Halvvägs genom Kanada… pt.2!

Så vad grejar vi med då, vi i det SVT team som har åkt över hit?

Under denna resa har Foto-Frisse styrt bilen med säker hand över den kanadensiska landsbygden och packat upp och dragit kablar och testat ljud, ljus och bild från arla, iskalla morgonstunder. För att sedan packa ihop allt igen på kvällen. Lotta och Foto-Evve har skapat reportage på löpande band där de följt både sprintgänget i deras taktiska beslutstagande under en sprintdag, och vallateamet där de burit vallaboxar till och från flygplatser och vallacontainrar. Lotta och Foto-Evve har ungefär liknande jobb som vallateamet under en arbetsdag: upp tidigt för att förbereda, genomföra och redigera reportage. Byt ut ”reportage” med ”skidor och valla” så har du vallateamets långa arbetsdagar!

frisse

Foto Frisse pekar med hela handen när det skall riggas i mixed zone! 

Jag och Pops då? Ja vi laddar för att göra och säga rätt saker till er TV-tittare under de minuter ni ser oss i rutan. Jag pluggar på olika åkares historik och resultat, hör mig för med åkare och/eller folk runt omkring åkarna hur status är för dem, checkar av snöläget och vallaläget med de man känner i de olika teamen/länderna. Sen om man lyckas få fram allt av värde i rutan är en annan femma. Det är lite kämpigt med en hemskt HÖGljudd speaker i ena örat och, kontrollrummet från Stockholm i det andra OCH så skall jag höra vad André faktiskt säger och ställer för frågor till mig. Pops förberedelser innebär bl.a. att han lägger ”köris” med kryssar, inserts, skyltar, ”synkar”, vinjetter och mitt upp i allt det där kommer han också på hur han skall sy ihop allt med god retorik och snygga övergångar!

Ja ni hör ju att jag har ynnesten att få jobba med riktiga proffs!!

mz

In the mixed zone, trängs skrivande och filmande press.

Nu ser jag fram emot de avslutande tävlingarna här i Canmore med solsken i blick och förhoppningsvis blå-gula framgångar. Hellner gjorde en mycket bra 16km fristil i Quebec där han hade 3:e bästa åktid för dagen, slagen av Sundby med endast 6 sek. Jag hoppas verkligen att Hellner kan få till ett topplopp här på framförallt fredagens 15km fristil individuell start!

 

rockies

The Canadian Rockies, en fin fond att arbeta mot…

So long fella’s, over and out

//Coach Ojala

Halvvägs genom Kanada…

Nu har vi lämnat östra Kanada och franskan bakom oss och har nu nått The Canadian Rockies i väst. Här är allting… precis så där amerikanskt jättestort!

Stort

Jättestort fordon! Oklart vad för typ av fordon?

Stora prestationer har även en mycket imponerande ryss stått för. Med placeringarna 1-3-3-1 leder nu Sergej Ustiugov Ski Tour Canada med dryga 22 sekunder inför den klassiska sprinten här i Canmore. Frågan är om han kommer att kunna fortsätta dundra fram som en virvelvind?

Usti

Stor skidåkare! Ung men redan en gigant!

Nu har förhållandena ändrats rätt mycket. Från att ha haft relativt platta parkbanor med antingen korta branta väggar eller distansbanor med böljande backar så möter vi nu banor som är riktigt tuffa där de slingar sig upp och ner längs bergssidorna. Vi har dessutom klättrat några höjdmeter till dryga 1450 m.ö.h. och temperaturen ligger på plussidan mitt på dagen. Kapacitet och syreupptag är alltså att föredra att ha det gott ställt med inför dessa fyra avslutande etapper.

 

bana

Första backen på sprintbanan: bilden ljuger! Det är MYCKET brantare än vad det ser ut! Ni kommer se det på TV:n sen…

Så hur står det till med Sundby egentligen? Han vaknade idag med en inte helt 100% kropp, enligt honom själv, men vi såg honom dundra på ute på spåren där han testade att staka sprintbanan. Han ligger ju 2,05 min efter den bredaxlade ryssen, men Sundbys kapacitet har vi ju sett prov på tidigare… Northug har ju ett gott slagläge 22,7 sek bakom Ustiugov, men det gäller att han presterar bra i sprinten och skrapar ihop ett gäng bonussekunder för att inte halka för långt bak inför de tuffa avslutande distanserna. Och Harvey… På hemmaplan. Taggad till tusen! Hyllad av folket!! Och i gott slag… Det skall bli spännande att följa herrarna ända in i mål!

