Okategoriserade 

Så blir finalen av Eurovision Song Contest 2015

Vinnarna på scen i gårdagens semifinal. Foto: Andres Putting/EBU

Nu sitter jag på plats i Wiener Stadthalle igen. Och den här gången är det final som gäller.

I det här inlägget kommer jag att ge er rapport om allt det bästa från det första genrepet av finalen. Måns Zelmerlöw framträder som nummer tio av de 27 (!) bidragen. Jag uppdaterar inlägget löpande. I kväll blir det mer av samma från det viktiga jury-genrepet, som startar klockan 21.

Gårdagens semifinal gick ju vägen, precis som vi alla trott och hoppats. Sverige ser snarast ut att ha stärkt sin position som oddsetta och har dubbelt så stor sannolikhet att vinna som tvåan Ryssland och Italien.

Öppningsnummer: Ett vackert förinspelat inslag med symfoniorkester inleder. Sedan får vi ett klipp med tillbakablick på förra årets final, och på det lite klipp med bilder från Österrike. Ett tillfälle för kommentatorerna att orera.

En ensam klassisk violinist dyker upp på scenen, och ”den magiska bron” sänks ner från taket. Ser likadan ut som i semifinalerna och är förstås snygg. Conchita framför en låt från ett podium mitt i arenan. Hon bär glittrande rosa byxdräkt och presenterar programledarna, som alla har svart.

Årets temalåt ”Building Bridges” spelas. Conchita flyger i vajrar hela vägen från podiet till huvudscenen. Barnkör dyker upp på scen och stämmer in i temalåten. En rappare dyker upp och drar en vers.

Om man inte har en osunt cynisk läggning är det vackert och lite rörande, med tanke på att programmet sänds ut till så många engagerade länder.

Plötsligt hugger man av musiken och man ropar en massa instruktioner i högtalarna. Det är meningen att artisterna ska spatsera via den magiska bron upp på scenen, och de visste inte det. ”Ni artister visste inte det här. Ursäkta. Det här är vår första repetition”, säger produktionen. Men det är en fullsatt repetition, så för publiken får stämningen en knäck.

Apropå publik så är det relativt fullsatt i arenan, trots att det är arbetstid. Wiener Stadthalle har nog den minsta publikkapaciteten på Eurovision på många år. Alla som klagade på kapaciteten i Malmö Arena 2013 har fått skäl att tänka om. Köpenhamn var inte större, så Sverige tycks ha varit stilbildande efter att man under många år använt allt större arenor. Storleken på livepubliken är inte avgörande för en bra tv-produktion. En mindre arena kan rent av innebära fördelar.

Alla länder har sin egen fanbärare ur produktionen i promenaden till scen. Likheterna med semifinalen är stor, och här ser vi också en tydlig likhet med Malmö 2013, där artisterna kom in på en bro med egen flagga. Här tycker jag att det är lite rörigare, och ”Building Bridges” gillar jag som låt, men ”We Are One” var fantastiskt.

Österrike har spunnit vidare ganska hårt på tankegodset som infördes i Eurovision 2013. De spelar till och med den ryska fredslåten från 2013 samtidigt som ett kollage med personer från olika delar av Europa visas, inklusive två killar som kysser varandra.

Programledarna berättar att programmet sänds i 45 länder. Det betyder att många familjer samlas den här kvällen och gör något tillsammans.

Dags för bidragen. Jag kommenterar inte alla under den här repetitionen eftersom det varken är jury-genrep eller sändning utan fokuserar på bidragen där det finns något av intresse att säga.

Slovenien: Låtarna drar igång, och produktionen har valt att ge Slovenien startnummer ett. Låten är en av de mest moderna i startfältet, och valet är därmed i linje med när Sverige lät Österrike inleda den första semifinalen 2013. Artisterna som tävlade i går är knappast pepp på den här repetitionen. Jag tippar att Måns kommer att ta det lugnt.

Frankrike: Många blev provocerade när den här låten sågades grovt av panelen i Inför Eurovision Song Contest 2015. Jag blev mest förvånad, för jag tycker själv att det är et vackert bidrag, även om man kanske inte kommer att minnas det. Produktionen har tydligen varit mer på införpanelens linje, eftersom man tilldelat Frankrike det fruktade startnummer två, som aldrig vunnit tävlingen.

I scenshowen har man en bakgrund som drar nytta av teknikens framsteg och visar dussintals marscherande trumslagare som komplement till de som är med på scenen. På This Is It 2009 hade Michael Jackson hundratals bakgrundsdansare till They Don’t Care About Us. Nu möjliggör tekniken samma sak på Eurovision Song Contest.

