Okategoriserade 

Juryrep: Nu avgörs halva finalen i Eurovision 2015

Klockan 21.00 drar genrepet inför Eurovision Song Contest 2015 igång. Det är här som jurygrupperna sitter och tittar runt om i Europa för att sätta sina poäng. Och eftersom halva resultatet bestäms av jurygrupperna är det här skarpt läge.

Nu gäller det för Måns. Foto: Elena Volotova/EBU

I det här blogginlägget kommer jag att rapportera live från genrepet under hela kvällen. Jag inriktar mig på att rapportera om artisternas insats inför jurygrupperna. Uppdatera webbläsaren för att se ny text, som dyker upp längst ner på sidan. Du kan också kommentera längst ner, så försöker jag hinna med att svara.

Öppningsnummer: Genrepet är igång! Måns Zelmerlöw är på plats backstage och laddar. Nu håller vi tummarna för att det blir perfekt. Ni som är nyfikna på programinnehållet, till exempel öppningsnummer, kan läsa mer om det i blogginlägget från i eftermiddags.

Österrikes Eurovision Song Contest lär inte gå till historien som tidernas bästa (många säger Danmark 2014, andra Sverige 2013). Bildproduktionen och kamerahanteringen är bitvis tafflig, manuset imponerar inte och innehållsidéerna är av varierande kvalitet. Jag tror i grunden att det är Eurovision Song Contest-rutinen som brister hos österrikarna. Landet var ju inte ens med i tävlingen 2008–2010, om jag minns rätt.

Men med detta sagt så kommer det att bjudas på en hel del tv-godis, och åtskilliga tv-bilder som är as-snygga, som Christer Björkman skulle säga.

Bra grejer staplas på varandra. Sedan kommer en plump i protokollet igen. Till exempel som när de annars kompetenta programledarna presenteras och kommer in och mimar till årets temalåt ”Building Bridges”. Med manuskort i handen. Ja, jösses.

Slovenien: Ett modern bidrag inleder. Så småningom är det mer klassiska Italien som avslutar, men till dess är det långt. Hela 27 bidrag ska vi avverka i kväll, och Sverige är alltså nummer tio. Duon Maraaya sköter sig lika bra varje gång och får säkert en del poäng av jurygrupperna. När jag skötte livekommenteringen i går var det flera tittare som störde sig på hörlurarna som de har på sig. Förklaringen till utstyrseln är att det är deras kännetecken, och de säger att de känner sig som i studion med dem.

Frankrike: Man använder skärmarna effektfullt, och Lisa Angell är en bra sångerska. Men den här balladen lär raderas effektivt av att ha startnummer 2. Dessutom är Lisa inte purung, och ålderstänkandet som säger att det här är ett forum för unga är tyvärr mycket utbrett, även bland många äldre. Men Frankrike får en rejäl applåd i presscentret.

Israel: Det här är en låt som blir perfekt i sammanhanget. Eurovision och lördagskväll. 16-åringen Nadav Gudej har sett lite bortkommen ut på repetitionerna, men nu tycker jag att han börjat växa in i kostymen. Det blir ungt, lekfullt och avslappnat, och här kan vi – trots det låga startnumret – få Israels bästa placering på många år.

Estland: Elina Born och Stig Rästa kan det här och slår på sitt gravallvarliga minspel lika effektivt varje gång som det behövs. Jag är imponerad och tror på topp tio för Estland.

Storbritannien: Mycket svårtippat! Scenshowen är riktigt bra, men det är oklart hur musikgenren blir mottagen. Jag tyckte att Alex Larke, killen i duon, var ganska skakig på repet i eftermiddags, men nu tycker jag att han hade större pondus. Det är lekfullt och glatt. Genren elektroswing är på uppåtgående, men kanske känner så få till den att alltför många uppfattar det här som diffust trams.

Armenien: På ett av orden blir det tyst i mikrofonen när en av sångerskorna sjunger. Det kan ha blivit ett tekniskt fel, jag hann inte uppfatta det. Annars sjunger de bra och har ett snyggt nummer, och gillar den här progressiva rockballaden. Frasen ”don’t deny”, som upprepas gång på gång, har jag tyckt ekat lite tomt tills jag kom att tänka på tolkningen att det kan uppfattas som en referens till folkmordet på armenier. Just det har ju varit ett tema för den här låten.

Litauen: Den kärleksfulla duon Monika och Vaidas inledde sin semifinal, och den härliga energin tillsammans med det tacksamma startnumret räckte till final. Men här lär det ta stopp. Sången är inte klockren, och jag tycker att Vaidas känns lite nervös.

