Förstavideon till den förstaskiva jag ser mest fram emot i vår ser du nu för första gången på PSL. Noonie Bao är något alldeles extra. Varför vill jag försöka berätta bara lite mer om här:
(Läs mer…)
Historieskrivningen om hur en sådan som jag kommer i kontakt med en sådan som Noonie brukar börja så här:
”Första gången jag hörde talas om” Noonie Bao var när en kompis var labelmanager på Sveriges nya fackförbund och berättade om hur de just då gjorde en video åt en ny artist. Filmen skulle ha flamencotema, med kostym och dansare och medan han pratade tog min fantasi med mig till någon helt annan stans. Ett bra artisteri börjar liksom alltid där, i berättelsen. Artister som är större än vardagen kan ta dig med sig vart de vill, bara genom att någon pratar om dem. Jag älskade alltså artisten Noonie Bao redan vid ”flamenco”.
Något eller några år senare gjorde jag ett radioprogram där Noonie var med. Då hade hon just släppt en EP med tolkningar av proffslåtskrivaren James Fauntleroys låtar. Han har skrivit till bland Chris Brown, Ciara och Rihanna, och att Noonie själv sedan skulle gå den vägen och skriva till andra känns så här med facit i hand alldeles logiskt. I hennes sätt att förhålla sig till Fauntleroys originalkompositioner, där hon mycket allvarligt tolkade dem som vore de hennes egna, kunde man redan då och även där höra en artist med förståelse för just berättelsen. Precis som min kompis skvaller om en ny singer/songwriter med extremhöga videoambitioner avslöjade något mer, gör Fauntleroy-EP:n det samma.
För en artist med talang för att berätta sin egen historia blir ju nämligen låten bara ett bara ett verktyg av många. Den som är trygg i det kan också röra sig mellan de olika rollerna, och den som behärskar ett sådant förhållningssätt behöver heller aldrig vara sentimental kring de egna kreativa resultaten. Noonie Bao kan lika väl som att vara larger than allt artisten som själv kliver upp på scenen, vara låtskrivaren bakom Tove Styrke (en frågar du mig betydligt mindre jag-stark artist). Hon kan vara både den mystiska gestalten som vill dränka hela sin första video i flamenco, som hon kan vara den lugna tjej i flanellskjorta som jag mötte för det där radioprogrammet. Formen är inget, samtidigt som den är allt.
I verkligheten, rent fysiskt om man ska vara så frank, är Noonie lite mindre. Men hennes musik, när den är helt hennes egen, är stor. Den rymmer så många lager av inspiration och lekfullhet och gränslöshet att jag bara kan påminna mig en enda annan artist som jag intervjuat vid ett köksbord på Söder och som kunnat mäta sig. Det var Lykke Li. Och henne gick det ju får man väl säga ganska okej för.
Nu släpper Noonie snart album på Hybris. Om hon är ny för dig kan du börja din bekantskap med vårens mest intagande debutant via videon här ovan. Jag är jätteglad att vi får visa den först här hos oss på PSL!
