RSS
Öppna alla

TITTA: Robyn & Kindness – ”Who Do You Love”

8da72014-1

Nyss hörde vi dem prata om familjevideon i Studio PSL - nu kan vi äntligen visa resultatet. (mer…)

För ett par veckor sedan var Robyn och Adam Bainbridge från Kindness gäster i Studio PSL.  Förutom att prata framtida musiksamarbeten (en houselåt är i görandet just nu avslöjades det!) och exakt hur mycket alkohol som var inblandat i skapandet av deras låt ”Who Do You Love” – så pratade vi video. Närmare bestämt videon till samma låt som Robyn och Adam höll på att spela in tillsammans med nära och kära i Stockholm och London.

Då fick vi inte visa några klipp – det kan vi däremot nu! Det är Adams trogna regissörskollega Daniel Brereton som fått fria tyglar – och resultatet är en riktig less-is-more-video som visar en serie avskalade, svartvita porträtt på familjemedlemmar och personer som betyder allra mest för de två popstjärnorna. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Facit för oktober

BAST22-e1359038608727

Har musikflödena rasat förbi dig senaste månaden? Behöver du en uppdatering? Vi har samlat låtarna som gjorde oktober till just oktober 2014. (mer…)

Foto: Märta Thisner

Oktober har onekligen varit släppmånad med stort S. På hemmaplan har Baba Stiltz, Solen och Beatrice Eli äntligen gett ut fullängdare och Seinabo Sey har släppt EP:n ”For Madeleine” i sin helhet. Även tedrickarna i väst har levererat: Kindness släppte efterlängtade albumet ”Otherness” och Jessie Ware gav oss 11 spår av drömsk soulpop under samlingsnamnet ”Tough Love”.

PSL har i vanlig ordning samlat månadens bästa låtar (uppdelad i två listor). Håller du inte med oss? Saknar du något? Låt oss veta i kommentarsfältet.

PS. Saknar du också låten från Dan Lissviks senaste projekt Atelje? Det gör vi också. ”Ode To Studio” finns tyvärr inte att hitta på de toppmoderna streamingsajterna, så den får en alldeles egen länk. Superlåten ”My Friend” av Sum Comfort och Duvchi hittar du här. Och Pheeyownas nya låt som vi skrev om här är så purfärsk att du får hålla till godo med vår premiärlänk ett tag till.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

You either love someone

lisapsl

Det här gjorde min morgon. (mer…)

Blood Orange live hos Jimmy Kimmel. Dev Hynes må vara Adam Bainbridges bror från en annan mor men de har skor från samma koreograf (och singlar man kan göra medleyn emellan). Utrustad med rosa klappstol, upprullade vita mjukisbyxor, mim och allt sitt allvar koncentrerat till tröjan gör han något som man bara kan älska eller inte förstå*.

Och här gör han det igen, med Dita Von Teese, sin tjej Samantha Urbani och en golvmopp.

*Man kan också tycka att det är larv förstås men för mig är det världens bästa motvikt till kommersiellast-vinner-tänket som äter upp nästan all popmusik just nu.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Studio PSL 6: Robyn & Kindness: ”Låten är influerad av fylla och smärta”

IMG_2928

Robyn och Kindness spelar in ny musik ihop! Alexandra Dahlström och Rebecka Rolfart om Vulkano-filmen! Björnstammen-Klas om sin serieroman! (mer…)

Alexandra Dahlström har gjort filmen om sina vänner i bandet Vulkano, som föddes ur Those Dancing Days. Hur hanterar man skilsmässa och uppbrott i ett band? Både Alexandra själv och före detta Vulkano-medlemmen Rebecka Rolfart (som har PSL-aktuella soloprojektet The Hanged Man) pratar om filmen och kriserna i TDD.

Vid bordet sitter också Klas Isaksson från Den Svenska Björnstammen som nyligen släppt sin självbiografiska serieroman ”Evig Lycka”.

Senare i programmet får Per Sinding-Larsen finbesök från popstjärnan Robyn och skivaktuella Adam Bainbridge från Kindness. De berättar om sitt gemensamma musikskapande (just nu gör de en house låt tillsammans), varför Robyn är ”the queen of drunkstagram” och hur mycket alkohol som var inblandat i skapandet av deras låt ”Who Do You Love”.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

EXTRA EXTRA: Robyn och Kindness gör houselåt ihop!

