Okategoriserade 

Betyg låt för låt: Finalen i Eurovision Song Contest 2016

Det är dags för allt att avgöras. Och här är din guide till kvällens startfält.

Så här blir kvällens bidrag – i tur och ordning. Jag tippar vilka placeringar bidragen kan rikta in sig på och ger mitt personliga betyg.

I musik finns inget rätt och fel, och därför följer jag bara hjärtat när jag sätter betyg. Det här är alltså vad jag tycker – inte vad någon annan borde tycka. Precis som all betygsättning inom musik borde vara.

Här är finalen i Eurovision Song Contest 2016 i Globen!

Foto: SVT

1. Belgien

När Belgien går upp på scen kan vi snacka om att bryta av mot alla tunga, allvarliga bidrag. Laura Tesoro bjuder på en pastellfärgad scenshow med ett underförstått budskap som saknats i hela semifinalens startfält: glädje.

Dessutom får vi en pigg och medryckande dansshow. Artisten själv hänger med i stegen nästan lika mycket som dansarna.

På scen får vi se två lysande podier med två trappsteg, men dessa används inte alls lika mycket som i den belgiska finalen. I stället rör sig Laura och dansarna runt på den stora scenen och utnyttjar ytan, vilket funkar bättre i mina ögon.

Jag ger tummen upp. Låten går knappast till historien, men på plats på Globenscenen har det här lyft flera snäpp.

Finalchans: Topp 15.

Betyg:

4

 

2. Tjeckien

Här tycker jag att scenshowen visar att videon inte gjorde låten rättvisa. I stället för att rulla runt i konstgräs, se salig ut och blåsa bort blommor får Gabriella sätta fokus på röst och låt. Och då blir låten flera snäpp bättre. Visuellt har man använt ett rutnät som förekommer som ett av många inslag i videon – och nöjt sig med det.

Effekten blir att bidraget imponerar mer än i videon. Gabriella sjunger magnifikt men har tävlingens statistiskt svåraste startnummer.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

3. Nederländerna

Douwe Bob intar scenen tillsammans med en femmannaband. I inledningen av låten ljuder tickandet av en klocka. Vokalt får sångaren hjälp av sin körande pianist, och mitt i låten blir det en konstpaus där artisten förflyttar sig till catwalken för att avsluta där. Vi får ett visuellt tydligt nummer som gör att bidraget kommer att märkas.

Gillar man musik från 60-talet lär man uppskatta det här. Om man som jag aldrig har fallit för den typen av äldre musik blir det bara en välkommen omväxling. Bra text.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

2

 

4. Azerbajdzjan

Azerbajdzjan brukar satsa på dyra scenshower. Mönstren i bakgrunden ger mig bitvis ett lite rörigt intryck, men efter ett tag övergår det pyroteknik som passar och förhöjer musiken. Med sig på scen har Samra ett gäng svenska dansare som bidrar med en kreativ koreografi som (till skillnad från i landets bidrag förra året) passar bra ihop med musiken.

Samras sång har inte varit på topp under repetitionerna, och det här är första gången som hon använder in ear-öronsnäckor. Den svenskskrivna låten är stark och sätter sig, särskilt tillsammans med det snygga numret.

Finalchans: Topp 15.

Betyg:

4

 

5. Ungern

Scengolvet i det ungerska bidraget efterliknar lava och ger en kraftfullt förstärkande effekt. Med sig på scen har Freddie tre körsångare och en trumslagare, på ett liknande sätt som i bilderna från den ungerska festivalen. Ljuset bildar dessutom en dynamisk ridå som ger en ytterligare visuell dimension. Snyggt!

Låten diggar jag i ungefär en minut. Det byggs upp och känns lovande. Men sedan blir den förbrukad för mig och når inte hela vägen, trots en fin text och en sympatisk artist. Live i arenan funkar den nog bättre än i tv.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

6. Italien

Italien har förberett en naivistisk scenshow till en låt som rakt igenom andas uppriktighet. Francesca Michielin framför låten på en fläck konstgräs med några artificiella gräsruskor som riskerar att föra tankarna till kontorslandskap. Intill står en blomsterkvast, en ballong, en fågel och lite annat fastbundet på var sin pinne.

