- Men oj, vad stor du har blivit!

Ni har säkert varit med om det själva.
Nå´n som inte sett dig på ett tag blir förvånad över hur snabbt du vuxit.
Så är det för mig nu när jag går runt här i Östersund och väntar på helgen och mitt tvåårskalas.

Tiden har gått fort sen Albert bestämde sig för att han var mogen att ta steget.
Det är ändå ett stort beslut att ta, att skaffa en liten.
Som chef är det ont om tid. Vem skulle få ansvaret att uppfostra mig och se till att jag växte mig stor och stark?

Jag är ganska nöjd med Alberts val.
Pappa Blomman och Pappa Pops har tagit väl hand om mig.
Bra att dom insåg att det är tufft att själva ta hand om en nyfödd.
Att det inte är fult att ta hjälp av experter.
Stig, Pillan, Magda, Blomman (vasaloppsvinnaren, inte pappa) har alla gjort mig till den jag är.

Fast en liten livskris har jag ändå varit med om.
Jag var 1,5 år gammal och det talades om att någon ville adoptera mig.
Tror det var Familjen Tevefyra dom hette.
Jag skulle flytta till dom och ta med mig mina längdskidor, slalomskidor och skidskyttegevär.
Vägrade.
Jag trivs bra hos Familjen Essvete och vill inte flytta.

Alltså bor jag kvar här i ettan.
Det kan låta trångt men ifjol var vi vid många tillfällen över en miljon personer samtidigt i ettan och det funkade bra.
Får vi inte plats i vinter så har hyresvärden Hamilton lovat att vi kan låna tvåan här bredvid också.
Kanske skulle man slå ihop ettan och tvåan?
Skulle trean vara ett hem som jag skulle trivas i?
Bo tillsammans med Simom & Tomas och en massa Hollywoodfruar…
Nä.
Jag stannar i ettan.

Så vad önskar sig någon som ska inleda sitt tredje levnadsår då?
Snö såklart.
Lite blågula ballonger och framgångar.
Eftersom det snart är jul så skulle det vara kul om det kom en skäggig farbror på besök på söndag.
Och han får gärna ta med sig några gamla OS-filmer från Lake Placid och Sarajevo.
Så får det bli.

Kalaset börjar på lördag klockan 11.15
Om ni inte hittar till ettan där jag bor så leta efter dörren med den här lappen på:
”ingen reklam tack”

/ Vinterstudion