Deltävlingen i Melodifestivalen som varit bäst och sämst – samtidigt
Melodifestivalen 2019 

Deltävlingen i Melodifestivalen som varit bäst och sämst – samtidigt

I den tredje deltävlingen i år hittar vi The Lovers of Valdaro, Dolly Style, Martin Stenmarck, Lina Hedlund, Omar Rudberg, Rebecka Karlsson och Jon Henrik Fjällgren. Foto: Jessica Gow/TT

I går tittade jag på den osannolika framgångssagan för bidragen med startnummer 7. De har dominerat på den övre halvan av resultatlistan i finalen fullständigt under de senaste åren.

Men det finns ett till kul sätt att skära i den här statistiken, nämligen utifrån deltävling. Då får vi en ganska jämn fördelning – med ett undantag:

Jajamän: deltävling 3. Medan de andra deltävlingarna har mellan 6 och 8 bidrag på övre halvan i finalen under perioden har den tredje deltävlingen bara mäktat med 3 stycken – på 4 år.

Och det kommer mera. Trean är nämligen samtidigt den deltävling som har levererat flest finalbidrag!

Två bidrag går ju alltid till final, men deltävling 3 har varit bäst av alla på att dessutom leverera finalbidrag via Andra chansen. Fördelningen är jämn, men 5 av 16 Andra chansen-finalister kommer därifrån.

Det här leder till den slående historiken att deltävling 3 har levererat 13 finalbidrag – och bara 3 av dem har placerat sig på den övre halvan. 23 procent av bidragen från deltävling 3 har alltså blivit framgångsrika i finalen, jämfört med mellan 55 och 67 procent för de andra deltävlingarna.

Lite tillskruvat kan vi alltså säga att deltävling 3 har varit bäst på att leverera halvbra bidrag men sämst på att leverera helbra bidrag. Det hela fångas i det här innehållsrika diagrammet:

Även längre bak i tiden har recensenter sett deltävling 3 som något av en mellanvecka innan det börjar hetta till igen. Historiskt har den många gånger bjudit på skrällar, till exempel när Ravaillacz och State of Drama gick direkt till final 2013.

Anledningen till att bidragen härifrån har gått svagt kan vara dramaturgisk. Christer Björkman har själv nämnt att man ibland har använt den så kallade hängbuksdramaturgin i uppbyggnaden av Melodifestivalen. Man börjar starkt, man går ner i mitten och sedan avslutar man starkt.

Samma mönster finns i själva programmen, där det inledande och avslutande startnumret brukar gå extra starkt.

Producenterna har uppenbart inte bränt av de starkaste pjäserna i deltävling 3. Men det verkar som att man har velat kompensera för det.

Så i gengäld har man försökt stötta upp deltävling 3 genom att placera många halvstarka kort där.

Martin Almgren och Jessica Andersson gick till final från deltävling 3 förra året. Men sedan tog det stopp. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Den enda gången under de undersökta 4 åren som en deltävling har blivit helt utan placeringar på den övre halvan i finalen är deltävling 3 år 2018. Martin Almgren och Jessica Andersson gick direkt till final, och Mendez tog sig dit via Andra chansen.

I det startfältet hade vi också bland annat Dotter och Kalle Moraeus. Jag tyckte att det kändes som en ganska stark vecka och citerade någon recensent som sagt samma sak i ett av avsnitten av Morgonsvepet. Men det fick mothugg i kommentarsfälten från sveptittarna. Det verkar som att historien har gett dem rätt.

Men det går att lyckas även om man har varit med i deltävling 3. Det vet finaltvåorna Jon Henrik Fjällgren och Oscar Zia från 2015–2016 – och finalvinnaren Robin Bengtsson från 2017. I år ska Jon Henrik försöka överträffa sig själv, återigen från deltävling 3.

Historisk heatmap: Hittills har vi bland annat kunnat konstatera att det första och sista startnumret brukar gå starkt, att deltävling 4 har den bästa historiken, deltävling 3 den sämsta och att startnummer 7 i deltävling 1 och 2 har abonnerat på finalplatser.

English summary

Since Melodifestivalen changed to 7 songs per semi final in 2015, the 3rd semi final is the one producing the highest number of songs that qualifies for the final. 13 entries have made it to the final after starting in this semi final – but only 3 of them have finished on the upper half of the final.

The reason could be dramaturgical, meaning that the producers would like to start and end big, with a dip in the middle. Perhaps as a way to compensate for a lack of likely final winners, this semi final seems to have been provided with a higher number of second-tier songs during these 4 years: popular entries even though they didn’t make it all the way.

Läs också:

• Så har startnumren placerat sig i deltävlingarna
Så har startnumren från deltävlingarna placerat sig i finalen
• Här är startordningen i Melodifestivalen 2019