NU har jag äntligen haft lite tid att läsa bloggen. Finner bl.a. WikegÃ¥rds filttrampande…
Ganska rolig läsning! Men herregud, gubben måste ju vara stelkrampsopererad! Överallt!
Att massörerna går till honom varje dag förstår jag. Han är ju så otroligt stel. Och skulle det inte finnas hiss så hade han aldrig orkat ta sig till bottenvåningen. 17:e våningen, det är väl VIP-våningen förstås?
Att Wikegård skulle varit i gymmet är en skröna. Har frågat om vi inte ska spela squash. Då mumlar han någonting om en gammal hockeyskada som junior och något tjafs om ett knä som inte håller. Vilken tunnis.
Limosin hit och limosin dit. Jag vet att han beställde en – det var väl första morgonen, men dÃ¥ skrattade hotellpersonalen bara. Hade väl blivit varnade…
I morse kom han ner och frÃ¥gade mig, FRÃ…GADE MIG – om jag kunde hjälpa honom knyta en fluga. Men va —! Vad ska han med den till? Han mumlade nÃ¥got och knallade iväg – vi kallar honom Fantomen, den vandrande vÃ¥lnaden…
Nej, Ã¥ter till jobbet nu. Bloggandet, twittrandet, forum, frÃ¥gor och allt förberedelsearbete är bara förnamnet. Kommenterandet är det som är high five! Ikväll shorttrack, i morgon konstÃ¥kning – och sÃ¥ hÃ¥ller det pÃ¥. Inte en dag ledigt. Som WikegÃ¥rd och hockeygänget. De jobbar visst varannan dag bara…
Roger Blomquist
Kommentator Vancouver