IMG_2923

De har en gemensam låt på nya Kindness-skivan. Och nu spelar Robyn och Adam Bainbridge in nytt material ihop, berättar de i Studio PSL. (mer…)

Efter att Robyn och Kindness-Adam gästat Studio PSL åkte de raka vägen till Indrid-studion på Södermalm i Stockholm – för att spela in ny musik tillsammans!

”Just nu gör vi en house-låt ihop”, berättar Robyn i Studio PSL. Och försäkrar sedan ”vi spelar in musik tillsammans som kommer att släppas”. De två har också jobbat med producent/låtskrivarduon Jimmy Jam och Terry Lewis, men den mesta musiken har Robyn och Adam gjort tillsammans under sina resor de senaste två åren.

Inom kort hoppas de båda stå på scen tillsammans. ”Vi har planer”, säger Robyn.

Se hela Studio PSL vid lunch, så får du också höra om Robyns party animal-period och varför hon är ”the queen of drunkstagram”.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Robyn, Kindness, Vulkano, The Hanged Man & Den Svenska Björnstammen i Studio PSL

IMG_2928

Robyn och Adam i Kindness har något att berätta! Filmen om Vulkano skakar om. Liksom Klas bok om livet innan Björnstammen. Allt detta i Studio PSL. (mer…)


Veckans Studio PSL handlar om vänner och vänskap.

Alexandra Dahlström har gjort dokumentären om sina nyvunna vänner i Vulkano. I filmen bjuder hon på en historia om trion som föddes ur Those Dancing Days och som numera är en duo.

Vad hände?

I vår studio berättar både hon och en av för detta medlemmarna Rebecka Rolfart (numera The Hanged Man)

En av dem som redan sett filmen är Klas Isaksson i Den Svenska Björnstammen. Han bjuder själv på en sorts biografi.

Klas, som också är konstnär och serietecknare, har skrivit en 470 sidor lång serieroman om livet innan popmusiken.

I Studio PSL förtäljer han mer om den. Och sin krossade hand….

Besök har vi också av Adam i hyllade, albumaktuella brittiska Kindness och Robyn. De har en låt ihop. Och några legendariska utenätter. Men också lite till.

Möt dem båda i vår lilla studio.

Imorgon, runt lunch skall den vara på plats i rutan.

Välkomna!


Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Hej Redaktör: Vad vill du fråga Robyn & Kindness?

Kindness Stockholm 2014

Jo, det är sant! Imorgon kommer både Robyn och Kindness-Adam till Studio PSL. (mer…)



Foto: Märta Thisner

Nu vill vi ha din hjälp!

Vilken fråga får vi inte missa att ställa tycker du? Fyll på i kommentarsfältet!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

Lilla Kindnesstelegrammet

lisapsl

Ni vet att ni kan streama hela Kindness ”Otherness” nu va? Här till exempel. (mer…)

Till den bjuder jag på tre samlarbilder från Popaganda i augusti. Varje bild länkar också till varsin del av min intervju med Adam, om ni missat den.


 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

”Hon kan sjunga skiten ur en poplåt”

lisapsl

Om mindre än en månad släpps höstens mest efterlängtade skiva. Vi har nått slutspurten av Lisas promenad med upphovsmakaren: Adam Bainbridge från Kindness
(mer…)

Vi har lämnat parken och börjat promenera tillbaka mot hotellet. Tiden är slut och Adam har bråttom till sitt flyg som ska ta honom hem till Geneve, där han bor nu. På vägen tillbaka får Märta syn på en tom liten bar och vill fota Adam därinne. Adam hittar ett soligt fönsterbord och slår sig ner med en läsk. 

Jag är så glad att Kelela är med på din skiva, jag såg henne live i LA i våras och blev helt golvad.  Hon har en så sällsynt och själfull röst. Hur kom samarbetet till?

A: – Någon gång ibland hör man en unik röst, en röst som når bortom bara dess förmåga och kommer ut på andra sidan. Kelela är en sådan person. Jag har turen att vara vän med Night Slugs-människorna och de såg till att vi hann mötas i ett litet tidsfönster precis innan det blev helt galet för Kels. Jag är glad att vi fick till den tiden ihop. Jag är inte säker på att hon någonsin kommer ha så mycket ledig tid igen!

Robyn då, vad var det som fick dig att vilja jobba med henne?

A: – Robyn är en annan unik röst. Det finns något så melankoliskt över hennes musik, ibland en smygande melankoli, ibland väldigt påtaglig, men det är en vacker och sällsynt sak att stöta på, sådär tydligt och konstant närvarande, inom pop. Hon kan också sjunga skiten ur en poplåt, vare sig det är en man skriver tillsammans med henne eller hennes eget material, och det är väldigt inspirerande.


Foto: Märta Thisner 

Du sa att om du brydde dig om framgång skulle du skriva enklare låtar. 

A: – Ja. Jag tycker också att andra människor är bättre på att skriva enkla låtar än jag är. Det är en annan anledning till att jag inte gör såna låtar.

Hur kommer dina låtar till? Uppstår de ändå som enkla popsånger? Sjunger du i duschen till exempel?

A:  –Det är mer som en instinktiv osmos [Han säger så jag lovar!]. Ena sekunden finns inte låten och så i nästa ögonblick finns den. Men eftersom det inte är en intellektuell eller formelbaserad process så finns det först ett kaos där inget verkar vettigt och allt handlar om att få det att bli mindre luddigt och förvirrande…  Fast ibland är det mer direkt… Men jag tror att det är därför mina låtar kanske spretar. Eller att det liksom inte är vers, refräng, vers, refräng…

Men det finns popögonblick på skivan. ”I’ll be back” till exempel.

A: – Tycker du den är poppig? Jag tycker inte den är poppig alls.

Vad tycker du den är?

A: – Jag tycker den är ett typiskt exempel på en låt andra hade gjort enklare. Den är ju sex minuter lång!

Jag älskar ”For The Young” också, varför tror du att Herbie Hancock sa ja till samplingen? För han brukar inte tacka ja förstår jag det som.

A:  – Jag vet inte, det kan vara en skivbolagsmyt det där,  men jag vet att det var väldigt svårt. Men min manager fick tag i Fodays nummer och i och med att låten är ett samarbete mellan dem och han sa ja så var det nog enklare att få Herbie Hancock att säga ja när den ena låtförfattaren redan hade gått med på det.

På den sjunger du ” I don’t know what i’m searching for, but I know when I find it. Time is passing us by, I’m living in someone else’s time” Känner du så? Att du lever i någon annans tid?

A:  – Ja. Det gör jag. Det är som Beach Boys-låten ”I just wasn’t made for these times”. Det är en rolig tid att leva i men jag tror att en annan tid hade passat min personlighet bättre.

Vilken tid då?

A: – Förmodligen sjuttiotalet.

Vad hade du gjort om du kunde resa tillbaka i tiden?

A:  – Stannat förmodligen. Jag tror jag hade stannat där.

Men vad är det första du hade gjort, vem hade du letat upp?

A:  –Jag hade nog hängt med mina föräldrar. Se hur de var innan de blev föräldrar. När de levde livet som de ville leva det, utan förpliktelser. Jag tror det skulle vara hälsosamt att se det, att se sina föräldrar som något annat än föräldrar.


Foto: Märta Thisner


Robyn har omdirigerat Adams taxi till baren vi fastnat på. Vi kommer in på resande och hon berättar att hennes turné precis tagit slut och att hon fått lite turnéblues, alltså den nedstämda känsla som nästan ofrånkomligen infinner sig varje gång man kommer tillbaka från turné. Jag frågar Adam hur det är för honom.

A:  – Med det här bandet är det aldrig en turné, det är bara utspridda dagar som kanske eller kanske inte ligger efter varandra. Det blir aldrig känslan av att något avslutas, det blir egentligen aldrig ens känslan av att något börjar, haha.


Foto: Märta Thisner

Vi pratar vidare om resande och Robyn tycker att Adam borde tagit tåget till Arlanda istället, det går både snabbare och är billigare. Adam slår ett slag för dåtiden igen och pratar om det som brukar kallas ”flygresornas gyllene era”. Han berättar att de stängt en flygplats som fanns vid JFK och om en annan i Los Angeles som inte heller används längre.

A:  – De var designade så att du kunde ta bilen fram till själva gaten planet gick ifrån och så fanns det någon där som kunde sköta incheckningen direkt från trottoaren. Ingen security eller nånting. Tänk dig det livet. Det är förstås inte görbart längre men jag kan verkligen drömma om den sortens enkelhet. För det är nog den jobbigaste sidan av att göra musik, att man måste tillbringa så mycket tid mittemellan saker.

Och med nästan poetisk timing kör Adams taxi upp utanför fönstret. Det är bråttom och det är dags att säga hej då.

En sista grej bara, säg en låt du önskar att du hade skrivit och varför?
A:  – Önskar att jag hade skrivit? Det finns så många. Och nästan alla av dem är så långt utanför min kapacitet att det bara handlar om just en önskan. Det var inte en del av din fråga men jag tycker det är värt att nämna. Jag återkommer hela tiden till den magiska eran med Aaliyah, Tim, Static & Missy. Det finns en duett på ”100% Ginuwine” som heter “Final Warning”. Instrumenteringen på den knäcker mig. Jag hade aldrig kunnat skriva de sångmelodierna men en dag hoppas jag att jag ska kunna hitta ett groove som ingen hört tidigare och få till något som är lika bra som det som Tim och gänget gjorde på den.

Läs även: del 1 och del 2 av den här intervjun. Och här kan ni läsa mer om ”For The Young” som nämns i texten.
Och här hyllar jag framtidens superstjärna Kelela. 

”Otherness” släpps den 13 oktober. 

 

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

”Jag vänder mig om och möts av en leende Robyn”

lisapsl

Höstens mest efterlängtade skiva släpps om en månad, och Lisa har intervjuat dess upphovsmakare: Adam Bainbridge från Kindness. I del två dyker en av skivans gäster oannonserat upp. (mer…)

Promenaden fortsätter. Vi har nått en liten park och Adam har placerat sig framför en blå fond han fick syn på. Medan vi pratar på tar fotografen Märta bilder. Plötsligt börjar Adam vinka glatt åt någon bakom mig.

Jag vänder mig om och möts av en leende Robyn, i vinröda kängor med superplatå, vita stretchjeans, mönstrad T-shirt och en liten ryggsäck.

Robyn kliver in framför fonden bredvid Adam och de skrattar och kramas innan hon förklarar att hon inte riktigt är fixad för att fotograferas. Adam skämtar och föreslår att hon sitter med ryggen mot kameran men snart finner hon sig i situationen och säger att vi kan fota henne men att vi får fråga om vi vill publicera någon bild. Adam erbjuder sin hatt som kamouflerande rekvisita.

Robyn är en av gästerna på “Otherness” och sjunger låten “Who Do You Love” som de skrivit tillsammans.



Foto: Märta Thisner

Ni träffades genom Robyns pojkvän Max, eller hur?

Robyn: – Ja, jag hörde Adams musik för att Max spelade den för mig. Och jag gillade det verkligen och lyssnade jättemycket under lång tid. Och, hur var det nu…. Jag tror att jag bara kände att det vore roligt att samarbeta med folk jag gillar utan att göra min egen skiva och Adam var en av dem jag kontaktade.

Så det var du som tog initiativet till samarbetet?

Adam: – Folk har sagt ’Jaha, så det var inte du som tog kontakten?’ och jag bara ’Nä, så gör man ju inte!’. Man hör inte av sig till den mer framgångsrika artisten, det vore galenskap. I såna fall skulle alla ringa Beyoncé och ba: ”hejhej! Ska vi göra nåt ihop?” Men det är väldigt smickrande däremot. Det är det fina med det. Och det känns mer passande såhär också, att den större artisten säger ”Jag vill prova nåt” för jag hade aldrig vågat föreslå något sådant!

R: – Hade du inte?

A: – Haha. Nä!

Men nu har ni behållit kontakten och var ute och åt middag i går, va?

A: – Ja, vi åt middag igår och det är konstigt men på alla våra resor verkar vi alltid hamna i samma städer…

R: – Ja, vi möts upp ofta.

Det jag tycker är fint är att även om Robyn är ett väldigt stort namn så känns det aldrig som om du tagit in någon av gästerna på din skiva för att du hoppas att de ska ta dig någonstans, i form av succé menar jag. Hela skivan känns väldigt, vad ska man säga, oskrytsam.

A: – Om jag brydde mig om framgång så hade jag nog skrivit enklare låtar. Och vad gäller gästerna så är de vänner i första hand. Och det är nog det bästa sättet att jobba på, tror jag. Det börjar nog inte ens som ett musikaliskt erbjudande. Det är snarare något som händer på vänskapsplanet.


Foto: Märta Thisner

Hur var upplevelsen i studion när ni jobbade ihop?

A och R (i munnen på varandra): – Bakfull! Haha.

R: – Adam är mycket mer avslappnad i studion än vad jag är…

Medan Robyn säger detta ligger Adam raklång på rygg på marken, på en liten plätt fuskgräs, med händerna bakom huvudet.

R: – Du är väldigt bra på att bara hänga och göra musik samtidigt som du hänger. Jag är mer så att jag åker till studion och så jobbar jag.

A: – Du kanske har jobbat med mer intensiva personer tidigare.

R: – Ja kanske, men jag gillar verkligen att jobba med Adam för att han har ett annat sätt att jobba på än jag har så det är intressant att se vad som händer när vi samarbetar. Och det känns väldigt obesvärat.

A: – Det är roligt, till och med dagen när vi skrev texten till låten på skivan… Vi var som två bakfulla tonåringar som kollade på Daft Punk-videor. Men sakta men säkert fick vi ändå ihop texten. Och sen dagen därpå jobbar du med nån som Klas [Åhlund] som bara: ”Jobba jobba jobba!”. Jag kände det verkligen som om vi var två förfallna tonåringar som inte ens vet hur man läser läxor men som ändå lyckades få ihop det på nåt sätt.

R: – Ja, det var toppen!

R: – Det var så konstigt alltihop, har du berättat historien? Vi var ute kvällen innan och sprang på en kille på gatan. Han var väldigt bedrövlig och vi var jättefulla och bad honom berätta sin historia för oss. Sen slutade det med att han bjöd med oss till sin musikaffär…

A: Ja, var ligger den förresten?

R: …Vid St Eriksplan.. och så gick vi in i hans musikaffär allihop och jammade. Det var så underligt.
Oj. Finns detta dokumenterat någonstans?

A: – Ja, du [Robyn] lade upp nåt väldigt pinsamt på din Instragram när jag trummade dåligt. Men han sitter nog på det värsta materialet…

R: – Ja! Och han var så glad. I alla fall, sen dagen därpå skrev vi en text om det. Jag bara: Jag skulle vilja säga det här och du bara: säg det såhär: ”Blablabla”. Det var som att du var min tolk eller nåt.

A: – Vi var också ute med Max och sjöng karaoke och han ville inte riktigt sjunga tillsammans med oss så han bara fortsatte köpa tillbringare med öl i stället, och jag menar tillbringare med öl…

R: – Ja, vi blev jättefulla!

A: – Och sen nästa dag, det var en sån där ovanlig bakfylla som känns nästan farlig, hm, bra på ett dåligt sätt, du vet…

R: – Ja, det hade kunnat förvandlas till något väldigt dåligt.

A: – Du vet, man mår fruktansvärt dåligt, kroppen gör ont… Men det finns en sådan viktlöshet i att vara riktigt, riktigt bakfull, som att vara avskild från livet, och jag tror att vi hittade nåt i den känslan, svävande mellan liv och… död.

R: – Haha ja. En utomkroppslig upplevelse.

Vilka var era bästa karaokelåtar?

R: – Min är alltid ”Total Eclipse Of The Heart”. Det är ett uppenbart val men den är väldigt bra.

A: – Jag gillar att göra… Vilken var Stoneslåten jag gjorde med Max med piratröster? Dadadadadadada…. ”Paint it Black”!

R: – Piratrösterna var riktigt bra. Det är ett väldigt bra minne.

A: – Jag kommer ihåg att jag gjorde första versen av ”Fast Car” med Tracy Chapman och jag kändes mig så nöjd och sen kom refrängen och jag vet inte om det var fylla eller trötthet men jag kunde inte träffa tonen och bara slutade. ”Nä, men nu räcker det”. Vi gjorde det sedan med flera låtar, tog första versen och ba: ÄH, vi behöver inte göra hela låten ju.

R: – Nä men det var för att vi hade lite tid kvar och Max, som är rationell, bestämde att ”låt oss göra halva låtar så hinner vi fler innan vi måste gå!”

A: –Aaaah.

Bra strategi.

R: Ja verkligen.

Här kan du läsa första delen av min promenad med Kindness. På torsdag kommer den tredje och sista delen. Då pratar vi mer om ”Otherness” och musik – och om att leva i fel tid.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

+ Ladda in fler inlägg