Rebecka Hedström

Beyoncé: Tack!

Beyoncébloggen gör sig redo att tacka för veckan som gått, men först berättar Axel Björklund och Magnus Sundholm om sina möten med Bey. Dessutom lyssnar vi på två av Beyoncés egna hyllningar av sina favoriter; Tina Turner och Michael Jackson. (Läs mer…)

I det avslutande skedet av The Mrs Carter Show i onsdags valde Beyoncé att hylla Whitney Houston genom att sjunga en vers ur Whitney’s megahit ”I will always love you” från soundtracket till filmen Bodyguard. Det är inte första gången Beyoncé visat respekt för sina föregångare. När Tina Turner hyllades 2005 framförde Beyoncé ”Proud Mary” med en särskild hälsning till de två Tinorna i hennes liv: Tina Turner och mamma Tina Knowles:

Vad är mest plågsamt; att aldrig få träffa Beyoncé eller att knappt få skaka hennes hand? Nästa person att berätta om sitt möte med drottningen är Axel Björklund, från DN Kultur.

Du har träffat Beyoncé; när och varför sågs ni? Vad pratade ni om?

- Det var när hon var här 2007, jag hade precis börjat som vikarie på DN och var nöjd över att ha blivit lovad en exklusiv intervju. Men när dagen väl kom ställdes all press in ”utom en meet & greet”, som skivbolaget uttryckte det. Jag fattade inte riktigt terminologin här, trodde det var någon sorts presskonferens, så jag tackade ja utan att vara allt för besviken.

Men istället för presskonferens blev jag lotsad i grupper om fem tillsammans med sponsorer från ett teleföretag och ett antal glada fans som vunnit en radiotävling ner i katakomberna bakom scenen på Globen. Vi fick ta av oss jackor, lägga ur telefoner och kameror, lämna väskor. Det kändes ömsom som att vi blev behandlade som ett gäng kossor, ömsom som att vi var på kändissafari. Ingen av känslorna var särskilt kul.

Till slut fick vi gå in fem och fem i en liten loge där Beyoncé stod ensam – hon var rädd att bli sjuk så man fick inte kramas – skakade hand, log och så fick vi rada upp oss för fotografering. Sen kunde man gå in på en sajt och köpa bilden på en tröja eller bricka eller så. Idag ångrar jag lite att jag aldrig beställde en kaffekopp, men det kändes så absurt alltihop så jag kom mig inte för. Nu minns jag inte adressen till sajten längre, någon som vet?

Var det något personlighetsdrag som stod ut särskilt hos henne som person?

- Kan nog inte säga att jag hann uppfatta det. ”Professionell” kanske?

Är du ett fan?

- Jag är åtminstone en mycket hängiven lyssnare som sett henne live många gånger.

Magnus Sundholm, Los Angeles korrespondent för Aftonbladet, träffade Beyoncé för deras räkning, såhär beskriver han sin upplevelse:

Du har träffat Beyoncé, när och varför sågs ni? Vad pratade ni/hon om?

– Vi sågs på ett hotell i London den 4 maj. Det var i samband med hennes show på 02-arenan. Det blev mycket filmsnack eftersom hon ställde upp på intervjun för att lansera ”Epic”. Men det blev en del annat också, om hennes liv som mamma, framtiden och karriären.

Hon är otroligt proffsig. Själva intervjun hade föregåtts av en massa fjantigheter och krav men när hon väl dök upp var hon så charmig och tillmötesgående att den tidigare irritationen snabbt glömdes bort.

Om du ocensurerat hade fått fråga henne precis vad som helst, vad hade du frågat?

- Det rådde inga förbud mot särskilda frågor. Men likt en politiker värjde hon skickligt känsliga ämnen och styrde hela tiden över på filmen. Något jag är nyfiken på är hennes beslut att avskeda pappa Matthew Knowles 2011. Han var hennes manager och vägledare i många, många år. Han och Beyonces mamma skildes 2009, sedan han fått barn på annat håll. Det har spekulerats i att det påverkade Beyonces beslut och mycket lite är känt om deras relation i dag.

Är du ett fan?

- Hon är en fantastisk sångerska och jag gillar några av hennes låtar. Men hon är inte riktigt min grej.