Gläsplätten får en snygg funktion när hela scengolvet förvandlas till vatten. Ljuspunkter som påminner om thailändska lyktor far fram över ytan, och på väggen bakom sångerskan får vi se ett träd behängt med lyktor.

Ett mycket vackert framträdandet i mina ögon som höjer låten ytterligare. Det gäller bara att Francescas naivistiska rekvisita landar rätt hos tv-publiken och inte blir gjorda till åtlöje. Men jag tror att sångerskans ärliga uppsyn kan minska den risken. Om Italien hade haft ett bättre startnummer tror jag att man hade kunnat blanda sig i segerdiskussionen på allvar.

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

4

 

7. Israel

Temat för scenshowen lär inte ha tagit lång tid att räkna ut. Scengolvet visar en stor stjärna formad av många små stjärnor som från en stjärnhimmel, och stjärnor är också vad vi får se i bakgrunden.

Hovi Star håller till i mitten av scenen och har sällskap av två cirkusartister som roterar inuti en ring (en liknande idé som i det slovenska bidraget senare under kvällen).

Jag är normalt svag för ballader, och visst tycker jag att det här är fint, men det griper inte tag i mig. Det har gjorts förut, och Hovi Star övertygar mig inte om att orden kommer från djupet av hans hjärta, vilket verkligen behövs i den här typen av låt. Texten låter för mig som tomma effektsökande fraser staplade på varandra. Samtidigt gillar jag genren och tycker att scenshowen är vacker.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

8. Bulgarien

Bulgariens Poli Genova bjuder i mina ögon på årets coolaste scenkläder. Här får vi dessutom faktiskt lite dans, och det är nästan de första dansstegen i hela den här semifinalen. I år lyser dansen i allmänhet med sin frånvaro i Eurovision. Trist och märkligt, tycker jag.

Scenbilden präglas av inslag av myrornas krig. Scenkläderna som Poli har börjar lysa i slutet med en snygg tv-effekt, och som avslutning får hon sällskap av sina körsångare på scen, just när man känner att det kan behövas något ytterligare för att hålla energin in i mål.

Det här är en låt som känns uppdaterad och stark, och artisten är stensäker. En klar topp tio-kandidat.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

4

 

9. Sverige

Frans Jeppsson Wall sticker verkligen ut i startfältet. ”If I Were Sorry” är samtidigt modern och brett tillgänglig. Autenticiteten är Frans trumfkort, och det kan bära långt i kväll.

Till Eurovision har scenshowen fått några nya element som utnyttjar att scenen är större, men i grunden är det fortfarande enkelt och stilrent. Frans använder catwalken i slutet och får där ännu mer kontakt med publiken. På repetitionerna har han varit säkerheten själv.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 5.

Betyg:

4

 

10. Tyskland

Den som har sett förhandsvideon med bilder från den tyska finalen kommer att känna igen sig i Globen. Showen bygger fortfarande på nakna träd med gröna lasrar, men scenen har blivit betydligt mörkare så att scenografin mest skymtar som skuggor. Man har helt enkelt tagit det visuella ett steg längre.

Träden är dessutom förstärkta med hologram. I bakgrunden ramar en måne in scenbilden, och den begåvas efterhand med ögon.

Tyskland bjuder alltså inte på några större överraskningar, och eftersom bidraget hittills inte gjort publiken lyrisk tror jag att vi dessvärre får ställa in oss på en lägre placering. Låten är i mina öron ganska slätsruken. Inte dålig, men helt enkelt bara inte något som får röster.

Finalchans: Bottenskiktet.

Betyg:

3

 

11. Frankrike

Frankrike och Ryssland var de två förhandsfavoriterna innan vi satte igång med repetitionerna i Globen. Men efter Rysslands rikt producerade (eller om man så vill överproducerade) nummer går Frankrike åt motsatt håll. Amir rör sig knappt ur fläcken på sina tre minuter och nöjer sig med att skönt gunga med i låten.

