Okategoriserade 

Du kan vinna Melodifestivalen med konstnärlighet 2017 – men Loreen hade behövt lägga till det här

Loreen med ”Statements”. Foto: Pontus Lundahl/TT

Det går att vara konstnärlig och rikt sammansatt i Melodifestivalen – och vinna. Men Loreen visade att det fortfarande finns en gräns.

Resultatet i Andra chansen är bland det mest intressanta någonsin och värt sin uppmärksamhet. För indikationerna på förhand var att Loreen och ”Statements” var etta i hela Melodifestivalen 2017 bland den intresserade publiken.

Men den publiken ägnar mycket mer tid åt de olika bidragen. Då uppskattar man komplexitet lättare än under tre minuter en lördagskväll.

Den intresserade publiken har många representanter på plats på Melodifestivalen. De hoppades på Loreen och misströstade om programmet i natt.

”[N]är Loreen åkte var det en spik i kistan för konstnärlig verkshöjd i #melfest”, skriver den tidigare deltagaren Rickard Söderberg på Twitter efter programmet, och ger en röst åt vad flera tyckte.

Måns Zelmerlöw med ”Heroes” 2015 och Loreen med ”Euphoria” 2012. Foto: Stina Stjernkvist/SVT & Jessica Gow/Scanpix (montage)

Men jag tror att de delvis misströstar i onödan. Jag tror att ett bidrag kan vara precis så konstnärligt och komplext som ”Statements” och ändå vinna hela Melodifestivalen.

Det handlar i stället om en annan sak: paketering. Jag har tidigare varit inne på att värme är en stor fördel. Men framför allt behöver ett bidrag ha en yta som är lätt uppfatta.

”Statements” testade gränserna för det här och lärde oss mer om var dessa går i dagsläget. Och det är någonstans mellan Måns Zelmerlöws ”Heroes” och det som Loreen gjorde i Melodifestivalen 2017.

Loreen repeterar ”Euphoria” i Baku inför Eurovision Song Contest 2012. Foto: Andres Putting/EBU

Konstnärlighet är inte ett hinder i de här sammanhanget – tvärtom är det en nyckel för att vinna hela Eurovision Song Contest. Jag har varit inne på det tidigare.

Den gyllene formeln där tycks närmare bestämt vara konstnärlighet och en effektiv hitlåt. ”Statements” fyllde bara det första av de två kriterierna.

Slående nog vann Sverige Eurovision både 2012 och 2015 med samma grepp. Loreen tog en stark pophit i ”Euphoria” och producerade om den till något konstnärligt och unikt. Sedan tog hon hjälp av koreografen Ambra Succi och utvecklade en scenshow med samma starka konstnärsskap.

I Eurovision Song Contest 2015 vann Sverige i stället med en pophit där konstnärligheten centrerats i det visuella.

Numret med ”Heroes”, som Benke Rydman och David Nordström tog fram åt Måns Zelmerlöw, är minst lika mycket av ett konstverk som ”Euphoria”. Det är uppenbart för betraktaren att spelet mot streckgubben på skärmen har en djupare innebörd. Samtidigt är det upp till betraktarens öga att tolka vad den innebörden är.

Måns sitter ensam i mörker och kontemplerar dystert. Streckgubben dyker upp från hans hand. Måns bereder vänligt plats på bänken. Musiken stegras och tar en ljusare vändning, och figuren lyfter till väders. Sedan börjar det regna, och figuren regnar bort – för att senare komma tillbaka i sällskap med många andra och avsluta numret i triumf tillsammans med Måns.

Måns Zelmerlöw i Eurovision 2015. Foto: Elena Volotova/EBU

För mig står Benke Rydmans konstnärlighet i blixtbelysning när Måns Zelmerlöw får det röda ljuset projicerat på tröjan. Just här är svärtan och de dubbla bottnarna i uttrycket så tydligt.

För det röda ljus som tar en så positiv vändning börjar på ett oroväckande och rent av skrämmande sätt, där en ensam ljuspunkt projiceras på Måns bröst. Den som aldrig har sett numret tidigare kan tro att någon i publiken pekar på artisten med ett lasersikte. Men tanken hinner aldrig slå rot eftersom det så snabbt övergår i något annat. I stället får betraktaren med sig en känslomässig bergochdalbana. Genialiskt.

Om ”Heroes” rent musikaliskt är rak modern pop på ett annat sätt än ”Euphoria” så tar låten igen det i texten. Där ”Euphoria” hade en ganska banal kärlekstext har ”Heroes” en episk och mångbottnad text med helt andra anspråk. Precis som ”Statements”.

Belgien, Lettland och Norge i Eurovision 2015 var alla exempel på framgångsrika bidrag som nosade på den gyllene formeln. Men de saknade en sak – att kombinera konstnärligheten med en effektiv pophit som slår brett och gör att man, utan att tappa konstnärsskapet, når hela vägen fram.

Konstnärligheten och komplexiteten får inte bara plats i Melodifestivalen – den är en nyckel till att vinna. Men kanske har ”Statements” lärt oss var gränsen går. De måste fortfarande paketeras efter sammanhanget. Låten måste vara en stark hit. Och det skadar inte om den konstnärliga scenshowen utgår från något som är omedelbart tillgängligt. Som en söt streckgubbe.

Eller kanske en dansande gorilla.