Information 

Sören Olsson om tv-serien Bert

sorenolsson_bert

 

Sören Olsson, som tillsammans med Anders Jacobsson skrivit bl.a. böckerna om Bert och Sune, berättar om hur arbetet gick till med tv-serien Bert från 1994.

Att göra tv-serie av vår figur ”Bert” diskuterades ganska länge på SVT innan det blev av.
Vi gjorde ju ”Sunes Jul” 1991 och redan då var figuren Bert nästan mer populär än Sune.

Många av våra Bertläsare visste inte ens om att vi även hade gjort Sune, och tvärtom. Så det diskuterades intensivt om hur Berts inre fantasier skulle gestaltas på film. Det var flera olika konstellationer som fick i uppdrag att försöka göra nåt med Bert. Till slut blev det ett projekt för den då ganska oerfarna Tomas Alfredsson.

Manus skrev vi själva tillsammans med två killar som då var anställda av SVT. Micke Hjort och Tomas Tivemark. Vår utgångspunkt var främst den första boken om Bert – ”Berts Dagbok”. Bert Ljung växer i böckernas värld från att vara 12 år i första boken till att slutligen bli 16 år i den avslutande boken ”Berts bokslut” som vi kom ut med 1999. Därefter lade vi ner serien under fem år, innan vi tog upp figuren igen och lät honom få bli yngre ännu en gång. Det är ju den möjligheten vi har som kreatörer att leka Gud och bestämma vilken ålder figurerna ska vara, om de ska få bli lyckliga eller plötsligt vakna upp en dag med sex ben.

Inga gränser existerar i fantasins värld!

 

Till tv-serien ”Bert” valde vi att skriva en ny låt, som skulle låta lite 60-tal och som skulle bli signaturmelodi för serien. Vi skrev texten och en kille som heter PJ Widestrand gjorde musiken. Lill-Babs fick sjunga in låten ”Älskade ängel” och den blev mycket omtyckt. I synnerhet eftersom Bert själv dansade till låten i början av varje episod.

Just den där typiska ”Bertdansen” hittade Martin Andersso, som spelar Bert, själv på. Han försökte härma hur de vuxna i hans omgivning brukade dansa när de var på fest.

 

Musiken i serien är en speciell sak. Flera av låtarna i tv-serien fick bytas ut när den skulle ges ut som VHS/DVD, eftersom det var så dyrt att köpa loss rättigheterna. Därför så är det den serie som nu ligger på Öppet Arkiv den rätta serien. Det är i den serien som den musik som Tomas Alfredsson valde ut finns med.

 

I första avsnittet ville vi visa att Bert var kär i en tjej som inte alls var rätt för honom. En tjej som det inte alls skulle bli nåt med. Hela upplägget med en rymdvarelse kom vi på under manusarbetet. Det fanns inte med i boken. Däremot så fanns det med att Åke och Bert försökte bygga en tidsmaskin.

Genom hela serien så finns den oändligt många små detaljer här och där, som man kanske inte ser varken första eller andra gången.

Exempel i avsnitt 1:

Vid 5:22 när pappa Fredrik nästan brer smör på mamma Madeleines bussmössa.

Vid 6:03, den förvirrade svarta mannen med en karta på torget.

Den typen av små detaljer är Tomas Alfredsson en mästare på.

 

I det andra avsnittet får Bert glasögon. Det avsnittet finns med även i boken. Vi ville berätta om hur traumatiskt det är för Bert att få glasögon, när hans egen pappa arbetar som optiker och säljer glasögon hela dagarna. Bert önskar att det skulle innebär att han slapp bli drabbad av glasögon. Anders har glasögon och mycket av det som vi låter Bert vara med om är hans egen oro när han fick glasögon i samma ålder.

 

I det tredje avsnittet så kommer Lill-Erik till klassen. Lill-Erik bygger på en verklig person. Det är min gamla klasskompis Erik som är förebilden. I serien heter han Lill-Erik Linstett. I verkligheten heter han Erik Lindstedt.

Han spelar trummor även i verkligheten och han var en av mina bästa kompisar under hela min uppväxt. Han var ofta lite krasslig och orolig av sig och det är ett av de karaktärsdrag som vi tagit med till figuren, även om vi har överdrivit det några hundra procent.

Det finns fler av figurerna som har verklighetsbakgrund. Bland annat Torleif, som är en annan god vän till mig och Anders, som arbetar som flöjtlärare.

 

I det fjärde avsnittet träffar Bert Nadja Nilsson och drabbas av hennes tre galna bröder. Från början så var de tagna från en annan serie vi gjorde i radio som hette ”Kalle Klåfinger”. Där var bröderna tre tremänningar istället och de var precis lika dumma i huvudet.