Som avslutning och som tack för denna vecka tycker jag att vi tittar på Beyoncés hyllning till den då nyligen bortgånga Michael Jackson, från BET Awards 2009. Bey sjunger ”Ave Maria” och Sarah McLachlan‘s ”Angel” i ballerinabrudklädsel.

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: The Mrs Carter Show låt för låt

Såhär lät Beyoncés ”The Mrs Carter Show”, låt för låt, enligt Rebecka Hedström. (Läs mer…)

Run the world (girls)
Girls! Yup, yup! Det är otroligt pampigt såklart, men eftersom jag orättvist nog tittade på filmen från när Bey gör denna live på Billboard awards 2011 tidigare under dagen så känns denna version något tam.

End of time
Dansdrivet nummer med korthuggen och liksom stötig sång. Under mörket i slutet kastar hon nästan obemärkt ut en handduk till fansen i Golden circle. ”Welcome! I SAID WELCOME!!

Flaws and all
Beyoncé pratar om hur det var när hon var liten och såg folk uppträda och att hon nu lever sin dröm, tack vare oss. Tack för att ni älskar mig, jag vill ge er allt. Den här låten är sjukt mycket bättre och mer levande i sin liveversion än någonsin på skiva, även om ingen i denna värld tror på att Beyoncé är ett ”trainwreck in the morning”. Hon sjunger fantastiskt!

If I were a boy
Nu blir det darkness! Beyoncé i svart kort slängkappa och paljettkeps med kattöron är stundtals riktigt rasande, ensam på scenen.
”If I were a boy” har aldrig varit en av mina favoriter, men här är den mörk, innerlig, förbannad och ihopmixad med The Verves ”Bittersweet symphony” på ett lyckat sätt.

Get me bodied
Säg Heeeej Mrs Carter! Nu är ljudet riktigt skärande och jag kan inte njuta av sången. Bey hetsar publiken att tävla om vilken sida som skriker högst.

Baby boy
Dutty wine, dutty wine! Framförs med ungefär samma upplägg som under Super Bowl. Det är mycket bra, men lyfter inte.

Diva
Bästa liveversionen jag sett och med mycket attityd. Mrs Carter kaxar.

Ombyte
Beyoncé med dansare försvinner från scenen och Bey-Antoinette dyker upp på skärmen. Hon röker cigarr och talar om sexualitetens makt och om att vara drottning. Sex kan vara berusande: Are you high right now?

Naugthy girl
Musikaliskt den kåtaste version jag hört av denna låt. Boudoiren är öppen, det brinner på scenen och Beyoncé kanaliserar Donna Summer.

Party
Beyoncé och The Mamas framför en salt liveversion av Party, dansarna kommer ut med stora vita plymer och på videoskärmarna bakom visas neonskyltar med spelkort, Je’taime och RACKS ON RACKS ON RACKS.

Ombyte
Ännu en film med slottstema visas, Les Twins flyger upp ur golvet, ballerinor kommer efter. Filmen visar hur drottningen gör sig redo, korsetten snöras åt och bysten pudras. Nu kommer hon emot oss: Hello Mrs Carter!
Introt till ”Freakum dress” anas samtidigt som Ludvig XVI som Juggalo poppar upp på skärmen.

Freakum dress
Ovanligt explicita rörelser för att vara Beyoncé till en rockig bakgrund.

I care
Beyoncé i fedorahatt och lädertrench framför en vansinnigt innerlig ”I care”. Sångmässigt är det makalöst men jag har lite svårt för interaktionen mellan Bey och gitarristen som kommer ner till henne på scenen, det blir lite väl amerikanskt töntigt. Nåväl!

I miss you
Bey är ensam på scenen och interagerar med bakgrunden. Nu blir det för första gången lite trist.

Why don’t you love me
Fantastiskt driv nu och Beyoncé ligger till slut och lutar sig mot publiken längst fram: ”there’s nothing not to love about me!”

1+1
Fantastisk ballad som är ännu bättre live. Beyoncé ligger ner på en stor svart flygel i blå glittrig bodysuit tills det är dags att flyga över till en mindre scen, mitt i publikhavet. Hon sjunger i luften.

Irreplaceable
Hela humöret känns lite lättare nu och Bey småsnackar och interagerar mycket med publiken som också får vara med och sjunga.

Love on top
Helt underbar! Det märks att Beyoncé älskar att sjunga den här och det blir mer intensivt för varje oktav uppåt.

Survivor
Do we have any survivors in the house? Nu är det kampstämning på riktigt, alla håller sina nävar i luften. Bey flyger tillbaka till den större scenen.

Crazy in love
Fantastiskt att en tio år gammal låt kan kännas så här fräsch. Hela publiken ställer sig upp och skriker och rökkanonerna går av.

”It ain’t over yet!”

Single ladies
Rolig liveversion där Bey jazzar loss i mitten och väver in en annan låt, jag hör inte om det är en ”cover”, men det låter vansinnigt mäktigt och spontant.

Grown woman
Showens mest färgstarka nummer, både i visuella effekter med afrikanskt tema och i Beyoncés kläder. Jag älskar den här låten men publiken verkar inte ha lyssnat in sig på den ännu. Kanske inte så konstigt då den inte släppts officiellt. Två barnvagnar rullas in på scenen och Bey fläktar sig med solfjäder.
Les twins binder för hennes ögon och hon dansar i blindo. ”If you got a cute face and a booty so fat, go girl!”
Extremt charmigt.
Det regnar guldkonfetti och Bey försvinner ner i marken.

I will always love you/ Halo
Beyoncé dyker upp igen och står ensam på en nedsläckt scen i skuggor och rök och framför en avskalad hyllning till Whitney Houston. Hon sjunger den precis som Whitney och avslutar med ett ”We love you” mot himlen.
Halo börjar dovt och mörkt innan den lyfter i en arenarockig version som slutar med att Bey står och skrattar med publiken.

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: The Mrs Carter Show

Efter två otroligt intensiva timmar med Beyoncé känner jag mig nästan bakfull när jag lämnar Globen och får en sponsorläsk med hennes ansikte på utanför. (Läs mer…)

När det stora tygskynket med Beyoncés logga som hängt över scenen rasat ner, och den inledande filmen där en vitklädd drottning tillsammans med sitt följe rör sig mot horisonten avslutats med att Beyoncé i Marie Antoinette-smink blänger surt på oss, sänker sig skärmen och dansarna kommer ut.

Ett fyrverkeri senare kommer Beyoncé upp ur golvet i vit body och inleder ståndsmässigt med ”Run the World (Girls)”. Hon dansar kraftfullt och sparkar mot sprattelgubbarna som är Les Twins.

”Sweden! Who run this motha?”

Den oväntade tredje låten ”Flaws and all” är ett ganska trist albumspår från ”B’day” som i sin liveversion blir till något helt annat.

Det sockrade är som bortblåst och hon känns genuin, ändå fram till att hon nyper sig i ett icke-existerande gäddhäng samtidigt som hon sjunger om sina brister. Hon är ingen vidare skådis om vi ändå ska tala om flaws.

Under hela konsertens gång växlar hon mellan att vara barsk, kaxig, känslosamt lycklig och förförisk, men det känns hela tiden innerligt.

The Mrs Carter Show börjar ganska mörkt. Beyoncé känns som en uppfordrande lärarinna stundtals, som tvingar oss att hälsa ordentligt på Mrs Carter innan ”Get me bodied” drar igång.
Det ligger något njutbart aggressivt över henne under hela det inledande segmentet, men eftersom ljudet är bitvis skärande så är det svårt att avgöra om det handlar om irritation eller persona.

Den omtalade tuttdräkten dyker till min besvikelse aldrig upp. Beyoncés egen tolkning av vad som är en ”Freakum dress” är dock mycket intressant. Under hela showen bär hon paljetter, bodies och läder, men när låten som handlar om att ta på sig en sexig klänning och gå ut kommer dyker hon upp i en böljande somrig maxiklänning.

Allting går väldigt fort. Trots att konserten pågår under två timmar och Beyoncé själv försvinner från scenen flera gånger för att byta kläder så blir det ingen dötid, vilket känns amnärkningsvärt.
Det stannar till lite under ”I miss you” som är ganska tråkig live, även om Beyoncé subtilt hälsar till Jay-Z när hon sjunger. Forever young.

Publiken älskar också Jay-Z och Blue-Ivy, när de dyker upp på videoskärmarna bakom scenen tjuter alla nästan lika euforiskt som när Beyoncé dyker upp i en reklamfilm för ett välgörenhetsprojekt innan showen har börjat. Här är vi alla familj.

Efter att ha sjungit ”1+1″ liggandes på en stor svart flygel flyger Beyoncé vid konsertens mitt över publiken ut till en mindre scen mitt i publikhavet och påbörjar ett mer hjärtligt pärlband av hits med mycket publikkontakt.

Dansarna följer med ut, men det är mindre koreografi och mer lek här. Hon avslutar med ”Love on top” som verkligen lyfter live, oktav för oktav, och det märks att hon älskar att sjunga den.

När det inte känns som att det kan lyfta mer efter ”Survivor” ökar hon med ”Single ladies” och ”Crazy in love” och alla ställer sig upp medan guldkonfettin regnar ner över oss. Liveversionen av ”Single ladies” är fantastisk! Hon mixar in en annan låt i mitten som jag tyvärr inte lyckas urskilja, annat än att det låter imponerande bra.

Can I take you to where I’m from? The dirty south. We get naaasty! We get rowdy!

Hon avslutar hela setet med en kärleksfull hyllning till Whitney Houston som övergår i en till en början mörk och rockig version av ”Halo” som slutar med att Beyoncé står skrattandes med micken mot publiken.

”Fin.”

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: Olivia Krantz träffade Beyoncé i Oslo

Frilansjournalisten Olivia Krantz lyckades komma över ett åtråvärt möte med Beyoncé efter konserten i Oslo igår. Här hittar du hennes berättelse om hur det är att gå på meet and greet och när kommer albumet egentligen?. (Läs mer…)

Du har precis träffat Beyoncé i Oslo, hur lyckades du få till detta möte?

Jag vann en tävling på en radiokanal där man skulle motivera varför man skulle vinna träffen med B. Jag vann! Min motivering började såhär: ”I över femton år har Beyoncé been schoolin my life om allt som är värt att veta om män, fierceness och att vara en äkta female version of a hustler…”

Hur kändes det att stå ansikte mot ansikte med Beyoncé Giselle Knowles?

I slutet av konserten i Oslo, under det låtklimax som är ”Halo”, sprang de som vunnit meet and greeten på led efter sponsorfolket in till ett rum backstage som var täckt med svarta sammetsdraperier och gigantiska bakvända B:n.

Instruktionerna haglade: ”ni får inte ta i henne, ni får inte fråga henne något, ni får inte ge henne något och ni får ABSOLUT inte ta bilder på henne med era mobiler.” Vi delades in i tre grupper om sju och sju.

Efter all väntan, en hysteriskt bra spelning, och de yngre fansen som började skaka i kroppen vid blotta tanken på att snart stå öga mot öga med en livs levande Beyoncé så stod hon plötsligt bara där, i en svart t-shirt och med väldigt vita tänder. Total känsla av overklighet. Jag fick fotas med henne i den andra gruppen, allt gick extremt fort. Det kändes väldigt overkligt, och också ganska fånigt att stå framför en person som man tror sig veta allt om, men som man i själv verket inser att man inte känner överhuvudtaget.

Vad sa du till henne? Hade du planerat i förväg?

Jag hade tänkt ut extremt mycket saker som jag skulle vilja säga, och framförallt fråga. Tacka henne för allt hennes musik gett mig, fråga henne hur det är att vara hon, hur en perfekt ledig dag ser ut, hur det är att inte ens kunna åka tunnelbana i sin egen stad, vilken låt som är hennes mest personliga…
Men eftersom allt gick så snabbt hann jag bara säga att jag älskar ”Grown Woman” samt fråga henne när skivan kommer. ”I november” blev svaret innan blicken gled vidare till nästa fan. Fick en svag känsla av att hon ogillade frågan…

Hur var hon som person?

Sponsorfolket sa efteråt att Beyoncé sällan gör meet and greets eftersom hon är väldigt reserverad som person och verkligen ger allt på scen – hon har inte så mycket mer att komma med efteråt. Och det var precis det intrycket jag fick.

Hon var väldigt vänlig och artig, kramade alla, höll om de fans som grät lite extra, svarade på frågor och sa ”so many beautiful women” med ett bländvitt leende när vi kom in. Men hon kändes väldigt reserverad.

Fast å andra sidan – vem hade inte varit reserverad vid mötet av tjugo hysteriska fans framför en upplyst reklamvägg, inte direkt de perfekta förutsättningarna för ett ”naturligt möte”.

Vad kommer du minnas speciellt från mötet?

Beyoncés enorma ögon post-show med extremt mycket eyeliner, guldig ögonskugga och lösögonfransar. Hur hennes blick något missnöjt gled undan när jag frågade om skivan. Hur håret frasade lätt när jag kramade henne.

Bild från Olivias födelsedagsfest med det självklara temat ”Beyoncé”.
Fotograf: Isabel Nellde.

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: Game day! Vad kan vi förvänta oss i Globen i kväll?

Idag är är dagen då vi delar mark för en sekund med Beyoncé Knowles. Vad kan vi som befinner oss i Globen i kväll vänta oss? (Läs mer…)

Vi vet väl alla vid det här laget att vi kommer få se en show i absolut toppklass, men mer exakt? Här samlar vi all information som du kan tänkas behöva inför kvällen!

När börjar konserten:
Beyoncé med band och dansare går på mellan 20.30 och 21. Supporten Luke James går på runt 19.30.

Vilka låtar kör hon:

Jag vill inte förstöra för den som vill bli överraskad, men kan avslöja att det förmodligen blir mest musik ifrån senaste albumet ”4″ och ”B’day”från 2006. Ett gäng hits från ”I am… Sasha Fierce” och några få från solodebuten ”Dangerously in love” blir det också.

Bara en ny låt har dykt upp under de tidigare turnéstoppen: ”Grown woman”, och utöver det så får vi två covers. Den som vill kan kolla in hela setlisten baserad på tidigare konserter här. Det verkar tyvärr inte som att vi kommer få höra fantastiska ”Schoolin life”, men hon gjorde den i Paris, så vi får nöja oss med ett youtubeklipp på det i stället:

Vilka kommer att vara på scen?

The Suga mamas är Beyoncés kompband, något som inte är en slump utan snarare ett resultat av praktiskt systerskap. Såhär har hon själv sagt om saken tidigare:

”When I was younger I wish I had more females who played instruments to look up to. I played piano for like a second but then I stopped. I just wanted to do something which would inspire other young females to get involved in music so I put together an all-woman band.”

Danskaptenen Ashley Everett tillsammans med sju andra dansare som alla varit med i teamet olika länge och nytillskotten Les Twins som blev kända i det franska underhållningsprogrammet ”Incroyable talent” 2008 och har alltså sedan dess lyckats jobba sig ändå upp på Beyoncés scener.

The Mamas är Beyoncés back-up sångerskor, och utgörs av Montina Cooper, Crystal Collins and Tiffany Moníque Riddick.

Vad har hon på sig:

I sann Beyoncé anda kan vi vänta oss mycket ben, glitter och läder signerat Pucci, Kenzo och Givenchy för att nämna några.

Den kanske mest uppseendeväckande kreationen som hon burit hittills under turnén är tutt-dräkten designad av The blonds: inspirerad av en naken kropp täckt av kristalliserad honung har de tillsammans med Beys chefstylist Ty Hunter skapat en sexdröm täckt av 30 000 Swarovskikristaller med bröstvårtor och något som liknar en landing strip. Jag skulle betala mycket för att få närvara i rummet när Beyoncé tillsammans med mamma Tina Knowles diskuterar detta val.

Övrigt:

Officiell hashtag på instagram för den som vill tagga sina bilder i hopp om att dyka upp på Beyoncés blogg är #mrscarterinstockholm.

Förfest:
Den som vill värma upp inför konserten tillsammans med andra Beyoncélovers går med fördel till Humlan, där Julia Frändfors ställer till med förfest.

Plats: Humlan ( Humlegården, mittemot Anglais, T-bana Östermalmstorg)

Tid: Från 15:00 tills alla åker i gemensam trupp mot Globen.
Kom direkt efter jobbet. Ät en bit mat. Drick. VÄRM UPP. Götta dig.
Gratis inträde och dresscode: Sascha Fierce

Bonus!

Om Beyoncés medhörning strular så är det inte säkert att du märker det om du inte är väldigt införstådd med hennes låttexter. När något tekniskt problem uppstår brukar hon nämligen kommunicera det till sitt crew genom att lägga in meddeelandet i den låt hon just då sjunger. 1+1 kan till exempel plötsligt gå ”If I ain’t got nothing I don’t give a damn, I want everything louder in in my ears”.

QUESTIONS?!

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: Live genom åren

En av de mest fantastiska sakerna med att upptäcka en artist som Beyoncé som tonåring är lyxen att få fortsätta utvecklas tillsammans, och hon har aldrig lämnat oss. (Läs mer…)

Vi är många som vuxit upp med henne som följeslagare på vägen från att vara ”Independent Women” och ”Survivors” till Groooown women. Det är också otroligt roligt att titta tillbaka och se hur Beyoncé har utvecklats som liveartist under 2000-talet, från den nyckläckta vuxen-sassen 2004 till den kraftfulla kvinna som deklarerar att en revolution är påbörjad på Billboard awards 2011.

Jag tycker därför att vi inleder konsertdagen i dag med att kolla in några av hennes tidigare framträdanden:

”Naughty girl” framförd 2004 live på Pepsi Smash: ”Uh! It’s to to jam, come on girls -dance, dance dance!”

”Cater 2 U” – Destiny’s Child live in Atlanta 2005. ”There’s too many fine young men out here, I can’t choose…”

Bey framför ”Crazy in love” under ”Party in the park” 2003.

”Deja vu” från 2006′s album ”B’day”, här framförd live tillsammans med Jay-Z i en hyllning till Josephine Baker.

”Speechless” – en fantastisk vuxentryckare från ”Dangerously in love”, här live under soloturnén ”The Beyoncé experience” 2007. Notera hur otroligt snyggt hon glider ner över läppsoffan och får det att se helt effortless ut.

Kanske hennes mest hårresande liveshow någonsin? Billboard awards 2011: ”Men has been given the chance to rule the world, but ladies, OUR REVOLUTION HAS BEGUN”

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: Martin Gelin ville imponera på Bey

Martin Gelin, journalist och författare, träffade Destiny’s Child 2001 i USA. Han var också den kanske första journalisten i Sverige att skriva om bandet i Nöjesguiden 1999, under en tid då r&b hade mycket låg status i Sverige. (Läs mer…)

Du har träffat Beyoncé live, när och varför sågs ni? Vad pratade ni/hon om?

- Det var 2001, precis när jag flyttat till USA, och jag flög till Los Angeles för att göra en omslagsartikel för Aftonbladet Puls, deras fredagsbilaga för ungdomar på den tiden. Vi träffades på Beverly Wilshire Hotel, som det hette då. Det är där Richard Gere bor i Pretty Woman. Jag skulle tro att alla mina frågor var anpassade för att imponera på Beyoncé, vilket innebar att jag säkert pratade väldigt mycket om gammal soulmusik. Hon var förmodligen extremt uttråkad av detta, men hon är från Texas och var alldeles för artig för att visa det.

Beyoncé är en av världens största sångerskor, och har varit i musikbranschen i mer än 15 år, hon är naturligtvis medievan deluxe men: var det något personlighetsdrag som lyste igenom, något som stod ut särskilt hos henne som person?

- Det här var ganska tidigt i hennes karriär, men hon var väl medietränad redan då. Hon kommer från en ganska traditionell bakgrund, var väldigt klassiskt artig och trevlig som många är i södra USA. Mycket prat om The Lord och att hon lärt sig sjunga i kyrkan.

Har du något särskilt minne eller anekdot från mötet?

- Jag tog en bild där jag stod med Kelly, Beyoncé och Michelle där de ler och är bjussiga, medan jag ser ut som en stenhård gangster från Orminge, det vill säga en nörd.

Om du ocensurerat hade fått fråga henne precis vad som helst, vad hade du frågat?

- 2001 års Martin Gelin skulle nog ha frågat något extremt tråkigt om typ Aretha Franklins studiomusiker, och sedan tittat skamset ner i mitt anteckningsblock utan att höra svaret på frågan.

Är du ett fan?

- Jag älskade de första Destinys child-skivorna och skrev om dem då det begav sig. Det var ju på en tid då den genomsnittliga artikeln om amerikansk r&b i svensk media handlade om att ”allt låter likadant och det är smörigt”, så det fanns en del arbete att göra. Jag har väl haft en mer sporadisk relation till soloskivorna. Senast jag såg henne var SuperBowl-uppträdandet i vintras som ju var så fantastiskt att strömmen gick på Superdome i New Orleans i tio minuter.

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: Två Beyoncékvinnor talar ut

Som uppvärmning inför morgondagens konsert träffade jag en fellow ”Beyoncékvinna” – kulturjournalisten Mona Masri – för att prata om våra förväntningar på showen och vilka låtar som påverkat oss absolut mest. Vi försöker också bena ut huruvida Beyoncé egentligen är så privat som alla säger och hur det kändes att bli kallad bitch av sin största idol. (Läs mer…)

Du kan höra mig och Mona sväva ut i 30 minuter här:
PSL med: Beyoncépodden!

Bonus!

”When I do it… I’m the best!” – Beyoncé uppträder med nya låten ”Grown woman” för första gången i Paris tidigare i vår.

”Crazy in love” – Bey’s första solosingel från 2003, fortfarande lika känslosam tio år senare.

En av Beyoncés mer okända pärlor är covern på 50 cents superhit ”In da club”, här live från vad jag gissar är tidigt 2000-tal. ”Don’t wanna be your girl, I ain’t lookin for no love, so come give me a hug you a sexy little thug”.

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: Jonna Sima berättar om sitt möte med King Bey

Det är inte många svenskar som haft turen att träffa Beyoncé Knowles, även om de finns. Vi har bett några av dem berätta om sin upplevelse. Först ut är Jonna Sima, politisk redaktör på Dagens Arena. (Läs mer…)

Du har träffat Beyoncé; när och varför sågs ni? Vad pratade ni om?
– Jag träffade Destiny’s Child för Expressens räkning i ett omklädningsrum våren 2002 inför deras konsert i Globen. Det var en rätt märklig och kort intervju. Beyoncé, Kelly och Michelle var turnéslitna men exemplariskt showbiztrevliga. Jag hade fått tydliga instruktioner om artikelns vinkel från Robert Börjesson, som då var Expressens nöjeschef. Så där träffade jag gruppen som hade gjort två av de bästa popalbumen (”The Writing’s On The Wall” och ”Survivor”) runt millennieskiftet och pratade nästan enbart med dem om Play* – en svensk r&b-grupp som skulle vara förband till konserten. Beyoncés pappa var nämligen manager till Play och försökte väl – utan någon vidare framgång – göra dem till ett europeiskt svar på Destiny’s Child. Efteråt åkte jag hem till min lägenhet i Traneberg och skrev intervjun i ett slags euforiskt rus av att äntligen ha fått intervjua några av mina absoluta idoler, vilket var en av drivkrafterna för att bli nöjesjournalist från början.

Var det något personlighetsdrag som stod ut särskilt hos henne som person?
– Ja, hon var precis så väluppfostrat trevlig och sympatisk som hon ger intryck av att vara. Och helt hänförande vacker – och rolig!

Har du något särskilt minne eller anekdot från mötet?
– Direkt när jag kom in i omklädningsrummet gav Beyoncé mig komplimanger för mina byxor. Det var ett mycket effektivt sätt att avväpna en reporter, kan jag ju avslöja. Jag blev oerhört smickrad! Den tramsiga intervjun avslutades med att hon berättade att hon ville lära sig dansa magdans eftersom det hon gjorde bara var en ”ghettoversion”. Då sa jag att hon var född ”bootylicious” (som också var namnet på en av deras största hits just då) – och fick svaret: ”Oh, tack, baby!”. Detta tog jag alltså med i artikeln!

Om du ocensurerat hade fått fråga henne precis vad som helst, vad hade du frågat?
– Jag hade nog velat prata musik med henne. Vilka låtar, artister, danser och videos som påverkat henne som artist mest. Är inte så intresserad av hennes privatliv. Ok, hade vi setts tête-à-tête hade jag ju inte sagt nej till att höra lite detaljer om hennes äktenskap med Jay-Z, hur Kanye West är egentligen och hur hon reagerade på Kelly Rowlands senaste singel ”Dirty Laundry”.

Är du ett fan?
– Ja, ett stort! Jag ska gå med tre av mina bästa vänner på konserten på onsdag och sjunga med i ”Run The World (Girls)” och dansa synkroniserat till ”Single ladies (Put A Ring On It)” och kanske fälla en tår under ”I Was Here”. Men mest ska jag nog bara njuta av att se en av de artister som har inspirerat mig allra mest under de senaste… 15 åren?