Damerna då? Ja mycket talar väl för att Johaug skall visa fram sin enorma kapacitet och höga lägsta nivå på dessa kapacitetsbanor MEN Weng som är en bra sprinter, hängare och klättrare har ett fint läge som ledare (med 5 sek) i Ski Tour Canada hittills. Men där tror jag, tyvärr, att spänningen slutar?! Det är inte fler än så i damklassen just nu som kan ge Johaug en match. Östberg gjorde det under Tour de Ski men där satte slalombacken stopp för hennes segerchanser.

wengJohaug

Spurten mellan Johaug och Weng i ”Slaget i Quebec” där Weng gick segrande ur striden!

Slänger in en framtidsspaning: när Johaug utvärderat denna säsong och bestämmer sig för att ta tag i sin sprintkapacitet ännu mer i sommar och höst, och när då november kommer och hon (förmodligen) visar att hon utvecklats ÄVEN DÄR så kommer hon vara absolut omöjlig att slå i tourerna. Kanske, kanske kan Marit vara den som utmanar henne…

Slut på spaning!

Over and out,

//Coach Ojala

 

 

 

Tack, Filip Vennerström

Du gjorde den här dagen betydligt roligare.
Filip tog vår första alpina medalj i ungdoms-OS i Lillehammer.
Sundsvallsåkaren tog silver i slalom, den disciplin han gillar bäst.
Ett välkommet lyckopiller en säsong där det annars handlat väldigt mycket om svenska skador och uteblivna framgångar.

Jag skrev ett blogginlägg i december på temat ”ett gott nytt alpinår?
Visst, Frida Hansdotter leder slalomcupen efter en seger och fem pallplatser. André Myhrer slog till med en stark andraplats i Japan förra helgen och Kajsa Kling närmar sig den absoluta toppen i fartgrenarna. Men faktum är att ett flertal åkare har dalat på rankinglistorna och i Europacupen, där framtiden visar upp sig, är det väldigt klent med blågula framgångar.

Den som säger att det ser ljust ut inför hemma-VM i Åre 2019 är i mina ögon väl optimistisk.

Vi stirrar oss gärna blinda på vårt broderland i väster som piskar oss kanske mer än någonsin i den alpina världscupen. Hittills i vinter har Norge tagit 18 (!) segrar, 29 pallplatser och 54 topp 10-placeringar. Svenskt facit: En seger, åtta pallplatser och 39 topp 10-placeringar.

Europacupen? Norskt i ledning i såväl den totala herr som damcupen…

I helgen står allt hopp till Kajsa Kling. Hon är faktiskt den enda svenska åkaren som är igång i världscupen. Idag var hon på väg mot ett toppresultat i La Thuiles störtlopp när hon körde ur.
Därför kändes det extra skönt att läsa resultaten från herrslalomen på ungdoms-OS.
Filip Vennerström, Sverige, silver med norskt på bronsplats, minsann.
Vennerströms insats i slalom är faktiskt det bästa nordiska resultatet i ungdoms-OS när bara kombinationstävlingarna återstår.

Bara en sån sak.

Mitt tips: Hansdotter tar hem slalomcupen

Frida Hansdotter kom tvåa i slalomcupen i fjol. Nu ligger hon i ledning. Foto: Christian Walgram/Bildbyrån
Frida Hansdotter kom tvåa i slalomcupen i fjol. Nu ligger hon i ledning. Foto: Christian Walgram/Bildbyrån

Världscupen har hunnit ungefär halvvägs och det är kanske dags att våga en gissning hur det kommer att sluta i de olika cuperna?

Mitt tips är att Aksel Lund Svindal vinner totalcupen på herrsidan och Lindsey Vonn på damsidan, samt att Frida Hansdotter håller undan och tar hem slalomcupen.

Svindal har dominerat stort i fartgrenarna. Halvvägs in på säsongen, före Kitzbühel, har han redan tagit sex världscupsegrar, och det lär bli fler. När han vann totalcupen 2007 och 2009 tog han fem respektive tre segrar på hela säsongen. Troligen tar han också hem störtloppscupen för tredje gången och Super G-cupen för sjätte gången.

”Henrik Kristoffersen har tagit ett grepp som han nog inte släpper.”

När det gäller storslalomen så tror jag Marcel Hirscher tar den för tredje gången. På fyra tävlingar har han redan tre segrar och en tredjeplats, och de senare årens kamp mellan trion Hirscher, Ligety och Pinturault verkar inte infinna sig denna gång.

Däremot kan nog Hirscher få svårt att ta sin fjärde raka slalomcup. Med fyra segrar och en andraplats har Henrik Kristoffersen tagit ett grepp som han nog inte släpper.

På damsidan har Lindsey Vonn, före Cortina, tagit sex segrar. Med tanke på att många farttävlingar står på programmet framöver kommer nog siffran att stiga. Inför Cortina är visserligen Lara Gut i ledning i totalcupen, men hon har tidigare visat sig ha problem att hålla lika hög kvalité säsongen ut, som hon brukar göra i början av säsongerna.