 

I det femte avsnittet är det maskerad och en gala där de ska samla pengar till välgörande ändamål. Från början så var hela upplägget ett resultat av att Anders hörde fel. Vi satt och jobbade med manus, när Anders kom tillbaka från toan. Vi pratade om en ”sån där stödgala”. Anders hörde fel och frågade ”Vad är en stödboll?” Då beslutade vi att det skulle säljas stödbollar till välgörande ändamål. Det vi själva tyckte var kul var att alla genom hela avsnittet skulle vara helt ockuperade av om man var lik eller inte.

”Du är inte så lik”.

”Du var lik”.

Extra kul att ha med Christer Ulfbåge från TV-sporten som kom på andra plats i att vara mest lik Christer Ulfbåge.

 

I det sjätte avsnittet är det basar i kyrkan. Bland annat så delas det ut en stor bunt mössor med namnet Jörgen på. Det var inte helt enkelt att få till det. Produktionen fick beställa en hel uppsättning sådana mössor och det delades ut till alla som var med i projektet. Jag fick med mig tre stycken hem. Långt senare så blev dessa ”Jörgenmössor” kultförklarade och de är nu hårdvaluta på internet.

 

I det sjunde avsnittet åker Bert och hans kompisar Finlandsbåt. Det fanns inte med i boken, och det var bara nåt som vi kom på under arbetets gång. Vi hade alla ganska sjuka och knäppa minnen från den typen av resor. De flesta av våra minnen kom inte med i avsnittet. Det passade inte riktigt in i en tv-serie för barn och ungdom…

 

I och med det åttonde avsnittet så blir fler idéer hämtade från ”Berts betraktelse-böckerna”. Bert går in i en deppig period och tycker att livet är skit, samtidigt som Lill-Erik tar ansvar för att samla pengar till klassresan. Lite kul är det att David Boati som spelar Lill-Erik pratar så bra italienska, och får en helt annan röst och intensitet när han blir förbannad på sin chef, som spelas av Anders Malmberg på slutet.

 

I det nionde avsnittet åker klassen på sin efterlängtade klassresa och Bert blir kär i Paulina. Paulina dyker upp i böckernas värld i Berts första betraktelser. I episoden hade vi tänkt att Lill-Erik skulle bli kvarlämnad vid en hållplats och att han själv fick ta sig genom skogen till lägerplatsen. Ingen skulle sakna honom. I skogen skulle han bli kompis med en älg som han sedan skulle rida runt på i skogen. Det visade sig vara helt omöjligt att hitta en tam älg som Lill-Erik skulle kunna rida på. Därför fick vi istället skriva att en elefant hade rymt från en cirkus och att Lill-Erik fick rida på den istället.

 

I det tionde avsnittet skulle det handla en konflikt mellan Bert och hans kompisar. Det viktigaste skulle vara just den konflikt som många unga hamnar i när någon säger nåt som nån annan uppfattar på ett annat sätt och så är konflikten i full gång.

Avsnittet handlade det om skolpolitikern Sven Ripa som spelas av Linus Wahlgren som kom mellan Bert och Åke. Vår figur Åke är ju en hyfsat galen person som både vill spränga saker i luften, bygga tidsmaskiner, hylla kungahuset och samtidigt vara en arg revolutionär.   Karaktären är en blandning av flera olika kompisar till mig och Anders som vi tagit karaktärsdrag från.

 

I det elfte avsnittet försöker Berts pappa Fredrik återuppleva sin ungdom genom att börja spela musik med Berts band Heman Hunters. Vi skrev en låt som Berts band spelar genom avsnittet och Johan Ulveson sjunger otroligt bra på den inspelningen.

I de avsnitt när bandet spelar så är det egentligen Åke (Oliver Loftén) som sjunger – och Bert som mimar.

 

I det sista avsnittet ville vi avsluta spektakulärt med sång och dans och massor av galenskap.

Bert ska börja på högstadiet och det ville vi gestalta så skrämmande och obehagligt som möjligt. Dödgrävaren finns med i böckerna och är som en värre variant av Klimpen.

Naturligtvis så finns det även förebilder till både Klimpen och Dödgrävaren. Men jag vågar inte nämna några namn på dem, eftersom de kanske kommer efter mig då och vill vrida om näsan på mig eller förnedra mig på nåt annat sätt. Bäst att inte väcka den björn som sover.

🙂

 

Sammantaget blev serien otroligt bra och vi var väldigt nöjda med samarbetet med alla i produktionen.

När man ser den här serien så här 20 år senare så inser man verkligen att den var bra gjord, för den håller fortfarande riktigt bra!

Eller vad tycker ni?

 

Vänliga hejsan

/Sören