Amir får koppla på stora charmen om han ska lyckas med det här. Tyvärr har hans röstinsats inte varit stabil på repetition, men efter att ha sänkt de högsta tonerna klarade han sig okej inför jurygrupperna.

På scen får vi se en förhållandevis minimalistisk bild som bygger på rymdinspirerade bilder. Både i bakgrunden och scengolvet får vi se en något stiliserad stjärnhimmel. Vi får ett par snygga bilder där Amir ser ut att stå mitt bland stjärnorna. Efter ett tag dyker planeter upp, kompletterade av ett par olika mönster.

Den här typen av scenshow är dussinvara i Eurovision, och samtidigt är det franska bidraget inte tillräckligt minimalistiskt för att sticka ut i den riktningen. Jag har svårt att se att det här ska räcka till seger.

Jag tycker om låten och inser att den är modern, men joddlandet i refrängerna blir snabbt tjatigt i mina öron och hindrar toppbetyg.

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

3

 

12. Polen

Precis som i Lettlands bidrag just innan får vi se en hel del djuprött i scenbilden. På scen får Michał sällskap av fem kvinnliga musiker på stråkinstrument och piano. Det visuella bidrar inte till att lyfta låten för mig, och artistens scenspråk känns otydligt. En klassisk ballad för sammanhanget som får svårt att sticka ut.

Finalchans: Undre halvan.

Betyg:

2

 

13. Australien

Dami Im inleder bidraget sittande på ett podium. Scenbilden präglas av pulserande blå mönster som för tankarna till elektricitet. En bit in gör också sångerskan rörelser som är synkroniserade med stiliserade hologram som liknar tomma datorskärmar. Till sist avslutar hon låten stående längre fram på scen, vilket i all sin enkelhet höjer energin ett snäpp. Ett stilfullt nummer med snygga passande effekter.

Dami Im har på de sista repetitionerna satt interaktionen med hologrammen allt bättre, och den måste sitta för att det här ska slå med full kraft. Hon sjunger strålande, och låten är modern och kommer att gå hem. Jurygrupperna lär älska det här, och potentialen finns för att det ska gå hem hos folket också. Jag ser Australien som den främsta utmanaren till Ryssland om slutsegern.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 3.

Betyg:

4

 

14. Cypern

Oj, så mycket tuffare bandet och showen är än låten.

Här har man följt vargspåret som musiken pekar ut. Flera av bandmedlemmarna står i burar som känns som lightversioner av Dead by Aprils scenshow från Melodifestivalen 2012. Och man klipper in animerade vargbilder vid åtskilliga tillfällen. Biten där sångaren ylar som en varg är kvar, och jag skruvar lite generat på mig. Om det här kommer passera som coolt eller blir en källa till skratt återstår att se.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

2

 

15. Serbien

I numret framhäver man textens svåra kärlekskänslor. Scenshowen är mörk, och Sanja har sällskap av fyra kvinnliga körsångerskor som agerar moraliskt stöd åt henne på ett sätt som påminner om “Molitva” 2007. Klassisk serbisk körkoreografi. Vi får också se en manlig dansare som Sanja svårmodigt avvisar.

I förhandsvideon hade Sanja ett mycket särartat, nästan spastiskt kroppsspråk. Det har man korrigerat till Eurovision. Nu får i stället låten komma fram, och den tycker jag är stark. Sanja är dessutom hyfsat stabil och har ett kompetent nummer.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

16. Litauen

Numret är gjort av svenska Sacha Jean-Baptiste. I mina ögon har det varit tunt när artisten inte når hela vägen. Donny Montell har för mig inte alls lyckats bära upp låten och scenbilden på egen hand. Rösten och koreografin har slirat. Han tar en liten revansch med en volt från en mindre trampolin som finns uppställd på scenen. Kul grej, och jag gillar låten.

