Rapport från arenan: De dolda repetitionerna inför finalen av Melodifestivalen 2020
Melodifestivalen 2020 

Rapport från arenan: De dolda repetitionerna inför finalen av Melodifestivalen 2020

Jag sitter på första parkett i arenan och följer den stängda finalrepetitionen. Nu testar man hela programmet för första gången. Här kommer en första glimt, med rapport om artisternas dagsform.

Om du vill komma till lördagskvällen som ett blankt ark ska du inte läsa mer av den här texten, eftersom jag kommer att bjuda på omnämnanden av showen.

Finalen inleds med en förinspelad sekvens där vi får se glimtar från tidigare vinnare som underförstått påminner om att den fantastiska Hall of Fame-showen förra veckan. Intensiteten stegras och känslan är storslagen. Som avslutning får vi se en text om att vi i kväll ska kora vår 60:e vinnare.

Sedan drar det stora öppningsnumret igång. Vi får se artisterna live på scen, som presenteras live av programledarna till en sång med melodin från ”I bergakonungens sal”. Temat på kläderna är barock. Som utlovat bär David Sundin klänning.

Texten är riktigt inkännande och presenterar kvällen på ett sätt som både känns rimligt och stämningfullt. Stark öppning!

Efter öppningsnumret följer en kort pratsekvens från programledarna, som nämner att pengarna som samlas in till Radiohjälpen går till arbetet med att rädda klimatet. När insamlingen har ett specifikt syfte brukar lite extra mycket pengar skänkas, så förhoppningsvis blir effekten liknande den här gången.

Victor Crone inleder startordningen med ett arenanummer som ska få igång publiken. Victor har pratat öppet om hur väldigt svårsjungen låten är, och i dag på eftermiddagen håller han tillbaka en hel del och skippar höga toner.

Ingen anledning att slita på rösten nu på eftermiddagen, det är på genrepet i kväll som jurygrupperna sätter sina poäng och det gäller att vara på topp.

De förinspelade presentationerna som visas innan artisterna går upp på scen spelades in i onsdags. De är ovanligt långa i finalen, 1 minut och 15 sekunder, och i stället påannonserar inte programledarna bidragen i någon större utsträckning. Paul Rey får gråten i halsen när han ska berätta om känslan att vara den enda debutanten som röstats till final i år.

Det blir en del känslor i presentationerna. Även The Mamas får tårar i ögonen när de tar upp kärleksbudskapet i låten. På scen nu under eftermiddagen tar trion inte ut sig, men energin höjs på något sätt ändå i den tomma arenan.

Mohombi har varit däckad i malaria men blir kryare dag för dag. Nu är han ombedd att göra låten två gånger. Numret är rejält omgjort sedan deltävlingen.

– Jag och mina fans är en familj. Om den här familjen tar sig till Eurovision är det fantastiskt, men om inte så är vi vinnare ändå, säger Mohombi i den förinspelade presentationen.

Sedan deltävlingen har hans ljusmonoliter flyttats rejält bakåt och öppnats upp. Till andra versen ansluter fyra dansare, och på scengolvet får vi se rök. Röken används dock bara den första av de två gångerna.

Bara sedan scenrepetitionen i går har man gjort om numret en hel del. Dansarna och Mohombi har lite ny koreografi och ljussättningen är mer effektiv.

Trots hängigheten väljer Mohombi att sjunga på repet nu. Och det låter riktigt bra. Faran för bristande röst verkar med andra ord inte vara överhängande.

Efter Mohombi krävs lite extra tid för att röja undan ljusmonoliterna, så Linnea tar en lite längre prata i presentationen av Hanna Ferm.

I slutet av Hanna Ferms nummer har hon rökpuffar från fyra riktningar som riktar sig mot henne. I koreografin i dag har hon en vandring rakt igenom en av rökstrålarna, som låter så högt för publiken nära scenen att musiken överröstas.

– Åh herregud, skrattar Hanna när hon sjungit klart.

Produktionen vill testa showen en gång till, så Hanna får också sjunga två gånger.

Mendez feat. Alvaro Estrella var hemlighetsfulla när jag träffade dem i går och lockade med att de ska ha en stor nyhet i finalen, som de inte visade upp på repetitionen i går.

Om det är en stor grej så körde de den inte heller på repetitionen nu på eftermiddagen, för det här bidraget känner vi igen från deltävlingen och Andra chansen. De röda näsdukarna i publiken som vi såg i Andra chansen kommer att användas också i finalen.

I presentationen av förhandsfavoriten Dotter får hon kommentera utsikterna för att gå till Eurovision. Och hur det känns att uppträda inför 28 000 personer i Friends Arena.

– Jag kommer nog att vara lite rädd. I’m not bulletproof, säger hon.

Ljusshowen som Dotter har med sig bländar publiken i arenan, för att inte tala om artisten själv, men det är inga farliga lampor. Och publiken i arenan gillade henne redan på genrepet i Scandinavium förra månaden, som satte henne som sin trea.

Till finalen har Dotter lagt till extra ljuseffekter. Hon har inledningsvis fyra röda lampor ovanför sig. Sedan tillkommer sju bakom henne. I slutet av låten får vi se fyra ytterligare lampor ovanför henne i andra delen av låten. Den enskilda lampan som skapar en ljusstråle som hon håller i handen tillkommer, så det är många lampor att hålla reda på och styra för ljusdesignern Fredrik Jönsson.

