Om Brottspejl och statistiken
Vad är Brottspejl?
Vad är syftet?
Vilken information hittar jag på Brottspejl?
Hur hänvisar jag till Brottspejl?
Hur rapporterar jag eventuella fel i Brottspejl?
Hur fungerar signalerna?
Hur är rankingen av signalerna gjord?
Vad betyder det när det står att underlaget är för litet?
Vem är Jerzy Sarnecki?
Vad är Brå?
Om statistiken
Är statistiken över anmälda brott ett bra mått på den faktiska brottsligheten?
Är alla anmälda brott verkligen brott?
Kan man se i statistiken vid vilken tidpunkt brottet begicks?
Hur fungerar statistiken över anmälda brott per 100 000 invånare?
Vad är mörkertalet?
Vad är personuppklaring?
Vad är seriebrott?
Vad är huvudbrottsprincipen?
Vad är felkodningar?
Vad är Brottspejl?
Brottspejl är en publik och sökbar databas över utvalda delar av den officiella brottsstatistiken från Brottsförebyggande rådet.
Vad är syftet?
Syftet med Brottspejl är att tillgängliggöra och på ett mer användarvänligt sätt visa de mest relevanta delarna av den officiella brottsstatistiken. Vi tror att människor är intresserade av hur brottsstatistiken ser ut och att man vill kunna jämföra statistiken för sitt län eller sin kommun med andra geografiska områden. Med hjälp av grafer och tabeller vill vi ge en tydligare och mer överskådlig bild av både de faktiska anmälningarna men också hur utvecklingen sett ut över tid. Vi tycker också att det är viktigt att försöka förklara de svårigheter som finns när man försöker läsa och tolka brottsstatistik. Därför har vi lagt ner mycket tid och kraft på att både i text och videoform förklara vad som ligger bakom statistiken vi visar. Vi hoppas med detta kunna öka förståelsen bland allmänheten för hur brottsstatistik fungerar och på vilka sätt den kan vara lämplig att använda.
Vilken information hittar jag på Brottspejl?
Den mest kompletta statistiken vi använder oss av är anmälda brott. Den finns både som totalt antal och som anmälda brott per 100.000 invånare. Det sistnämnda måttet används för att kunna jämföra antalet anmälningar mellan olika områden med olika stor befolkning. Antal anmälningar finns för kommun, län och riket.
Personuppklaring är det mått vi har valt för att visa hur väl polisen lyckas med sin verksamhet. Uppgifterna finns endast på länsnivå samt för hela Sverige. Personuppklaringen redovisas både som totalt antal fall och som procent. Både anmälda och uppklarade brott finns uppdelade på 32 olika brottstyper. Dessutom redovisar vi antalet poliser per län och har med hjälp av detta beräknat poliser per invånare, antal anmälda brott per polis och antal poliser per 100 km2.
Hur hänvisar jag till Brottspejl?
När information från Brottspejl hämtas, bearbetas, publiceras eller används på annan plats ska hänvisning till SVT Pejl eller svt.se/pejl anges.
Hur rapporterar jag eventuella fel i Brottspejl?
Vi som jobbar med Brottspejl är väldigt måna om att allt som ligger ute på Brottspejl ska vara korrekt och fungera som det ska. Vi tar tacksamt emot tips om faktafel eller annat som inte fungerar som det borde. Har du hittat fel eller har synpunkter är du välkommen att skicka ett mejl till pejl@svt.se, där du beskriver felet eller problemet och lämnar en länk till sidan där det uppstod.
Hur fungerar signalerna?
För att förenkla och förtydliga för besökarna på Brottspejl har vi valt att visa signaler i fem steg från rött till grönt som visar om kommunen/länet ligger mycket över, över, medel, under eller mycket under andra kommuner/län när det gäller antal anmälningar för den valda brottstypen. Siffrorna som används för beräkningar till signalerna är de jämförbara värdena anmälningar per 100.000 invånare och den så kallade personuppklaringsprocenten. Kortfattat innebär denna att åklagaren då har en misstänkt person som anses kunna bindas till brottet.
Hur är rankingen av signalerna gjord?
