Okategoriserade 

Har Loreen gått för långt i Melodifestivalen 2017?

Loreen stöttades av sina låtskrivare Linnea och Joy Deb i greenroom. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Att Wiktoria skulle gå till final var det minst osäkra inför den här kvällen. Hennes tydliga ”As I Lay Me Down” har varit medryckande för lyssnare hela veckan i Skellefteå. Och Wiktorias skicklighet som artist har inte gjort saken sämre.

Men att den andra finalisten skulle bli Jon Henrik Fjällgren och Aninia var inte vad de flesta hade väntat sig. Det var ju Loreen som hade tippats ta den platsen.

Jag trodde att Loreen skulle ta en direktplats till final. Men hon har fått mig att fundera. Hon bryter ny mark i Melodifestivalen med ”Statements”. Har hon gått för långt i att testa gränserna för vad som ryms i formatet?

För på ett sätt utmanar Loreen hur mycket komplexitet som får plats i ett och samma Melodifestivalbidrag. Men på ett annat sätt är hon glasklar.

Vi får ett framträdande där känslan är mycket stark. Från mörker, hotbilder och förtvivlan förs betraktaren till kraft och ljus. Det går inte att ta miste på att det finns tankar bakom vad vi hör och ser.

När jag jobbar med Melodifestivalen älskar jag att få hantera bidrag där upphovspersonerna verkligen har tänkt till. När artisten vill berätta mycket får vi som rapporterar mer att göra.

Både låt, artisteri och show räknas – för officiellt är det helheten som tävlar i Melodifestivalen och inte bara musiken.

Jag har pratat en del med Loreen under veckan om vad hon vill säga i Melodifestivalen 2017. Bidraget ”Statements” handlar om att stärka människor och visa att vi som individer har kontrollen över vårt eget öde. Med tanken att det är farligt när människor känner sig maktlösa och blir mottagliga för enkla svar.

Jon Henrik Fjällgren med Aninia och Wiktoria tog de två finalplatserna i Skellefteå. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Här närmar vi oss kärnan i konstnärskap. Loreen vill inspirera, inte vara en politiker och skriva folk på näsan. Det är så här artister och konstnärer bidrar till det offentliga samtalet.

Alla artister i Melodifestivalen förmedlar något, till exempel glädje eller insikten att det finns andra människor som har liknande känslor och tankar som lyssnaren.

Men Loreen hade en tydlig vision. Hon är rädd för var världen är på väg just nu, och ur det föddes vad hon ville säga i Melodifestivalen. Hon berättade det för mig redan i onsdags, kort efter att hon landat i Skellefteå:

– Jag vill säga att ingen av oss är ett offer för någonting. Med det tar vi tillbaka kraften till varje individ. Om jag inte är ett offer innebär det att jag kan förändra min situation, vilket innebär att jag styr min egen lycka. Börjar jag där kommer saker och ting ganska snabbt att förändras omkring mig. Fördomarna försvinner.

På scen förmedlar Loreen och hennes gäng starka bilder där den vanliga människan sätter ner foten. Framträdandet tar också upp inslag av näthat och hur Loreen förhåller sig till sig själv i olika åldrar. Det blir en resa från oskyldighet, genom svårigheter till visdom och hopp.

Nästan inget i Loreens framförande är budskapslöst. Nästan inget är bara snygg dans. Det gör att det kan vara svårt att följa med på bara tre minuter en lördagskväll framför tv:n.

”Statements” sätter rimligen rekordet för hur mycket budskap som inrymts i ett och samma i bidrag i Melodifestivalen. Det närmaste i mångbottnad konstnärlighet som vi sett tidigare är vad jag kan minnas Måns Zelmerlöws ”Heroes”.

Vi ser också uttryck från teater och konstdans som inte har använts i berättandet i Melodifestivalen tidigare. Att låna in ett enskilt inslag är en sak. Men att faktiskt spela upp ett helt teaterstycke har vi sällan sett.

Loreen i greenroom. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

I kväll kan vi ha fått svar på frågan om Loreen har gått för långt. Eller om hon på nytt kan komma att bli stilbildande. Precis som med ”Euphoria”.

Hon hade mängder av tankar som hon ville få in i bidraget och musiken. Kanske blev det för många.