Vad hände med påskmaten?

Den här påsken blev lite annorlunda matmässigt. Det var inte planerat, det bara blev så. Minns ni påskmaten jag lagade tidigare i veckan? Jag hade handlat råvaror för mina privata pengar och planen var att det skulle bli en hejdundrande påskbuffé. Det blev det nog också. Fast inte härhemma. Jag fick ett infall hips vips och packade ner alltihopa fint i burkar, la i en påse och tog med det till han som jobbar med att hälsa människor välkomna i vårt lokala köpcentrum. Eu-migrant tror jag han brukar kallas i media. Han har ett par tänder kvar, en glimt i ögat och han står där fredligt i ur och skur. Det hade snöat hela natten och var ganska grinigt ute. Påskmaten var mjuk och det kändes som att han behövde den prick just då. Jag tänkte inte mer än så. Här är vad som hände:

-Hej!

-Hej!

-I made some easter food, maybe you and your friends like it?

Han tittar ner i påsen. Där ligger ägghalvor med majonnäs, toppade med friterad kapris. Varmrökt lax. Sill. En drottningpaj. Ett grönsaksbröd. Jag får en blick. Jag försöker förklara att jag är kock. Att maten är färsk, svensk påskmat.

-It’s ok, no problem, fresh, I cooked it, you can eat, it’s safe I’m a professional chef. The sill is pickled, it’s maybe different, you can try if you like it. It’s Swedish tradition for easter. Människor som går förbi tittar på oss.

Dagen efter ska jag göra ett nytt ärende och möter en stort leende, vilt vinkande man. Har han inte lite mer liv i ögonen idag, eller är det jag? Folk tittar. Och jag vinkar tillbaka. Många känslor. Tänker på friterad kapris och ägghalvor, och behovet vi alla har av mat lagad med kärlek. Allt det här var en upplevelse för mig. Men, upplevelsen hade egentligen bara börjat. I min värld kunde jag relativt enkelt hitta på och laga nåt annat till oss härhemma i sista minuten. Lite vadsomhelst. Det fanns nog nåt i köket. Jag berättade först för mamma att påskmaten skulle bli lite annorlunda i år. Och om mötet med han utanför affären. Att jag hade gett bort påskmaten till mannen med tre tänder. Hon blev tyst först. -Vad, gav du bort ALL påskmat till han utanför affären? -Jo. Jag tror han blev glad, fast jag undrar vad han tycker om sill… Nu har jag tur att min mamma är en genuint god människa. Hon gjorde mig verkligen stolt med sin reaktion. Han behövde den bättre. Det var tydligt, speciellt dagen efter förstod jag det.

Det här lilla infallet har trots att det kom ur något mycket tråkigt, skänkt oss mycket glädje i påsk. Jag vill dela det med er för igår kom nyheter med nya siffror att hälften av oss vill att tiggeri ska bli olagligt i Sverige. Det finns många aspekter här. Det är inte lätt att veta hur man ska hantera det. Å ena sidan å andra sidan. Jag tycker inte att tiggeri är trevligt eller bra, men jag har svårt att tro att någon väljer att tigga om det finns något annat alternativ. I mig känns det som att det som borde vara olagligt är situationen att människor saknar möjligheter att försörja sig och tvingas jobba med att tigga eller andra tveksamma sysselsättningar. Hoppas att våra politiker tar ett brett grepp om det här på högsta nivå, eftersom det behöver lösas inom hela EU. Ja, i hela världen. Nu. Ju längre det dröjer, desto mer problem och motsättningar hinner skapas. Man måste börja någonstans. Det finns numera kylskåp där man kan lämna in matvaror utanför endel mataffärer. Och jag blir tacksam när jag läser att i Skellefteå, grannstaden, har man börjat försöka lösa situationen på bred front. Heja Skellefteå!

Hur tänker ni om det här? Finns det kanske några initiativ som liknar det i Skellefteå där ni bor?

Ha en superfin fortsättning på påsken.

Hälsar hela familjen Jonsson

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

  • frkMiaNilsson

    Kan inte förklara hur, men din underbara personlighet och att du faktiskt är en sån fin som mycket väl skänker hela påskabordet till en främmande människa, ja det lyser liksom igenom. Alltså det går faktiskt att se det på det lilla jag sett dig på TV eller läst något du skrivit. Jag tror tamigtusan att jag gått och blivit sådär härligt människokär i dig <3 Så där som man blir när man lär känna en ny vän som man hittar gemensamma nämnare med och som bara gör en så himla glad!
    Det finns så mycket galenskap och elände i världen så att få glädjas åt mer välgörande energier, så som din, det är en ynnerst. Och visst är det härligt att ibland få se glädjen man sprider reflekteras tillbaka till en då och då. Har som regel att om jag tänker något snällt om en annan människa i min närhet så måste jag säga det högt. Alltifrån att någon luktar gott, står upp för en annan människa, har en snygg väska till att den ger fantastiska kramar. En får inte snåla med sånt :) Så nu när jag var här och botaniserade bland dina recept och trillade över detta inlägget så var jag bara tvungen att dela med mig av vad som rörde sig i mitt huvud. Ha en fin helg, stora kramar!