Robin Bengtsson är inte den som har den högsta energinivån i intervjuer, men i den förinspelade presentationen kopplar han på charmen och driver upp energin när han pratar om hur tävlingsinstinkten kommer fram till finalen. Presentationerna är inspelade i miljön backstage på samma sätt som förra året.

Inför Mariettes nummer har en lampa gått sönder, men det räcker med några sekunders uppehåll för produktionen innan hon får klartecken för att köra. Mariette ser avslappnad ut när hon får vänta på scen och ger studiomannen Henric von Zweigbergk tummen upp när hon får beskedet att det är dags att köra.

Felix Sandman är tillsammans med Magnus Carlsson ensam om att ha tagit sig till final via Andra chansen tre gånger. I presentationen säger han några ord som sina förhoppningar om att gå till Eurovision, en standardfråga som artisterna ju brukar få i de förinspelade sekvenserna till finalen.

– Bra boys! säger Felix efter att han och dansarna har kört klart, och som alltid kramat om varandra efteråt i grupp, ett inslag som är närmast en del av framträdandet för dem, kanske eftersom låten bland annat handlar om att killar ska våga kramas.

Anna Bergendahl har ett stort Eurovisionfokus i sin förinspelade presentation.

– Att få ta med mina dansare till Rotterdam skulle ge mig en känsla av att cirkeln äntligen har fått slutas. Jag är extremt revanschsugen på Eurovision och vill det här mer än någonting annat, säger Anna.

På scen känner vi igen det mäktiga numret, som Anna sätter lika bra varje gång.

Anis Don Demina har aviserat att han byter språk till engelska om han skulle vinna Melodifestivalen och åka till Eurovision. I kväll är det juryfinal, och nu har hans gäng passat på att översätta en del av texterna på skärmen bakom honom till engelska. Kanske hinner de översätta fler till kvällen.

”ESC jury says Anis will be unbeatable in Rotterdam”, står det på skärmen i slutet av framförandet.

Sedan får vi se den första snabbreprisen, och efter den följer programledarnas mellanakt. Det blir ett disconummer med de tre programledarna, där Lina förstås har rutin i ämnet från Alcazar.

”Din fest blir vad du gör den till” och ”vad tar du med dig när pyrot har brunnit ut?” är delar av budskapet i texten som framförs.

Efter numret presenteras de fyra husdansarna som vi har sett under turnén: Edin, Keisha, Lisa och Lamin.

Nästa steg är David Sundins intervjuer med artisterna, som nu sker i greenroom. I finalen får vi nämligen för första gången i år ett vanligt greenroom, mitt på golvet i arenan.

David Sundin har snappat upp att Victor Crone är sjuk och frågar om det i intervjun. Men artisterna är inte kvar i arenarummet och behöver inte repetera just nu. I stället tillfrågas medarbetare till artisterna eller personer ur produktionen, som välvilligt hjälper till och försöker svara med viss kvickhet på frågorna.

Nästa steg i showen är viktigt. Nu presenteras nämligen den internationella juryns poäng. Lina Hedlund håller i redovisandet av detta och kontakten med poängpresentatörerna.

Nästa steg är årets sista snabbrepris.

Därefter dyker programledarna upp på scenen och tackar publiken för i år och säger några ord om Melodifestivalen.

– När svenskarna fick lista sina främsta traditioner hamnade Melodifestivalen på en tredjeplats, endast slagna av den egna födelsedagen och midsommarafton. Tänk att Melodifestivalen är en större tradition än julen! säger Lina Hedlund.

Babben Larsson.

Sedan är det dags för den uråldriga traditionen att tolka förra årets vinnarlåt. Det blir David Sundins radarpartner från Bäst i test, Babben Larsson, som gör en svensk tolkning av ”Too Late For Love”.

Men den som hade tänkt sig ett humornummer är fel ute, och det hade nog inte heller landat rätt just innan resultatet ska presenteras. Babben gör i stället en allvarlig och storslagen ballad av låten, komplett med podium och tre stråkspelande musikanter på scenen.

Fjolårsvinnaren John Lundvik är den som förstås ska räcka över sångfågelstatyetten till vinnaren. Det känns högtidligt och pirrigt redan nu, trots att det inte ens är John Lundvik som Lina Hedlund intervjuar i den tomma arenan medan jag skriver detta – utan en praktikant från produktionen. Men i morgon kväll kommer Sverige att stå stilla vid det här tillfället.

Sedan är det dags att dela ut folkets poäng och avgöra det hela. Presentationen av folkets poäng sköts av Linnea Henriksson. Förra året hade många tittare synpunkter på att det momentet gick för snabbt, men det borde inte kunna upprepas.

Det var nämligen inte av hänsyn till programlängden som det gick för snabbt utan för att de hade repeterat inslaget så mycket att de helt enkelt drog igenom det för snabbt. Det här momentet slarvar man inte undan, oavsett programtid.

Blogginlägget uppdateras under eftermiddagen fram till omkring 16.30.

In English

During the Friday afternoon, the complete show is rehearsed in the arena with only the production present. This is a report of what happened.

Foto: Stina Stjernkvist/SVT