Okategoriserade 

Så blir den första semifinalen av Eurovision 2015

Jag har tagit mig till presscentret för att följa kvällens genrep av den första semifinalen. Det är i kväll som jurygrupperna röstar och avgör halva resultatet.

Här får ni en kortfattad bild av vad vi kan vänta oss och hur det går för bidragen inför jurygrupperna. Måns Zelmerlöw och Sverige tävlar först i den andra semifinalen.

Öppningsnummer: Eurovision Song Contest 2015 inleds med en återblick på Conchita Wursts seger. Sedan framträder hon med ORF:s levande orkester och presenterar bidragen, som promenerar från greenroom inne i arenan till scenen. Arenarummet är snyggt, med glober som hänger från taket som bildar en kraftfull specialeffekt. Ni kommer inte att missa det i sändningen. Conchita presenterar de tre programledarna som utan större omsvep lämnar över till bidragen.

Moldavien: Den här svenskskrivna kompositionen känns som en misstänkt Darin-outtake. Kostymnumret med sexiga poliser skulle inte tas på allvar i Melodifestivalen, och artisten Eduard Romanyuta sjunger inte klockrent. Jag gillar låten, men den kommer bort en smula i det visuella. Eduards hårstil sticker ut och är ett exempel på att östeuropeiska killar kan ha ett helt annat mode därvidlag än hos oss, antar jag.

Armenien: Jag gillar den här progressiva rockballaden, och framträdandet förtar inte låten. Pluspoäng för den nationella särprägeln – det här är mycket armeniskt.

Belgien: Tyvärr är Loïc Nottets engelska uttal undermåligt, vilket förtar framträdandet en del för mig. Men visuellt är det ett lyft från videon, även om det fortfarande känns rätt omotiverat konstigt. Men konstnärligt.

Nederländerna: Trijntje Oosterhuis är tydligen en stor stjärna i Nederländerna och tävlar med en låt av Anouk. Men både scenshow och text känns trivial, och jag undrar om inte landet återfallit till gamla synder att skicka mellanmjölk som inte leder någon vart.

Finland: Eurovisions glamourösa scen förvandlas till något värdigt en ungdomsgård. Det finska bidraget får enligt uppgift den största publikovationen för kvällen. Jurygrupperna lär inte vara lika lättcharmade. Musikaliskt kan det här för mig, i konkurrens med Estland 2008, vara det sämsta bidraget i tävlingens historia. Men signalerna det sänder ut är desto finare.

Efter Finland nämner programledarna att Australien kommer att tävla i finalen och lämnar över till Conchita i greenroom. Fjolårets vinnare är ett superproffs och håller samma klass i rollen som programledarna själva gör. Förhoppningsvis inga pinsamma inslag från greenroom i år alltså, som vi har sett ibland annars.

Grekland: Den minimalistiska inriktningen fortsätter med den bleka grekiska balladen. Att den vackra sångerskan tydligen är professor är den största behållningen för mig här.

Estland: En klar topp tio-kandidat. Visuellt har de dragit det långt åt ett håll. Musiken är feelgood, men texten styr det gravallvarliga uttrycket på scen. Artisterna är goda skådespelare, och sångerskan Elina gör en rent lysande rolltolkning. I bildproduktionen slaskar för ett ögonblick en scentekniker i bild. Klantigt. Avslutningen där sångaren Stig trollas bort är mycket effektiv.

Makedonien: Streckgubbarna från förhandsvideon är tack och lov (jag tänker på konkurrensen med Sverige) helt borta. I stället har den här Balkanklingande låten fått tre mörka körkillar med en amerikansk tung koreografi. Bakgrunden är mer klassisk med antika pelare och singlande löv. Jag är osäker på om stilbrytningen fungerar.

