22 december. Två dagar till julafton.
Vinterstudion har julledigt. Så också världscupen i skidskytte, längd och alpint.
Inte Sportnytt. Är inne och kör SVT Sports mördarpass.
RK1 heter det. Reporter – Kväll – 1.
Det innebär att man pigg och glad är på jobbet kl 09.00.
Sen lämnar man inte bygget förrän 22.30. Då är man definitivt inte lika pigg som när man kom.
Denna dag är det ski cross för min del. Anna Holmlund satte världseliten på plats igår och ska köra idag igen.
In genom dörren studsar vår Krönikör. Lite stel studs dock.
Studs för att han inom 24 timmar drar på semester till New York och sen till nå’t varmt skönt ställe som man gärna inte vill höra talas om (paraplydrinkar ingår visst….).
Stel på grund av ett badmintonpass kl 06.00.
(Krönikören börjar så smått närma sig redaktör Blomman vad gäller träningsgalenskap.)
***
På Krönikörens skrivbord ligger snyggt hopvikta kläder. Studiokläder till OS. Ett par tröjor i vinrött och kamel. Och diverse skjortor.
På mitt ligger ostrukturerade högar med papper. Gamla startlistor från Big Air-tävlingar, artiklar om Andreas Thorkildsen och Robin Söderling och en och annan post it-lapp i ilsken färg.
Krönikören som ska vara borta ända till OS försöker lite smidigt lämna över delar av sin packning till andra OS-resenärer. Kenta (vår super-fixare) ser till att allt som ska med till OS skeppas över i tid.
Där försöker vår Krönikör.
Krönikör’n: Hörde att du skulle packa med Pillans och Magdalenas studiokläder…får du plats med mina också?
Kenta: Det där vet jag inget om. Vem har sagt det? Jag har inte så mycket plats kvar…
Krönikör’n: Hmm…tänkte om jag kunde skicka med min skidor också!
Kenta: Öh.. mina kollin får inte vara högre än 1 meter och 50 centimeter… (Krönikören inser att hans skidor är längre än 1,50…)
Krönikör’n: Då skickar jag skidorna med Jacob!
Krönikören studsar vidare.
Vet inte om Jacob Hård vet att han ska ta med Krönikörens skidor till Vancouver.
Det blir en kul överraskning.
En OS-resa innebär att man är borta nästa en månad och varje gram man kan undvika att ha med sig är hårdvaluta; full vinterutrustning för 30 dagar och max 20 kg på flyget.
Men det är klart – Krönikören har en (eller två) upp på Hård.
***
Anna Holmlund är på nytt snabbast i kvalet och vinner både åttondels-, kvarts- och semifinal.
Och som hon kör finalen. Vi ser en grym start och ledning från början till slut. Igår vann hon över den regerande världsmästarinnan och idag är hon före den tidigare VM-ettan.
Jag börjar ringa till ski cross-gänget i Italien. Samtidigt får jag ett meddelande via den interna chatten.
Det är den studsande Krönikören.
Krönikör’n: var e det dom kör?
Lotta: Innichen / San Candido Italien
Krönikör’n: guten takk
Lotta: får lite byggmark-varning…på både holmlund och björnlund..
Krönikör’n: hur tänker du? genombrottsmässigt? två raka…sen…inte så mycket mer i Byggis fall…
Lotta: båda vinsterna har kommit i samma backe…två dar efter varann…det kan vara så att det passar dom ruskigt bra…det är bara mina tankar just nu….ska bli spännande att se nästa tävling…
Krönikör’n: du kanske vill bli krönikör? =) (här funderar jag över om man måste börja studsa då..känns jobbigt..)
Lotta: tänker du blogga i ämnet? Funderar själv, men hoppar om du gör det…
Krönikör’n: Alsing vill ha en krönika, men jag tror knappast jag hinner…
Sportnyttredaktör Alsing fick ingen krönika.
Krönikören skrev ett twitter-inlägg på 140 tecken i ämnet och studsade sen ut från redaktionen.
Med en paraplydrink i ena handen.
Skidorna lämnade han på Hårds skrivbord.
***
Både Anna Holmlund och Jesper Björnlund (puckelpist) har börjat säsongen på bästa tänkbara sätt.
Två raka vinster. Två dar efter varann. I samma bana. (Precis som Byggmark gjorde i Kitzbühel 2007)
Och genast fylldes tidningar, radio- och TV-sändningar med rubriker om nya medaljhopp i OS.
Jag tycker det är skitkul med svenska framgångar.
Och jag hoppas att både Jesper och Anna lyckas i OS.
Det som skrämmer mig är alla rubriker.
Det som får oss att hoppas, men som riskerar att förvandlas till press.
Det är inte lätt att lyckas i ett OS. Speciellt inte i grenar där man bara har en enda chans.
Det är så mycket som ska klaffa. Kroppen ska vara i bästa form.
Bana och väder ska passa. Man ska vara lagom nervös och materialet ska funka perfekt.
Dessutom finns det konkurrenter som höjer sig i stora mästerskap.
Anna Holmlund är ung. Hon började träna med landslaget förra hösten i en gren där rutin är till stor hjälp. Hon gjorde sin första världscupstart i januari och ska vara som bäst till OS 2014. Hon är cool nog att greja det här, men jag hoppas inte pressen blir för stor.
Jesper Björnlund blev utsedd till årets rookie i världscupen och chockade världen med att bli 5:a i OS i Turin 2006. Sen har det gått trögare.
Talangen och förmågan har funnits där. Men han har haft svårt att få ut det.
Framgångarna efter OS uteblev.
Ny tränare ifjol. Jean-Paul Richard (JP) från Kanada.
Och nu i premiären kom Björnlunds första världscupsegrar. Han säger själv att JP säger åt honom: ”Du måste tro lika mycket på dig som jag gör”.
Kanske har han börjat göra det.
Kanske lossnar det nu för Björnlund. Hoppas det.
Det ska bli oerhört spännande att se nästa världscuptävling.
I både ski cross och puckelpist.
Det kommer säga en del. Om Holmlund och Björnlund.
Då är det nya förutsättningar. Och framförallt en ny bana. Eller pist.
Då kan vi verkligen börja ana om de gör en Holmlund eller Björnlund. Och inte en Byggis.
***
Det är så jag tänker då mördarpasset börjar nå sitt slut.
Klockan närmar sig 22.30 och jag erkänner: piggheten försvann nå’n gång tidigare under kvällen.
Studsade kanske ut samtidigt med Krönikören.
Bestämmer mig för att njuta av Holmlunds seger – igen.
Och inte se för långt. Som till ett kommande OS.
Jag loggar ut istället. Nu är det jul.