Karolina Ramqvist, Marimba Roney med flera skrev massor om Jamaica. The Latin Kings var också väldigt reggaeinfluerade. Petter har sagt att den viktigaste skivan i hans liv inte var något hiphopalbum utan ”Forces of Victory” med Linton Kwesi Johnson. Så reggae finns där hela tiden, även om den ibland vävs in i hiphop.

– De senaste åren har det stått väldigt lite om reggae i svenska tidningar. Ett öde reggae dock delar med andra musikstilar som är mycket stora på gräsrotsnivå i Sverige som rockabilly, punk och country/bluegrass.

Hur ser du som musikjournalist på att bevaka jamaicansk musik jämfört med andra genrer? Är det lättare eller mer besvärligt? Genrer som reggae och dancehall är exempelvis varit väldigt singelorienterade vilket inte alltid är en fördel då mycket av musikkritiken fortfarande är centrerad kring albumsläpp.

– Bevakningen av reggae påverkats helt klart av och lider av att musiken är så singelcentrerad. Dagstidningar och musiktidningar i Sverige recenserar album, inte singlar. Samtidigt ser man samma sak i USA och England, där reggae numera får liten medieuppmärksamhet.

– Men jag var nyligen i London och intervjuade både reggaelegender och samtida reggaediscjockeyer. De vittnar om en ny gräsrotsscen för reggae i länder som Spanien, Holland, Italien och inte minst Sverige. När jag köpte singlar på Peckings spelade ägaren Chris Peckings en färsk sjua med Million Stylez. Och han ryckte på axlarna åt att den var från Sverige, med undertexten att SJÄLVKLART kommer det bra reggae även från Sverige. Jag köpte även en fantastisk sjua på FRANSKA.

Om du får välja en jamaicarelaterad låt som du vill rekommendera, vilken skulle det bli?

Sparky ”Speaker box”, ung London-artist, klädd i elegant grå kostym, som i text och sound sammanfattar hela reggaehistorien. Och visar att Studio One-rytmer blivit folkmusik.

Jan Gradvall är en av Sveriges mest erfarna populärkulturjournalister. Han har bevakat jamaicansk musik sedan slutet av 70-talet. Ni hittar honom bland annat i Café och Di Weekend. 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Öppna alla

PREMIÄR: Ascorbite – ”Origin”

Edgar Ariza

PSL har videopremiär för Edgar Arizas EP fylld med deep house (och massa <3 för Malmö). (mer…)

Edgar Ariza har länge varit verksam på undergroundscenen som dj och producent. Just nu knåpar han experimentell elektronisk musik under alter egot Ascorbite vilket har lett till EP:n ”Origin”, som släpptes på Malmö-etiketten HMWL nu i veckan.

De tre spåren från skuggsidan av deep house har även fått en stilren och svartvit video signerad Christofer Nilsson, som du ser först på PSL.

Edgar själv hälsar att videon speglar var han trivs bäst och vill ha sin bas, alltså i Malmö. Minifilmen innehåller också en kort presentation av Edgar – så bekanta dig med både Ascorbites mörka housemusik och Malmömannen bakom, i premiären här ovan.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Death From Above 1979 – ”Trainwreck 1979″

Death From Above 1979

Första låten på tio år är här! (mer…)

PSL var på plats i kaoset bland pepparsprej och elpistoler på SXSW, då hundratals människor försökte storma in i publikhavet för att se Death From Above 1979 ge sin första konsert på fem år. Det var 2011, efter att den kanadensiska indieduon återförenats.

Nu, åtta år efter uppbrottet, har Sebastien Grainger and Jesse F. Keeler (där den senare också är del av elektro-konsonantklustret MSTRKRFT) tagit nästa steg mot ny skiva. Första låten på tio år är här och heter ”Trainwreck 1979″. Nya skivan kommer i september med titeln ”The Physical World” där überproducenten D. Sardy (som jobbat med bl.a. Red Hot Chili Peppers, LCD Soundsystem och Oasis) tagit plats i studion.

I höst kuskar kult-dancepunkarna världen runt för ett gäng turnéspelningar (dock är ingen i Norden planerad). Men nog med information, lyssna genast här ovan – på DFA 1979:s första nya på ett helt decennium!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

You have me crying out, crying out for more

lisapsl

Det må se ut som ett medley av HBO-serievinjetter men jag tar varje ursäkt att höra den här helt makalösa låten igen(mer…)

Jessie Wares ”Tough Love” har fått en video.

…och rewind.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PREMIÄR: Jonathan Undhagen – ”Åh Stockholm”

Jonathan Undhagen

Poppremiär med bussfest, turistmöte och Stockholmsresa. (mer…)

Efter låten ”Sista sång (Samma sak, samma skämt)”, som uppmärksammades som demo och senare nådde final i Metros musiktävling, har Jonathan Undhagen kommit med nytt. I nya låten ”Åh Stockholm”, som för tankarna till både Parken och Oskar Linnros, beskriver Karlskrona-men-numera-Stockholms-artisten en bitterljuv flykt från småstad till storstad.

Till popsångens ära anordnade Jonathan en releasefest på en buss. Resan slingrade sig runt i Stockholms innerstad och blev sedan till video som Patryk Konopacki filmat, och som PSL nu har äran att premiära.

