En ny video från gamla PSL-favoriterna är här! (Läs mer…)
Ett av de band som figurerat allra mest här på PSL genom åren är Mattias Björkas och hans numera fyra vänner i Cats On Fire. I fjol släpptes deras senaste album, i linje med projektets evigt oppositionella stil döpt till ” All Blackshirts To Me”, och från denna skiva hämtar de nu ett spår att illustrera rörligt. ”The Sea Within You” har fått en serie poetiska bilder i långsamt tempo att passande vagga framåt till. Kika in ovan!
Det är torsdag och PSL har listat era guldkorn om vår världsdel! (Läs mer…)
Vi bad ju er som bekant om hjälp att hitta världens bästa låtar om Europa. Detta med tanke på att Nobels Fredspris 2012 gick till den Europeiska Unionen. I sedvanlig ordning har ni tipsat oss på ett strålande vis och har gett oss ett gäng låtar som ni nu kan lyssna på HÄR!
Michaela Melián – ”A Song For Europe”
Suburban Kids With Biblical Names – ”Europa”
Foo Fighters – ”Sister Europe”
Christer Sjögren - ”I love Europe”
Cracker - ”Euro Trash Girl”
Cats On Fire - ”1914 And Beyond”
The Velvet Underground & Nico – ”European Son”
Jona Lewie – ”Hallelujah Europa”
R.E.M – ”Radio Free Europe”
Santana – ”Europa”
Kanye West & Jay-z - ”Ni**as in Paris”
Sällskapet – ”Spår Överallt”
And One – ”Life Isn’t Easy In Germany”
Armageddon Dildos – ”East West”
The Doors – ”Spanish Caravan”
Joy Division – ”Warsaw”
Tomas Ledin - ”Genom Ett Regnigt Europa”
Editors – ”Munich”
David Bowie – ”London, Bye, Ta-Ta”
David Bowie – ”Warszawa”
David Bowie – ”‘Heroes’/'Helden”
The Smiths – ”Panic”
The Clash – ”London Calling”
Abba – ”Waterloo”
Arja Saijonmaa – ”Jag Vill Leva I Europa”
Looptroop - ”Fort Europa”
Veronica Maggio - ”Vi Kommer Alltid Ha Paris”
Mofeta & Jerre – ”Bättre I Berlin”
Massive Attack & Tricky & 3D – ”Eurochild”
Disco Ensemble – ”Black Euro”
The 69 Eyes – ”Feel Berlin”
Infernal – ”From Paris To Berlin”
Sahara Hotnights – ”Visit To Vienna”
Ultravox – ”Vienna”
The Clash – ”Safe European Home”
Roxy Music – ”A Song For Europe”
Kraftwerk – ”Trans Europe Express”
David Bowie – ”Station To Station”
John Cale – ”Paris 1919″
The Bronx – ”Shitty Future”
Ballboy – ”A Europewide Search For Love”
Ebba Grön – ”Die Mauer”
Cats on Fire-kopplade ochPSL-bekanta Iiris och Mattias har en ny låt! (Läs mer…)
Du hörde deras ”Nog Var Han En Vän” tidigare i år. Nu är finlandssvenska projektet Vasas Flora Och Fauna här med ännu ett släpp, och inte vilket som helst utan faktiskt låten duon tagit sitt namn i från. ”Di Tror Int När Jag Säger” berättar om vilsenhet och hemlängtan, var ”hemma” nu än är? Lyssna HÄR!
Nytt Cats On Fire-relaterat projekt som bland annat namedroppar Dennis Lyxzén – på finlandssvenska!
(Läs mer…)
Medlemmarna i bandet känner du som följer PSL sedan tidigare. Iiris Viljanen tipsade finskt här så sent som i höstas, och Mattias Björkas band Cats on Fire har du kunnat se i hela två olika musik med:-inspelningar. När dessa två bildar duo är det uppväxtens Vasa som får både ge namn åt projektet, och smitta sången med dialekten. För en endast svensktalande är det lite svårt att hänga med, men desto roligare då att försöka dechiffrera exempelvis var Dennis Lyxzén kommer in i bilden?! Lyssna HÄR!
Tacka Finska pinnar för tipset genom att lyssna i kväll. Då är en annan PSL-favorit, Frida Hyvönen, på besök i programmet. 18.10 i P4!
PSL slog till med besöksrekord, när Grammis 2012 direktsändes här hos oss! Fler än någonsin var inne och kikade på vårt inför- och eftersnack och på Ola Salos konferencierdebut. En fantastiskt rolig vändning på en vecka som började i moll med beskedet om Whitney Houstons bortgång. Se Girls hylla henne och mycket mer i veckans resumé!
Girls tolkade ”I Will Always Love You” så här fint på en festival i Singapore. Snäppet vassare än Jennifer Hudsons version av samma låt på amerikanska Grammys i söndags, va?
