RSS
Öppna alla

Bästkustbloggen: 150 mil senare

lisapsl

Ni vet filmens fiskestuga som ligger mitt i naturens pittoreskaste inre, dit man åker när man ska skydda någon från någon annan, som tyvärr dyker upp i nämnda fiskestuga mindre än ett dygn senare? Den har jag sett. (mer…)

Och de där vägarna i den dyraste bilreklamen som slingrar sig genom ett gigantiskt grönt bergslandskap där smaragdgröna floder glittrar på botten och en silvrig bil svischar fram och tar kurvorna som ingen bil tagit kurvorna dessförinnan? Där har jag åkt. I en silvrig hyrbil som tog kurvorna skapligt men det är inget jag rekommenderar den åksjuke.


Sist jag skrev hade vi knappt lämnat Seattle. Nu är vi 150 mil söderut. Tiden rinner som ett jordskred mellan fingrarna – vi såg förresten ett sådant och hörde ”Landslide” på radion samtidigt! Dikten och verkligheten huller om buller över hela vägen.

Från Seattle tog vi oss via Laura Palmers Snoqualmie Falls och Agent Coopers North Bend till Portland, Oregon – mikrobryggeriernas skäggiga urmoder. Där pekade vi på broar, hälsades på av alla vi mötte (världens trevligaste invånare?) och sköljde ner voodoodonuts med stumptownkaffe innan vi kom på att vi hade missat min främsta fetisch, filtfabrikören, och vände upp i Washington igen. Så att jag fick gå på guidad tur, ensam och storögd, genom hela fabrikens händelseförlopp – från smutsig ull i stor plastpåse till magiskt superhantverk i regnbågens alla färger. Att det ens görs dokumentärer om något annat!! (Man fick ej fota, lika bra det: “Kvinna fotade ihjäl sig i Washougal, Washington”).

Sen styrde vi åter söderut, med ännu en filt i bagaget, och hamnade i en av USAs fyrtiotre Springfields (den andra jag sovit i, ingen av dem Simpsons) och slog läger hos en deppig hotellkedja för natten. På frukosten kunde man få sin havregrynsgröt med syntetisk Salted Caramel Meltdown-smak. Hotellradion ackompanjerade den med Counting Crows version av Joni Mitchells ”Big Yellow Taxi” som lämnade en snarlik smak i munnen.

Men när vi packade bilen för att åka vidare spelades ”Trouble” på parkeringsplatsen medan morgonsolen kramade mina axlar och jag kände om solen som Lindsey Buckingham känner inför kärleken: It’s been so long since I held you, I’ve forgotten what love is for.

Vi tog sikte mot kusten och körde, med ett fortsatt förkrossande landskap på bägge sidor av vägen, tills vi stupade i Eureka, döpt efter det grekiska glädjeutropet ”Jag hittade det!” När de byggde stan syftade ”det” på guldet. För oss var guldet havet.

Man är aldrig riktigt beredd på havet.

Sedan slingrade vi oss vidare söderut, via Avenue Of The Giants, passande döpt efter redwoodträden som tornar upp sig på bägge sidor vägen och har så gjort sedan långt innan Columbus Amerika ens fanns på karta. De enorma träden är så höga att de lever i tre klimatzoner samtidigt.  (Jag känner en lucka i yo mama so fat-skämtbanken).

Tyvärr visade det sig att vi låg hack i häl på en gevärman som kvällen innan hade skjutit och dödat den lokala vicesheriffen uppe på Confusion Hill och harmonin som tycks inbäddad i de sagolika träden blandades med en märkbar oro hos människorna vi mötte. ”We hear there was some crazy shit going on up here”, som två män i stora skägg och flanellskjortor uttryckte saken till biträdet i den lilla butiken där jag stannat för att fylla på våra kaffemuggar. På nyheterna dagen därpå lärde vi oss att gevärmannen i sin tur sedan skjutits till döds av polis.

”There are more NRA (National Rifle Association) members than people with Obamacare”, stod det på den hemmagjorda skylten vi passerat på motorvägen någon dag tidigare.

När trädens slingriga aveny kom till sin ända mötte vi åter havet, och den här gången så nära att det nästan skvätte upp på kinden när vi tog in på Surf Motel i Fort Bragg. Långt efter att jag slutit ögonen i den lilla kuststaden fortsatte redwoodträden svischa förbi i mitt inre.

Allt vackert hjärnan inte orkar bearbeta får man skämta bort: ”Kolla inte ut nu, det är skitfult”. ”De borde hugga ner några av de här gamla träden så man får in radion ordentligt”, ”Vad är det här för pöl?”.

Och efter träden, bäckarna, dalarna och bergen, efter  det grönaste, det största, det högsta och brantaste, det vackraste, något av det fulaste (gigantisk uppblåsbar snabbmatsclown uppflugen i skräddarställning på fleromättad fettklump mitt i naturen), det kargaste, det dimmigaste och det allra, allra mest blå så nådde vi San Francisco i fredags kväll.

Här pausar vi.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

PSL LISTAR: Världens bästa låtar om semester!

weezer-blue

Vi bad om era bästa semesterlåtar och fick en massa havsdoftande, vågskvalpande, sommarhyllande svar! Och några helt andra… (mer…)

Men vi har sett igenom fingrarna med det allra mesta* och bara trimmat bort några ”sommarplågor” (det är era favoriter vi vill ha) samt ”Folsom Prison Blues” (Folsom State Prison är ingen semester har vi hört!).

Så, rulla ut en badhandduk, tryck på play här och låt rocken ta med dig på en resa genom Kalifornien, Peru, Acapulco, Magaluf, Madrid och Barnens Ö. Och *Dead Kennedys Kambodja…

Dirty Gold – ”California Sunrise”
Earth, Wind & Fire – ”Love’s Holiday”
Orange Juice – ”Holiday Hymn”
Nick Lowe – ”Time I Took A Holiday”
Madonna – ”Holiday”
Xylos – ”Summerlong”
Bananarama – ”Cruel Summer”

http://www.youtube.com/watch?v=5n6chxpEINs

The Eclectic Moniker – ”Easter Island”
Vampire Weekend – ”Holiday”
The Tough Alliance – ”Holiday”
Happydeadmen – ”A Postcard From Madrid”
Love Antell – ”Barnens ö”
Camera Obscura – ”Let’s Get Out Of This Country”
Franz Ferdinand – ”Jacqueline”
Air France – ”June Evenings”
Brainpool – ”Holidays”
The Four Tops – ”Loco In Acapulco”
Blur – ”Girls And Boys”
Phil Manzanera – ”Big Day”
Orup – ”Magaluf”
Blur – ”Advert”
Alice Cooper – ”School’s Out”
Dead Kennedys – ”Holiday In Cambodia”
Lindsey Buckingham – ”Holiday Road”

Aerosmith – ”Permanent Vacation”
Weezer – ”Holiday”
My Morning Jacket – ”One Big Holiday”
The Wannadies – ”No Holiday”
Stephen Duffy and The Lilac Time – ”Bank Holiday Monday”
Rosie Thomas – ”Sell All My Things”
Bo Kaspers Orkester – ”Semester”
Belle & Sebastian – ”Asleep On A Sunbeam”
Weezer – ”Island In The Sun”

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

LYSSNA: Lykke Li – ”Silver Springs”

artworks-000025435843-7vb8a0-original

Nämen, en sprillans ny cover från Lykke Li!

 

(mer…)

Randall Poster är en fantastisk gammal räv i soundtrack- och musikläggarbranchen. Passande nog har han musiklagt just ”Fantastic Mr Fox”, större delen av Wes Andersons andra filmer och en väldig, väldig massa mer. Förra året sammanställde han samlingen ”Rave On” där Buddy Holly hyllades med coverversioner av en lång rad artister, från Florence and the Machine till Lou Reed, och nu är det Fleetwood Macs tur att få sin backkatalog tolkad.

Bland de medverkande artisterna finns Antony, Washed Out, Karen Elson, Billy Gibbons & Co., The New Pornographers, Best Coast (de tre sistnämndas bidrag kan ni höra här) och Lykke Li.


Lykke har valt en Stevie Nickslåt förstås. ”Silver Springs” spelades in under Rumours-sessionerna men plockades bort från skivan, mot Nicks vilja, till förmån för en av hennes andra låtar, ”I Don’t Want To Know”. Istället hamnade ”Silver Springs”, som handlar om uppbrottet mellan henne och Lindsey Buckingham, som b-sida till Lindseys ”Go Your Own Way”, som i sin tur handlar om – just precis – uppbrottet mellan honom och henne. En få förunnad dubbel-closure-singel, helt enkelt.

Och visst passar ”Silver Springs” Lykke som handen i handsken? Lyssna hos TLOBF.

Hyllningsskivan (som är döpt efter en textrad i bandets låt ”Tusk”) heter ”Just Tell Me That You Want Me: A Tribute to Fleetwood Mac” och låtordningen i sin helhet ser ut såhär:

01 Lee Ranaldo Band [Feat. J Mascis]: ”Albatross”
02 Antony: ”Landslide”
03 Trixie Whitley: ”Before The Beginning”
04 Billy Gibbons & Co.: ”Oh Well”
05 Best Coast: ”Rhiannon”
06 The New Pornographers: ”Think About Me”
07 Marianne Faithfull: ”Angel”
08 Lykke Li: ”Silver Springs”
09 Karen Elson: ”Gold Dust Woman”
10 Matt Sweeney And Bonnie ‘Prince’ Billy: ”Storms”
11 Washed Out: ”Straight Back”
12 Tame Impala: ”That’s All For Everyone”
13 Craig Wedren with St. Vincent: ”Sisters of the Moon”
14 The Kills: ”Dreams”
15 Gardens & Villa: ”Gypsy”
16 The Crystal Ark: ”Tusk”
17 MGMT: ”Future Games”