    • Susanne Jonsson

      Hej Mia! Tack för dina fina ord! Vad roligt att höra. Det märks att du är en människa med gott hjärta. Många som läser här och kommenterar verkar vara kärleksfulla och det gör mig så glad och tacksam. Fortsätt sprida glädje och kärlek, det behövs verkligen! Ord är SÅ viktiga. Och visst är det roligt att vrida på perspektiven, utmana sig själv, en gång gick jag fram till en busschaufför i Stockholm som elegant hade navigerat Kungsgalan-Valhallavägen i morgontrafiken och sa att han körde så bra, mjukt och fint, och det blev nästan komiskt hela situationen. Jag ville ju bara säga att jag tyckte att han var duktig på sitt jobb, hahaha… Vi stressar och far fram så vi hinner knappt se varann och hälsa. Känner bara att när det blir så och man dras med, då är det dags för mig att dra ner på tempot och kolla in mina värderingar, för jag vill kunna vara med här och nu. Ha nu en dunderfin helg goda människa! Kramar!

  • Agnes

    Hej Susanne! Jag är verkligen en stor fan av dig och din skicklighet vid grytorna ska du veta och jag tycker också att det var generöst och mänskligt att skänka den goda maten till EU-migranten MEN välkommen till Stockholm där jag bor och till mitt köpcentrum där det sitter ca: 50! romer med skitiga madrasser, täcken och packningspåsar och tigger! Det är verkligen inte roligt! Sina behov uträttar de helt ogenerat i planteringarna utanför. Och träd avverkas i parkerna i bostadsområdena i närheten för att elda med i deras livsfarliga värmekällor i kåkstäderna av pappskivor och annat skräp. En del säljer kvastar som de gjort och det tycker många är bra. MEN tänker inte på att de som äger markerna får dem skövlade på björkris. Det här går inte! Dessutom har de fri sjuk- och tandvård och på många ställen skola för sina barn på Sveriges skattebetalares bekostnad! Själv har jag nyss betalat en tandläkarräkning på 3000 kr och varit tre gånger på vårdcentralen för en enkel allergiåkomma som med medikamenter gick löst på 1200kr! Att på alla sätt försöka hjälpa dem som kommer hit genererar ännu fler besökare. Den kostnaden har inte Sverige råd med! Rumänien måste själva ta hand om sina invånare med påtryckning från EU är min åsikt i denna fråga.

    • Susanne Jonsson

      Hej Agnes! Vad roligt att du gillar min mat. Jag tyckte att jag hörde något om det här att ta tag i det tillsammans med Rumänien, men jag ser inte att det har hänt något konkret. Tycker det tar väldigt lång tid i en ohållbar situation. Antagligen för att det är så komplext, men det måste likväl lösas på något sätt. För allas skull.

  • Monica

    Även i vår lilla stad,Boden,sitter det tiggare utanför våra butiker..Eftersom vi oftast handlar på en av dessa butiker så blir en lite ”bekant”med dessa personer.Min man och jag stannar och pratar och när det har varit kallt och ruggigt så brukar jag köpa något varmt att dricka,köper oxå mat och det uppskattas,även en liten slant lämnar vi.Jag brukar tänka så här,har jag råd att handla för flera hundra kronor på ICA,COOP och Systembolaget då har jag oxå råd att dela med mig till dessa personer.
    Jag tycker det du gjorde var helt underbart och du har fått en vän för all framtid.Jag försöker alltid att hälsa vänligt och se dessa människor i ögonen även byta några ord med dem.Kom i dispyt med en man i 30-års åldern vid ett tillfälle,han tyckte inte att jag skulle lämna något till dom där.Jag sa att de hade inte han något att göra med ,att jag med mina 70 år gör precis vad jag vill.Då säger han dom tar våran luft….,jag kunde inte tro mina öron men fann mig och sa;men har du glömt,luften är fri.Tyvärr är det allt för många som har sådan uppfattning som denna man och jag tror att vi måste visa mer civilkurage och fråga dessa personer hur menar du nu,så de får tänka efter och inte bara komma med floskler.
    ha det fortsatt gott

    • Susanne Jonsson

      Hej Monica! Tack för att du berättar för mig. Igår diskuterade jag det här med en av mina vänner. Jag sa att jag vet inte om jag gör rätt eller fel, hur man än gör blir det tokigt! Då berättade vännen för mig om en framstående filosofiprofessor (jag har tyvärr glömt hans namn) som fördjupat sig i det här att ge bort en krona, när är det värt det? Enligt honom är det i det ögonblick den kronan är värd mer för en annan person än en själv. Jag tycker det är tänkvärt. Öht intressant att utforska ens inre värderingar och tankar, oavsett vart man landar. Saker kan få vara dubbla. När vi pratar om det här hemma i familjen med olika generationer blir det tydligt att människor som tex varit med om krigstider och andra dåliga tider har väldigt lätt att sätta sig in i situationen. Civilkurage är bra, heja Du! Och att de kommer hit har väl att göra med en urusel situation där de kommer från och att vi som befolkning har röstat för att ha öppna gränser, så då är det konsekvenser vi måste hantera. Vilken vi inte gör speciellt bra än så länge, tycker jag.