Serbien: Bojana är uppskattad, och att Serbien skickar ett bidrag med gay-klingande undertoner känns upplyftande. Samtidigt känns det lite nedslående att man behöver säga att det är okej att vara annorlunda. Klart det är – ur mitt svenska perspektiv känns det därför lite tunt. Men färgglatt. Det lät som att Bojana missade rejält på en av de längre tonerna i kväll.

Ungern: Den här texten balanserar på gränsen till meningslös. Hon är alltså emot krig, om de är meningslösa, och att folk bestraffas, om de är oskyldiga. Men det finns en textrad som kan tolkas som riktad mot främlingsfientlighet, och det känns välkommet när det kommer från det främlingsfientliga Ungern. Vi är tillbaka där vi var omkring 1990, där bidragen känner sig påkallade att kommentera situationen i omvärlden. Visuellt har ungrarna inte alls gått den befarade minimalistiska vägen utan har en kedja av vapen i bakgrunden och körsångare som vandrar runt. Borde kunna gå till final.

Vitryssland: Scenshowen är i skriande behov av rekvisita, är min känsla. Ryktet här säger att delegationen hade planerat att ha kören på scen men blev anvisad att ställa den utanför av produktionen, så att den bara hörs.

Ryssland: Startordningen med två fredslåtar av tre möjliga lämnar frågetecken. Polina Gagarina sjunger magnifikt och själfullt, och hon har dessutom sympatiska och ärliga ögon som nog kommer att smälta ett och annat ryssfientligt hjärta. Det här är garanterat i final, och jag förstår att många ser Ryssland som en utmanare i toppen.

Conchita tar ett snack i greenroom igen.

Danmark: Den här låten når inte enda fram för mig, även om Johanna Beijbom som var med oss i Baku och vann Eurovision står i kören. Det är kul med lite tempo, men efter en minut har jag tröttnat. Visuellt är det snarlikt den danska finalen.

Albanien: Albanien har fått fram ett starkt tävlingsbidrag som många tycker ska ha med toppen att göra. Sångerskan Elhaida Dani står för en mycket övertygande insats som kan lyfta det här en bra bit, även om låten inte träffar min smak mitt i prick.

Rumänien: Här lyckas man fylla ut scenytan och använder de tekniska resurserna. Bilder på killen från musikvideon visas i både bakgrund och scengolv. Budskapet att försöka hitta en lösning på situationen med de många ensamma rumänska barnen som har föräldrar som arbetar utomlands är starkt och relevant. Killen från musikvideon är med i greenroom. Jag tycker dock inte att sångaren känns helt trygg i tonträffen i kväll.

Georgien: Ännu ett bidrag där jag saknar rekvisita. Nina Sublatti står ensam hela låten utan att röra sig särskilt mycket, men skärmarna och scengolvet plus rök gör mycket. Thomas G:son har visserligen hjälpt henne genom att putsa på låten, men för mig faller det platt. Jag gillar estetiken och genren, men saknar en melodi värd namnet.

Produktionsmässigt har man en del kreativa inskott i år. I snabbreprisen får vi se livebilder från greenroom som gör det hela mer dynamiskt. Innan vykorten som presenterar artisterna visas dessutom ett liveklipp där artisten står bredvid scenen. Och på tal om vykorten tycker jag att Måns Zelmerlöws sticker ut rejält. Han fick åka till en isgrotta där de testar rymddräkterna som ska användas av framtida Marsfarare.

Pausunderhållning: De tre programledarna bleknar något bredvid Conchita, särskilt eftersom de är hela tre stycken. Energierna spretar. Som mellanakt har de ett relativt enkelt förinspelat inslag där en häst och en hund springer runt på olika platser. Tråkigt och utdraget, här får kommentatorerna Edward och Sanna tillfälle att göra en insats.

Som ett andra inslag medan vi väntar på resultatet visas tillbakablickar på Eurovisions historia. Man drar kreativa kopplingar till Österrike och lokala kändisar. Rätt underhållande, och det är snyggt producerat.

Sedan presenteras inom kort de tio finalisterna.

Bilder av Andres Putting/EBU.