Lindsey Vonn nosar på Ingemar Stenmarks världscup-rekord. Foto: Thomas Bachun/Bildbyrån
Lindsey Vonn nosar på Ingemar Stenmarks världscup-rekord. Foto: Thomas Bachun/Bildbyrån

De åren Vonn vunnit totalcupen har hon under hela säsongen vunnit sex segrar (2008), nio (2009), elva (2010) och tolv (2012). Inför tävlingarna i Cortina är hon uppe i 73 världscupsegrar, och det som tidigare betraktats som en omöjlighet, att komma ikapp Ingemar Stenmarks 86 segrar, verkar nu mer handla om när, inte om. Kanske redan nästa säsong?

Med detta sagt tror jag att Vonn inte bara tar hem totalcupen, utan också störtloppscupen, för åttonde(!) gången och Super G-cupen, för sjätte gången.

”…att komma ikapp Ingemar Stenmarks 86 segrar, verkar nu mer handla om när, inte om.”

Storslalomcupen är en öppen historia. Just nu leder Eva-Maria Brem, närmast jagad av Gut och Brignone. Mitt tips går till den åkare som just nu ligger fyra i cupen, Viktoria Rebensburg. Känslan är att hon har blivit bättre och bättre under säsongen, och segern i Flachau senast, den första på tre år, visar att hon blir farlig framöver.

Till sist, och för oss svenskar kanske det mest intressanta, damernas slalomcup. Med fyra tävlingar kvar är Frida Hansdotter i ledningen, 85 poäng före Veronika Velez Zuzulova. Strachova och Vlhova jagar där bakom. Kampen om cupen kommer att stå mellan dessa fyra, tror jag. Frida har en tävling på hemmaplan (Hammarbybacken, Stockholm, 23 feb) kvar, men även Velez Zuzulova och Vlhova har det, när Jasna arrangerar tävlingar i början av mars.

Frida vinner inte så ofta, och kanske vinner hon ingen mer tävling denna vinter. Jag tror ändå att hon håller undan och tar hem slalomcupen. Hon är stabil på en hög nivå, och hamnar ytterst sällan utanför pallen. Försprånget hon har innebär att även om hon skulle fylla på raden av andraplatser med fyra till innan säsongen är över, så räcker det för att ta hem cupen, även om Velez Zuzulova skulle vinna resterande tävlingar. Vilket jag inte tror att hon gör.

När kan vi börja konkurrera?

Den röd-vit-blåa armén har ju dominerat i längdvärldscupen även denna säsong, så till den milda grad att TV tittarna har börjat lessna rejält. Även norska TV tittare, tro det eller ej.

Men varför är det så här då? Hur kan det bli så här? När skall resten av världen bjuda upp till dans?

Jag har jobbat i Norge de tre senaste säsongerna och fått vara med vid de Norska Mästerskapen, Norges Cup (junior och senior) och Skandinavisk Cup. Det som slog mig en halvregnig Norges Cup helg (för både juniorer och seniorer) i Gjøvik i 2014 var att deltagarantalet toppade på cirka 900 skidåkare, per dag. VARJE DAG! Var 15:e sekund släpptes en hungrig norsktalande skidåkare i åldern 17 år och uppåt, iväg ut på en femkilometers runda. Det var ett hav av åkare som sköljde förbi mig ute på spåret i skogen.

Med detta i minnet och med bilderna av årets norskdominans på näthinnan bestämde jag mig för att kolla upp hur det står till med den norska och svenska rekryteringen på juniorsidan och således påfyllnaden till senioråldern. Detta är en av alla parametrar jag har valt att fokusera på.

Med en veckas mellanrum hölls det juniorcuper i både Norge och Sverige.

Helgen 8-10 januari hölls en Norges Cup för juniorer i nordtrönderska Steinkjer och i helgen som just passerat hölls en Sverige Cup för juniorer i jämtländska Åsarna. Två klassiska längdskidregioner i respektive land. Jag kollade upp antalet åkare som gick i mål på respektive tävlingar på distanserna 5 och 10 km klassiskt, samt sprint klassiskt i Norge och sprint skate i Sverige. Och siffrorna är rätt talande…

Slide1

Norge har cirka 500 åkare fler/dag som går i mål på en juniorcup.

Norge rockar upp med 758 åkare som går i mål på sprinten jämfört med 267 i Sverige. Norges juniorherrar är 512 till antalet på sprinten vilket nästan är dubbelt så många som Sverige ens kan visa upp damer + herrar sammanlagt! Med nästan 500 deltagare fler per dag så ligger vi i Sverige en hel del efter Norge i antal utövare. Intressant att poängtera att det ena dagen i Norge var 898 åkare anmälda

Att ”gå på ski” i Norge är dygd. Det är ett sätt att leva. Det är ett sätt att identifiera sig och visa vem man är. Detta i tillägg till att det i Oslo, Norges största stad tillika huvudstad, finns drygt 2200 km preparerade skidspår under vintrarna uppe i Holmenkollen, Nordmarka och Olsomarka. Det gör ju liksom sitt…

 

tur nordmarka

 Ut på tur, aldrig sur! Ett gäng turåkare på ett av de 2000 km preparerade spåren i Olsomarka. Bild: Skiforeningen

I Oslo regionen finns ca 45 klubbar som bedriver barn-, ungdoms-, och juniorverksamhet. Jacob Hård besökte en av dessa klubbar i mars 2014. Resultatet blev ett mycket fint inslag om identitet, själ och passion. När man hör dessa barn och världselitåkare prata om längdskidor förstår man att att Norge som nation tycker att den här sporten är viktig…

I Sveriges största stad, och tillika huvudstad, Stockholm kan vi räkna till ca 9 klubbar som bedriver detsamma, och två till tre av dessa kan erbjuda konstsnö under vintern tack vare att klubbarna har slitit hårt för att få till en bra konstsnöanläggning (när natursnön väl har fallit finns fler spårsystem). Där kan barn- och ungdomsträningsgrupperna snurra på dryga 2 km och tampas med hungriga vasaloppsmotionärer som vill staka sig i form.

Skärmavbild 2016-01-19 kl. 15.46.14

För att dra det till sin spets: 2 km kontra 2200 km..? Ser ut som ett virrvarr! En del av spårsystemen som finns i Oslomarka, Oslo med omnejd. Bild: Skiforeningen

 

Ställer vi detta i relation till antalet fotbollsarenor, konstgräsanläggningar och ishallar i Stockholmsområdet så ligger längdskidsporten långt efter. Finns det inte arenor och snö för skidåkning så kommer heller inga nya Stina Nilssons där ute att ha möjlighet att testa längdskidor som sport!

Och det är ju som så: där det mesta av folket i Sverige bor finns ingen snö. Där snön i Sverige finns, bor inte så mycket folk. Så det ger sig självt att det är i de stora städerna vi måste börja rekrytera längdskidåkare… Om vi nu tycker det är viktigt?!

Men det verkar ju faktiskt som att vi i Sverige tycker att längdskidåkning ÄR viktigt?! För det ropas ju och skriks från TV sofforna var och varannan helg att ”De svenska skidåkarna är för dåliga!”.

Om vi nu tycker att det är viktigt så kanske vi må börja jobba för att snö- och anläggningsmöjligheterna skall stärkas? Så som klimatet har utvecklats (eller avvecklats) så krävs det att vi har konstsnöanläggningar runt om i landet, och det är bl.a. kommuners stöttning till klubbarna som då är av stor vikt. Svenska Skidförbundet har strategier för stöttning till klubbar och kommuner. Här kan man läsa mer om det. Dessutom kan man kontakta Per-Åke ”Perra” Yttergård på Svenska Skidförbundet för ytterligare information. Perra har i många år jobbat med anläggningsbiten och fört diskussioner med landets kommuner om vikten av skidspår, både ur folkhälsoperspektiv men också för nyrekrytering av utövare.

Svenska Skidförbundet har även gjort en satsning för att barn och ungdomar i Stockholmsområdet skall får prova på att åka skidor! Projektet ”Alla på snö” har utbildat 400 gymnasieelever att ta hand om skidhungriga barn, från olika samhällsklasser och orter, på Gärdet i Stockholm under februari månad. Där får man låna utrustning och prova att åka skidor! Skidåkning är kanske en självklarhet för en norrlandsunge men mer som en utopi för en söderkis som inte har skidåkning i sitt arv och i sin miljö…

”Alla på snö” kommer besöka orter från Åstorp, Skåne i söder till Kiruna i norr. Här kan du se vilka orter i Sverige som får besök av projektet.

 

Allapåsnö

Alla på snö!!! Kom och låna utrustning och ta chansen att prova på skidåkning! 

Så den dagen Sverige har dryga 900 åkare i startlistan i en Sverige Cup för juniorer så kanske vi kan börja konkurrera med Norges breda seniorelit. För tar sig endast 1% av dessa åkare till världseliten så har vi helt plötsligt 9 svenska åkare som kan vara med och slåss om att tapetsera prispallen varje helg..!

Over and out

//Coach Ojala

Tour de Ski. Dag 7-10.

Dag 7
Masstartsdag. Igen.
Eller: Faller en faller alla

Svenskt mörker.
Justyna Kowalczyk har inte fått en rubrik under hela touren.
Nu tyckte hon att det var dags. Hon lekte plötsligt bowling med svenskor.
Kalla och Nilsson flög ner för en slänt.
Plötsligt blev det fullt ös i mixed zone.
Och då hade inte herrarnas lopp ens startat.
Oskar Svensson passerade Sundby.

Passerad? Av en svensk?!
Passerad? Av en svensk?!

Emil Jönsson hostade upp sina lungor.
Följetong Krogh slog nya rekord.
Fortsatt i kjempeform.
Ut på femte varvet drog han upp farten mot uppförsbacke och bonussekunder.
Men precis innan backkrönet försvann han.
Han dök bara inte upp på andra sidan.
Ena skidan lossnade. Medan skidan glider baklänges i full fart ner genom fältet lossnar skida nummer två.
Plötsligt står en Finn Hågen i spåret i bara pjäxor.
Ledarna sprang sen med skidor i händerna runt hela banan.
Krogh själv körde nästan ikapp Sundby.
Tårarna trillade i målfållan.
Skidorna slängde han. Det var plockepinn under en läktare.
Inte en norrman på pallen så långt ögat nådde.
Sundby i fortsatt totalledning. Northug kröp närmre.
Krogh föll ner till en sjunde plats.

 

Dag 8
Vilodag. Sol.
Resa från Tyskland till längdvärldscupens bästa presscenter.
När det gäller mat. Toblach.
Parmesan. Korv. Espresso. Och ännu mer parmesan.

Jönsson kastade in handduken. Kräks man blod var det nog klokt.
Vi börjar snart byta namn på herrlaget – till svenska sjukdomslandslaget.
Jacob Hård och Expert-Blomman skickade soliga skidbilder.
På eftermiddagen kunde jag själv trycka på mig skidorna. Då började det att snöa.
Vid kvällens middag pratade vi åter om morgondagens race.
Jag tuggade på restaurangens segaste biff och varnade för Krogh. Har nämligen börjat ana ett mönster.
Fick bloggångest.

 

Dag 9
Ironin på touren fortsätter.
Heidi Weng som varit på pallen ungefär 3246779 gånger utan seger missade förstaplatsen för andra gången under denna Tour.
Den här gången med den sköna marginalen 0,9 sekunder.
Och när det för en gångs skull inte är norskor som är snabbare dyker det plötsligt upp amerikanskor.
Jag och Foto-Evve hakade på Följetong Krogh inför start.
Han körde två varv på innerplan.
Var sen nöjd med skidorna. Och sprang till uppvärmningspåret.
Tränare Arild fattade fortfarande inte vad som hänt med bindningarna, men sen bara log han: ”Det blir nog bra det här till slut..”
Och det blev det.
Nya Kroghtårar i målfållan.
Men av ett helt annat slag den här gången.
En stor kram av Sundby som fick se sig som en slagen man.
Svenska placeringar: 7, 11, 16, 17, 27, 28, 30, 40, 40, 52
Vi behövde lite mer parmesan. Redigerade.
Tog en sväng mot Val di Fiemme. Fick därefter poliseskort till en bankomat.
Betalde 59,50 för svängen.

Dag 10
Klassisk masstart för 454:e gången den här touren.
Klassiska tourlopp i Val di Fiemme brukar dock vara lite smått obehagliga.
Det händer alltid något konstigt. Någon glider baklänges. En annan fryser fast.
Och vallalastbilarna står dessutom i en kohage.
Vi var på plats där i kohagen. Det var som om någon slog på en strömbrytare.
Lastbilschauffören(?!) och vallachefen kom rusande ut med ett vallbord.
”Höger, höger!”, ropade vallachefen.
Ur finländarnas lastbil strömmade folk.
Norrmännen sprang. Och ryssarna. ”Allé, allé” ropade fransmännen.

Lite bråttom
Lite bråttom

”Det händer grejer” sa jag till Fredriksson som direkt tittade upp mot skyn.
”Hm”, sa han och försvann in i en bod. Innan han kom ut igen.
Luften torkade plötsligt ur. Skidorna började hugga. Alla slet.
Konstigheterna i Val de Fiemme fortsatte.
Nåt brast i Colognas ben. Karln såg stark ut i tät.
Plötsligt sågs han stakandes bara, långt ner i fältet.
Touren fick ett tråkigt slut.
Men inte för Sundby. Och inte för Weng.
Weng spurtade ner Flugstad Östberg och fattade ingenting.
Det hade hon ju aldrig gjort förut.
Nya norska tårar. ”De andra tjejerna är ju så bra! Och jag är ju inte så bra jag.”
Men idag var hon det.
På herrsidan var ordningen återställd. Sundby vann.
Men det blir ett getingbo där bakom i backen.
Ståtliga grabbar som Northug, Poltoranin och Ustiugov jagas av en glatt skate:ande Krogh.
Och 16 sekunder efter kommer en Didrik Tönseth.
Sändningsgänget med redaktör Blomman i spetsen rev ännu en gång.
Bara föra att bygga upp allt igen någon kilometer bort. Och jättehögt upp.
De kom tillbaka som dränkta katter, men studion var klar. Ledningarna fungerade.
Vi fick ett blöt kamerakort och började klippa back-snack in på småtimmarna.
Nu är det bara klivklivöverlev som gäller.

Tour de Ski. Dag 3-6

Jag har inte lyckats med formen. Bloggformen.
Skrivarvallan är lite för dålig.
Fall är också inblandat. Vi stupar i säng på kvällarna.
Jag ligger efter. Flera dagar efter. Därför kommer nu två blogginlägg idag.

Dag 3
Den stora masstartsdagen. Eller den stora farhågan besannas

Det fanns en stor oro i den mixade zonen bland journalisterna.
(Ja nu när Expressens Ludvig börjar få ordning på det här med att filma och vi kan lägga den oron åt sidan…)
Det var oron att Tour de Ski skulle avgöras redan tävlingsdag nummer två.
Skulle säsongens giganter – Johaug och Sundby – få ett tillräckligt stort försprång efter lördagens masstarter fanns det en risk att luften skulle gå ur den stora Tour-ballongen.
Loppen efter Lenzerheide har en sådan utformning att det är svårt att göra någonting åt en stor lucka.
Då hade det kunnat sluta som under skidskytte-VM 2013.
Emil Hegle Svendsen behagade sopa banan med allt och alla.
TT:s utsände hade tillslut inget vettigt att rapportera om.
Det slutade med att det blev en text om att Svendsen höll på att krocka med en ekorre…

Emil Jönsson och Petter Northug funderade på att köra sicksack framför Sundby.
Det fungerade inte nämnvärt. I 800 meter ungefär. På en tremil.
Norge, Norge, Norge.
Några svenska åskådare har börjat heja på Petter.
Han kanske kan göra nåt åt Sundbys överlägsenhet?
Det var bara tidigare sprintspecialisten Flugstad Östberg som kunde ge Johaug en match i sammandraget.
”Kan inte hela världen gå samman för att minska skadan nu! Ta upp jakten! Hjälps åt att dra!”, utbrast en norsk TVs fotograf lite förtvivlat.
Ingemarsdotter log uppgivet.
Manificat fick ett franskt utbrott på bonussekunderna.
”Nu skiter vi i touren som helhet!” sa Jönsson. ”Nu ser vi varje lopp som en individuell tävling, då blir det kanske lite roligare!
Låg nåt i det.
Men allt gick inte Norges väg.
Finn Hågen Krogh i norska sprintlaget var i lysande form.
Men plötsligt bara försvann han under tremilen. Han hade stått på öronen.
Han stormade genom mixed zone.
Charlotte Kallas svarta ögon var som en sommarbris i jämförelse.

Själv började jag jobba för att göra några reportage om ett par saker som händer bakom kulisserna. Saker vi vet lite mindre om.
Nåt annat måste vi ju hitta på så det inte bara handlar om Norge, Norge, Norge.
Men jag lovar. Det ska inte handla om någon ekorre.

Dag 4
Frukost.
Vi var höga av ironi.
Fredriksson funderade på om åkarna behövde starta idag.
Vi kunde ju bara skriva av startlistan som resultatlista. Jaktstarter.
Kroghs ilskna humör var bortablåst. Hejade glatt på väg in i vallalastbilen.
Emil Jönsson kom gående visslandes!?
Han var så stel i benen efter tremilen att han knappt tagit sig ur sängen.
Vi känner visst glädje över lite olika saker.
Men så hände något under tävling.
Johaug vann inte. Det gjorde Flugstad Östberg.
Hon stack i självaste sistabacken.
Sundby var visserligen först i mål. Men Kroghs fallilska hade förvandlats till ren energi. Snabbast på sträckan. Han tog ett grepp om tredjeplatsen.
Plötsligt höjdes pulsen.
Trots att det handlade om Norge.

Jag såg inte så mycket av det hela.
Jag och Foto-Evve spelade nämligen in fyra reportage samtidigt.
Lite lätt rörigt i klipplistan ja.
Vi hade någon bild på en norrman, en finne, en man från Kazakstan och en Fredriksson.
Men det blir nog bra.
Den svenska insatsen kunde sammanfattas: lite efter så där.
Ingemarsdotter vann ju en ost tidigare i veckan.
Östberg fick två gigantiska horn.

Östbergs gigantiska horn

Vi packade ihop tourstopp 1 för att dra vidare till tyska Oberstdorf.
Några med lite lättare packning än andra.

Det går bra det här Foto: Jacob Hård
Det går bra det här
Foto: Jacob Hård

Dag 5
Vilodag. Hmpf.
Åkarna snurrade sakta runt på en sladdrig snösträng.
Funktionärerna slet med banan.
Vi plaskade omkring i nya reportageinspelningar och allt galnare klipplistor.

Dag 6
Klassisk sprint i snömos.
Rödklädda åkare gick i mål. Vitklädda låg utspridda längs banan. Eller var på efterkälken.
Utförsåkning på längdskidor: ingen bra gren för Sverige denna dag.
Kalla föll. Nilsson föll. Falk föll.
Rutinerad Ingemarsdotter slet bra. Slutade fyra.
Och unge Oskar Svensson var respektlös.
Sundby gick som en furie i sprintbackarna.
Jag och Foto-Evve tyckte vi behövde ännu mer reportage så vi tog rygg på landslagets kock Pelle. Han ordnade gröt till Pops och Fredriksson.

Grötleverans
Grötleverans

Pops fick havregrynsgröten.
Fredriksson utnyttjade sina fördelar av att känna allt och alla.
Smög sig plötsligt på. Insåg att damernas gröt var godare.
Tog upp beställning av kocken bakom kulissen.

Johaug gick överraskande till final. Själv chockad.
Men tog sen tjusiga skate-skär på väg fram.
Juryn samlades.
Sen varnade dom två andra åkare. Och diskade Dyrhaug istället.
Finn Hågen var åter på huggen.
Så på hugget att han tryckte till sig själv i semifinalen.
För andra gången i touren stod han på öronen.
Ändå fortsatt med i kampen om tourens tredjeplats.
Vi klippte reportage så klippbilderna flög i hotellobbyn.
Go natt.

Gott nytt alpint år?

Skadade svenskor.
Vilsna svenskar.
Ledningen för det svenska alpina landslaget tvingas konstatera att det bokstavligen går utför med verksamheten.
Vore det inte för Frida Hansdotter så skulle säsongen varit ett näst intill ett fiasko så långt.

Visst, André Myhrers pallplats i storslalomparallellen var en skön julbonus och karriärbästa i storslalom gladde i långtidsskadade Matts Olssons frånvaro.
Rekordmånga skador gör att damlandslaget är rejält vingklippt. Varför Sara Hector, Ylva Stålnacke, Nathalie Eklund och sedan
tidigare Marie-Louise Fjellström, Lotta Säfwenberg och Lisa Blomqvist är på skadelistan, finns det förstås inte en gemensam förklaring till. Men antalet skadade landslagsåkare är synnerligen oroande och väcker givetvis frågor.
För dåligt tränade?
Tränat för lite teknik?
Brister i coachingen?
Eller bara bad luck?

Herrslalomlaget har blivit rejält frånåkta i de två första tävlingarna och det är tunt i talangförrådet i ett landslag som skriker efter nyrekrytering och VM i Åre 2019 känns faktiskt inte så avlägset.Två tiondeplatser är ett mindre smickrande facit efter de två första slalomtävlingarna. De kommande racen i Santa Caterina och Adelboden känns därför oerhört viktiga för utgången av säsongen. En pallplats skulle ge landslaget lite andrum och ny energi.
Hjärtat säger att Frida vinner slalomcupen, att Mattias Hargin gör en repris i Kitzbühel och att Kajsa Kling äntligen knäcker koden som gör henne till stjärna i fart.
Hjärnan är mer tveksam. Norge har hittills i vinter kört hem nio segrar och totalt 18 pallplatser. Jag tror att vårt kära broderland i väster kommer att fortsätta äga världscupen i vinter.
Men någonstans tror jag att det blir att skapligt svenskt alpint år.
Trots allt.

JOHAN EJEBORG

Tour de ski. Dag 2

Fristilssprinten – eller den stora ostdagen. 

Det är härligt med tävling för man vet aldrig riktigt.
De svenska journalisterna i mixed zone laddar för att Stina Nilsson ska kliva upp på pallen för fjärde sprinttävlingen i rad.
Istället blir det nervöst. Extremt nervöst.
Nilsson rasar som en sten i kvallistan.
Aftonbladets Petra börjar räknar åkare som är kvar i spåret. Normalt är det jobbigt om Norge är kvar där ute. Nu är hela Europa kvar!
Pettersson-Expressen går fram och tillbaka och funderar över om han fixar en hel tour.
Ska nerverna sättas på prov på detta sätt redan när åkaren med nummer 2 på brösten startar, då blir det här påfrestande dagar.
Tränare Granath är skeptisk. Det här går aldrig.
Settlin kör i mål en hundradel efter Nilsson. Och i slutänden fäller det avgörandet.
Nilsson vidare med minsta möjliga marginal.
Det slutar sedan med final.

