Okategoriserade 

Nu avgörs halva resultatet i semifinal 2 i Eurovision 2015

Foto: Elena Volotova/EBU

Nu är det skarpt läge för Måns Zelmerlöw.

Det är dags för det andra genrepet av semifinal 2. Nu sitter jurygrupperna runt om i Europa och tittar och lägger sina röster. De har hälften av makten när det ska avgöras vilka tio bidrag som går vidare till final. Resten avgör tittarna i morgon.

I det här blogginlägget kommer jag att ge er löpande uppdateringar under repetitionen. Jag inriktar mig på om artisterna sticker ut på något särskilt sätt inför jurygrupperna, och fokuserar förstås extra på Sverige. Mer om hela semifinal 2 finns i blogginlägget från eftermiddagens repetition.

Öppningsnummer: Inget, men semifinalen inleds med klipp från den första semifinalen. Snyggt och stämningshöjande.

Litauen: Den lekfulla kärleksduetten är en bra inledning. Artisterna har kul på scen och gör en stark insats. Kärleken blixtrar genuint mellan dem, och det kan absolut räcka till en finalplats, även om låten knappast går till historien.

Irland: Den unga Molly sitter vid sitt piano hela låten och har band med sig på scen, så det här blir inte alltför artistiskt krävande. Men hon sköter sig bra inför jurygrupperna, som borde kunna ge det här en del poäng. Oklart hur det går hem i tv-sofforna.

San Marino: Nej, det här håller bara inte. De unga artisterna brister i sång, uttryck, ja det mesta. Och låten är såsig så det förslår. Aldrig topp tio hos jurygrupperna. I arenan blev jag positivt överraskad av den snygga scenbilden till bidraget, men den tappas bort en aning i bildproduktionen. Allt fler skäller på bildproducenten här, och en av steadicam-killarna verkar också ha svårt att klara sina uppgifter.

Montenegro: Jag tycker att insatsen från Knez och körtjejerna är god – Montenegro bör kunna förbereda sig på andra raka finalen. Numret är snyggt, och låten bygger hela vägen på ett snyggt sätt. Jurygrupperna har bland annat i uppgift att värdera originalitet i kompositionen och artistens sånginsats, och där borde man inte kunna hitta invändningar i det här bidraget.

Malta: Det här bidraget har fått ett rejält lyft på scenen. Amber har en stark sångröst, och scenbilden imponerar med eld både på skärmarna och i form av pyroteknik (det senare är ett inslag som vi inte har alltför mycket av i år). Jag tror på finalplats, och det här är absolut en starkare semifinal än den förra. Synd i och med att det är 17 bidrag som slåss om de 10 platserna här medan det bara var 16 bidrag i tisdags.

Conchita pratar lite med artister i greenroom, och jag tar tillbaka mitt förbehållslösa beröm för hennes insats från början av veckan. Hon är lite tafflig i vissa situationer men räddar till stor del upp det genom sitt sköna manér.

Norge: Applåder i presscentret. Särskilt Debrah gör en inspirerad insats och ser ut att vara nära till tårarna på scen. Det blir jag också, och det är ett gott betyg. Jag är fortfarande inte säker påp om bidragsregissören Mattias Carlsson fått till en fullträff i det visuella. Men snyggt är det, och självklart ska Norge till final.

Portugal: Leonor gör en lite osäker insats i scenspråket och sjunger inte klockrent. Om Portugal inte var chanslöst tidigare bör bidraget rimligen vara det nu. Men jag upprepar: pluspoäng för att de sjunger på sitt eget språk och står för sin annorlunda musikkultur.

Tjeckien: En duett med exakt samma tema som i det norska bidraget. Ännu en märklig placering av producenten att lägga de två så nära varandra. Jag tycker att artisterna är kompetenta, även om energin kanske inte räcker ända fram. Och nog vore det roligt om Tjeckien fick sin första finalplats någonsin.

Israel: 16-årige Nadav håller tyvärr inte i kväll. Ögonen är nervösa och rösten svajig, och då tappar låten ett par växlar. Chansen är god att det ändå ska räcka till final – men finalplatsen blev precis mindre säker.

Lettland: I delar av Östeuropa råder en utbredd rasism mot mörkhyade, och känns det välgörande att både Lettland och Vitryssland skickar artister med afrikanskt påbrå i år. Steg för steg kan de påverka situationen till det bättre i bland annat Ryssland. Aminata gör en stabil insats i kväll och försämrar inte sina chanser.

Azerbajdzjan: Den här i mina öron makalösa låten lyfter bara omkring två tredjedelar på scen. Det hade behövts fler personer i kören. Men utöver de invändningar som jag vädrade i eftermiddagens blogginlägg går det bra i kväll. Elnur sjunger i grunden bra, och dansarna kan utan tvekan sin sak.

Azerbajdzjan. Foto: Elena Volotova/EBU

Island: Ronja Rövardotter (Maria Olafs) från Island står för en bra insats och scenbilden är vacker, men det hjälper inte upp det här sömnpillret för mig. Visst låter det radio om låten, och det kan säkert falla jurygrupperna i smaken.

