Sitski var en uppvisningsgren när de första paralympiska vinterspelen avgjordes vid Skuleberget, 40 kilometer söder om Örnsköldsvik.

De första Paralympiska spelen ägde rum i Örnsköldsvik mellan den 21 till 28 februari 1976.

Runt 250 idrottare från 16 länder deltog. Det tävlades i två grenar, alpint och längd. I de bägge grenarna var det idrottare med nedsatt syn och amputerade som tävlade. Sittande alpinåkare var med men bara som uppvisningsdeltagare. Tävlingarna invigdes av kung Carl XVI Gustaf och den officiella arenan var Kempehallen, Modo Hockeys gamla tävlingshall (Modo Aik, på den tiden).

Jag är uppväxt i Örnsköldsvik och var faktiskt på plats och när de alpina tävlingarna avgjordes vid Skuleberget, cirka 40 kilometer söder om Ö-vik. En liten palt på 6 år som egentligen inte fattade vad som hände. Det som var mest intressant till en början var att få se Sveriges kung, i verkligheten. Kungen stod mitt i backen på en ganska ranglig byggd träläktare som såg ut som ett lite större jakttorn.  Pappa plockade fram kameran och försökte febrilt få ett bra kort på Sveriges monark, utan större framgång. Det blev mest skog på bilderna visade det sig i efterhand.

De första tävlande var synskadade, vilket jag inte hade en aning om eftersom jag tyckte att alla Ã¥kte sÃ¥ fort. Det var först när det kom en Ã¥kare pÃ¥ ett ben som jag vaknade till. Jag hade aldrig tidigare sett en människa som inte hade tvÃ¥ ben och nu kom det en – pÃ¥ skidor. Jag minns att jag frÃ¥gade mina föräldrar varför han Ã¥kte pÃ¥ ett ben. De försökte förklara att han var amputerad, det hjälpte inget kan jag säga. Tankarna snurrade och jag minns att jag mest tyckte det var coolt efter som han hade tre skidor. Stavarna hade ju ocksÃ¥ smÃ¥ skidor. Sen mellan Ã¥ken gick vi ner till liften och min pappa försökte briljera genom att plocka fram skoltyskan och frÃ¥ga en österrikare (som jag mycket senare kollade upp var Franz Meister, silvermedaljör) nÃ¥got jag inte fattade men jag minns att jag fick hÃ¥lla i en av stavarna och det gav snabbt status bland de andra ungarna som frÃ¥gade hur det kändes. Vi gick sen upp i backen igen för att fortsätta kolla pÃ¥ tävlingarna och när det blev dags för uppvisningsgrenen sitski dÃ¥ kom nästa chock, sÃ¥ grymt. En gokart pÃ¥ skidor! Det var det absolut tuffaste jag hade sett och pÃ¥ det sätt som Ã¥karna flög nedför backen var sÃ¥ häftigt.

Det var alltså min första kontakt med Paralympics och lite visste jag då att jag senare som vuxen skulle jobba med sport och ännu mindre bevaka dessa tävlingar. Det började hemma i Örnsköldsvik 1976 och fortsatte 30 år senare med Turin 2006 och nu är det alltså det 10:e Paralympics som pågår i Vancouver. Hur coolt är inte det?

Historien om Paralympics  började redan 1948 när den tyskfödde neuroligen Ludvig Guttman organiserade sporttävlingar i England för ryggskadade krigsveteraner från det andra världskriget. Det var starten på en internationell rörelse för handikappidrott. 1960 i Rom var första gången idrottare med funktionshinder tävlade under olypiskt liknande former och det blev också känt som de första Paralympiska spelen. I Toronto 1976 växte grupperna och klasserna med funktionshinder och ideén om ett återkommande olympiskt mästerskap för handikappade blev en realitet

De Paralympiska sommarspelen har sen ägt rum på samma arenor som vanliga OS sen Seoul 1988 och vinterspelen sen Albertville i Frankrike sen 1992.