När jag vaknade idag fanns en artikel i Aftonbladet.
Den handlar om mig.
Och framför allt om hur jag ”Kapar jag mina kollegor på Twitter”.
Jag skulle här kunna bre ut mig åt att raljera, håna eller ge igen.
Men det känns bara fånigt.
Låt mig istället ge er bakgrunden.
Aftonbladets reporter Kristoffer Bergström kontaktade mig igår och vi hade under en dryg timme en konversation.
över epost. Jag ska ge er den strax.
Först bara: för er som inte är inne i twittervärlden. Lite korta basfakta:
Twitter är som en ”mikroblogg”. Man kan skriva obegränsat med inlägg. Maxlängden är 140 tecken, det vill
säga ungefär lika långt som detta stycket.
Ett inlägg kallas för en ”tweet”.
Nåväl, här kommer Aftonbladets Kristofer Bergströms och min konversationen i oredigerat format:
—–Kristoffer Bergström skrev: —–
Till: jonas.karlsson@svt.se
Från: Kristoffer Bergström <kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se>
Datum: 2010-02-22 01:29
Ärende: Tweetydigt
Hej Jonas.
Har du en minut att prata twitter idag? Kan jag mejla en fråga?
/Kristoffer Bergström, Sportbladet,
***
22 feb 2010 kl. 01.59 skrev Jonas Karlsson:
Vad gäller saken?
***
—–Kristoffer Bergström skrev: —–
Till: Jonas Karlsson <jonas.karlsson@svt.se>
Från: Kristoffer Bergström <kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se>
Datum: 2010-02-22 02:05
Ärende: Re: Ang: Tweetydigt
Jag undrar över ditt tweetydiga inlägg om Christer Ulfbåge. Ingen
skandal på något sätt, men det känns nytt att gamla trygga SVT
uttrycker ”tänd till för faan!!!!” till en kollega.
Kjell Andersson ser det mer som hejarop än kritik. Hur menade du?
Och varför plockades inlägget bort?
***
22 feb 2010 kl. 02:16 skrev Jonas Karlsson:
Nä, det var ingen kritik från mig över huvud taget.
Jag använder ibland, som du säkert sett, twitter som ett forum för att ventilera och bemöta tittaråsikter om
våra sändningar (ungefär som vi använder Facebook som ett åsiktsforum på liknande sätt).
Lite svårt att förklara, men detta var en så kallad ”retweet”, men jag gjorde fel så ut som den kom från mig. Därför jag tog bort den.
Jag har nämligen inga negativa synpunkter på skidskyttekommentatorerna och ingen, förutom du, har heller reagerat på detta.
Ett handhavandefel, helt enkelt.
/ J
***
Jag skrev här, för säkerhets skull ett tillägg till det föregående mailet och skickade detta fyra minuter senare (min egen anmärkning):22 feb 2010 kl. 02:20 skrev Jonas Karlsson:
Och det är sant: Anledningen till att jag ”retweetade” det från första början var att det var ett
positivt inlägg – inte ett negativt.
Det kanske kan vara viktigt att förtydliga det.
/ J
***
—–Kristoffer Bergström skrev: —–
Till: Jonas Karlsson <jonas.karlsson@svt.se>
Från: Kristoffer Bergström <kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se>
Datum: 2010-02-22 02:23
Ärende: Re: Ang: Tweetydigt
Ah.
Det är inte ens jag utan jobbfolket därhemma som regerat. Jag har
skrivit en text där jag verkligen inte blåser på som att det skulle
vara skandalöst. Nu, efter du har svarat, stryks den nog, tror jag.
Eller ändras i alla fall.
***
Här kom nu ännu ett mail från Kristoffer Bergström:—–Kristoffer Bergström skrev: —–
Till: Jonas Karlsson <jonas.karlsson@svt.se>
Från: Kristoffer Bergström <kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se>
Datum: 2010-02-22 02:26
Ärende: Re: Ang: Tweetydigt
Får jag bara förtydliga en grej: du skriver ”Lite svårt att förklara,
men detta var en så kallad ”retweet”, men jag gjorde fel så ut som den
kom från mig.”. Står det alltså att du inte ens skrev orden från
första början, bara tog in en annan läsares tweet?
***
22 feb 2010 kl. 02.30 skrev Jonas Karlsson:
Kristoffer,
Jag förutsätter att ni inte får det till att jag skulle vara kritisk mot kommentatorerna.
