Okategoriserade 

Därför vann Ukraina Eurovision Song Contest 2016

Vi slår fast det direkt. Att Ukraina vann Eurovision Song Contest 2016 var ingen skräll.

Jag trodde inte att lågmälda och känslosamma ”1944” skulle räcka till seger. Men jag tippade en tredjeplats inför sändningen.

Innan repetitionerna startade i Globen hade få pekat ut Ukraina som en trolig slutsegrare. Men när framträdandet kom på plats på scenen stod det klart att bidraget hade höjt sig flera nivåer visuellt från den ukrainska finalen. Låten lyfte i oddslistor och förhandstips.

Känslorna var starka, artisten kompetent och kompositionen originell. Ukraina kan ha gynnats av ett sent startnummer. Vi fick dessutom en vinnare som bröt av mot de senaste åren, och att det händer är det normala. Och en kvinnlig vinnare – det är också det vanligaste i Eurovision.

Resten av kraften i bidraget kom från samtidsrelevansen.

Den internationella upprördheten över Rysslands HBTQ-lagar och utrikespolitik blossade upp på allvar 2014. Sedan dess har vinnaren i Eurovision två av tre gånger kunnat tolkas som ett ställningstagande.

Conchita Wurst vann 2014 och förkroppsligade HBTQ-rättigheterna. Och nu vinner Jamala från Ukraina. Med en låt som handlar om hur hennes gammelmor deporterades från Krim.

Tittarna röstar på det som de tycker om och sympatiserar med.

Jamala härstammar från krimtatarerna, och låten är alltså inspirerad av Stalins deportering av folket 1944, vilket hon har jämfört med Rysslands annektering av Krim 2014. Hon har senare förnekat att låttexten skulle ha politiskt innehåll, och EBU har efter en granskning godkänt bidraget, trots protester från bland annat vissa ryska politiker.

Hur garanterar man att undvika politiska undertoner i ett sammanhang där länder representeras? Det går förstås inte. Inte i en orolig värld.

I den avgörande sekvensen av finalen fick vi en delad skärmbild mellan Ryssland och Ukraina. Det var de två bidragen som det stod mellan till sist.

Så såg det ut i rutan när hela Eurovision avgjordes. Foto: SVT
Så såg det ut i rutan när hela Eurovision avgjordes. Foto: SVT

Ukraina debuterade i Eurovision 2003. Redan året därpå vann landet med Ruslana och ”Wild Dances”. Och Ukraina har abonnerat på topplaceringar i tävlingen sedan dess och alltid tagit sig till final. I fjol stod landet över på grund av oroligheterna inrikes.

Det här var återkomsten. Grattis, Ukraina!

Och Sverige då? Jodå, trots ett tidigt startnummer och att vi var direktkvalificerade för final blev det en ny stor framgång för det moderna Eurovisions stormakt. Frans Jeppsson Wall slutade femma med ”If I Were Sorry”. Trots att folket hade honom som sexa och juryn som nia.

Framför allt lär Sveriges värdskap av Eurovision Song Contest få välförtjänta hyllningar runt om i världen. Finalprogrammet var sevärt, och avslutningen med det nya sättet att dela ut rösterna var vansinnigt spännande.

Vi fick två veckor med strålande vackert väder i Stockholm. Att det var ren bondtur håller vi tyst om inför våra utländska gäster. Det snöade någon dag innan de första delegationerna anlände.

Vi fick ett Eurovision som bjöd in fansen som aldrig förr. Utan ordningsstörningar. Den stora fest som alla hoppats på.

Pr-värdet som Malmö fick efter arrangemanget 2013 ska enligt utvärderingarna ha överstigit de investerade beloppen många gånger om. Det finns ingen anledning att tro att Stockholm och Sverige inte får samma effekt den här gången.

Nu tar sig EBU an utmaningarna med ett Eurovision i Ukraina. Det ska väl gå att lösa det också.

Vi svenskar kan samtidigt pusta ut efter väl förrättat värv. Och börja ladda för Melodifestivalen 2017.

Läs mer: