Okategoriserade 

Betyg låt för låt: Semifinal 2 i Eurovision Song Contest 2016

Finalfältet ska bli komplett! Det är dags för den andra och sista semifinalen i Eurovision Song Contest 2016 i Globen.

Och här är din guide till låtarna.

Som traditionen bjuder sätter jag också för skojs skull betyg på låtarna. I betygen följer jag hjärtat fullt ut, helt utan baktankar – för det är så det måste vara. Musiksmak är ju något subjektivt, och min smak är inte viktigare än någon annans.

I mina ögon får vi i kväll se en jämnare semifinal med färre toppar och bottnar än i tisdags. Då blir det svårare att tippa, men jag ger ändå min syn på bidragens chans att ta sig vidare till final. Ibland blir den något helt annat än min personliga smak.

I tur och ordning – här är bidragen du ser i semifinal två!

Foto: SVT

Lettland

Den udda produktionen öppnar för en cool scenshow, och det tycker jag att man har lyckats skapa. Stämningen på scenen bryter av på liknande sätt som när låtskrivaren Aminata själv var artist 2015.

Ljuset skapar tydliga rum i en modern och sevärd scenshow som höjer låten ett snäpp. Det här är inget jag skulle lyssna på annars, men med numret dras jag in i stämningen. Artisten Justs är dessutom skicklig och charmig med ett personligt uttryck.

Finalchans: God.

Betyg:

3

 

Polen

Precis som i Lettlands bidrag just innan får vi se en hel del djuprött i scenbilden. På scen får Michał sällskap av fem kvinnliga musiker på stråkinstrument och piano. Det visuella bidrar inte till att lyfta låten för mig, och artistens scenspråk känns otydligt. En klassisk ballad för sammanhanget som får svårt att sticka ut.

Finalchans: Osäker.

Betyg:

2

 

Schweiz

Schweiz har ändrat en hel del i numret från den nationella finalen. Sångerskan Rykka sitter inte längre ner står och stakar som om hon åkte Vasaloppet i en rätt vacker scenbild med olika eleganta färgval och ljussättningar.

Men jag får ändå en känsla av att en hel del fattas för att det här ska ta sig långt i tävlingen. Det är en rätt bra låt, helt enkelt. Trevligt. Men den sticker inte ut och har inte en scenshow som gör den mer minnesvärd än de andra bidragen. I slutet får vi en hel del pyroteknik, men det känns för mig mest malplacerat.

Finalchans: Liten.

Betyg:

3

 

Israel

Temat för scenshowen lär inte ha tagit lång tid att räkna ut. Scengolvet visar en stor stjärna formad av många små stjärnor som från en stjärnhimmel, och stjärnor är också vad vi får se i bakgrunden.

Hovi Star håller till i mitten av scenen och har sällskap av två cirkusartister som roterar inuti en ring (en liknande idé som i det slovenska bidraget senare under kvällen).

Jag är normalt svag för ballader, och visst tycker jag att det här är fint, men det griper inte tag i mig. Det har gjorts förut, och Hovi Star övertygar mig inte om att orden kommer från djupet av hans hjärta, vilket verkligen behövs i den här typen av låt. Texten låter för mig som tomma effektsökande fraser staplade på varandra. Samtidigt gillar jag genren och tycker att scenshowen är vacker.

Finalchans: Osäker.

Betyg:
3

 

Vitryssland

Här händer det grejer! Vitryssland står för tävlingens kanske mest fullmatade scenshow. Men hur delarna hänger ihop tycks ingen här förstå sig på, inte ens vitryssarna själva. I stället får vi väl ta det här som ett showreel på vad scenen i Globen är kapabel till.

I centrum för showen finns en hologramskärm, och den slår an tonen från början. Ivan uppenbarar sig i profil utan en tråd på kroppen tillsammans med en varg. De ylar tillsammans, och det tar kanske ett tag för tittaren att inse att det är en förinspelad upplaga av sångaren.

Sedan dyker den riktiga Ivan upp och får sällskap på skärmen av bland annat sig själv spelandes på diverse instrument. Showen avslutas med ett hologram av en bebis. Själv ser Ivan ut som en Tolkiensk film-alv.

En i mina öron okej låt med en superhäftig scenshow komponerad helt utan känsla för berättande. Den här typen av brytningar ska finnas i Eurovision! Tänk vad trist om alla länder skickade kompetent radioskval i midtempo.

Foto: SVT

Finalchans: Liten.

Betyg:

3

 

Serbien

I numret framöver man textens svåra kärlekskänslor. Scenshowen är mörk, och Sanja har sällskap av fyra kvinnliga körsångerskor som agerar moraliskt stöd åt henne på ett sätt som påminner om “Molitva” 2007. Klassisk serbisk körkoreografi. Vi får också se en manlig dansare som Sanja svårmodigt avvisar.

I förhandsvideon hade Sanja ett mycket särartat, nästan spastiskt kroppsspråk. Det har man korrigerat till Eurovision. Nu får i stället låten komma fram, och den tycker jag är stark. Sanja är dessutom hyfsat stabil och har ett kompetent nummer.