Landets alla kommuner och län har rangordnats i en lista utifrån flest antal anmälda brott per 100 000 invånare. Listan delas sedan in i fem lika stora grupper där den översta femtedelen utgör kategorin ”Mycket högt” och den nedersta femtedelen ”Mycket lågt”
Så här är rangordningen för kommuner fördelad:
”Mycket högt” (mörkröd färgsignal) = rangordning 1 till 58 av alla kommuner
”Högt” (orangeröd färgsignal) = rangordning 59 till 116 av alla kommuner
”Medel” (orange färgsignal) = rangordning 117 till 174 av alla kommuner
”Lågt” (gulgrön färgsignal) = rangordning 175 till 232 av alla kommuner
”Mycket lågt” (mörkgrön färgsignal) = rangordning 233 till 290 av alla kommuner
Att Stockholms kommun har en mörkröd signal som anger att den har ett mycket högt antal anmälda brott innebär alltså att kommunen finns i den femtedel av kommunerna som har högst antal anmälda brott per invånare.
För uppklarade brott så redovisas länspolisens förmåga att lösa brott och skalan är därför ”Mycket dåligt”, ”Dåligt”, ”Medel”, ”Bra” och ”Mycket bra”.
Vad betyder det när det står att data saknas eller att underlaget är för litet?
Personuppklaringen redovisas inte från Brå på kommunnivå utan endast på läns och Sverige-nivå. Därför skriver vi ingen uppgift för Uppklarade brott under kommunerna utan hänvisar till länet istället.
För vissa mindre vanliga brottstyper använder vi inte begreppen ”högt”, ”lågt”, ”bra”, dåligt” och så vidare eftersom det skulle leda till missvisande jämförelser. Underlaget blir helt enkelt för dåligt om siffrorna i absoluta tal är väldigt låga i många kommuner/län. Däremot redovisar vi alltid den tillgängliga statistiken i form av grafer och tabeller.
Tröskeln för när vi väljer att skriva ”För litet underlag” är när mer än en tredjedel av de jämförda kommunerna eller länen har under 10 anmälda fall för den specifika brottstypen.
Vem är Jerzy Sarnecki?
Jerzy Sarnecki är professor i kriminologi vid Stockholms Universitet. Han har över 35 års erfarenhet av kriminologi och har tidigare arbetat på Brottsförebyggande rådet där han bland annat bedrivit forskning om ungdomsbrottslighet. På Brottspejl fungerar han som expert i kriminologi, där han i filmklipp får kommentera de olika brottstyperna och hur man bör tänka när man tittar på statistiken för dem.
Vad är Brå?
Brottsförebyggande rådet (Brå) är ett centrum för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet. Det är en myndighet som tar fram fakta och sprider kunskap om brottslighet och brottsförebyggande arbete. Brå producerar även den officiella kriminalstatistiken, och det är den vi har använt och visar i Brottspejl. För mer information om Brottsförebyggande rådet, besök deras hemsida www.bra.se.
Är statistiken över anmälda brott ett bra mått på den faktiska brottsligheten?
Svaret är nej. Den faktiska brottsligheten är mycket mer omfattande än vad den officiella statistiken visar. Det så kallade mörkertalet är stort för många brottstyper, och mindre för andra. Hur väl statistiken stämmer överens med den faktiska brottsligheten beror på flera saker, men främst på vilken brottstyp det gäller. Statistiken över anmälda bilstölder stämmer förmodligen ganska väl överens med verkligheten eftersom de allra flesta anmäler om ens bil har blivit stulen, ofta för att kunna få ersättning från försäkringen. Men när det gäller till exempel narkotikabrott och trafikbrott så anmäls majoriteten av brotten aldrig, eftersom de helt enkelt inte upptäcks av polisen. Statistiken för den anmälda brottsligheten visar alltså bara en ganska liten del av den faktiska brottsligheten, och hur polisen och andra kontrollerande myndigheter fördelar sina resurser spelar stor roll för hur statistiken ser ut. Som ett exempel kan man ta butiksstölder, år 2003 anmäldes drygt 59 000 stölder från butiker och varuhus och man brukar räkna med att endast mellan fem och tio procent av alla butiksstölder anmäls. Skulle butiker och varuhus satsa mer resurser på att upptäcka exempelvis snattare och därmed fördubbla den andel av den faktiska brottslighet som anmäls från fem till tio procent, så skulle det innebära att antalet anmälda butiksstölder fördubblades. Det skulle i sin tur innebära att det totala antalet anmälda brott, alla kategorier, ökar med drygt fyra procent- även om den faktiska brottsligheten var oförändrad.
En annan faktor som påverkar relationen mellan de anmälda brotten och den faktiska brottsligheten är anmälningsbenägenheten, alltså i vilken utsträckning allmänheten är benägen att anmäla när brott begås. Ökningar i statistiken över den anmälda brottsligheten behöver inte alls betyda att den faktiska brottsligheten har ökat, utan kan alltså också bero på en ökad anmälningsbenägenhet. Studier visar att allmänhetens förtroende för polisen spelar roll för om man anmäler eller inte och högre förtroende för polisen skapar fler anmälningar. Andra faktorer som kan ha betydelse för anmälningsbenägenheten är den allmänna synen på brottet och hur brottstypen uppmärksammas av massmedier, politiker och andra myndigheter. Det spelar också roll hur man som offer känner sig bemött av rättsväsendet, vilka konsekvenser en anmälan och en rättsprocess har för en själv samt hur möjligheterna ser ut för om gärningsmannen får något straff för brottet. (Källa: Brottsförebyggande rådet med flera)
Är alla anmälda brott verkligen brott?
Det finns anmälda brott i statistiken som sedan visat sig inte vara brott, men de finns alltså fortfarande kvar i statistiken som ett anmält brott. Det är till exempel vanligt i statistiken för mord och dråp, där mer än hälften av de anmälda brotten senare visar sig vara något annat som till exempel självmord eller dödsfall av naturliga orsaker. Anledningen till att de ändå registreras som ett fall av dödligt våld är att polisen måste göra en anmälan för att kunna starta en utredning, och det gör man alltså vid minsta misstanke om brott. (Källa: Brottsförebyggande rådet med flera)
Kan man se i statistiken vid vilken tidpunkt brottet begicks?
Ibland registreras brott i statistiken vid ett annat tillfälle än när det skedde. Det kan till exempel bli så om man varit bortrest över jul och nyår och någon brutit sig in och stulit saker under tiden. Man anmäler då händelsen i januari när man kommit hem och det är då det syns i statistiken, men själva brottet begicks ju året innan i december. Vid seriebrott är det förmodligen ganska vanligt att anmälningarna sker ett annat år än när de faktiska brotten begicks. Det kan till exempel vara om polisen får fast en gärningsman som erkänner ett stort antal bedrägerier, de bedrägerierna kan då vara utförda utspritt på flera år tillbaka, men de registreras på samma månad när gärningsmannen har erkänt.
Hur fungerar statistiken över anmälda brott per 100 000 invånare?
Vi har valt att räkna ut och visa antalet anmälda brott per 100 000 invånare på kommun, län och hela Sverige för att man ska kunna jämföra olika områden med varandra. För att få en siffra som är jämförbar måste man titta på antalet anmälda brott i förhållande till hur många som bor i området. Man kan säga att vi har räknat ut hur många brott som skulle ha begåtts i ett visst område om befolkningen vore 100 000 personer. För kommuner med många invånare betyder det att talet som styr grafen blir lägre än det antal brott som anmälts i verkligheten. Men för områden med få invånare blir det tvärtom och talet blir alltså högre än det faktiska antalet anmälningar som gjorts i kommunen. Det kan se ut som att väldigt många brott begåtts ett visst år till exempel. Men en väldigt stor förändring i grafen kan egentligen handla om en väldigt liten ökning i faktiska tal. Detta händer framförallt för kommuner som inte har så många invånare. Det är alltså viktigt att tänka på att grafen över anmälda brott per 100 000 invånare inte visar faktiska tal, utan snarare ska användas som en jämförelsegrund.
Vad är mörkertalet?
Mörkertalet kallas relationen, eller kvoten, mellan den faktiska och den anmälda brottsligheten. Det är de brott som begås men som aldrig anmäls och därmed inte heller kommer med i statistiken. Om nästan alla brott som begås anmäls får man ett lågt mörkertal, och då är statistiken över anmälda brott tillförlitlig som ett mått på den faktiska brottsligheten och dess utveckling. Men för många brott, som till exempel butiksstölder och trafikbrott, är mörkertalet väldigt stort och det måste man vara medveten om för att inte tolka statistiken för antalet anmälda brott på fel sätt.
Det bästa för att statistiken ska kunna jämföras över tid är att mörkertalet är någorlunda konstant, då spelar det inte lika stor roll om det är litet eller stort. Är det konstant så följer ju den anmälda brottsligheten samma utveckling som den faktiska. Men om mörkertalet förändras mycket över tid så är statistiken mindre tillförlitlig när det gäller utvecklingen över tid. Mörkertalet kan också variera inom en och samma brottskategori, som till exempel misshandel. Misshandel mellan två män som inte känner varandra har rimligen ett betydligt lägre mörkertal än när en kvinna blir misshandlad av en man hon känner, där mörkertalet anses vara mycket stort. (Källa: Brottsförebyggande rådet med flera)
Vad är personuppklaring?
Sedan 1995 redovisas de uppklarade brotten i två olika kategorier; personuppklarade brott och tekniskt uppklarade brott. I personuppklaring ingår de brott där åklagaren har hittat en misstänkt person som han eller hon anses kan bindas till brottet. Brott visas i statistiken för personuppklaring när åklagaren beslutat sig för att väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller meddela åtalsunderlåtelse.
