och lyssna ordentligt på Ariel Pink och Matt Fishbecks gamla duo Holy Shit som är tillbaka efter sex långa år! ”You made my dreams come true” heter den nya EPns titelspår och klockar in på nästan åtta minuter. Samt gav min dag en andra soluppgång när jag kom hem just. För precis såhär ska popmusik låta, knivskarp och ändå alldeles fransig i kanten.
Holy Shit är numera huvudsakligen Matts soloprojekt men Ariel Pink återfinns på en av b-sidorna och även ”You made my dreams come true” bär tydliga släktdrag med Ariel.
Punkt.
Sådärja då kan alla ni som gillar kort info, korrekt fakta eller tydlighet sluta läsa och så går vi in på fördjupningen:
Efter att ha lyssnat på låten så började jag googla ”John Doté” (som man gör) för att han står med som låtskrivare tillsammans med Fishbeck. Och på hans hemsida där det framgår att han bland annat är trummis, producent, keyboardist, låtskrivare, tekniker och PR-person och där han hänger runt med Michael och Janet Jackson så finns även en flik om hans egna skiva ”A Hero From Zero” som bär en låt med samma namn. Och det är så texten går i låten här ovan (”You made my dreams come true//I am feeling like a hero from zero”). Och då blir man ju lite nyfiken. Men Dotés låt finns inte att höra någonstans på hela internet!
Min halvkvalificerade gissning är hursomhelst att låten ovan är kraftigt inspirerad av en låt skriven av en man med fötterna nedstuckna i varsin Chewbacca och en bringa som matchar. Men om nån Doté-duktig kan reda ut begreppen lite vore det förstås toppen! (Jag har alltså läst hans historia nu, det är låten jag vill åt!).
Tills vidare håller vi till godo med en idolbild och ”Keep You Satisified” från samma skiva (1986) som har hela 78 lyssningar på youtube. De gräver så djupt ibland de där skivsamlargubbarna.
I videon till ”Only In My Dreams”, den första från Ariel Pinks nya skiva ”Mature Themes”, får vi en klar bild av hur det ser ut i Ariels drömmar. (Läs mer…)
Tjejer tjejer tjejer. Och bland tjejerna han får ihop det med ser vi minst två han musikaliskt mött upp med tidigare: soloartisten Geneva Jacuzzi (även hans flickvän i verkliga livet) och 50% av kaliforniska drömpopsysterduon Puro Instinct i form av Piper Kaplan. Det slutar på klassiskt hollywoodvis med… en sexkant?
Och när vi ändå är inne påAriel Pinks singel ”Only In My Dreams” så har vi glädjen att rapportera att hela nya albumet ”Mature Themes” ligger uppe för förhandslyssning! (Läs mer…)
Ni hör denna PSL-favorits nionde ”riktiga” skiva hos The Guardian hela veckan ut och därefter kan ni lyssna på den hemma. Om ni vill.
Och som vanligt får ni gärna berätta vad ni tycker!
Semestern är slut och PSL Listar är tillbaka med nya friska tag och ett nytt, högaktuellt ämne! (Läs mer…)
Vi spånar helt enkelt vidare på sommarens tydligaste musikaliska strömning: drömmarna. Ariel Pinks “Only In My Dreams”, Taken By Trees “Dreams”, Tame Impalas “Apocalypse Dreams” för att nämna några – det har varit väldigt drömskt på sista tiden. Men vilken är Din Drömlåt? Är det den med The Cranberries eller den med Van Halen eller kanske mamman av alla drömlåtar, Fleetwood Macs “Dreams”?
Eller någon helt annan? Ge oss era bästa drömlåtar innan torsdag lunch!
Utöver vad vi redan rapporterat hände bland annat detta:
Om vi tjyvstartar redan i midsomras så släppte Adrian Lux den här videon till ”Burning”, som Dante gästar på.
Om vi istället börjar mer nyss så släppte Odd Future den här krigsvideon till ”Sam Is Dead” som Tyler, The Creator regisserad under sitt alias Wolf Haley.
Och hyllningsskivan till Fleetwood Mac läckte i takt med himlen under veckan, låt efter låt efter låt. Här till exempel hör du Billy Gibbons & Co, Best Coast, The New Pornographers och Lykke Lis bidrag och såhär fint slutade Antonys modiga beslut att ge sig på ”Landslide”
Dum Dum Girls annonserade nya EP:n ”End Of Daze” som släpps i september och som bland annat innehåller ”Mine Tonight”, här nedan framförd i avskalad tappning.