Estland: Musiken är feelgood och texten är tvärt om. Artisterna Stig och Elina spelar upp texten, och Elina ser tröttare ut än någonsin tidigare på repen. Jag missar helt hur det går till när produktionen lyckas trolla bort stig i låtens avslutning när han lämnar Elina ensam. Det är en av få fullträffar som man lyckats få till i det sceniska i år, tycker jag. Själva bildproduktionen till det estniska bidraget har däremot fått ögonen att blöda hos ett och annat tv-proffs.

Storbritannien: Här har man dragit på med en scenshow som heter duga. Delegationen har kostat på sig rekvisita i form av trappor med neon i, och samma effekt finns i artisternas kläder. Tänk Danny med ”Amazing”. Det är snyggt, men den manliga sångaren verkar inte riktigt hålla måttet live. Visst kan man spara sig på en sådan här repetition, men numret tappar om man utstrålar osäkerhet när det är glädje och lekfullhet det ska handla om. Det känns som om Storbritannien kan hamna lite varstans i resultatlistan – bortsett från toppskiktet.

Norge: Debrah har inte silverlagret på sidan av huvudet, troligen för att det är repetition.

Sverige: Vi har återigen fått ett startnummer efter en paus. Programledarna pratar lite, och vissa länder har säkert reklamavbrott. Man passar på att visa en grafisk tavla med alla kvällens tävlande länder. Sedan säger programledarna ”Say hej to Sweden” igen, och en vinkande Måns dyker upp i bild. Sedan kommer vykortet.

  • Skrällen på det här repet är att Måns har en ny tröja. Den har en lite annan grå nyans, och framför allt har den en svart fick på Måns vänstra bröst. Uppdatering: Det här var bara en reptröja. De planerar inte att använda den i kväll eller i morgon.
  • När Måns ska börja sjunga har han ett pianoljud i öronen för att han ska träffa tonen och tajma rätt. Just de första tonerna har ibland varit osäkra, och det var kanske inte helt klockrent den här gången heller. Men så fort Måns klämmer i med första refrängen imponerar han storligen och röjer undan eventuella tvivel från inledningen.
  • Måns sätter knäppningen med fingrarna som trollar fram streckgubben mycket bättre än i sändningen. Christer Björkman tror att det är viktigare att de senare rörelserna synkar, och de sitter också bra.
  • När streckgubben sitter på bänken har Sverige fått en egen kameralösning med handkameror på stativ i scenens framkant. ”Det har blivit så bra som det kan bli”, säger Christer Björkman, som konstaterar att projektionen på sitsen inte lyser lika klart som resten.
  • Sverige kommer från semifinal 2, vilket Christer Björkman i natt sade kan vara en liten fördel. Bildproduktionen har vårt bidrag i färskt minne och kan fortsätta finslipa på repetitionerna. Bidragen som är nya eller som tävlade i tisdags har man inte övat på lika nyligen.
  • Måns lyckas fånga ljuset som han sedan visar upp i handen bra den här gången.
  • Han träffar sin fistbump med streckgubben bra.
  • Måns hamnar rätt när han står med armén av streckgubbar. Det är den viktigaste tekniska delen, eftersom slutet av den syns i snabbreprisen.
  • På den här repetitionen tar Måns det verkligen lugnt. Han har inte energin i koreografin när han står ensam utan att behöva förhålla sig till skärmen och markerar nästan bara vissa rörelser.

Här har ni som jämförelse Måns framträdande från sändningen i går:

Australien: Guy Sebastian har hatt och blå kavaj med röd servett i bröstfickan. Looken och koreografin är lite avslappnad och ”skön”. Artisten är en mycket bra sångare och blåser på rejält röstmässigt, nästan mer än vad som är påkallat i låten. Numret bygger på moderna gatlampor, som man har med som rekvisita på scen. Framställningen varieras inte visuellt under låtens gång, och jag får känslan att man försökt skapa ett nummer som inte ska vinna det hela utan hellre bara vara ett värdigt och musikaliskt bidrag.

Österrike: Här blir det segt, i mina öron. Pianot brinner som i förhandsvideon. Conchita avar med att hon älskar bidraget. ”Men ärligt talat, de måste raka sig.”

Tyskland: Ann Sophie har ett snyggt nummer och känns säker på rösten. Men hon ser lite osäker ut i flera sekvenser, och det måste sitta bättre i kväll. Låten är otippat en vattendelare som både sågats och gillats, men frågan är hur många som gillar den tillräckligt mycket för att ge den poäng. Tyskland har inte tippats att kunna konkurrera med de starkare bidragen.

Polen: I införsnacket har det mesta handlat om att balladen upplevts som mer än lovligt seg och intetsägande. Men när Monika intog scenen i sin rullstol i direktsändningen hände något. Jag märkte direkt i liverapportering på sajten att tittarna upplevde känslor som få på plats tangerat. Jag tror att det var titarrösterna som bar Polen till final.