Finska Cats On Fire avslöjade i veckan att deras kommande album döps till ”All Blackshirts to Me” och släpps den 28 mars. Samtidigt bjussade de på nya singeln ”A Few Empty Waves”.
På andra sidan Atlanten bestämde sig vanligtvis så skandalomsusade, Kanye West för att samarbeta med, ungefär lika skandalomsusade Odd Future. Båda parterna är än så länge rejält hemlighetsfulla, men vi väntar med spänning på vad deras nyfunna vänskap kan leda till!
Den svenska skivartisten Jonna Lee är som bekant den samma som det internationella electroprojektet iamamiwhoami. I sommar släpper hon ett audiovisuellt album, ”kin”, och första kapitlet i den historien dök upp nu i veckan:
I veckan har vi också laddat inför sändningen av ”Konstnären som försvann”. Johan von Sydows film skildrar en extra spännande historia som utspelar sig på en av den svenska popscenens vaggor: konstskolan Valand i Göteborg. Där gick konstnären Nils Olof Bonnier, som 1969 försvann spårlöst:
Nils Olof var medlem i den konceptuella konstnärsgruppen (och bandet!) Björnligan. Här ser du hans idol:
Och alla som har Tiny Tim som förebild är förstås vi på PSL vänner av! I kväll 20.00 på SVT2 sänds ”Konstnären som försvann”, missa inte!
Har du lyssnat in dig på Philip Teirs 5 bästa finska album nu? Här kommer 5 till!
Dagens andra expert att guida oss i vårt östra grannlands pophistoria heter Iiris Viljanen! (Läs mer…)
Iiris är musiker, från Korsholm i Finland men sedan flera år tillbaka med Sverige som bas. Tidigare i år släppte hon liveskivan ”Iiris Viljanen trio”.
1. Ultra Bra – ”Kroketti” (1997)
Fantastiskt musicerande, snygg stämsång och framför allt bra låtar. Skivan skildrar ett brett känslospektrum.
2. Lenni-Kalle Taipale trio & friends – ”Reset” (2001)
Melodisk musik med ös. Pianisten Lenni-Kalle är bandets grundpelare. Denna skiva var en bidragande orsak till att jag började spela jazz och pop på piano en gång i tiden.
3. Eppu Normaali – ”Repullinen Hittejä” (1996)
En lysande greatest hits samling. Underhållande och tänkvärda texter.
4. Cats on fire - ”The Province Complains” (2007)
Skivan består av låtar jag hört otaliga gånger live under min uppväxt i Vasa. Briljanta texter och melodier. Nuförtiden har jag äran att ibland få gästa bandet och spela klaviatur. Vilket känns väldigt kul eftersom de varit mina idoler sen tonåren.
5. Tsuumi Sound System – ”Hotas” (2007)
Enligt mig blir låtarna bättre ju längre in i skivan man kommer. Och det växer. En sjukt fin melodivärld.
Vilket är ditt bästa album från landet som gett oss Islaja, M.A Numminen, Regina och mängder av högkompetent skweee?! Tipsa!
Mer på PSL: Topp 5 finska album del 1 – Philip Teir
Vårt östra grannland är mer närvarande i PSL:s medvetande än på länge den här helgen. Inte nog med att det svenska fotbolls-EM-ödet kan avgöras i Helsingfors i kväll, i Stockholm går finska popfestivalen Moi! i kväll in på sin tredje dag!
För att förkovra oss ännu mer i den finska musikfloran har PSL kallat in den verkliga expertisen för att lista de 5 bästa finska albumen, någonsin!
Först ut Philip Teir, kulturchef på Hufvudstadsbladet och författare, just aktuell med novellsamlingen ”Akta dig för att färdas alltför fort”.
1. Leevi & The Leavings: ”Häntä koipien välissä” (1988)
Det sägs att Gösta Sundqvist inte kunde ta några gitarrackord utan var tvungen att spela med öppen stämning. Ändå hör han till de allra smartaste inom finskt popsnickeri. Storheten ligger lika mycket i texterna som i melodierna – hans band Leevi & The Leavings kommer alltid att vara de främsta uttolkarna av det finska vardagsslitet, med en svärtad och queer humor får mig att associera till både Morrissey och Stephin Merritt.
2. 22-Pistepirkko: ”Big Lupu” (1992)
22-Pistepirkko spelade svängig träskblues när Lykke Li fortfarande gick i lågstadiet. Bandets största ögonblick är singeln ”Birdy” på albumet ”Big Lupu”, en genialisk poplåt av den typ som uppstår kanske en gång i ett bands karriär. Få finska band har haft samma känsla för stil som 22-Pistepirkko – ända sedan starten hemma i byn Utajärvi 1980 har de varit våra främsta avantgardister.
3. Jimi Tenor: ”Intervision” (1997)
Jimi Tenor är förmodligen den enda finska saxofonist som Doktor Kosmos skrivit en låt om. Han är också en udda fågel i det finska poplivet – spelar sällan live i hemlandet, gör samarbeten med gamla jazzlegender, tycker om att stå på scen med en stor vevlåda på magen. Jazzhouseplattan ”Intervision” låter lika fet i dag som när den kom.
4. Topi Sorsakoski & Agents: In Beat (1986)
Topi Sorsakoski dog i augusti i år, 58 år gammal, och frågan är om någon sångare lika starkt är förknippad med dansbandsfinland, karaokefinland och det djupa vemodets finland. Men det är tillsammans med bandet Agents han kommer till sin rätt. Lyssna bara på öppningsspåret ”Surujen Kitara”, en tolkning av filmklassikern ”Johnny Guitar”, och känn hur hela livet förvandlas till en mjuk och dystert fåordig Kaurismäkifilm.
5. Cats on fire: ”Our Temperance Movement” (2009)
Indiefinland har haft svårt att komma till skott under hela 2000-talet, med Cats on fire som ett av de enda undantagen. Ett band som hållit en förbluffande hög nivå från album till album, med en personlig och unik (och envis) vision som gav dem en plats som förband åt Belle & Sebastian i Helsingfors häromåret. Kan inte tänka mig en bättre plats för det här bandet.
Mer på PSL: Topp 5 finska album del 2 – Iiris Viljanen.
The Smittens, Fotograf: Emma Edling
Erik de Vahl, Fotograf: Andrew Graham
Palpitation, Fotograf: Emma Edling
Ring Snuten, Fotograf: Emma Edling
Twig, Fotograf: Emma Edling
Would-Be-Goods, Fotograf: Emma Edling
Klubben och skivbolaget Cosy Den firade under förra veckan sitt femårsjubileum på olika platser i Stockholm. PSL’s utsände David Larsson var såklart på plats under alla dagarna. Vad tyckte du var bäst, David?
- Först och främst gjorde festivalens andra dag, onsdagen, ett starkt intryck på mig. PSL-favoriten och tillika min personliga hjälte Ring Snuten bjöd på två nya låtar som bådar gott inför framtiden. En av de tu var en vansinnigt vacker historia som handlade om att gå Natur-naturprogrammet på gymnasiet. Onsdagen bjöd även vidare på andra pärlor; Moofish Catfish och Palpitation var överraskande bra live, särskilt de sistnämnda. Den monumentala punklegendaren Kajsa Grytt var även hon något extra.
För egen del såg fredagen på förhand ut att bli bäst, och en starkt bidragande orsak till detta var bokningen av brittiska supergruppen Would-be-goods med före detta medlemmar av bland annat Heavenly och The Monochrome Set. Would-be-goods var följaktligen, föga otippat, grymma. Vilken öppning! The Morning After och The Camera Loves Me precis efter varandra, som en käftsmäll. Gulliga The Smittens var också ett stort utropstecken. Med en charmerande show fick de igång hela publiken till tweedansande. När sedan hela festivalens klientel förflyttades från Lasse i Parken till den irländska puben Southside Cavern för Twigs sista spelning på obestämd tid kokade, bokstavligt talat, undertecknad tillsammans med likasinnade. Men det var väl värt den klaustrofobiska värmen i pubens källare. Liechtensteins rara sångerska Renée sa efteråt att hon tyckte att Twig befäste sin position som Sveriges bästa band. Just då var det svårt att inte hålla med.
Lördagen, jubileéts sista dag, förtjänar även den att nämnas. Anrika Gula Villan i Haninge genomsyrades av en sällsynt gemytlig stämning. Folk spelade fotboll utanför, det dracks bärs i ohälsosamma mängder och ju längre kvällen led desto mer kom det att förvandlas till en orgie i sentimentalitet. Cosy Dens eldsjäl Mattias Jansson tackades oräkneligt antal gånger, ryggdunkarna var många och under Cats on Fires förträffliga spelning kulminerade det hela när varken Mattias eller Cats on Fire kunde sluta strö lovord över varandra. Allt detta var dock med rätta, givetvis. Mattias Jansson stod under dagarna fem för ett hästjobb utan dess like och Cats on Fire, tja… De är ju alltid Cats on Fire. Jag ser inte fram emot den dag då de slutar överträffa sig själva. Lördagens övriga guldklimpar var de lokala hjältarna Suburban Kids With Biblical Names, Tada Tátà, Paddington D.C, Erik de Vahl och Allo, Darlin’.
Vem eller vilka tyckte du stod för den största överraskningen?