  • Liljan

    Susanne, så fint gjort av dej. Jag tror inte heller att de sitter där i kylan om de inte behöver. MEN, visst har jag blandade känslor om det hela- det behöver hanteras av våra politiker. I grannstaden som är lite större sitter de i stort sett med några meters mellanrum i hela centrum. I december när det var som kallast, gav jag en ung kvinna som frös, både Herr o Damkläder (varma) som vi ändå skulle skänka bort, hon lade handen på hjärtat och log som tack. Jag har även köpt något ätbart i butiken och skänkt på väg ut…men man kan ju inte ge till alla..
    I dag körde vi en bit på Konstrundan.. Varje Påsk, i dagarna 4, är det massor av konst i delar av Blekinge o hela Österlen!! Mycket konst av alla de slag, mysigt!
    Ha en fortsatt fin helg, alla! Kramar från ett soligt Blekinge med 13.8 gr. VARMT!! kl halv sex på kvällen ,..vår kanske :o) Liljan

    • Susanne Jonsson

      Hej Liljan! Ja, det är verkligen svårt det här. Hur man än vrider och vänder måste det hanteras på högre nivåer. Oj vad varmt ni har! Så skönt. Ha en jättefin fortsatt påsk! Kramar

  • Ami

    Jag blir också så rörd av enskilda personer som gör det där lilla extra för sina medmänniskor. Tänk vad världen skulle se annorlunda ut om det fanns fler genuint goda människor….som du Susanne o din mamma…. o många, många fler förstås. Tack för att ni finns!

    • Susanne Jonsson

      Tack själv för att du finns Ami. Jag tror det inte räcker på långa vägar, men ja, det måste lösas på något sätt.

  • Ingegerd

    Så fint gjort av dig! Kram

    • Susanne Jonsson

      En droppe i havet, men jag vill mest att diskussionen kommer upp så att det kan lösas på något bra sätt.

  • Sofia Björsson

    Tusen kramar till dig. Så fint. Blir alldeles tårögd! :)

    • Susanne Jonsson

      Tack och som sagt, en droppe i havet Sofia, jag vet inte ens om det var helt bra, det var vad det var. Kramar tillbaka

  • Johanna

    Underbart!!! Vilken påskmiddag de fick njuta av. Jag beundrar dig som verkligen gjorde skillnad för den mannen. Bara att få känna att en annan människa verkligen bryr sig om kan säkert stärka honom lång tid framöver. Det ger mig verkligen en tankeställare. Jag kan inte hjälpa alla tiggare men en god gärning för en annan medmänniska räcker långt. Tack!! O ha en riktigt skön fortsättning på påsken.

    • Susanne Jonsson

      Hej Johanna! Ja, jag tycker att det är så dubbelt och vet inte hur jag ska hantera det på bästa sätt. Nu står han rakt framför mig flera dagar i veckan och jag vägrar att vika undan med blicken. Vissa dagar är det oerhört svårt. Och det bara av en så vardaglig sak som att gå på mataffären. Jag tänker att vi alla hade kunnat födas i ett land där det var så svårt så vi måste tigga. Hur skulle man då ha velat bli behandlad av de som hade det bättre ställt? Samtidigt vill man inte ge bort till något tokigt och hur vet man vad som är vad? Man kan bara försöka så gott man kan. Och hoppas det här löser sig på ett bra sätt på politisk väg, snart. Tack för dina fina ord och ha en härlig fortsättning på veckan!

  • Ingmari

    Snällt initiativ av dig. Påsken betyder mycket för många. Rar omtanke. Glad fortsatt påskhelg.

    • Susanne Jonsson

      Hej Ingmari! Ja, man kan ju försöka på något sätt, även om det känns som en droppe i havet. Tack och glad helg!

  • Gabby

    Vilket fantastiskt initiativ! Jag hoppas att han gillade sillen också! =) Såg också de där rubrikerna senaste dagarna och jag har så svårt för att förstå hur människorna kan se de som tigger som ett problem. Precis som du säger, jag tror inte att de reser hit och sitter och tigger i vinterkyla för skojs skull.
    Det som känns som mest trist är att jag själv försöker ge, men har inte så mycket. De börjar vara rätt många här där jag bor. Så jag försöker ge ett leende i alla fall. Hälsar på dem. Försöker bemöta dem som människor och hoppas att det kan ge dem nånting. Jag hoppas att de alla snart kan få återvända hem till någonting som liknar en framtid!
    P.S Tack för tipset om boken! Jag läste och skrattade och har nu lärt mig en hel massa mer om mig själv!

    • Susanne Jonsson

      Hej Gabby! Hoppas! Det är verkligen ett stort behov av hjälp och behövs mycket mer hjälp än vad enskilda privatpersoner kan ge. Men vilken tid det tar! Vad bra att du gillade boken :-) Den är väldigt rolig!