På herrsidan är Teodor Peterson förvånad i målfållan.
Han tryckte på hela vägen, men det trycket slutade med packad väska och resa hem efter bara två varv på banan.
Emil Jönsson meddelar att han ska sluta tänka.
Taktiken att undvika Pellegrino och Northug i semifinalen slutar med att det nästan inte blir någon semifinal alls.
”Nu kommer jag få skäll av både vallare och Anna, men då säger jag: Lugn, jag har åkt sprint förr!”
Sen funderar han lite.
Cologna, Sundby och Jönsson från semifinal 2 tvingas nämligen ge sig i finalen.
Finalen gav bonussekunder, men återhämtningen blev för kort.
Och det är en låååång tour som ligger framför.
Sundby och Jönsson gör en tyst överenskommelse. Ingen spurt om sekunder.

Själv spurtar jag konstant.
Jag håller ständig kontakt med alla redaktioner som finns.
Hemma som på plats.
Och jag måste hålla ett öga på Pops.
Vem pratar han inte med som jag måste fånga.
Redaktionen hemma behöver material för dagen.
Redaktionen på touren behöver också för morgondagen.
Jag jagar internationella stjärnor som tvingas prata om morgondagens taktik när de fortfarande har en hel sprint nerkörd i halsen.
Inte helt lätt.
Blir det det dessutom jättekonstigt väder under morgondagen kommer mina frågor få mig att framstå som en idiot.
Men det kan inte hjälpas. På tävlingsdag har vi bara tillgång till egna lagets åkare.
Herrarna ska köra tre mil under lördagen.
På drygt 1500 meters höjd. Och man kan spurta om bonussekunder i uppförsbackar fyra gånger om.
Alla gruvar sig redan.

Damernas sprintfinal då?
För Stina Nilsson blev en annan svensk för stark för dagen.
Ida Ingemarsdotter har plöjt genom fältet. Starkt och smart.
Det var bara en Falla som blev för övermäktig.
Som pris vinner Ida en gigantisk ost.

Ida och Osten
Ida och Osten

Alla som är på pallen vinner ost.
När bilden ska tas har dock en tränare lagt beslag på Ingemarsdotters godbit.
Då bestämmer jag mig. Jag tar hjälp av Norge.
Vi snor Finn Hågen Kroghs ost.

Grattis!

 

Tour de Ski. Dag 1

Nyårsafton

Vi sitter i varsin taxi. Och pratar i telefon. Med varandra, jag och Blomman redaktören.
Planerar lite. Han har skickat miljoner mail.
Jag har inte svarat på ett enda. Jag har nämligen haft semester.
Då blir taxi-telefon-möte nödvändigt.
Vi hinner dock inte så långt. Blomman måste kliva ur bilen.

Anländer Arlanda.
Jag och min tourkompanjon Foto-Evve kommer med fyra väskor var i olika storlek och dimension.
Vi är SVT Sports packåsnor.
Flyger. Landar. Släpar bagage.
Eftersom vi redan har fyra bagagebitar var ler nu Blomman redaktör stort. Kan inte vi ta hand om sportens extrakamera också? Själv har han ju redan två bagage att släpa på.
När vi vi hämtar ut nyckeln till hyrbilen når bär-kaoset en helt ny nivå. Kan vara all time high.
Vi får nämligen snökedjor och ett takräcke(!!) att ta med oss.
Vi roar dock många på vår väg till hyrbilen.
Det är inte alltid en flygplansresenär går omkring med ett takräcke under armen.

Tackräcke
Tackräcke

Möjligen överträffas takräcket av när jag och Maria Wallberg var i USA och vi fick frågan om vi kunde ta med en sufflet – till en speciell sportbil – med oss hem.
(Nja..blev svaret då..)

Åker direkt till stadion. Med vårt takräcke inne i bilen.
Hittar en något stressad Expressen-Ludvig på presscentret.
Normalt skriver han. Nu ska han filma.
Han fipplar lite random på kameran. Och skrattar nervöst när han får lite kamerahjälp.
Precis innan han ska filma en intervju med Charlotte Kalla säger jag på skoj att bilden ser lite sned ut.
Det nervösa skrattet blir nu lite mer åt det hysteriska hållet.
Vi gör själva intervjuer.

Svenska landslaget firar tolvslaget klockan tio.
Sociala medier fylls av hummer-, champagne- och firarbilder.
Jag ligger på ett hotellrum och äter skumsvamp.
Skålar sedan in nya året på en infart till en bensinmack.
TV-livet är ofantligt glamouröst. Ni anar inte.

Nyårsfirande på en infart
Nyårsfirande på en infart

Ni som följde oss ifjol vet att vi då firade Jacob Hårds födelsedag i Röven.
Skrattfest har vi dock.

image

Gott nytt år vänner! Nu drar vi igång det här!