- Tveklöst Allo, Darlin’ som fick Gula Villans pyttelilla utrymme att explodera. Handklapp, barapapapa, gitarrer, sprallighet in absurdum, en låt som heter Woody Allen! Varför Elizabeth Darling, som även huserar i fina Tender Trap, har gått mig obemärkt förbi vill jag inte ens veta.
PSL-favoriten Erik de Vahl släppte sin femte skiva Scattered Vacations /As I Am Beating i samband med sin spelning i lördags. Vad tyckte du om hans framträdande och hur låter det nya materialet?
- Brevbärare de Vahl är ju även en stor favorit hos mig, så självklart njöt jag varenda sekund av hans framträdande. När han står ensam på scenen med blott en gitarr att gömma sig bakom slås man dels av hur förbenat musikalisk människan är, men också även av hur pass trevlig han verkar vara. I ett av sina charmerande mellansnack tog han upp hur han i sin första recension omnämns som ”förmodligen inte så pretentiös som han utger sig för att vara”. Jag var också lite smått orolig för eventuella pretentioner, men fanns de där i lördagskväll märkte i varje fall jag inte av dem ett endaste dugg.
Och inte var det nog med att Erik de Vahl gjorde en avskalad, smått sagolik spelning. Dessutom passade han på att, som en hyllning till arrangemanget han enligt egen utsago ”kapat”, framföra The Bear Quartets Mom and Dad i en gripande tappning. Cosy Den är ju, som ni kanske vet, ursprungligen namnet på en The Bear Quartet-skiva.
Nya skivan, då? Jo, Scattered Vacations / As I Am Beating är en dubbelmini-CD och en mycket bra sådan. Erik de Vahl har all anledning i världen att känna sig stolt. Även om jag kanske hellre hade föredragit lite mer nytt låtmaterial på skivan. Hur bra Got It All, Whatever We Want och Running än är så är det ju inte splitternytt.
Den bästa engelska popfesten i sommar?
Precis som Choo Choo Train kommenterade igår så glömmer vi naturligtvis inte bort Indietracks. Om PSL hade varit en festival så hade vi nog varit ganska mycket som Indietracks. Kolla så många av våra vänner som spelar i år. Och fler band tillkommer.
Au Revoir Simone, Rose Elinor Dougall, Single, Alaska, Butcher Boy, Camera Obscura, Cats On Fire, Downdime, Emmy The Great, Fitness Forever, The Frank And Walters, Friends, Kevin McGrother, Labrador, La Casa Azul, Let’s Whisper, Little My, The Lovely Eggs, Loyal Trooper, Mighty Mighty, Modular, One Happy Island, Poppy And Friends, Ray Romours and the No-Eyed Dears, The Rocky Nest, Roy Moller, Sucrette, The Specific Heats, Speedmarket Avenue, Wake The President, Bonne Idée (har du hört nya låtarna?), BMX Bandits, Cooper, Countryside, Cola Jet Set, Disasteradio, Eux Autres, Gordon McIntyre, Help Stamp Out Loneliness, Hong Kong In The 60s, King Of Cats, Le Man Avec Les Lunettes, Lucky Soul, The Manhattan Love Suicides, The Marshmallow Kisses, Moustache Of Insanity, MJ Hibbett, Nick Garrie, Northern Portrait, The Pete Green Corporate Juggernaut, Pocketbooks, The School, The Smittens, Ste McCabe, Teenage Fanclub, Tender Trap, The Understudies, Zipper.
Dessutom får man åka ånglok. Så mycket man bara vill.
Allt detta i ett naturskönt Derbyshire 24-26 juli. Kostnad cirka 400 kr för en dag eller 700 kr för hela helgen (camping ingår däremot inte).
Och yes: Choo Choo Train, skicka mer än gärna en rapport och berätta hur det var.
Som om inte detta vore nog: PSL-vännen Ring Snuten är på plats som besökare.
Trots över 150 Musik med-inspelningar har vi aldrig träffat samma band två gånger. Idag händer det för första gången. Vi är väldigt glada att återigen få presentera Cats on Fire. (Läs mer…)
Senast vi träffade kvartetten från Vasa i Finland var i augusti 2007. Bandet hade precis släppt sin fullängdsdebut The Province Complains och de besökte Sverige för en spelning. Sedan dess har Cats on Fire tunérat flitigt i Europa och mellan varven också skrivit låtar till nya albumet Our Temperance Movement (släpptes 11 mars).
I veckan träffade vi två fjärdedelar av gruppen (Mattias Björkas och Ville Hopponen) vid St Eriksplan i Stockholm och bandade en version av nya Letters From a Voyage to Sweden – en låt i vilken Mattias enligt deras pressmeddelande ”iaktar det karaktäristiska svineriet få fritt spelrum på den beryktade Finlandsfärjan”.
Lyssna mer: Cats on Fire