Conchita Wurst pratar med bland andra Portugal i greenroom och ställer en fråga som får ett rimligt svar:

Har du någonsin tänkt på att du skulle kunna bli Portugals första vinnare av Eurovision?

– Nej, aldrig någonsin. Jag har varit så nervös.

Måns hamnar snett. Foto: Elena Volotova/EBU

Sverige: Nu går jag över till punktform:

  • Måns känns en aning osäker på de första tonerna.
  • Han har bra tajmning i rörelserna i början.
  • När Måns börjar ta de högre tonerna i refrängen imponerar han.
  • När Måns ska fånga ljusblixten och visa lampan i handen missade han lite i tajmningen.
  • Stora missen: Måns hamnar snett när streckgubbarna marscherar som en armé. Han får till och med en bit av en streckgubbe projicerad på axeln, och så snett har jag aldrig sett att han hamnat. Symmetrin går förlorad. Måns kastar en snabb blick mot golvet och justerar positionen lagom till dess att det röda ljuset projiceras på honom.
  • Överlag sjunger Måns bra, och han fyrar av ett bländande leende i närbilden i sticket.
  • Efter framförandet får han applåder i presscentret.

Det här ska självklart räcka till final, men om Måns gör samma miss där kan han tappa dyrbara poäng.

Måns justerade positionen ganska snabbt. Foto: Elena Volotova/EBU

Schweiz: Ni får ursäkta, men jag hoppade helt över att titta på det här bidraget när jag uppmärksammade Måns framförande. Större delen av Europa kan komma att göra samma sak i morgon.

Cypern: John framför låten likadant varje gång. För mig känns det färglöst, inte bara för att bildproduktionen i den första delen av låten är svartvit. Ingen säker finalplats.

Slovenien: Artisterna i duon Maraaya verkar ha tillräcklig distans till det här för att inte duka under av nervositet. Framförandet håller, och till skillnad från många andra här har jag inga invändningar mot det visuella i framförandet. Däremot är musiken tråkpop från radio i mina öron, men det är en annan sak.

Polen: Monika har inte tryck i rösten, kanske för att hon är hänvisad till sin rullstol, vilket gör den här balladen om möjligt blir ännu blekare. Tveksamt om det räcker till finalplats, trots att bidraget är sist ut och trots att Monika är tävlingens första rullstolsburna artist någonsin.

Snabbreprisen: Sverige har valt att visa sekvensen där Måns står med armén av streckgubbar bakom sig och sedan exploderar framåt i rött. Viktigt både med en ikonisk bild och att inte välja en sekvens där det är för mycket wailande, brukar Christer Björkman säga. Andra refrängen, som i det här fallet, är ett typexempel på Christer Björkman-tänkandet.

En programledare gör en särskild intervju med Cyperns John och därefter Måns Zelmerlöw. På repet i eftermiddags var det Conchita som pratade med Måns. Mycket tid i semifinalerna går åt till att intervjua artister.

Måns får frågan om hur han tagit fram streckgubben och om han har flickvän. Publiken jublar när svaret blir negerande. Han får också en snabb fråga om hur det kommit sig att han tappat bort sitt pass när han skulle resa till Wien. Bra intervju, och publiken jublade så snart Måns visade sig i bild.

Resultatet: Efter ett tag är det dags att presentera fejkresultatet. Tempot är fortfarande märkligt högt – jag räknar till fjorton sekunder mellan det att de två första länderna ropats upp. Till de senare länderna drar programledarna åtminstone ut på det lite mer. Sverige finns inte med bland finalisterna på den här repetitionen men var med i eftermiddags.

Innan jag slutar för i kväll – jag har precis fått en kommentar från Måns:

– Det var inte mitt bästa framförande, men det var precis så här jag ville att det skulle gå på genrepet, säger han till vår reporter Lina.

Jag kommer att prata mer med honom och skriva en artikel i natt om insatsen på genrepet med en slutanalys inför sändningen från Christer Björkman.

Foto: Elena Volotova/EBU

Dessutom: Ett av bidragen i kväll har haft tekniska problem och ska få framföra låten en gång till. Vilket det handlar om är inte nämnt än, men det kommer alltså ett till framförande inom kort som jag antar att jurygrupperna ska få bedöma i stället för det i den ordinarie tågordningen.

Det handlar om Portugal, som alltså drabbats av något slags tekniskt problem. Folk i presscentret menar att det beror på att ljudet var förfärligt och nämner Leonors mikrofon. Kanske var det därför hon såg så osäker ut.

Jag upplever Leonor Andrade som betydligt säkrare i både röst och scenspråk den här gången. Hon ser mycket lycklig ut sedan hon sjungit klart och är säkert lättad. Och det kan vara en fördel att hon fick sjunga två gånger inför jurygrupperna.

Nu rundar jag av för kvällen och sticker för att prata med Måns. Håll utkik efter artiklar på sajten, i morgon blir det full fart!