Först var festen tänkt bara för vänner men sedan fick bussen sällskap av fler – av en slump mötte Jonathan en busslast med amerikanska Spotifyanställda, som också fick vara med på kalaset. Tryck play här uppe och se bussfesten genom Stockholm (som inleds med mötet med turisternas reseledare.)

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Toian gillar rude boys mot bättre vetande

Hasan Ramic Profil

Lagom långsam rub-a-dub för sommarhettan. (mer…)

Med sin tunna, Rihanna-liknande röst mässar Toian att hon borde ha lyssnat på sin mamma och inte gett sig i lag med alla dessa rude boys, men de är oemotståndliga. I den stompande, dubbiga 80-tals-retro-produktionen hörs Henry ”Junjo” Lawes ylande spöke.

”Rude Boys” är musik att försvinna till i hettan och drömma sig bort från Långholmen till Hellshire.

/H

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Dagens kulturlandskap

lisapsl

Har fastnat här ute på landet, bland småfåglar och badstegar – och den alltid lika diffusa gränsen mellan dikt och verklighet.  (mer…)

Såhär har dagen sett ut och låtit.



Min badstege i morse…

 


…som genast tog tankarna till David Hockney. Ständigt denne Hockney. Här är en av hans polaroider…

 


…som utgjorde research till serien ”Paper Pools” som han skapade genom att färga, forma och pressa pappersmassa. Boken är toppen.


 


Läser ”The Goldfinch” vilket väl är en alldeles utmärkt boktitel men den lilla fågelns svenska namn känns inte riktigt som samma blockbustermaterial.

  


Steglitsan?! Vilka visste ens, pre Donna Tartt, att det var en fågel? Jag läser i alla fall i mammas fågelbok att ”den häckar i öppet kulturlandskap” och så mycket hade jag också kunnat berätta – enligt mitt instagramflöde vinner den Beach 2014 utan konkurrens.

Jeff Tweedy och sonen Spencer (på trummor) bjöd på dagens finaste sång. Väntar nu otåligt på att min son ska bli gammal nog att spela slagverk med mig. Tweedy den äldre lyckas också sammanfatta ett av föräldraskapets stora dilemman: Never leave your mother’s womb unless you wanna see how hard a broken heart can swoon.

Vad har jag gjort? Hur ska jag kunna skydda honom mot ALLT?!

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: Hey Elbow – ”Blanca” (live)

Hey Elbow, foto: Elin Hörberg

Malmöorkestern Hey Elbow har gjort en mäktig livevideo till sin debutlåt. (mer…)

Flitiga läsare här på PSL har nog snappat upp att redaktionen fastnat för Malmötrion Hey Elbow och deras drömska ljudslingor skapade av flygelhorn, kalimba, klockspel och tramporgel.

Efter demofynd och konsert på vårt Malmökalas gjorde bandet äntligen officiell debut här på PSL i våras med sin vackra ”Blanca”. Nu har EllenJulia och Liam även gjort en urfin livevideo till sin låt. Jesper Berg och Joakim Lindberg har förevigat trion i Rosenbergsalen i Malmö tillsammans med drömmusiken och några riktigt mäktiga skuggor.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Alla vägar bär (förr eller senare) till Apollo

Ibreakhorses_2

Rapport från en fredagskväll på Roskilde. (mer…)

HaimDamon Albarn och Darkside i all ära. Men får man bara välja en, så väljer jag Apollo.

Roskildes scen för elektroniskt, det vill säga, som sedan 2012 har lyckats mätta efterfrågan från en yngre festivalpublik. I torsdags fick till exempel Banks äran att krocka med The Rolling Stones i spelschemat.

I år kan man bland annat se Maya Jane Coles, James Holden, Classixx, Ryan Hemsworth, Tokimonsta i den uppblåsbara hoppborgen (som visst sprack 2012).

Scenen är idealiskt placerad. Under bar himmel, tillräckligt nära festivalområdet, och samtidigt tillräckligt långt utanför för att det där tetrapackvinet från campingförfesten får lov att följa med.

I går hann vi precis i tid till kanadensiska Cyril Hahn vars varma r&b-set innehöll alla hans hemmasnickrade varianter av Solange, Beyonce och Destiny’s Child. Och mer därtill.



Lite tidigare på kvällen spelade norska-numera-New York-bosatta stjärnskottet Cashmere Cat.




En bit bort från Apollo sågs en överjordisk I Break Horses-Maria framför Carolafläkt…




Darkside hade rationaliserat bort delar av sin ljus- och multimediashow som fanns med på Stockholmsspelningen i våras, men ingen större skada skedd.

Och såklart Future Islands, som står för det här halvårets starkaste kulturupplevelse (och till följd av det: ett genomslag). Long way from home sjöng Baltimoresångaren Samuel T. Herring och berättade att det här nog är den största publiken de någonsin spelat för.



Ps. Notera musikvärldens starkaste lårmuskler.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Postkort fra Roskilde

IMG_0321

130 000 festivalbesökare och Roskilde blir Danmarks fjärde största stad för en helg. (mer…)



Outkast


Les Big Byrd


Halva This Is Head


Philip H Anselmo


The Rolling Stones


Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg