Öppet arkiv firar... 

Manne af Klintberg 70 år

 manneafklintberg70ar

”När barnkonventionen blir lag kan jag dra mig tillbaka”

Idag fyller Manne af Klintberg 70 år. Han har snubblat, stått på händer, roat och oroat barn i över 45 år. Men bakom clownen Mannes mask finns en lika varm man som gör allt som står i hans makt för att alla barn ska få leka. Men hur började allt egentligen?

Ungdomsåren, prästskapet och de 2000 sidorna

När Manne af Klintberg var 18 år krockade han med sin lillebror på isbanan och slog huvudet i isen. Strax därpå påbörjade han en officersutbildning i samband med värnplikten. Men det var inte förrän några månader senare som det smällde till på riktigt. När Manne var på skördepermis krympte plötsligt hans synfält. Efter det gick allting fort. Det gick i ilfart in till sjukhuset där de konstaterade att han hade spräckt hjärnhinnan. På isen ett halvår tidigare.Med spräckt hjärnhinna kommer man inte så långt. Så för flera månader blev sjukhuset hans andra hem. Och för att fördriva tiden såg Manne sin räddning i bokvagnen som passerar förbi sjuksalen med jämna mellanrum. Orörlig och sängliggande fullkomligt slukar han litteratur med ett öga öppet i taget. Han avverkar klassisk litteratur i en rasande fart och var uppe i hisnande 2000 sidor per dag. Men läkarna var inte imponerade. Manne skulle vila och inte anstränga hjärnan. Nu fick det vara slut med bokläsandet. Och Manne slutade – när någon var i närheten. Men under kudden låg det alltid en ny roman som väntade på rätt tillfälle. Manne af Klintberg hade från början tänkt att bli präst. Men ödet förde honom istället tillbaka till litteraturen. Några år efter sin sjukhusvistelse, i början av de tjugo, börjar han studera litteraturhistoria. Med kursstarten kom en litteraturförteckning och det var inte utan en viss förvåning som Manne inser att han redan har läst alla romaner från sjuksängen några år tidigare.

Teckenspråk, Mimlinjen och konsten att komma in på en skola utan att söka

När Manne af Klintbergs första dotter föds med en hörselskada släpper han allt och blir hemmapappa. Han tar även hand om sin systers barn och börjar studera hur barn kommunicerar med varandra. Hur pratar man med ett barn som inte kan höra? På den tiden fanns det inga teckenspråksutbildningar. Men han hade hört talas om Mimlinjen på Statens dansskola där en del av ensemblen bestod av döva mimare. Av ren nyfikenhet besöker han skolan och frågar rektorn hur man kommer in. Och dagen efter får Manne ett antagningsbesked. Han hade kommit in på Mimlinjen – utan att ens ha sökt in.

Nu följer några år med konstnärliga möten med mimhöjdare som Étienne Decroux och Marcel Marceau. Och när Östersunds kommun bjuder upp Mimlinjen till en skola ute i de jämtländska skogarna tar Manne nästa steg i sin karriär. Inspirerad av de italienska clownerna Colombaioni föds där ”Min bro! Min bror!” i en dröm. En föreställning han spelar än idag.

Slumpen, bananen och den magiska cykeln

En dag blir skolan i Jämtland kontaktad av Moderna museet. De vill boka skolans grupp Skämtlänningarna. Men eftersom gruppen inte finns tillgänglig önskat datum erbjuder sig Manne att åka ner till Stockholm för att göra en enmansföreställning. Och så blir det. I publiken står en kvinna från SVT som är intresserad av att se mer och ber Manne provfilma för ett barnprogram. Provfilmen varar i fem minuter och visar en Manne som tar på sig kläder med stora problem. Och ungefär där föds tv-clownen Manne! Provfilmen ledde till ett eget program i Halvfemhuset som är en motsvarighet till dagens Bolibompa i SVT Barnkanalen. Från och med januari 1974 och tretton år framåt blev det Tisdagskul med Manne där bananen, den magiska cykeln med den svepande bakgrunden och sminkspegeln var en självklar del av eftermiddagsunderhållningen för barn på 1970 och 80-talet.

Mannes eget önskemål är Clownen och Koko som sändes 1986.

Manne är aktuell i Stockholms Parkteater 2015 med föreställningen ”Uppåt väggarna” som han uppträder i tillsammans med en dotter och en son. Han är också ordförande i Lekfrämjandet som är en del av en internationell organisation där han arbetar för barns rätt till lek. Och på frågan hur länge han har tänkt att hålla på svarar han med ett strålande leende:

”När barnkonventionen blir lag kan jag dra mig tillbaka”