Vi gör ju inte saker i samma ordning vi människor. Vissa spelar in musik som tar över världen, blir både kritiker- och publikfavoriter precis över allt och gör en hit tillsammans med världens största popstjärna - SEN tar de studenten. Som Drake. Som nu äntligen gått klart high school, med toppbetyg, och med äran att få tala vid examensceremonin. Något av de andra ljushuvudena i publiken hade mobilen till hands, och förevigade detta historiska ögonblick för oss alla att nu få ta del av. Drake sköter sig, som den toppstudent han är, sjävklart exemplariskt och bjuder på så väl visdomar om vikten av att lära som ett stycke klassiskt Tommy Svenssonsk retorik om resan som i själva verket är målet. ”Grattis Drake!” säger vi, och så lyssnar vi på hela talet igen ovan!
Här är en liten lista som arrangörerna av Muskelrock bad om efter årets festival – fyll på du med. (Läs mer…)
Christian Mistress Muskelrock är en fantastisk festival. Och jag väljer ju dessutom själv att gå på just de här konserterna. Men efter att i flera dagar ha kollat på medan äldre män som spelar gitarr kan man bli sugen på variation. Särskilt när det handlar om folk som inte alltid haft musiken som sitt huvudsakliga jobb de senaste 30 åren.
Det är så klart inget fel på farbröder som kanske jobbar med HR på ett polskt företag som tillverkar plastpåsar och som, när de väl hamnar på en scen, blir lite… förvirrade. De är underbara. Men då och då skulle det vara spännande att också se en tant som kanske jobbar som mellanchef på ett skotskt reningsverk spela gitarr och agera förvirrat på scen.
Jag vet hur jävla assvårt det kan vara att komma på såna band – och att det även kan kännas konstigt eftersom man i alla andra sammanhang bortser från kön – så nu bjuder jag på mina drömbokningar (inklusive såna som är splittrade och döda…).
Cherie Currie, Lita Ford, Jackie Fox eller i stort sett vem som helst som man har råd med från The Runaways. Samma sak gäller Girlschool och The Pleasure Seekers.
Thorr’s Hammer, Khlyst eller vad som helst som involverar Runhild Gammelsaeter.
Electric Wizard, Blood Ceremony och Sabbath Assembly kan jag alltid tänka mig att se och sen skulle ju faktiskt både Purson och Jess & Ancient Ones ha spelat, så jag önskar mig repris på dem också.
Vi gör ju inte saker i samma ordning vi människor. Vissa spelar in musik som tar över världen, blir både kritiker- och publikfavoriter precis över allt och gör en hit tillsammans med världens största popstjärna - SEN tar de studenten. Som Drake. Som nu äntligen gått klart high school, med toppbetyg, och med äran att få tala vid examensceremonin. Något av de andra ljushuvudena i publiken hade mobilen till hands, och förevigade detta historiska ögonblick för oss alla att nu få ta del av. Drake sköter sig, som den toppstudent han är, sjävklart exemplariskt och bjuder på så väl visdomar om vikten av att lära som ett stycke klassiskt Tommy Svenssonsk retorik om resan som i själva verket är målet. ”Grattis Drake!” säger vi, och så lyssnar vi på hela talet igen ovan!