Men så plötsligt satt allt på plats på fredagens finalgenrep inför jurygrupperna. Donny hade till sist växt in i låten. Han satte det när det som mest gällde. I kväll får vi se hur långt det räcker.

Inför volten får bildproduktionen ett tillfälle att gå loss. En ”fotbollskör” tar vid i musiken, och vi får en riktig arenakänsla med spektakulära kameraglidningar från snart sagt samtliga vidvinkelsalternativ.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

3

 

17. Kroatien

Effekten kommer från sångerskan Nina, som bjuder på årets mest spektakulära scenkläder. I scenbilden händer det i övrigt inte mycket. Produktionen har valt att låta bakgrunden vara ett mörkt svallande hav, och så fortsätter det låten igenom. De ljusa strålkastarna gör sitt bästa för att skapa variation. Ninas sånginsats har inte varit helt självklar på repetitionerna.

Det här sticker ut, och etno-genren gör en för mig välkommen comeback, men jag är inte övertygad av låten.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

2

 

18. Ryssland

Här händer det grejer. Och precis som många förmodat blir det ett ”Heroes 2.0”. En skärm som till storlek och form är snarlik den som Måns använde i Wien dominerar numret. De svenska dansarna dyker upp en kort stund och försvinner sedan. Olika projiceringar med varierande grad av koppling till låttexten virvlar över skärmen.

Men den stora effekten som på riktigt imponerar kommer in bit in i bidraget. Då börjar artisten Sergej faktiskt kliva upp i skärmen på dolda trappsteg. Dessutom faller han på liknande sätt som i musikvideon och ser ut att sväva mitt i skärmen medan effekterna får tittaren att känna svindel. Mycket coolt!

Men kan ett nummer som så tydligt hämtat inspirationen från fjolårsvinnaren verkligen ta hem det här? Dessutom får vi knappt några närbilder på artisten efter inledningen, och då blir det svårt att skapa den där personliga kontakten som är så avgörande och som Måns lyckades med i Wien.

Foto: SVT

Finalchans: Topp 3.

Betyg:

4

 

19. Spanien

Spanien bjuder på en trevlig show utan överraskningar. Intensiva körare står stationerade vid stativ medan Barei har en friare roll och bjuder på ett par enklare danssteg. Hon avslutar på catwalken, och självklart får vi ett par härliga vidvinkelbilder till låtens instrumentella delar.

Här saknar jag både mer dans och andra visuella hookar för att man skulle få ut hela låtens potential. Sticker man inte ut mer än så här kan det bli svårt att hävda sig i finalen utan att först ha tävlat i semifinal. Men visst är det härligt att vi får en låt att festa loss till som omväxling.

Barei är för mig inte övertygande i scenspråket. Hon är uppenbarligen ingen dansare och scenshowen är i enklaste laget. Den här topplåten inbjuder verkligen till ett framträdande som får oss att festa loss fullständigt, men jag tycker inte att vi får det. Högt betyg för låten, dock.

Finalchans: Topp 20.

Betyg:

4

 

20. Lettland

Den udda produktionen öppnar för en cool scenshow, och det tycker jag att man har lyckats skapa. Stämningen på scenen bryter av på liknande sätt som när låtskrivaren Aminata själv var artist 2015.

Ljuset skapar tydliga rum i en modern och sevärd scenshow som höjer låten ett snäpp. Det här är inget jag skulle lyssna på annars, men med numret dras jag in i stämningen. Artisten Justs är dessutom skicklig och charmig med ett personligt uttryck. Det finns risk för att han blir övertänd.

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

3

 

21. Ukraina

Jamala inleder bidraget med en stilla promenad från scenens förlängda catwalk i bakkant.

Sedan når hon sin position mitt på scengolvet. Ett mönster börjar framträda under henne och växer elegant. Så småningom övergår scenbilden till något som liknar blodröda glasskärvor.

Den koreografiska del där Jamala vaggar ett osynligt barn är kvar men har tonats ner. Bidraget är inspirerat av hennes anmoder, som var krimtatar och blev deporterad av Stalin 1944, varvid ett av barnen i familjen dog, tillsammans med många andra ur folket.