Erika Springs ”Hidden” som vi bjöd på härom veckan, fick en glansig funkdiscokostym! Det är Nashvilles Jensen Sportag som satt klorna i Au Revoir Simone-medlemmens soloverk. Lyssna och ladda ner här.
Washington+NYC-duon Foxygen, som jämförts med The Strokes, Ariel Pink, MGMT och gammal glamrock och som vi tror vi kommer få se mycket mer av, gav bort ”Waitin’ 4 U” i veckan. Den är tagen från bandets mini-album ”Take the Kids Off Broadway” som släpps i slutet på juli.
Tame Impala släppte en teaser inför sin nya skiva, ”Lonerism”.
Avslutningsvis en liten minibeef: Kort efter A$APs gästspel som JFK i LDRs video i veckan så läckte även en demoversion av deras samarbete ”Ridin”. Det var ju inte alls meningen, rappen var bara tänkt som en referens och A$AP blev fly förbannad och hängde ut The Kickdrums som gärningsmännen. De skulle ju haft med låten på sin skiva (som vi tidigare rapporterat), tills A$AP ångrade sig och ville spara den till sitt album i stället. Så The Kickdrums har motivet (=hämnd) men vidhåller sin oskuld. Vi återkommer om bevisgrunden förändras.
Vad har vi missat? Fyll gärna på nedan tills rockveckan känns komplett!
A$AP Rocky släppte ny video till ”Brand New Guy”. Schoolboy Q gästade och vi gissar att bägge hade mycket blod i huvudet vid slutet av inspelningsdagen.
Men på rapvideofronten bleknar väl egentligen allt bredvid Killer Mikes nya video, i vilken han bland annat lever upp till sitt namn. Och den ska ni INTE ska se på jobbet. Eller nära barn. Eller nära gamla. Eller nära blodkänsliga. Men alla Drive- och gore-fans (alltså helst i kombination) borde kunna gilla den.
Coldplay släppte videon till ”Princess Of China” med Rihanna. Men hur står det till med kemin de två emellan egentligen? Vi är inte övertygade.
Mer videonytt på C: Syskonduon CocoRosie släppte just den här videon till sin låt ”We Are On Fire”
Dessutom blev Simian Ghosts nya singel ”Automation” soundtrack till den här lilla sammanslutningen, där det (OBS! ej på PSL:s uppmaning!) dricks, röks och dansas (okej, den delen stödjer vi) framför en vemodig svensk skymning.
Också på svensk mark gjorde The Cardigans i natt sin första spelning sedan 2006! Bandet uppträdde under pseudonymen Van Hagar på Mejeriet i Lund. Idag drar den officiella turnén igång i Köpenhamn och bandets enda (från och med nu) sverigespelning blir på Hultsfred. Men bandets gitarrist och huvudsaklige låtskrivare Peter Svensson är ”av familjeskäl” inte med på turnén utan är ersatt av – wait for it…. – Oskar Humblebo, mer känd som Motoboy!
Och så kom Grizzly Bear tillbaka in i våra liv! Första låten på deras kommande, fjärde, album heter ”Sleeping Ute” och låter såhär
Den 27 oktober spelar de på Berns Salonger i Stockholm.
…och den 7 november dyker Baltimores dynamiska duo Beach House upp i samma konsertlokal och även de släppte video i veckan. Till senaste singeln ”Lazuli”.
Ariel Pink släppte sin första singel – som direkt blev en stor favorit på PSL-redaktionen – från kommande skivan ”Mature Themes”. På gästsång hörs Dâm Funk och låten har han lånat av Donnie & Joe Emerson som släppte originalet redan 1979.
Även The Embassy har släppt ifrån sig ett livstecken, i form av ”Roundkick”, hämtad från nya albumet som släpps på Service i höst. Såhär låter den!
På beef-fronten så har samarbetet mellan Flaming Lips och Erykah Badu tagit en bitter vändning i och med att Flaming Lips publicerade förra veckans mycket omtalade nakenchockvideo (nu nerplockad), som det verkar som att Erykah varken fått se eller godkänna före den släpptes. Badu visade via sitt twitterkonto att hon var fly förbannad. Hon rundade bland annat av med att be Flaming Lips frontman Wayne Coyne att kyssa hennes ”glittriga arsle”, vilket han svarade såhär på. Filter har sammanfattat bråket hittills här.