Det är i så fall totalt i strid med vad jag tycker och, utifrån vad jag har svarat dig här, på gränsen till förtal.
Jag hoppas att jag gjort det klart och att du för den synpunkten vidare!
/ Jonas
***
—–Kristoffer Bergström skrev: —–
Till: Jonas Karlsson <jonas.karlsson@svt.se>
Från: Kristoffer Bergström <kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se>
Datum: 2010-02-22 02:32
Re: Ang: Re: Ang: Re: Ang: Tweetydigt
Du, det är lugnt. Alltså det är helt lugnt. Men jag pratade med min
chef som vill skriva om sociala medier och använda det här exemplet,
men om du inte ens har skrivit inlägget blir det ju superfel.
***
22 feb 2010 kl. 02.38 skrev Jonas Karlsson:
Okej,
Vi tar det återigen, så det inte blir fel:
* JAG har inte skrivit orden.
* Det är alltså INTE min åsikt.
* Det är en tittares åsikt som jag skulle föra vidare.
* Detta var en positiv åsikt – inte en negativ.
* JAG hade lite båttom och ”retweetade” detta så att det såg ut som att det var mina ord.
* JAG tog då bort inlägget för att inte skapa några missförstånd.
* INGEN annan har reagerat.
Och slutligen:
JAG har inga negativa synpunkter på våra kommentatorer.
Är detta klart nog??
/ Jonas
***
—–Kristoffer Bergström skrev: —–
Till: Jonas Karlsson <jonas.karlsson@svt.se>
Från: Kristoffer Bergström <kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se>
Datum: 2010-02-22 02:46
Ärende: Re: Ang: RE: Ang: Tweetydigt
Jonas.
Nej, jag har sett det.
Och så kan vi ta det från min synvinkel: jag ser inlägget -
skärmdumpat av mina chefer – och vill reda ut vad det handlar om
eftersom det är bortplockat. Så jag (i själva verket Johan Flinck)
ringer Ulfbåge som inte på något sätt är upprörd. När jag inte når dig
ringer jag istället Kjell Andersson som betonar att han inte ser det
som kritik, men att jag ska höra med dig varför det togs bort.
Så gör jag det och är inte säker på den viktigaste meningen där du
missar två-tre ord i ditt svar, därför mejlar jag igen och frågar om
du menar att du inte ens har skrivit inlägget.
Och där är vi nu.
Jag har förstått dig.
***
22 feb 2010 kl. 02.52 skrev Jonas Karlsson:
Toppen!
Då är alla överens. Ingen är upprörd eller sur på någon och vi har rett ut begreppen.
Och sorry – jag såg inte att det hade försvunnit ord i mitt mailsvar förrän nu.
Det korrekta skulle alltså vara: ”… gjorde fel så det såg ut som som att den kom från mig.”.
Så … vad gör ni av det här?
***
Därefter kom inget mer mail från Kristoffer Bergström. Här bytte han kommunikationsväg och övergick istället
till att kommunicera via sms. Klockan 03.01 författade han följande text:SMS 03.01:
”Jag skäms inte, saken var värd att kolla upp. Nu har jag tydligt förklarat för cheferna att det här inte är en
grej, men de vill publicera som ”Karlsson misstag”. Jag vill inte ens kommentera en sån nyhet.
Mvh / Kristoffer
***
Själv valde jag att fortsätta kommunicera via mail. Och svarade:
22 feb 2010 kl. 03.07 skrev Jonas Karlsson:
Kristoffer,
Jag såg ditt sms
För din information: Jag tänker ta mig friheten att publicera hela din och min mailkonversation imorgon.
Det kan vara kul för SVT:s tittare att få en inblick i hur Aftonbladet jobbar.
Trevlig kväll.
/ Jonas
***
Avslutningsvis.
Har jag synpunkter på mina kollegor, positiva eller negativa, så framför jag dom. Jag föredrar dock att göra det internt.
Poängen med att publicera detta är att det kan vara intresant bakgrund och ge viss förståelse hos de personer som
hört av sig till mig och tycker jag kan dra åt helvete eftersom jag är en ”okunnig, bitter, jävla sopa” eller
”avundsjuk apa som uppenbart hatar andra människor”.
Samtidigt som man på Aftonbladets sektion av presscentrat här intill säkert äter Prinsesstårta och
tänker att: Där satt den!