Hur har Beyoncé inspirerat dig?
- Hon är en rätt exceptionell artist. Den enda i vår tid som är i närheten av Michael Jacksons mångsidighet och talang. Hon har den musikaliska begåvningen, rösten, dansskickligheten, sexigheten, utseendet och framför allt popstjärnekarisman som höjer henne över resten i hennes generation.
Och det är klart att hennes otaliga feministiska anthems inte gör att jag beundrar henne mindre. Man måste komma ihåg att hon verkar i en amerikansk kontext som ligger många år bakom oss när det kommer till jämställdhet. Men när hon tillsammans med ca hundra kvinnliga bakgrundsdansare uppträdde med ”Run The World (Girls)” på Billboard Awards 2011 med röda fanor och knutna nävar i luften var det förmodligen det mest radikala tv-uppträdandet en amerikansk mainstreamartist gjort på tre decennier.

* I Play återfanns bland andra PSL-favoriterna Faye och Rosanna från K.I.D.S!

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Beyoncé: The writings on her wall

På Destiny’s Childs andra album ”The writings on the wall” inleds varje låt med ett budord om hur män bör bete sig i kärleksrelationer. Men vilka budord verkar Beyoncé själv leva efter?
(Läs mer…)

Gud är nummer 1

Här ser vi Beyoncé nyss fyllda 16 ge råd och prata om sin roll i Destiny’s Child.

Du ska vara ödmjuk:

Beyoncé har alltid pratat mycket om vikten av att hålla sig ödmjuk och inte bli för berusad av den egna framgången. Några av de saker som henne på jorden är Gud, mamma Tina Knowles, Jay-Z och havet:
“I’m always happy when I’m surrounded by water, I think I’m a Mermaid or I was a mermaid. The ocean makes me feel really small and it makes me put my whole life into perspective… it humbles you and makes you feel almost like you’ve been baptized. I feel born again when I get out of the ocean.”

Du ska vara fokuserad

Beyoncé har vetat exakt vad hon vill med sitt liv sedan hon var bara ett barn och verkar ha tagit mycket få avsteg från sin plan sedan dess. Nu är det inte alla förunnat att så tydligt ha ett mål med sitt liv från dagisåldern, men faktum kvarstår: att veta vad du vill och sedan arbeta konstant för att nå dit är oumbärligt för framgång av Beyoncé-skala. Var fokuserad, skit i om någon hatar det du gör och öva öva öva.

Du ska ha integritet

Beyoncé är väldigt privat för att vara superstjärna idag, hon säljer inga privata bilder till stora skvallermagasin och avslöjade äktenskapet med Jay-Z vid en lyssningsfest för 2008-års album ”I am… Sascha Fierce”, månader efter att att de gift sig i en privat ceremoni. De första bilderna på dottern Blue-Ivy publicerades på hennes egen tumblr och hon har konsekvent genom hela sin karriär varit mycket förtegen om sitt privatliv överlag.

Beyoncé får ofta mycket skit i medierna för det som kallas ”ett överdrivet kontrollbehov”, något som män med full koll på sin business sällan anklagas för. Om du har stenkoll på hur du porträtteras blir du un-fuck-with-able, precis som Bey. Varning dock: folk kommer att bli sura.

Du ska värna om dina systrar

”It’s difficult being a woman. It’s so much pressure, and we need that support sometimes,” she says. ”We’re all going through our problems, but we all have the same insecurities and we all have the same abilities and we all need each other.”

”I love my husband, but there’s nothing like a conversation with a woman that understands me . I grow so much from those conversations. I need my sisters.”

(ur HBO dokumentären Life is but a dream)

Du ska veta ditt eget värde

Beyoncés anthems handlar nästan alltid på något sätt om att kräva respekt av sin partner eller om vikten av att som kvinna vara ekonomiskt oberoende av män. Det kanske låter märkligt för många svenskar att det är en big deal att betala för sig själv, men kom ihåg att stämningen i det heterosexuella USA är en helt annan än den i Sverige.

/Rebecka Hedström i PSL med: Beyoncé

Rebecka Hedström

RSS

Öppna alla

Beyoncé: Tack!

Beyoncé: The Mrs Carter Show låt för låt

Beyoncé: The Mrs Carter Show

Beyoncé: Olivia Krantz träffade Beyoncé i Oslo

Beyoncé: Game day! Vad kan vi förvänta oss i Globen i kväll?

Beyoncé: Live genom åren

Beyoncé: Martin Gelin ville imponera på Bey

Beyoncé: Två Beyoncékvinnor talar ut

Beyoncé: Jonna Sima berättar om sitt möte med King Bey

Beyoncé: The writings on her wall

+ Ladda in fler inlägg