[Foto: Gwyneth Paltrow/twitter]
Även Gwyneth Paltrow hamnade i blåsväder när hon på Kanye West & Jay-Zs konsert i Paris twittrade en bild på sig själv på scenen med dem följt av orden “Ni**as in paris for real”.Twitter exploderade genast i rasism-anklagelser och hennes svar: ”Hold up. It’s the title of the song!” gjorde väldigt lite för att tysta folk. Supercroonern The-Dream grep in direkt till Gwyneths försvar. Men när ingenting hjälpte tog han till slut på sig skulden själv och sa att han hade twittrat meddelandet från hennes telefon. En sak är i alla fall säker: The-Dream lever upp till sitt chevaleriska rykte.
På mixtapefronten släppte How To Dress Well”Live Yourself Mix” där Coco Rosie möter Xiu Xiu och Janet Jackson, medan Peaking Lights släppte femte delen, ”Lucifer 5″, i sin mixtapeserie och Clams Casino släppte ”Instrumental Mixtape 2″.
Sist och formatmässigt minst så släppte The Antlers en trailer till ”Undersea”, deras kommande EP.
Även Frank Ocean gjorde idag ett liknande drag, med detta hemlighetsfulla klipp som kanske är introduktionen till hans (”riktiga”) debutalbum…?
Annika Lantz kom med på veckans lista, gjorde du? (Läs mer…)
Henrik Burman:
Goda nyheter va! Ariel Pink’s Haunted Graffiti kommer åter med nya skivan ”Mature Themes” i augusti och igår släpptes första singeln – en superfin cover på Donnie and Joe Emerson’s ”Baby”. Bonus: Damon G. Riddick, mer känd som Dâm-Funk, gästar Ariel Marcus Rosenberg vid sångmicken.
Petter Thermaenius: Martyrdöd släpper sitt fjärde album ”Paranoia” och firar det hela med en spelning på Nalen ikväll. Det är inte varje kväll Martyrerna är i stan så du som bor i Stockholm: missa inte chansen att se ett av sveriges främsta kängband!
Lisa Milberg: Chris Rock är toppen, verkligen toppen. Och så instämmer jag föga förvånande med Henrik om Ariel Pinks ”Baby”. Den 26 juni återutges dessutom Donnie & Joe Emersons ”Dreamin’ Wild” som originalet är med på. Lyssna etc här. Sen vill jag slå ett andra slag för Cosmic Kids underbara remix av Giselles ”Silk” som jag skrev om i måndags. De maxade tydligen soundclouds nedladdningsgräns så nu finns den att ladda ner här i stället.
Sara Martinsson:
Ahmen Wiley! Man gillar ju ändå uppriktigheten i den här nya majorsatsningen. ”I wanna rise up, I wanna be massive, I wanna see more records than everyone.” sa han. Och känner man så, ja då är ju det enda raka och rimliga att göra exakt den här låten:
Elin Unnes: The Tallest Man Earth - nu har Kristian Matson, alias The Tallest Man On Earth, till slut konkurrerat ut världens längsta man när man bildgooglar (eller är det bara på min musikintresserade dator det hänt?). Och idag kommer nya skivan. Jag känner en rent tysk uppspelthet. Annika Lantz - bara i allmänhet så där. Varje dag är en bra dag för Annika Lantz. Äsch, vad håller vi på med egentligen, kan vi inte bara döpa om lördag till lantzdag? Lite som Tor, fast med pattar. Och humor.
Mistral – restaurangen i Stockholm. Jag har bara varit där en gång men sitter nu hemma på kvällarna och sår isört bara för att få återuppleva i alla fall en av sakerna de serverade: tjocka, saftiga blad täckta av kristallaktigt ludd som krossas mot gommen som frostpärlor när man tuggar.
Per:
Egentligen kan ingenting toppa nya Watain-dvd:n och en pärla, ”Dope Bitch” från The-Dream. Fast okej, det finns mer….