Finalchans: God.

Betyg:

3

 

Irland

Irland satsar på ett bandnummer med manliga musiker på gitarr, keyboard och trummor. Scenen är röd med ett pulserande mönster. Här finns inte mycket nytt som kan förhöja intrycket, så Irlands öde hänger troligen på att tittarna gillar låt och artist.

Men Westlife-Nicky har varit överraskande svajig på sången och övertygar mig inte helt sett till utstrålningen. Numret bjuder inte heller på några överraskningar. Risk för flopp.

Foto: SVT

Finalchans: Osäker.

Betyg:

3

 

Makedonien

Makedonien använder precis som Serbien två bidrag innan en kraftfull kvinnlig kör på fyra personer till ett balkannummer. Artisten Kaliopi bär den här låten helti ett elegant nummer.

I mina öron är det här dessutom en mycket stark ballad som hämtar näring ur tävlingens traditioner på helt rätt sätt. Att en av tävlingens äldsta artister gör en låt som andas tradition snarare än progression tycker jag också är rimligt

Låtar som inte framförs på engelska har vi mycket ont om i år. Låtarna på främmande språk har haft svårt att hävda sig i tävlingen under lång tid. Kanske börjar vågskålen tippa nu – vi har så få bidrag på det egna språket att de som är kvar kanske sticker ut och får extra genomslag?

Men jag tror inte att det kommer att ske i den här låten. Den mästerliga studioversionen av låten har blivit mer vokalt dramatisk på scen. På de första repetitionerna wailade Kaliopi låten sönder och samman. Även om hon lugnat ner sig en aning nu känns det inte som att man fått ihop delarna på rätt sätt.

Finalchans: Osäker.

Betyg:

4

 

Litauen

Till skillnad mot till exempel Vitryssland satsar man här på less is more.

Numret är gjort av svenska Sacha Jean-Baptiste, men i mina ögon blir det tunt när artisten inte når hela vägen. Donny Montell lyckas för mig inte alls bära upp låten och scenbilden på egen hand. Rösten och koreografin slirar. Han tar en liten revansch med en volt från en mindre trampolin som finns uppställd på scenen. Kul grej, och jag gillar låten.

Inför volten får bildproduktionen ett tillfälle att gå loss. En ”fotbollskör” tar vid i musiken, och vi får en riktig arenakänsla med spektakulära kameraglidningar från snart sagt samtliga vidvinkelsalternativ.

Finalchans: Osäker.

Betyg:

3

 

Australien

Dami Im inleder bidraget sittande på ett podium. Scenbilden präglas av pulserande blå mönster som för tankarna till elektricitet. En bit in gör också sångerskan rörelser som är synkroniserade med stiliserade hologram som liknar tomma datorskärmar. Till sist avslutar hon låten stående längre fram på scen, vilket i all sin enkelhet höjer energin ett snäpp. Ett stilfullt nummer med snygga passande effekter.

Dami Im har på de sista repetitionerna satt interaktionen med hologrammen allt bättre, och den måste sitta för att det här ska slå med full kraft. Hon sjunger strålande, och låten är modern och kommer att gå hem. Jurygrupperna lär älska det här, och potentialen finns för att det ska gå hem hos folket också. Jag ser Australien som den främsta utmanaren till Ryssland om slutsegern.

Foto: SVT

Finalchans: Enorm.

Betyg:

4

 

Slovenien

Jag tycker att det här är en riktigt härlig sak, och att den låter som klippt och skuren från Eurovision för tio år sedan ser jag inte som något ont. Allt måste inte vara modernt.

I den slovenska finalen lämnade den regi ManuElla fått en del i övrigt att önska. Nu har det blivit bättre, men hon blåser knappast publiken av stolen. För att få ett visuell kännetecken har man tagit in en dansk akrobat i numret. Trevligt, trallvänligt och klassiskt Eurovision.

Finalchans: Liten.

Betyg:

3

 

Bulgarien

Bulgariens Poli Genova bjuder i mina ögon på årets coolaste scenkläder. Här får vi dessutom faktiskt lite dans, och det är nästan de första dansstegen i hela den här semifinalen. I år lyser dansen i allmänhet med sin frånvaro i Eurovision. Trist och märkligt, tycker jag.

Scenbilden präglas av inslag av myrornas krig. Scenkläderna som Poli har börjar lysa i slutet med en snygg tv-effekt, och som avslutning får hon sällskap av sina körsångare på scen, just när man känner att det kan behövas något ytterligare för att hålla energin in i mål.

Det här är en låt som känns uppdaterad och stark, och artisten är stensäker. En klar topp tio-kandidat i finalen.

Foto: SVT

Finalchans: Enorm.

Betyg:

4

 

Danmark

Den danska trion har försetts med lysande mikrofonstativ som för tankarna till Martin Stenmarcks ”Las Vegas”. Scenshowen går i blått, och trion avslutar sedan precis som bland andra Sverige, Irland, Belgien och Spanien på catwalken. Helt rätt i den här typen av låt, här får den stående publiken på parkett en chans att festa loss till äkta dansk Eurovision-feelgood.