Serbien: I landets comeback i tävlingen har man valt en framtoning på plats som vimlar av gay-flörtar. I pr-material finns regnbågar. Fansen på plats är lättövertygad när det gäller den typen av inslag, och Bojana Stamenov har blivit en stor favorit på plats. Härligt att Serbien kommer med sådana takter, säger jag, men annars upplever jag det här som väldigt passé. Det är också oklart för de flesta på vilket sätt Bojana är annorlunda, som hon sjunger. Hur som helst sjunger hon bra i kväll, som vanligt, och energin är härlig.

Norge: Det här är en bubblare till slutsegern enligt många på plats i Wien. Det återstår att se om det är en lokal fluga eller något att ta på allvar. Jag tycker fortfarande att videon är bättre än livenumret men älskar låten.

Sverige: Nu gäller det! Jag går över till punktform igen:

  • Måns sätter tajmningen med det mesta.
  • Han låter lite spänd på rösten stundtals, men det är i så fall marginellt.
  • När han skulle göra fistbump med streckgubben missade han lite.

Annars: Perfektion! Det här måste han vara nöjd med.

Cypern: John Karayiannis sätter sången och har liksom inte så mycket mer att laborera med, i sina glasögon. Det här är vad det är, och om jurygrupperna gillar det kan han kanske skrälla sig in på topp tio. Startplatsen efter Sverige, som tar så mycket fokus, är emellertid ingen fördel.

Australien: Nu glömmer jag ruset efter Sverige för ett tag, för det här är bra. Riktigt bra! Guy Sebastian står för en artistisk uppvisning som heter duga. Han gör numret perfekt, och med det menar jag att han också är avslappnad och skön och ser ut att ha väldigt kul. Med den finishen som han ger bidraget är det här med i toppsnacket igen. Musiken svänger något enormt och publiken jublar. Sedan eftermiddagens genrep har man lagt till lite effektfull pyroteknik.

Belgien: De starka bidragen kommer på rad här. Producenten har kanske velat lägga flera av de starkaste bidragen som lottats i den första halvan sent. Och det finns en liten risk att Måns snabbt blir glömd av vissa. Belgiens Loïc Nottet är konstnärlig och får kvällens kanske största jubel hittills i presscentret. Belgien fick den sista startplatsen av bidragen som lottats i den första halvan av finalen, och det tyder på att det kan ha kommit in många poäng här i semifinalen. Det blev positivt snack kring bidraget när jag såg semifinal 1 med Måns och gänget i tisdags, och jag trodde först att det var en lokal företeelse i lokalen. Men det verkar som att liknande snack brutit ut på väldigt många håll. Blir Belgien den stora skrällen?

Österrike: Värdlandet ställer ut skorna på banan med en musikalisk och tillbakalutad historia som förstås är chanslös. Men sångaren kan sin grej.

Grekland: Jag trodde nog inte att Maria Elena Kyriakou skulle ta sig till final. Numret är snyggt och sången sitter, men i mina öron är den här balladen ett av Greklands blekaste bidrag i mannaminne. Visuellt är det snyggt, men jag förstår att producenten har satt det här som första bidraget i andra halvan av startfältet – för att ha det undanstökat så tidigt som möjligt och kunna höja sedan.

Montenegro: Christer Björkman brukar framhålla att det är svårt för en tv-producent att skapa bra lördagsunderhållning när det är för många ballader. Här kommer fjärde lugna låten i rad. Men Knez för numret bra, och om Europa är på humör för en Balkanballad är det bara att slå till på det här. Montenegros bästa placering genom tiderna?

Tyskland: Jag tycker att Ann Sophie gör en bra insats, men samtidigt upplever jag låten som bättre på skiva. Det blir tyvärr lite väl ordinärt här och lär knappast locka röster i större skala. Hon sjunger mindre manierat och nasalt än i studioversionen och den tyska finalen. Stylingen är en helt annat, och kanske kan sångerskans vackra yttre locka en och annan tittarröst.

Polen: Monika Kuszyńska berörde tittarna i sin rullstol och tog sig till final när hon var sist ut i semifinalen. Men bortsett från rullstolen är det här blekt, och det kan knappast bli fråga om någon framskjuten plats i finalen.

Lettland: Jag tycker att många artister sjunger bra i kväll. De sämre sångarna rensades delvis ut i semifinalerna. Aminata gör sitt nummer som hon ska med sin vassa och särpräglade sångröst.