Bidraget får en större tyngd när scenshowen är så mycket snyggare än i den ukrainska finalen. Det är mycket allvar i årets tävling, men det här tar nog priset i den kategorin och sticker ut.

Jag förstår alla som tycker att det här är starkt, men själv går jag inte i gång på melodin och röstklangen. Framför allt får jag nog svårt att ta till mig låt och text på grund av Jamalas engelska accent. Många har tippat låten som en möjlig slutvinnare. Det är ett tips som jag inte tror kommer att besannas, men visst borde Ukraina kunna ta sig långt i finalen.

Finalchans: Topp 5.

Betyg:

3

 

22. Malta

Ira Losco utnyttjar djupet i scenbygget i sin entré, med illusionen av en oändlig catwalk bakom scenen. I framträdandet agerar sångerskan mot en modern manlig dansare. Omkvädet ”Walk on Water” passar man på att utnyttja genom att låta scengolvet efterlikna vatten.

Det blir en fin variation, men kanske är numret något för mörkt för det glada budskapet? Man har valt att göra det snyggt och modernt snarare än glatt. Melodin talar inte till mig, och delar av texten är i klyschigaste laget.

Finalchans: Topp 10.

Betyg:

3

 

23. Georgien

I förhandsvideon var Georgiens bidrag det som jag hade svårast att förstå mig på. Vilka är de? Vad gör de? Vad vill de?

När jag ser scenshowen faller en del pusselbitar på plats. De är psykedeliska! Åtminstone är det spåret som man har valt på scen. Bildproduktionen är späckad av effekter där man ser sångaren dubbelt och andra varianter där man känner sig påverkad av något olämpligt.

Bandmedlemmarna gör sitt till med aviga åtbörder.

Precis som med extremt progressiva ”Three Minutes To Earth” år 2014 väljer Georgien att vara experimentella i sitt Eurovisionbidrag. Modigt, men det stärker knappast chanserna i tävlingen. Det här är finalens stora skrällgäng.

Det här gänget är åtminstone konsekventa i vad de gör, och bakom allt det konstiga hör jag några intressanta inslag i musiken som bidrar till att undvika de absoluta bottenbetygen.

Finalchans: Bottenskiktet.

Betyg:

2

 

24. Österrike

Österrikarna hade en tydlig vision redan i musikvideon, och den har man inte vikt från en tum i scenshowen. ZOË framför låten i en värld av vattenfärg. Konstnärligt och snyggt, i mina ögon.

Bidraget har delat tittarna, men för mig som gammal Eurovisionälskare är melodin perfekt trädd genom kompositionen. Den enda minusfaktorn är att jag lätt lyssnar sönder låten. Jag tycker att det här är underbart, och scenshowen gör mig inte besviken!

Foto: SVT

Finalchans: Topp 15.

Betyg:

5

 

25. Storbritannien

Grejen i Storbritanniens nummer är bilder på fans som visas i bakgrunden. Temat är att vara tillsammans, så vi får se många glada groupies. Joe och Jake går runt lite och viftar glatt mot publiken, och i bakgrunden har de med sig inte mindre än två trumslagare.

I mina ögon är det här ingen kioskvältare, och jag är rädd att landet kan vara på väg mot sin vanliga plats i nedre halvan av finalfältet.

Läs mer: Joe and Jake – ”You’re Not Alone”

Finalchans: Undre halvan.

Betyg:

3

 

26. Armenien

Det här är snyggt rakt igenom. Här blir det snabba klipp i bildproduktionen som bitvis påminner om Oscar Zias nummer i Melodifestivalen 2016 – särskilt i det långa breaket i inledningen. Scenshowen och en stark artistisk insats lyfter definitivt låten ett snäpp, även om jag tycker att Iveta var lite oskärpt på finalgenrepet inför jurygrupperna. Men eftersom jag är låt-präktig och inte faller för melodin kan det inte bli något högre betyg.

Finalchans: Topp 15.

Betyg:

2

Läs mer: