Just när man trodde att man hade upplevt allt detta galna VM…sÃ¥ rullade infernotÃ¥get iväg. AvgÃ¥ngstid 13.30.00 – och tre blÃ¥gula resenärer mitt i denna skenande massa. Och sÃ¥ en första smattrande salva och krutrök över den regndränkta vallen och ut i täten tre pricksäkra svenskar.

Det var en sÃ¥n dag – när tyskar tvekade och norrmän nickade till i skottögonblicket sÃ¥ var det rena fröjden i svenska kikare. Ut pÃ¥ sista varvet hade alla tre medaljchans och Ferry, som hela VM famlat efter formen och nästan uppgivet sagt att ”med fyra nollor sÃ¥ kanske det kan gÃ¥”, fanns nu i täten ihop med VM-kungen Martin Fourcade!

Och Staffan Eklund, förbundskaptenen pÃ¥ vallen, med stirrande blick och tusen tankar i skallen, var endorfinstinn och knappt kontaktbar. ”Om jag vÃ¥gar titta?! Nej!”.

Mindre än tio minuter senare hängde han över ett räcke, blicken naglad mot storbildsskärmen och en comradio som knappast behövdes för hans vilda utrop. ”Biffen, Biffen, Biffen (Fredrik Lindströms smeknamn!) Jag tror Biffen tar det. TvÃ¥ medaljer grabbar!!! Fy fan va skönt…! Och sÃ¥ sprang han, som en furie ut bland massorna. Han som inför VM hade mÃ¥let tvÃ¥ medaljer och kunde konstatera att det blev fem. Ännu häftigare fakta: alla tre herrÃ¥karna var utan VM-medalj och Ã¥ker hem med sÃ¥dan runt halsen.

Bergman tog två första helgen och hann också bli pappa. Nu var det hugg på en tredje medalj, men orken tröt och dessförinnan ville han inte dra upp tempot av hänsyn till Björn Ferrys tätposition. Och kanske det räddade hans silver.

För pÃ¥ upploppet var det med nöd och näppe han stolpade i mÃ¥l som tvÃ¥a. Han var som en övermogen banan. Mör och krokig. ”Jag trodde jag skulle bli en Sven Nylander som stapplade in som fyra”, sa den oefterhärmelige Ferry som för ett Ã¥r sen vann en WC-tävling just här i Ruhpolding.

Fredrik Lindström fixade biffen och blev trea och beskriver mÃ¥lande sin landsman. ”Jag sÃ¥g hur han vinglade där framme och sÃ¥ insÃ¥g jag att vi skulle bli tvÃ¥a och trea. Helt fantastiskt”, säger Bredbypajken, ocksÃ¥ ett smeknamn för framtidsnamnet som nu stod där och delade podium med veteranen Ferry.

Biffen, Bananen och den franske VM-kungen Fourcade, tre guld, och omgiven av svenskar i alla dom loppen. Eller som han själv sa med ett garv: ”Idag vann jag svenska mästerskapen. Det vill jag gärna göra om”.

Och Ferry vore inte den store profil han är om han inte hade bjudit publiken pÃ¥ nÃ¥got extra. Hans första VM-medalj individuellt firades med en mikrofon och allsÃ¥ng. ”Broder Jakob” dÃ¥nade pÃ¥ tyska över hela Chiemgau Arena, folk sjöng med och skrattade sÃ¥ dom baxnade och Storumanhjälten dansade iväg med lÃ¥nga kliv och till applÃ¥dÃ¥skor.

Helena Ekholm har annonserat att hon slutar, en tung förlust och idag en trist avslutning med en kollission när bÃ¥de skidorna, kroppen och skyttet kändes bra. Anna-Maria Nilsson ska ta sig en allvarlig funderare över sin framtid. Det kan bli sÃ¥ att halva stafettlaget tackar för sig och det är tufft. Samtidigt visar herrÃ¥karna att det finns massor att se fram emot dom närmaste säsongerna. ”Jag har full respekt för Helenas beslut om hon inte känner sig motiverad, men jag är en sÃ¥n som tycker att man ska hÃ¥lla tills man är 52 typ”, säger Ferry och garvar.

Bergman, Biffen och Bananen. Vilken avslutning pÃ¥ VM! Och vilken fortsättning det kan bli. I december i SvT. Det ni…bara nio mÃ¥nader kvar sÃ¥ är en ny säsong född!

För att använda ett bekant VM-tema…

PETER JONSSON

Det var som ett symboliskt väder när vi slog upp våra blå i Bayern söndag morgon. Ett tätt duggregn som bäddade in pensionat Seeblick i Bad Reichenhall och pepprade ytan på Thumsee, den lilla sjön utanför fönstret.

Och tankarna slog till än en gång: Lördagens tack o adjö från Helena Ekholm, den pigga Helgumtjejen med den väldiga viljan och ett skytte i den högre skolan. 4 bom på 70 skott i VM hittills, inte en enda miss i stående, det är närmast osannolikt bra men har också gett henne ännu en VM-medalj i samlingen, sviten 4-4-5-3-5 hittills och än bättre kan det bli i masstarten.

Det vore ju en nåd att stilla bedja om, en avslutning i sagostil, tänk om hon kunde komma in till sista stående skyttet, sida vid sida med Neuner som också har stor avskedsföreställning, riva av fem säkra träff och fixa ett guld som avslutning. Det vore mumma det.

En masstart, men också ett massavhopp (jag vet att dom bara är två, men nivån, nivån) som får effekter på världstoppen. Nästa vinter är vägen öppen för Domratjeva och Berger med två såna storheter nypensionerade.

Men först ett sista VM-lopp alltsÃ¥ – och med ett underlag som kräver varsam hantering. Vallamanskapet har gjort stordÃ¥d under mästerskapet och det är nÃ¥got som talar för Ekholm idag. Riktigt bra skidor – i kombination med svenskans starka nerver – kan leda till pallen.

Men även utan…vilken karriär hon har haft…tjejen som smög med i bakvattnet av storheterna till VM-guldet 2007 i mixedstafett, redan dÃ¥ en fantastisk skytt, med efternamnet Jonsson och en explosiv utveckling i spÃ¥ret. Och det mÃ¥nga glömmer bort – sprintfyra i sin VM-debut.

VM på hemmaplan skulle bli ett stort genombrott, var på många sätt bra, men utan det där lyftet och medaljer (femma som bäst i masstart). Hon grät stora tårar, men knöt näven och redan 2009 slog hon oss med häpnad i Pyongchang, guld i jaktstart, mixedsilver ihop med maken David och ett brons i masstarten var enastående. Och hon skulle få fler chanser att visa sin förmåga till comeback.

OS-upplevelsen blev tung för en pÃ¥passad Helena, smärtsam, slitsam , en resa som fick henne att jobba med mentale rÃ¥dgivaren Stig Wiklund. Dom hittade vägar tillbaka – och VM-guldet pÃ¥ distansen i Chanty Mansijsk blev ett av historiens mäktigaste lopp. Fyra nollor och bra Ã¥kning i kylan och busvädret i Ryssland…experterna skakade pÃ¥ huvudet inför den uppvisninmgen. Det var inget annat än utklassning – och Ekholmskan var tillbaka. Att hon dessutom fick fylla pÃ¥ med en bronspeng i jaktstarten gjorde det inte sämre.

Det blir tomt utan Helena Ekholm pÃ¥ startlinjen. Ett landslag som det senaste Ã¥ret blivit av med tvÃ¥ giganter (Aco ifjol)…men glöm inte känslan efter Magdalena Forsbergs sorti 2002. DÃ¥ fanns…ja, nästan ingenting. Ett OS senare var det guldjubel och framtidstro. Det svänger fort tillbaka…

PETER JONSSON

- Det är det värsta jag gjort på en skidskyttebana. Katastrof. Fucked up really bad. Sa han med ett snett, tillkämpat leende och alla vi runtom led med den 23-årige VM-debutanten Ted Armgren som just gått igenom en mangel, ett par stålbad och några törnebuskar.

Ändå stod han där rakryggad och tog sig igenom intervjuzonen, stopp på stopp med försök till förklaringar om kollapsen på startsträckan. 3 straffrundor o sex extraskott. Fyra minuter efter. En stafettupplevelse av det smärtsammare slaget. Ett fritt fall i resultatlistan, bara Kroatien damp ner senare.

Armgren: "Det var katastrof"

Vi stod ute längs spÃ¥ret och följde första skyttet med det stora svensklägret, frÃ¥n Lima, Helgum, UmeÃ¥ o JädraÃ¥s, folk med hundratals Ã¥r av erfarenhet av svÃ¥rtämjda sidvindar, inre spöken och möjlksyrestinna motbackar – kännare, fd aktiva och nÃ¥gra bara rena förhoppningsfulla fans – och mitt bland alla dessa i solgasset tvÃ¥ i isbjörnsdräkt.

Svenska fansen under stafetten

Det var som symbolik i bilden för plötsligt drog en kall kåre in, en nordanvind i riktning från vallen där plötsligt bara en ung man låg kvar och drog näven i skjutmattan av frustration. Och därifrån till mål var det en ren plåga, mentalt och psykiskt. Han skickade iväg sin gamle mentor Ferry som lag 28 av 29 och föll ihop i en hög.

Desto skönare att höra veteranerna Ferry och Bergman efterÃ¥t. ”Vi som hÃ¥ller pÃ¥ med det här vet att dst är som straffläggning i fotboll och vad det kan göra med nerverna. Vi stöttar Ted fullt ut, vi gick för medalj men var beredda pÃ¥ att misslyckas ocksÃ¥”, sa Björn och Carl Johan Bergman som haft ett galet VM, tvÃ¥ medaljer, hem till Norge för sin förstfödda och nu tillbaka med fullt skytte och bra form, sa: ”Jag ska ge honom en stor kram. Det kan hända alla. Själv är jag laddad för söndagen o masstarten”.

Dessförinnan en stor gruppkram med Vilhelminapojken.

Dom hade tre bom pÃ¥ dom tre sista sträckorna totalt, Ferry, Bergman, Lindström  - att jämföra med unge Armgren som hade tre straffrundor och nio bom själv. Staffan Eklund sammanfattade det ändÃ¥ bra: ”det är ju ingen tsunami. det är klart jag är ledsen för Teds skull, men nu ska vi tand om honom. Det finns stora skidÃ¥kare som haft tuffare upplevelser och sen kommit tillbaka och lyckats ganska bra”, sa han och skickade kanske en tanke till Niklas Jonsson, stafettmiss i längd-VM 1993 i Falun och hyllad OS-tvÃ¥a 1998!

Och strax vid sidan om stod en prövad Mikael Löfgren, nu VM:s gladaste svensk. En under mästerskapen kritiserad norsk herrtränare, som jagats med frÃ¥gor kring stormaktens bristande skytte. Han log frÃ¥n öra till öra när Emil Hegle Svendsen skar mÃ¥llinjen som vinnare – efter tio raka träff. Det kallas visst revansch. SvÃ¥rt att ha nÃ¥gra synpunkter pÃ¥ skyttet där…och en tröst att skjutvallen tar och ger. Värt att päminna sig för Ted Armgren, i väntan pÃ¥ nya chanser…

PETER JONSSON

…har en sak gemensamt och det är inte skytte (även om den gamle TV-deckaren säkert hanterat en och annan pickadoll). Det är en frisyr som fÃ¥r klippsalonger att bedrövat fundera över framtiden och som för dom själva är oerhört lättskött. Nu har dom fÃ¥tt sällskap. Damtränaren Marko Laaksonen dök upp i presscentrat pÃ¥ Chiemgau Arena, dagen före damstafetten, med en skarpt glänsande hjässa, ett pris han gärna betalar för den medalj som Ekholm fixade i distansloppet.

- Man ska hålla vad man lovar, säger han på klingande finlandssvenska och stryker över den renrakade skallen. Ligger håret bra? Han har humor den gode Laaksonen.

Och Helena Ekholm är den första att erkänna sig skyldig. Fredag morgon åkte rakmaskinen fram och med oförställd glädje lät hon lockarna falla på sin mentor, nöjd med att ha fått uppleva en medalj under sitt första VM som ansvarig. Och att faktiskt ha blivit jämförd med en herrstjärna! Han hann bara ut i verkligheten så kom en kvinna springande med autografblock i handen.

- Carl-Johan, Carl-Johan, ein autogramm bitte, återberättar Laaksonen förmiddagens spännande möte med en skidskyttefantast.

Nu längtar han efter fler skäl att fira. Herrstafett idag, fredag. Damstafett lördag med mycket smÃ¥ chanser att lyckas, nu när Anna Carin Zidek inte längre finns med i laget (”är vi topp 6 har vi gjort vinterns bästa stafett, säger Helena”).

Men framförallt söndagens masstart med fyra avgörande skjutningar. Helena Ekholm har efter en delvis svajig säsong som vanligt hittat VM-formen. Tre bom pÃ¥ 60 skott hittills i VM under fyra lopp är helt sanslösa siffror. Hon är 90-procentig i liggande skyttet, 100 (!) % i stÃ¥ende – och sÃ¥lunda 95-procentig totalt. Det är imponerande. Skulle det bli guld fÃ¥r nog statsministern höra av sig ocksÃ¥. Det vore väl ett möte det: Laaksonen, Reinfeldt, Bergman – och sÃ¥ fortfarande hÃ¥rfagra Helena!

Ekholms festkupp: Rakade av håret på tränaren

PETER JONSSON

Det bubblar av förväntan i det svenska skidskyttelägret – inte minst efter att tredje medaljen trillat in, Ekholmskan visade än en gÃ¥ng upp sin tävlingsskalle och tog sig upp pÃ¥ pallen för tredje VM:et i rad – medalj nu i fyra av fem VM av Helena frÃ¥n Helgum. Det svenska medaljmÃ¥let är nu överträffat, bÃ¥de herrar och damer har bidragit och igÃ¥r var det festligt värre. Prisceremoni med svenska flaggor i massor och pÃ¥ det som kallas Sweden House mös Östersundsfolket som just i veckan marknadsför VM-kandidaturen för 2017. Resultaten spelar dom i händerna, en bild av svensk framgÃ¥ng som fond till en buffé av jämtländska viltdelikatesser, chokladtryffel och Swedish Glühwein.

Helena trillade förbi som hastigast under stora ovationer, en uppspelt kväll där Anna-Karin Strömstedt lite klurigt lovat ”rosa, Helena, du vet vad som gäller”. NÃ¥n antydde en skvätt champagne, tvÃ¥ dagar kvar till damstafetten trots allt och visst är sköna Helena värd allt av bubblande känslor.

Dessutom ännu en inspiration för medaljen dom saknar, en lagblecka. Herrstafett fredag och en uppställning fylld av spännande detaljer…som att medaljmannen Bergman nu hastar tillbaka ner till Bayern efter att ha tagit emot sin förstfödda skönhet Lisa. Han landar 20.40 torsdag kväll i München, tas i ilfart till en väntande säng och sen är det medaljdrömmar som gäller. Hoppas nu att debutanten Ted Armgren, 24, sover lika gott. Killen som fick chansen  till VM-premiär när Carl Johan Bergman hastade hem, sköt 17 träff av 20 i distansen och imponerade sÃ¥pass att han gick rakt in i stafettlaget.

Vilhelminapojken som kallas super-Ted (jag vet inte varför, men jag läste en serie som liten som hette sÃ¥) och som i skolÃ¥ldern praoade hos idolen Björn Ferry (en veckas hÃ¥rdkörning i grannkommunen Storuman). Nu ska han växla över till sin mentor. Armgren har egentligen inte haft nÃ¥got till övers för förstasträckor. Han var startman senast i Kalle Anka Cup som 13-Ã¥ring, pÃ¥ längdskidor och allt gick fel. ”Jag föll när vi kom ut frÃ¥n startgärdet, fastnade i ett nät och allt djävulsskap du kan tänka dig. Jag lovade mig själv dÃ¥ att aldrig mer köra förstasträckan, men tur att man kan ändra sig”, säger den klurige 24-Ã¥ringen som beskriver sig och Björn Ferry som ”funderare” som tänker djupa tankar ihop.

Och tänk om han kommer hem till Vilhelmina med en medalj. Vilken historia det vore!

Den första att gratulera i så fall vore Wolfgang Pichler, numera i Rysslands damlag. Han har under åren med Sverige haft en enda dröm: en stafettpeng. Ett bevis för att han lyckats bygga ett riktigt lag i det land som ett tag var liktydigt med Magdalena Forsberg. Och han är fortfarande lika sugen på framgång. Vi träffade honom i ett exklusivt reportage ihop med lillebror Claus, borgmästare i byn och VM-general, ett mycket spännande möte som ni kan kolla in i Sportnytt 22 torsdag kväll.

Eller här:

Pichler: "Vad är skidskytte för skitsport?"