Personuppklaringsprocenten som vi visar på Brottspejl är kvoten av, eller relationen mellan antalet personuppklarade brott och antalet anmälda brott samma år. För vissa brott innebär detta att uppklaringsprocenten kan ligga på över hundra procent vilket vid första anblicken kan verka märkligt. Men det beror alltså på att vissa av de brott som har klarats upp år 2010 kan ha anmälts ett tidigare år. När det gäller de tekniskt uppklarade brotten är det oftast så att utredningen lagts ner av olika skäl, eller att den misstänkte personen är under femton år. De vanligaste besluten som leder till tekniskt uppklaring är att det inte kan styrkas att ett brott har begåtts, att den anmälda gärningen i efterhand inte bedöms vara ett brott eller att den misstänkte är minderårig. Vi har valt att visa statistiken för personuppklaring eftersom den i högre grad visar den faktiska uppklaringen där man hittat en misstänkt som kan bindas till brottet. Personuppklaringsprocenten visar alltså inte hur många som dömts för brott. Olika brott uppklaras i olika hög grad, mycket beroende på brottets karaktär. Rattfylleri till exempel har hög uppklaringsprocent eftersom polisen i regel hittar en misstänkt samtidigt som man upptäcker brottet. Hur polisen fördelar sina resurser har också betydelse för uppklaringen, till exempel satsar man mycket mer resurser på att hitta en gärningsman till ett mord, än till en cykelstöld. (Källa: Brottsförebyggande rådet med flera)
Vad är seriebrott?
Seriebrott är när ett stort antal brott som begåtts av samma gärningsman registreras vid ett och samma tillfälle. Det kan till exempel vara om en kvinna anmäler att hennes man har misshandlat henne vid 20 olika tillfällen- då registreras varje händelse som ett enskilt brott men på samma dag, vilket avspeglas i statistiken. Det som i statistiken för anmälda brott ser ut som 20 misshandelsbrott som begicks i april 2010 kan alltså egentligen begåtts utspritt på flera år tidigare. Seriebrott kan också skapa plötsliga och stora ökningar och minskningar i statistiken över anmälda brott i en liten region, om en gärningsman erkänner sig skyldig till ett stort antal brott, till exempel en mängd bedrägerier eller narkotikabrott. Det finns exempel på att en och samma gärningsman gett upphov till fler än 1 000 anmälningar om narkotikabrott, det kan då bero på att han erkänt innehav eller eget bruk för varje dag under flera år tillbaka. Polisen kan då välja att registrera varje innehav, varje dags brott, som en enskild händelse. (Källa: Brottsförebyggande rådet med flera)
Vad är huvudbrottsprincipen?
Huvudbrottsprincipen är när polisen upprättar en anmälan enbart för det mest allvarliga brottet, när en gärningsman egentligen har begått flera brott samtidigt eller i anknytning till varandra. Det kan till exempel vara om en person har utfört ett rån och när polisen tar honom gör han eller hon våldsamt motstånd. Polisen kan då välja att registrera det som två brott, eller bara det mest allvarliga huvudbrottet. (Källa: Brottsförebyggande rådet med flera)
Vad är felkodningar?
Ibland gör polisen felkodningar, alltså antecknar att ett visst brott har begåtts, fast det egentligen var en annan typ av brott. Alla brott har en egen specifik brottskod och i många fall finns det flera koder för en och samma typ av brott men som skiljer sig beroende på vissa omständigheter. Till exempel finns det en kod för vållande till annans död i trafiken och en annan kod för vållande till annans död på arbetsplats. Den senaste studien som gjordes visade att det i genomsnitt var tio procent av anmälningarna som var felkodade. Men de flesta hade hamnat i rätt grupp, det vill säga det kapitel i brottbalken där det skulle vara. Men tre procent av anmälningarna borde ha redovisats under ett helt annat kapitel. Ibland sker också omrubriceringar av brott i efterhand när man kunnat se att det exempelvis inte var ett brott. Det händer också att ett brott som först registrerats som grovt sedan ändras till ett mindre grovt brott, till exempel från grov misshandel till misshandel. Dessa felkodningar och omrubriceringar beror delvis på att statistiken för anmälda brott skapas utifrån informationen som finns tillgänglig för polisen vid tillfället för själva anmälningen, och det kan vara svårt för en polis att bedöma brottstypens exakta karaktär i ett så tidigt skede. (Källa: Brottsförebyggande rådet med flera)
