Eller resan till Sestriere.
Torsdag Arlanda kl 08.00:
Incheckningssystemet fallerar. Köer långa som en kinesisk mur.
Där börjar vår resa till alpina världscuptävlingarna i Italien.
Frankfurtresenärer (vi) får förtur i kön när personalen börjar skriva boardingpass för hand.
Vår tur. Slänger upp våra 7 kollin.
”Tyvärr tjejer! De har stängt gaten. Ni får boka om resan. Men se till att få matkuponger som kompensation”
Joråsåatt.
Nya biljetter.
Vid matkupongdisken:
”Nä, ni måste ha drabbats av 2 timmars försening. Ni blir bara försenade 1 timme och 55 minuter.”
Sedär.
Turin kl 17.00:
Hämtar ut en hyrbil med vinterdäck. Tror vi.
Vi får en sportbil. En Alfa Romeo. Med sommardäck.
Påpekar felet för hyrbilsföretaget med grön logga.
Men expediten skakar på huvudet:
”I Italien finns inga bilar med vinterdäck…” (detta är en skär lögn ska det visa sig).
Vi får med oss snökedjor.
Jamen dåså.
Beger oss mot Sesteriere. 3 timmar försenade.
Hamnar i Turins rusningstrafik.
Vi kommer till slut fram. Kommer gör också snön.
I mängd.
Fredag kl 08.00:
Beger oss mot backen i snöfallet. Har svårt att ta oss fram.
Vi cruise:ar ju fram i en sportbil;
som saknar täckjacka och broddar.
Åker (eller sniglar) till macken. En gammal farbror skakar på huvudet.
Fel snökedjor.
Och de snökedjor vår Romeo behöver finns inte att få tag på i vår del av de italienska alperna.
Ringer hyrbilsföretaget med den gröna loggan.
Kräver att de ska köra upp en bil som klara nu 4 dm snö och snöoväder.
”Så kan vi inte göra. Vi sysslar inte med utkörning. Dessutom måste ju vår kille i såna fall köra ner för bergen med sommardäck!”
Smart. Det är helt korrekt.
Till slut kommer en kille pulsande i snön. Med en bilnyckel.
Vår Romeo har blivit en Lancia. Men med vinterdäck.
Snön fortsätter vräka ner.
Nämen sedär.
Vi åker för att gräva fram vår mixed zone. Vi kopplar in vår sändningsdator.
Det går 5 minuter: POFF!
Nätadaptern kortsluter.
Vi står med 28 minuters batteritid som ska räcka en hel sändningshelg.
Ny adapter i vår del av de italienska alperna? HAHAHHAAAHAA!
Vi trakasserar alla vi ser med en dator.
Inget resultat.
Vi spelar in en intervju med Anja. Hon engagerar typ hela världscupen i jakt på en nätadapter till vår dator.
Ingen lycka.
Vi kan alltså inte redigera. Det enda vi kan göra är att sända live eller skicka rena intervjuer.
Det går för att vi har en speciell burk med oss.
Den står i vår mixed zone.
I en soppsäck gömd under all snö.
Jajamän.
Härifrån sänder vi hem ett enda meddelande denna helg:
Starten uppskjuten.
Ska jag också berätta att vår GPS la av, att internet på hotellet kraschade och låg nere hela helgen, att vi bokat två rum, men bara fick en nyckel?
Det slutade med att jag sov i soffan.
Och snöovädret fortsatte.
Vi kände: det kan inte bli värre.
Sen ställde de in alla tävlingar.
Men vi hade ju iallafall vinterdäck.
Ni följer jobbäventyren också här:
www.twitter.com/lotta_fahlberg