Spanien: Ett av få bidrag som får spontana applåder i presscentret (dit jag förflyttat mig för att få bättre nät) den här eftermiddagen. Edurne visar sig vara inte bara vacker som en dag utan också en mycket bra artist. Röster har karaktär och styrka, och mot slutet blir det vild pardans à la ”Euphoria”, men på en högre svårighetsgrad. Däremot är bildproduktionen återigen bitvis medioker. Åtminstone förstår jag inte varför man vill visa mannen som vid klädbytet drar av sångerskan den röda klänningen tydligt i bild när han springer av scenen. Och varför visa bilder från sidan när han håller upp hennes släp, är det inte bättre om det får vara en lite magisk och oförklarad effekt?

Spanien har hur som helst satsat på ett rejält nummer och vill nog gärna vinna det här. Chansen på topp tio år åtminstone realistisk. Skärmarna har storslagna mönster, sångerskan har en uttrycksfull koreografi, och det hela avslutas på ett litet podium på scenen. Äntligen händer det grejer på scen, men frågan är om det inte blir för ofokuserat.

Georgien: Största skrällen här är att Nina Sublatti uppträder utan den hårda sminkningen som hon haft annars. Det blir nog ändring på den saken i kvällens genrep.

Azerbajdzjan: Elnur gör repet den här eftermiddagen med en vardaglig mössa. Han har så enkla kläder i övrigt att man inte kan utesluta något, men jag skulle tro att han bara är orolig för att bli förkyld och ser ut som vanligt igen i kväll. Men mössa i Azerbajdzjan, undrar ni? Jo, absolut. Det kan vara minusgrader där vintertid.

Ryssland: Polina Gagarina (bettonas Gagárina) imponerar ständigt med sin sångröst, och med sitt scenspråk och utseende är hon som gjord för en fredsballad. Den sena startordningen har hjälpt till att göra Ryssland till oddstvåa efter Sverige. Polina avfyrar också ett par leenden under framförandet. De smälter nog ännu fler hjärtan än hennes snälla ögon och sköra framtoning.

Italien: Applåder igen i presscentret. Sånginsatsen är det inget fel på, och bakgrunderna är fina. That’s it. Kameraproduktionen tycker jag känns bättre än på många andra bidrag, men killen i glasögonen skulle gott kunna titta mer i kameran. Räcker den här enkla scenshowen för att vinna ett år då minimalism blivit ett tema? Jag är lätt tveksam, men att låta den här vinnarkandidaten avsluta showen är åtminstone en kraftfull åtgärd för italiensk seger. Att man lagt en av favoriterna absolut sist har vi inte sett i Eurovision  under de år då producenten fått lägga startordningen. Det kan få kraftigare genomslag än vi räknat med.

Mellanakt: Här blir det paus för den som vill. Österrike gör något de är bra på och framför ett klassiskt stycke med stor orkester och kör. Det är långt, vackert och föga underhållande som mellanakt i en final av Eurovision Song Contest. Vi får också prov på andra typer av musik, inte minst festivalmusik av gammalt märke med orkesterblås. Tyvärr lyckas österrikarna inte hålla ihop det här – programinnehållet blir för tunt med en sådan här mellanakt.

Sedan får vi en till snabbrepris, varpå röstningen stängs.

Conchita gör sedan ett medley sina låtar ”You Are Unstoppable” och ”Firestorm” tillsammans med ett par dansare. Därefter intervjuas vinnaren av Junior Eurovision Song Contest 2014, som bara pratar italienska, men programledaren är proffsig och räddar upp det. Ett inslag med alla vinnare i tävlingen sedan många år visas.

Nu blev det spännande. Eurovisionchefen Jon Ola Sand får säga ett par ord när han ska bekräfta att poängen räknats in korrekt, och då säger han så här på repetitionen:

– Jag kommer att säga något trevligt på det här stället i morgon. Det blir en lite överraskning för alla.

Kan det vara att Australien kommer att få en permanent plats i tävlingen?

Resultatet: Den svenska delegationen har fått en plats i mitten av greenroom, så räkna med svenska flaggor i bild i tid och otid när poängen delas ut. Gänget jublade när de kom till repetitionen i dag och insåg det. Platsen styrs av startnumret, och Sverige startar alltså som nummer 10.

Man repeterar jurygrupperna, sedan avrundas det hela. Nu är det paus i ett par timmar – jag återkommer med en ny bloggrapport kl. 21 i kväll! Då handlar det om genrepet inför jurygrupperna. Utifrån Måns insats här ska alltså halva resultatet avgöras.