Rumänien: Här använder man scenen på rätt sätt. Resväskor står utplacerade på ljuskvadrater, det är full bandsättning med piano därtill, och på skärmarna visas bilder från musikvideon på ett snyggt sätt. Sångaren i Voltaj blir lite blek i sammanhanget, men han har ett allvar och en uppriktighet i uttrycket som kan belönas. Sånger tycker jag sitter bättre än på de tidiga repetitionerna. Budskapet om att arbeta för att de barn som lämnats ensamma i Rumänien när föräldrarna arbetar utomlands ska återförenas med sina föräldrar gör mig rörd.

Spanien: Edurne och hennes team har gjort allt för att ta fram ett vinnarnummer. Hon är vacker, sjunger bra och det händer massor i showen. Jag älskar fullpackade scenshower, men kanske händer det lite för mycket för den österrikiska produktionen. Vi får se en rälskamera åka förbi i bildens nederkant och en man springa iväg med den gamla klänningen efter ett klädbyte. Edurne hamnar nog lite snett efter att hon dansat pardans i den högre skolan à la ”Euphoria” i kväll. Sånginsatsen var jag mer imponerad av i eftermiddag. Jag har en känsla av att det kan bli svårt för det storslagna spanska kärleksdramat att slå sig in på topp tio, men jag kan ha fel.

Ungern: Den här stillsamma låten är inte alltför krävande live, och Boggie är en etablerad och stabil artist. Hon satte det bra, så vitt jag kunde se.

Georgien: Jag har svårt att se hur den här omelodiösa trumlåten ska kunna räcka särskilt långt, och då gillar jag ändå etno. Nina Sublatti var sist ut i semifinalen och kan ha gått till final tack vare det. Men sjunga kan hon.

Azerbajdzjan: För mig är låten fantastisk, men live räcker det inte hela vägen. Elnur wailar och dansarna tar fokus. Visst kan man tolka dem som en gestaltning av någon form av inre motsättning hos sångaren (jag har tolkat det som en text om hur det är att leva som dolt homosexuell i Azerbajdzjan, men det är förstås bara en möjlighet), men rörelserna blir nog lite väl häftiga för sammanhanget.

Ryssland: Jubel i presscentret för Polina Gagarina, som sjunger rent makalöst bra. Publiken sliter upp en och annan Pride-flagga, och kanske är det därför som hon ser lite extra skärrad ut på scen, men det är ju också en del av hennes naturliga look i numret. Hon riktar blicken uppåt snarare än mot publiken och försöker kanske att bortse från den implicerade kritiken mot hennes hemland. Låten är effektiv, omedelbar och bra och samtliga scenmedverkande imponerar. Gåshud! Med det sena startnumret är Ryssland med i segerdiskussionen.

Albanien: Elhaida Dani har varit anmärkningsvärt ojämn i sånginsatserna. Ena repet bra, andra i spillror. Nu tycker jag att det verkade funka okej.

Italien: Att en av de största favoriterna är sist ut är anmärkningsvärt och kan få stor betydelse för slutresultatet. Italien får en av de största applåderna i presscentret efter framförandet, och stämningen i arenan ser ut att ha varit elektrisk. Sverige fick inte alls samma gensvar här inne. Italiens nummer är enkelt och storslaget, och killarna i Il Volo gör vad de ska. Jag misstänker också att många, både jurymedlemmar och tittare, tycker att ett Eurovision Song Contest i Italien nästa år i tv-bolaget RAI:s regi låter trevligt. Jag misstänker att det skulle bli rörigare än många kan föreställa sig. Killen i glasögonen tittade inte i kameran i första versen på eftermiddagsrepet, men nu hittade han mer rätt. Sett till sång och uttryck gör Il Volo vad de ska.

Nu rullar första snabbreprisen på genrepet, och då är klockan 23.17. Var beredda på en lång och härlig tv-kväll. Det blir många ballader, men åtskilliga av dem är väldigt bra ballader.

Nu avrundar jag så smått härifrån. Jag kommer att uppdatera er med om det händer något anmärkningsvärt på den del av genrepet som återstår innan den svenska delegationsbussen avgår. När det blir dags sticker jag tillbaka till hotellet och tar ett snack med Måns och Christer Björkman inför den stora dagen.

I morgon smäller det!

Bilderna är från eftermiddagens genrep av Thomas Hanses och Andres Putting/EBU.