Okategoriserade 

Det här gör Måns Zelmerlöws seger i Eurovision 2015 ännu större

Efter en resdag är Måns Zelmerlöw och resten av oss i den svenska delegationen hemma igen. Det blev mycket snack om tävlingen under hemresan.

Christer Björkman var enig med mig om att en av de största bedrifterna i finalen var att Sverige slog Italien. Båda bidragen hörde till favoriterna. Vi startade som nummer 10. Italien var sist ut som nummer 27.

Den som studerar tävlingens historia ser snabbt att startnumret har stort genomslag i poängen. Skälet är rimligen att en betraktare minns de senare bidragen bättre när det är dags att rösta.

Måns Zelmerlöw hade kunnat slå alla tiders poängrekord om han fått ett bättre startnummer.

Vissa i den svenska delegationen misströstade efter att ha sett genrepet på fredagen. Vi låg inte bara tidigt i startfältet utan skymdes dessutom av topptippade Australien och Belgien, som kom strax efter. Inte bra.

Och när folkets poäng och jurygruppernas sorteras isär blir det mycket riktigt tydligt att startordningen kan ha spelat roll. Åtminstone om vi antar att folket, som enligt Christer Björkman går på omedelbar känsla, påverkas mer av startordningen än jurygrupperna, som Christer tror för ett i högre grad medvetet resonemang i röstningsbeslutet.

Sverige ska nämligen bara ha slutat trea i folkets omröstning. Ryssland som var tredje sist i startfältet slutade tvåa. Italien som var sist ut vann.

Men tack vare ett massivt stöd från jurygrupperna, precis som i Melodifestivalen, blev det svensk seger i Eurovision Song Contest 2015.

En rättvis balans mellan de tävlande bidragen hör i mina ögon till fair play när producenten sätter startordningen. Då är det inte okej att sätta en av de stora förhandsfavoriterna på det sista startnumret. I Melodifestivalen kan man göra det, där startfältet bara omfattar ett tiotal bidrag. Men i mastodonttävlingen Eurovision Song Contest funkar det inte. Man ger ett av bidragen en orimligt stor fördel.

Christer Björkman var inne på samma linje när jag pratade med honom på fredagskvällen.

– De har ett gyllene startnummer. Jag är som tv-producent ytterst tveksam till att lägga Italien som är en av huvudfavoriterna sist. När vi gjorde Eurovision 2013 hade vi tre huvudfavoriter i andra halvan, och vi lade Irland sist i stället, för att det inte skulle upplevas som om vi favoriserade någon, sade han.

Men det spelade alltså ingen roll. Sverige vann ändå. Och det är stort.

Senast någon vann med ett tidigare startnummer än det Måns Zelmerlöw hade i lördags var när Sertab Erener tog hem tävlingen för Turkiet. Året var 2003.

Sedan dess har det gått elva tävlingar, och bara vid två av dessa tillfällen han ett bidrag som hamnat i den första halvan av startfältet vunnit. Conchita Wurst var nummer 11 av 26 bidrag i fjol och Ukrainas Ruslana var nummer 10 av 24 bidrag 2004.

Måns Zelmerlöw var alltså nummer 10 av 27 bidrag.

En av flera orsaker till att ”Heroes” var ett så starkt bidrag kan finnas i att det är både konstnärligt och modernt. Årets resultattrend var att den typen av bidrag gynnades. I kategorin hittar vi i övrigt fyran Belgien, femman Australien, sexan Lettland och åttan Norge. Jag tycker att det känns lite skönt att folkligare uttryck, som den ryska Disneyballaden och den italienska smörsången, fortfarande också kan hävda sig i tävlingen.

Sverige festade natten lång. Här är några fler länder som hade anledning att jubla efter finalen:

  • Belgien fick genom fyran Loïc Nottet sin bästa placering sedan Urban Trad kom tvåa 2003.
  • Lettland fick med sexan Animata sin bästa placering sedan 2005. 2009–2014 lyckades landet inte ta sig till final en enda gång.
  • Israel har missat final fyra år i rad, men med finalnian Nadav Guedj fick man sin bästa placering sedan 2008.
  • Montenegro slutade på trettonde plats i finalen. Ingen höjdare med svenska mått mätt, men det är faktiskt landets bästa placering genom tiderna. Landet har gjort sju försök. Fram till i fjol hade man inte ens lyckats ta sig till final.

För övrigt: Mindre muntert var det i Tyskland och i den österrikiska delegationen. Senast ett bidrag slutade på 0 poäng i finalen av Eurovision Song Contest var Storbritannien 2003 (då den svaga sånginsatsen av Gemma Abbey i Jemini förklarades med ljudproblem). I Eurovision Song Contest 2015 blev inte mindre än två finalländer nollade: Österrike och Tyskland. Det här lär ha varit första gången någonsin som ett värdland slutar på noll poäng i tävlingen.

Sju länder var direktkvalificerade till finalen. Fyra av dem slutade på de fyra sista platserna. Det är en fjäder i hatten åt topplacerade Australien och Italien, men också ett tecken på hur svårt det är att inte ha visat upp sig som tävlingsbidrag i semifinalerna.