Borde Anna Bergendahl ha vunnit Melodifestivalen 2020? – Inget resultatsystem kan ge oss svaret
Melodifestivalen  Melodifestivalen 2020 

Borde Anna Bergendahl ha vunnit Melodifestivalen 2020? – Inget resultatsystem kan ge oss svaret

Anna Bergendahl. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Sedan det fullständiga resultatet i Melodifestivalen 2020 redovisades har flera gjort ett uppenbart misstag.

Både i kvällspress och på sociala medier har åsikten skymtat att antalet röster som bidragen har fått utgör det ”riktiga” resultatet – inte hur många poäng de har fått av tittargrupperna. Trots att regelverket i de två senaste festivalerna har varit tydligt med att det är det senare som avgör tävlingen.

Åldersgrupperna i appen avgör tillsammans med telefonrösterna tittarresultat i Melodifestivalen.

Misstaget är lätt hänt. Men vid en närmare betraktelse är åsikten att antalet röster visar det sanna tävlingsresultatet uppenbart fel. Och inte bara för att det utgör ett brott mot regelverket.

Skälet till det är också att rösterna kan mätas på många olika sätt – och alla kommer att leda till olika tävlingsresultat. Det finns alltså inget annat sätt än de aktuella reglerna att ta reda på hur det ”egentligen” borde ha gått.

• Om reglerna är att antalet telefonröster avgör får man ett resultat.
Appröster ger ett annat resultat.
Poströstning, som bland annat i deltävlingarna 1971, ger ytterligare ett annat resultat.
• Med vallokaler, som i riksdagsvalet, får man ännu ett resultat.

Family Four valdes i år in i Melodifestivalens Hall of Fame. De var husband i Hylands hörna 1971, där Melodifestivalens fem deltävlingar avgjordes, och ställde också upp som artister i deltävlingar. Tittarna poströstade – och Family Four vann alla deltävlingar, och fick tävla mot sig själva fem gånger i finalen.

Tycker du att resultatet i riksdagsvalet lika gärna kunde avgöras med Melodifestivalens sätt att avläsa folkets åsikt? Fem hjärtröster per parti och röstande – och så kan den som är riktigt engagerad gå över till telefon och rösta ytterligare 20 gånger.

Få skulle nog tycka det. Och resultatet skulle vara ett påtagligt annat än det som vi nu får i valen. Alltså är det för enkelt att titta på kolumnen för antal röster för att ta reda på hur det ”borde” vara i Melodifestivalen.

Statsminister Stefan Löfven gratulerar John Lundvik efter segern i Melodifestivalen förra året. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Argumentet för att låta antalet röster i stället för poängen de genererar avgöra resultatet är ett annat än vad som normalt framförs: att respektera engagemanget. Att rösta är emellertid bara en typ av engagemang. Att titta är en annan.

Vissa tittare har en uppfattning utan att rösta. Andra röstar bara på ett bidrag. Samtidigt röstar andra tittargrupper, och särskilt andra åldrar, på väldigt många bidrag – ibland bara för att de har en mer energisk personlighet. Eller har ett mer sömlöst förhållande till tekniken.

Den upplevda följden av de olika röstningsbeteendena har gjort att Melodifestivalen valt att låta tittarna bilda röstningsgrupper (åldersbaserade förutom i den som utgörs av telefonröster). Grupperna delar ut poäng, på exakt samma sätt som jurygrupperna i finalen. Resultatet vi ser i tv är en summering av poängen och kan på enstaka positioner skiljer sig mot hur det hade varit om rösterna hade räknats rakt av.

Att inte bara räkna antalet röster rakt av är också nödvändigt för att tittarpoängen ska spreta i finalen. Annars skulle tittarpoängen ha för små differenser mellan bidragen, vilket skulle leda till att de internationella jurygrupperna får den stora merparten av makten.

En jämförelse mellan hur tittarrösterna och tittarpoängen fördelas i finalen visar hur kurvan hos tittarrösterna blir för plan för att kunna mäta sig med de internationella jurygruppernas poängsättning.

Anna Bergendahl slutade på tredje plats i finalen – och på fjärde plats i tittarnas poängsättning. Trots det fick hon flest tolvpoängare av folket. Hon tycks ha varit den som flest tittare hade som sin nummer ett från 45 år och uppåt samt i telefonröstningen.

Aftonbladet lät genomföra en stor undersökning inför finalen för att förutsäga resultatet – men med fel mätmetod. Det huvudsakliga misstaget var att man bara frågade personer över 16 år, och man frågade bara om den personliga favoriten. Anna vann en jordskredsseger. I den verkliga omröstningen fick hon det fjärde högsta antalet röster av folket.

Men resultatet visar att många hade Anna som favorit, särskilt bland de äldre tittarna. I Eurovision röstar man inte på många bidrag, som i Melodifestivalen, där de flesta tittare som engagerar sig skickar iväg ett stort antal röster. I stället väljer de flesta tittare en favorit att rösta på.

I Eurovision röstar också tittarna med telefon. Anna Bergendahl vann telefonomröstningen i Melodifestivalfinalen. Men utan appen hade förstås åtskilliga appröstare gått över till telefon och skapat ett annat telefonresultat.

Så var Anna Bergendahl i själva verket det bästa alternativet för att få höga tittarpoäng i Eurovision? Det får vi aldrig veta.

Anna Bergendahl. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Vad exemplet med Anna Bergendahl säger oss med säkerhet är i stället att man kan få helt olika resultat beroende på mätmetod. Räknar du antalet tittarröster med Melodifestivalens mätmetod slutar hon fyra. Räknar du med Eurovisions mätmetod kanske hon hade slutat etta.

Ett tydligare exempel på varför vi inte kan utläsa det sanna tävlingsresultatet genom att titta i kolumnen för antalet röster är svårt att hitta.

Musiksmak är subjektivt, och det finns inget sätt utöver de aktuella reglerna att utläsa det ”sanna” tävlingsresultatet – även om vår jakt på fasta punkter i tillvaron kan få oss att tro annorlunda.

Och de aktuella reglerna gav oss en välförtjänt vinnare att heja fram i Eurovision – The Mamas. I det här fallet spelar skillnaden mellan poäng och röster inte heller någon roll, eftersom The Mamas vann båda. Men något annat år skulle diskussionen kunna bli aktuell för slutvinnaren.

The Mamas. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Därmed inte sagt att man inte kan kritisera enskilda mätmetoder för att vara missvisande. Appröstningen kritiserades tidigare brett för att ge energiska och appvana unga tittare mycket större inflytande än vad de hade i telefonröstningen, något som redovisningen i de två senaste årens röstnings-pdf:er som släppts i Expertbloggen ger visst stöd för.

Det absoluta antalet röster är skiljeregeln om två bidrag slutar på samma poäng och redovisas alltså i pdf-filen. Att man ser antal röster i redovisningen ger illusionen av att det är facit och poängen en teknisk manipulation av facit. Men ett mätsystem är i sig definitionsmässigt en teknisk manipulation.

Olika mätmetoder ger olika resultat. När Melodifestivalklubben gjorde en stor undersökning bland arenapubliken efter fredagens genrep av finalen vann Anis Don Demina – med mer än dubbelt så många röster som tvåan Dotter. Anis blev tittarnas femma i finalen, men Dotter blev just tittarnas tvåa.

Man kan föra resonemanget att resultatet blir potentiellt mer rättvisande med ett lager av teknisk manipulation i stället för med två, som nu, även om det är högst osäkert.

Ett annat argument skulle kunna vara att det är mest demokratiskt att räkna antalet röster rakt av. Men eftersom tittarna har mycket mer än en röst per person och olika grupper har olika röstningsbeteenden och tekniska förutsättningar försvagas argumentet. Det nuvarande poängsystemet, som potentiellt kompenserar skillnaderna i röstningsbeteende, har rent av potential att vara mer demokratiskt.

I det förra systemet räknades rösterna – huvudsakligen från hjärtappen – rakt av. Mitt intryck är att invändningarna mot resultatet som detta producerade var avsevärt större än invändningarna mot det nuvarande poängsystemet. Det talar för att utfallet av att räkna röster rakt av från hjärtappen blir mer missvisande än att räkna poäng som viktats för att ge alla åldrar en betydande röst.

Detta är ytterligare ett tecken på att den som ser kolumnen med antalet röster i resultat-pdf:en som facit är mer fel ute än den som i enighet med regelverket räknar poängen.

Det tyder också på att utmaningen i grunden är en annan. Röstningsgränssnittet i appen är utformat för att vara så enkelt och attraktivt som möjligt att användarna – inte för att generera de tävlingsresultat som den samlade publiken upplever som mest rimliga.

Att ha ett attraktivt röstningsgränssnitt är bra för intresset för Melodifestivalen och roligt för publiken. Att fler tittare därmed aktiveras och bidrar med sin åsikt ökar den demokratiska relevansen i röstningssystemet på samma sätt som ett ökat valdeltagande.

Samtidigt har vi sedan införande av appen bara sett utfallet av ett system. Appröstningen är uppenbart mer attraktiv än telefonröstningen. Men vi vet inte vilket utfall som andra tänkbara appröstningssystem skulle kunna ha.

Det är mot den frågan som den som har synpunkter på ett resultat gör klokt i att rikta sin energi.

In English

If the same voting system would have been used in Melodifestivalen as in the Eurovision Song Contest, it’s possible that Anna Bergendahl would have won. Now, she finished 4th in the popular vote – because a different way of measuring the result was used.

And with other systems, for example postal voting, like in 1971, the result could have been yet another.

The conclusion of this is that apart from the rules, there is no ”true” result in a music contest, despite what we spontaneously might think.

Just counting the votes in Melodifestivalen will not give us the true result. But there are rules, giving us the necessary predictability, recalculating the votes into points, based on viewer groups.

Se också:

Se röstningssiffrorna från Melodifestivalen 2020
Hela listan: Så slutade finalen i Melodifestivalen 2020
Melodifestivalen införde tittargrupperna inför 2019
Allt om Melodifestivalen 2020