Personligen går jag igång för fullt på den här melodin och skulle absolut kunna tänka mig den tredje raka danska Eurovisionsegern på svensk mark. Men Eurovisionfansen själva verkar vara av annan mening. När OGAE-nätverket gjorde sin stora förhandsomröstning var Danmark ett av bidragen som slutade på 0 poäng. En av de tre killarna tycker jag är mindre övertygande, och tyvärr är det han som har fått de mest emfaserade textraderna med närbilder på artisten.

Finalchans: Osäker.

Betyg:

4

 

Ukraina

Jamala inleder bidraget med en stilla promenad från scenens förlängda catwalk i bakkant. Det är mörkt.

Sedan når hon sin position mitt på scengolvet. Ett mönster börjar framträda under henne och växer elegant. Så småningom övergår scenbilden till något som liknar blodröda glasskärvor.

Den koreografiska del där Jamala vaggar ett osynligt barn är kvar men har tonats ner. Bidraget är inspirerat av hennes anmoder, som var krimtatar och blev deporterad av Stalin 1944, varvid ett av barnen i familjen dog, tillsammans med många andra ur folket.

Bidraget får en större tyngd när scenshowen är så mycket snyggare än i den ukrainska finalen. Det är mycket allvar i årets tävling, men det här tar nog priset i den kategorin och sticker ut.

Jag förstår alla som tycker att det här är starkt, men själv går jag inte i gång på melodin och röstklangen. Framför allt får jag nog svårt att ta till mig låt och text på grund av Jamalas engelska accent. Många har tippat låten som en möjlig slutvinnare. Det är ett tips som jag inte tror kommer att besannas, men visst borde Ukraina kunna ta sig ganska långt i finalen.

Finalchans: God.

Betyg:

3

 

Norge

Agnete har övergett det höga podiet från den norska finalen och nöjer sig nu med ett lägre dito. Hennes dansare får ett eget likadant podium intill. Scenbilden är elegant blå med is som det givna temat.

Det är inte ofta som jag tycker att scenshowen i den nationella finalen slår den i Eurovision, men för det här bidraget har jag fått det intrycket. Scenbilden i Norge var originell och sticker ut mer än det här.

Men den oortodoxa övergången mellan vers och refräng kompensera och är ett inslag som gör att Norge inte lär gå obemärkt förbi.

Foto: SVT

Finalchans: Osäker.

Betyg:

3

 

Georgien

I förhandsvideon var Georgiens bidrag det som jag hade svårast att förstå mig på. Vilka är de? Vad gör de? Vad vill de?

När jag ser scenshowen faller en del pusselbitar på plats. De är psykedeliska! Åtminstone är det spåret som man har valt på scen. Bildproduktionen är späckad av effekter där man ser sångaren dubbelt och andra varianter där man känner sig påverkad av något olämpligt.

Bandmedlemmarna gör sitt till med aviga åtbörder.

Precis som med extremt progressiva ”Three Minutes To Earth” år 2014 väljer Georgien att vara experimentella i sitt Eurovisionbidrag. Modigt, men det stärker knappast chanserna i tävlingen.

Det här gänget är åtminstone konsekventa i vad de gör, och bakom allt det konstiga hör jag några intressanta inslag i musiken som bidrar till att undvika de absoluta bottenbetygen.

Finalchans: Ingen.

Betyg:

2

 

Albanien

Här inleds scenbilden i anonymt blått, men till första refrängen växlar den mjukt över till ögonfägnande guld. Mycket snyggt!

Eneda Tarifa har sällskap av tre körsångare som syns i siluett i scenens bakre delar och har fått viss koreografi. Det är en kör av den gamla Eurovisionskolan, alltså. Tummen upp för det!

Annars har det här svårt att lyfta i mina öron. R’n’b-kompositionen är en omformning av den snygga orkesterversion av låten som vann i Albanien. ESC-versionen masar sig fram med svag refräng och utan variation i låtens andra del. Jag får inte ut någonting musikaliskt av det här och kan inte annat än önska att de hade tävlat med originallåten.

Finalchans: Ingen.

Betyg:

1

 

Belgien

När Belgien går upp på scen kan vi snacka om att bryta av eller alla tunga, allvarliga bidrag. Laura Tesoro bjuder på en pastellfärgad scenshow med ett underförstått budskap som saknats i hela semifinalens startfält: glädje.

Dessutom får vi en pigg och medryckande dansshow. Artisten själv hänger med i stegen nästan lika mycket som dansarna. Det är lätt att förstå varför Christer Björkman ville avsluta startfältet med Belgien.

På scen får vi se två lysande podier med två trappsteg, men dessa används inte alls lika mycket som i den belgiska finalen. I stället rör sig Laura och dansarna runt på den stora scenen och utnyttjar ytan, vilket funkar bättre i mina ögon.

Jag ger tummen upp och skulle bli förvånad om det här inte går till final. Låten går knappast till historien, men på plats på Globenscenen har det här lyft flera snäpp.

Foto: SVT

Finalchans: God.

Betyg:

4