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Hej då Bob Welch

lm

Usch vad sorgligt att vakna till nyheten om Bob Welchs död.  (mer…)

Den forne Fleetwood Mac-gitarristen hittades livlös igår i sitt hem i Nashville, efter att ha skjutit sig själv i bröstet. Det verkar som att han var allvarligt sjuk och ”inte ville bli en börda för sin fru”. Fy fan, den meningen gör ju ont bara att skriva.
Bob Welch har gett mig två sånger jag lyssnat på som en dåre. Den första – i min kronologi – är ”Sentimental Lady” från hans soloskiva ”French Kiss” från 1977. (Den släpptes på Fleetwood Macs ”Bare Trees” 1972 men det var hans solversion som blev en hit, för mig och för andra). Den andra är ”Hypnotized” från Fleetwood Macs ”Mystery To Me”, 1973. Så sent som när den här våren slog ut var den allt jag villa ha i öronen, igen och igen.

http://www.youtube.com/watch?v=jE9CW-QHoUo

Bob Welch lämnade Fleetwood Mac 1974 och ersattes av Lindsey Buckingham och Stevie Nicks.

(uppdatering: här är fler fina Bob Welch-låtar)

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

TITTA: SVT visar ”Dance Music Now”

dance music now

För dig som har följt Sinding Sessions och tycker att det verkar orealistiskt trevligt i en musikstudio bjuder SVT2 i kväll på måhända mer naturtrogen take på samma tema.
(mer…)

Vår ”dokumentära” musikskaparserie visar en sorts verklighet i studion. Där är det kreativt och oftast glatt, kanske lite småtjurigt någon gång i bland, men stämningen är som regel extremt god. Och så blir det ju oftast när reportageteam eller journalister kliver in i en inspelning. Tro det eller ej, men även musiker uppför sig när de vet att mamma kan få se, höra eller läsa.

Men den som läst sina rockbiografier vet ju att det inte bara är solsken framför mixerborden. Bråken som kantrat vissa inspelningar är ofta mer skildrade och representerade i historieböckerna än själva skivorna i sig. Tänk bara på exempelvis Fleetwood Macs ”Rumours”, vars kaotiska tillblivelse skildrats i efterhand( bland annat av Lindsey Buckinghams ex Carol Ann Harris i läsvärda boken ”Storms”).

Baserat på den sortens berättelser ger ”Dance Music Now” trots att den är fiktiv alltså på sätt och vis en mer ”dokumentär” bild än vad vi gör med Sinding Sessions. Johan Jonasons Starsladden-belönade kortfilm skildrar samarbetet mellan en sångare och en producent. De har jobbat ihop i fem år, med allt vad det innebär av slitage på relationen. Här finns irritationen man själv aldrig får se, tjatet och gnatet. Men med det också, som med alla nära förhållanden, också närheten.

I trailern ovan får du ett smakprov. Slår du på SVT2 18.00 i kväll visas hela den nio minuter långa känslomässiga berg-och-dalbanan i fullformat. Det är ungefär lika långt som en genomsnittlig discoedit, och du känner dig minst lika berikad efteråt! (Om du inte litar på mig kan du testköra parallellt med till exempel den här.)

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Real Estate bjuder på tio musiktips!

minutemen - double nickels on the dime_f

Såhär fem dagar innan Real Estates ”Days” släpps är det hög tid att reda ut vad bandet själva lyssnar på. Stående favoriter, bäst ju nu, influenser.

Så jag frågade just precis det och såhär nånting sa Alex Bleeker: (mer…)

– Alla vi älskar Big Troubles just nu och så är vi eviga fans av Prefab Sprout.

För tillfället är jag väldigt inne på Lindsey Buckinghams soloskiva ”Law and Order”.

Jag vet att jag är supersen med den men jag älskar The Minutemen ”Double nickels on the dime”.
Jag hade aldrig riktigt någon SST-punkfas i high school så jag känner lite att jag missade det tåget. Men jag tar igen det nu, går tillbaka och kollar in alla de grejerna.

Våra kompisar Underwater Peoples ska precis återutge några skivor med en god vän till oss, Liam The Younger, från några år tillbaka… de kan jag varmt rekommendera.

Under inspelningen influerades vi av en rad olika skramliga popband… The Feelies, the Go-Betweens, Let’s Active, The dBs och Felt.

(Jag har valt videos, inte Real Estate).

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.