Liars ”The Exact Colour of Doubt” Del The Funky Homosapien & Parallel Thought ”Different Guidelines” Japandroids ”The Nights of Wine & Roses” Nutid ”Cityflowers” (album) Fitz & The Tantrums ”Breakin´The Chains of Love” (Brand New Karate World Remix) Galantis ”Tank”
Hurra! San Francisco-knasbollen Part Time har en ny sjua ute (på Loglady). Hans ”Cassie Won’t You Be My Doll” minns ni kanske var ju en av mina absoluta favoritlåtar förra året. (Läs mer…)
”Visions Of The Future” är i alla fall nästan lika härlig och jag är väldigt förtjust i hela hans grunduttryck – den där trallvänliga slapphäntheten. Och så har han, här kanske mer än någonsin, en Ariel Pink-touch som jag tycker är svår att stå emot. Samt en video som är minst lika ful som Ariel Pinks videos brukar vara…
Och apropå enkla popsånger och hits är så har jag gått och nynnat på NRBQ hela morgonen. (Läs mer…)
Lyssna på Ridin In My Car här nedan (och kolla, bokstavlig middle of the road-video!) och på Magnet, som jag dock bara hittar med Yo La Tengo. En jättefin version men försök hitta originalet (här är en snutt av det) som är en av världens gladaste och ”enklaste” popsånger och som jag aldrig tröttnar på.
(För övrigt väldigt snyggt skivomslag till 1972 års Scraps som Magnet finns på…).
Igår satt jag och utmattades av bildbonanzan till Witchhunt Suite For WWIII,Ariel Pinks 16 minuter långa musikaliska reflektion över 9/11.
Kortfattat så var det, eh, väldigt mycket information (samt Batman och oväntade närbilder på penis) för pengarna.
Men lite senare, som andra sidan av samma Ariel Pink-mynt, trillade hans och den gamla DIY-kassettkungen R Stevie Mooressenaste inspelning ner i soundcloudlådan. De jobbar ju på en LP ihop, som ska heta Ku Klux Glam…
Detta senaste smakprov, Come My Way – som spelades in av Moore första gången 1975 – är en ofantligt vänlig liten popdänga på 3 minuter.
En sån där superenkel melodi där allt som kan rimma gör det. ”Well, someone said today that you’re gonna be coming my way. Well I hope that’s true, cause I’m ready to say I love you,
I do”…
Både Ariel Pink och R Stevie Moore har tillgång till den där avundsvärda hit-kranen, den man vrider på och världens mest självklara melodier forsar ut. Som blir sånger man har hört innan man har hört dem och som sedan fastnar i ens skalle för livet.
Daniel Johnston är likadan. Melodier så fina och catchy att de får hans favoriter The Beatles att verka svårtillgängliga.
”True love will find you in the end. You’ll find out just who was your friend.
Don’t be sad, I know you will, But don’t give up until. True love finds you in the end”
Samma direkthet gäller ju gärna i den bildliga outsider-konsten. Tavlor och teckningar (eller statyer av garn eller lergubbar) som är så enkla att ett barn förstår dem (och ibland ser ut att ha gjort dem).
Naiva, direkta, på ett mycket givet tema – ”Jag gillar solen så här är hundra solar ritade bredvid varandra” är ju någon slags motsvarighet till ”här är en till låt till Casper The Friendly Ghost”.
En värld där allt är till synes svart eller vitt (eller för all del regnbågsfärgat men ni hajar vad jag menar), gott eller ont och rim, rim och upprepning.
Men sedan så visar det sig att de där hundra ritade solarna i sin tur består av hundra solar var (också ett slags rim) eller att den där garnstatyn ingår i en armé av garnstatyer som det finns en tillhörande bok om, handskriven över 80 000 sidor…
Jag försöker väl egentligen bara säga vad ni redan vet: det som verkar enkelt är så fruktansvärt svårt att få till.
Och vad gäller hit-kranen: Round and Round, Ariel Pinks hit från förra året, låter ju ganska exakt som ett medley av några 70/80-talets stora hits med Alan Parsons Project, 10CC och så vidare.
Man kanske inte betraktar Pink, Moore och Johnston som hittiga och middle of the road på det sättet men jag ser det som att de bara valt en aningens smalare väg att stå i mitten på.
Come My Way laddar ni ner på länken ovan och här är tre superhits för att stödja min – inte alls särskilt enkelt förklarade – tes:
