En låtlista för dig som vill ha mer Emmylou, June, Gram, Johnny – och systrarna själva förstås.
(Läs mer…)
Saknar du någon oumbärlig beståndsdel av First Aid Kits mäktiga influensbank? Skriv här nedan, så kanske vi lägger till ditt tips i listan!
PS. Tack till Jonas på Extra Allt!
PS2. Och du glömmer väl inte att kika in den helt unika Joan Baez-covern syrrorna gör i vår senaste Musik Med: First Aid Kit?
Som ett brev på posten pilade en roadrunner – också känd som Californian Earth-Cuckoo – över vägen bara minuter efter att vi hade kört in i Kalifornien på väg mot Joshua Tree. (Läs mer…)
De är ju för roliga. Ser exakt ut som seriefiguren med samma namn (fast mycket mindre blå) och gör precis vad de heter = springer supersnabbt över vägar. Roadrunnern är 61 cm lång, varav hälften är stjärt, flyger ganska oövertygande men springer desto snabbare – upp till 42 km/h, vilket gör den till den allra snabbaste löparen bland flygkunniga fåglar. (Strutsen är mycket snabbare men med de där bena hade ju allt annat varit konstigt). Roadrunnern är New Mexicos officiella statsfågel och bland hopi-indianerna trodde man att den skyddade mot onda andar. I Mexico ska den ha fyllt storkens funktion och kommit med bebisar. (Tack wikipedia, utan dig hade inget av det här varit möjligt).
Vi har inte sett till dess nemesis Wile E Coyote ännu.
In other news är jag tillbaka på Joshua Tree Inn – ni vet Gram Parsons gamla motell som jag skrivit om tidigare – och bor i vad som ska ha varit Emmylou Harris gamla rum. Det ligger vägg i vägg med Grammets – som var uthyrt samt dyrare (väldigt oklart för mig hur Emmylou kan vara mindre värd) – och två dörrar ner från Donovans gamla favoritsvit. Till middag blev det vegetarisk burgare på Joshua Tree Saloon, som från utsidan ser ut som en ganska dålig nyhet i korrigerad rostig plåt. Men väl inne är det supertrevligt, god mat och med både Beach House och Washed Out sipprandes ur högtalarna (inte samtidigt) medan vi åt.
Och apropå Beach House så har jag fått lite tips av dem som jag tänkte publicera här snart. Kanske redan imorgon, om internetet i Palm Springs är snabbare än det här. För här. går. det. inte. fort alls. *tumbleweed blåser förbi*.
”I’ll be your Emmylou and I’ll be your June
You’ll be my Gram and my Johnny too”…
Andra singeln ”Emmylou” från First Aid Kits nya skiva ”The Lion’s Roar” är en hymn till några av countryvärldens färgstarkaste legendarer: Emmylou Harris, June Carter Cash, Gram Parsons och Junes man Johnny… (Läs mer…)
Passande nog är videon inspelad i Joshua Tree, Södra Kaliforniens namnkunnigaste nationalpark, där Gram själv tillbringade många – inklusive sitt sista – dygn. (PSL:s Lisa skrev som ni kanske minns om sin lilla pilgrimsfärd dit för inte så länge sen).
Och visst känns bilderna på Johanna och Klara insvepta i filtar också lite bekanta…
Idag skulle Gram Parsons fyllt 65. Istället blev han bara 26 innan han dog i rockens främsta nationalpark, Joshua Tree i Mojaveöknen i Kalifornien, med kroppen fylld av alkohol och morfin och hjärnan besatt av tanken på att hitta UFO:n därute på U2:s femte studioalbum. (Läs mer…)
Ett par dagar efter hans död stals hans kropp från bårhuset. Hans goda vän och turnéledare Phil Kaufman bestämde sig för att uppfylla Grams sista önskan: att kremeras och få sin aska utspridd över Joshua Tree. Han körde ut Gram i öknen, hällde bensin över hans kropp och futtade på. Det var väl inte riktigt så Gram hade tänkt sig det men det känns som att det passade honom så väldigt bra. He went out with a bang liksom. Bokstavligen. (Phil blev tagen av polisen efteråt och fick böta 750 dollar, ett billigt pris för countryvärldens kanske allra bästa legend)
Jag har firat hans födelsedag med fryspizza, äppeljuice och de två soloskivor han hann spela in – efter en redan ganska overklig karriär i International Submarine Band, The Byrds och Flying Burrito Brothers – ”GP” och ”Grievous Angel” (som släpptes -74, ett år efter hans död).
Och tittat på bilder från när min lilla pilgrimsutflykt till Joshua Tree i våras.
Gram sov sin sista natt på Joshua Tree Inn, ett oansenligt litet motell precis vid nationalparkens kant. När jag kom dit var receptionen stängd och inte en människa syntes till. Jag smög omkring och kikade in genom staketet när jag blev ertappad av en vaktmästare. Han förstod såklart direkt varför jag var där och var snäll (samt van) och släppte in mig. Först på motellets innergård, där ett litet minnesaltare byggts till Grams ära. Och sen låste han upp dörren till rum 8, Grams rum, som antagligen hade lite andra saker på väggarna back in the day.
Ovanpå taket till rummet satt en ensam liten duva och iakttog mig. Jag skulle kunna ha läst in lite vad som helst i det, men jag lyckades lägga band på mig själv.
Men fint var det, både som pilgrimstripp och naturupplevelse.
Innan jag satte mig i bilen igen dök ägaren upp, en långhårig lite för bra för att vara sann ung hippieman. Han berättade att han tänkte sälja motellet (rockturister på dagsutflykter betalar kanske inte riktigt hyran) och frågade om jag var intresserad av att köpa det. Det var jag förstås verkligen men jag åkte vidare istället. In i själva naturreservatet utan att investera i varken motell eller i de små joshua-träd i koppartråd som såldes i presentshoppen.
Amerikanska orkestern Lemonheads gör som Timo Räisänen, Cat Power och Sahara Hotnights – en skiva med andras sånger. I juni får vi höra slackerpoparen Evan Dando tolka Gram Parsons, Wire , Leonard Cohen och åtta låtar till. Bland dem finns Linda Perrys USA-topplistetta Beautiful som sjöngs in av Christina Aguilera, Dirty Robot av Arling & Cameron (som Dando gör med Kate Moss – snälla, hjälp, varför alltid denna Kate?) och för kreddkontots skull; ett spår av den mycket utlevelseglada pervopunkaren GG Allin.
