För att kunna ringa in Sara Wilsons universum av popmusik var vi tvungen att hitta en källare. Fylld med tolv ton gammal vinyl.

Följ med på vår fyra delar långa resa in i de djupaste delarna av det hon kallar Woodlands. Premiär idag med en hyllning av… Neil Young.

Woodlands är, som bekant, trion som visar upp vår mycket musikerbekanta vän Sara Wilson på egna ben. Tillsammans med de inte helt oväsentliga medmusikanterna Niklas Korssell och Marcus Holmberg har före-detta-First Floor Power-flickan gjort ett album.

När jag och PSL-Malin resonerade med den på-landet-bosatta gitarristen, sångerskan, låtskriverskan med mera om var vi kunde ses hamnade valet till slut på en välbekant, ja, legendarisk, skivbutik i Stockholm.

Och det är inte för att 33% av trion – tillika pojkvännen Korsell – jobbar där. Utan för att vi behöver nästan hela detta upplag vax för att ringa in Woodlands.

Skivan är nämligen i sig en bättre begagnad-butik i rock. Och, ibland, överraskande sådan. Här finns glamrock, raggarrock, folkrock och naturligtvis indiepop.

Samt Pink Floyd. Första spåret på skivan – ”Move Forward” – påminner lite om ”Breathe” från ”The Dark Side of The Moon”.

Sara: Ja, jag har faktiskt inte lyssnat så mycket på Pink Floyd! Niklas är ju mycket mer Pink Floydig i såna fall. Niklas är min källa till att utvidga min musik…

PSL: Vad roligt! Har Niklas kommit med mycket infall?

Sara: Jaa, absolut. Han kommer hem varje dag med en kasse skivor som han ska lyssna igenom. Så vår vinylspelare går ju hela kvällarna. Han är väldigt inne på 20-30 tals blues, riktig bluegrass, som är fantastisk. Han har tagit hem skivor som Canned Heat. Så att Niklas är en stor influens.

PSL: Markus har ju spelat med Komeda. Niklas var mer jazz och rock. Och så har du din egen historia…

Sara: Alla har ju verkligen satt sin prägel på skivan, vilket jag tycker är skönt. Jag fick nog av att göra allt själv, att allt kommer från en och samma källa. Det är en fröjd att höra. Jag kan fortfarande upptäcka när jag lyssnar att ”ååh vilken härlig basgång det var här och det där trum- fill-innet är ju helt briljant”!

Woodlands album spelades in med producenten Per Sunding i Malmö på fem dagar. Min nästan namne, Eggstone- och producentgeniet, har stått på den wilsonska önskelistan länge.

Sara: Per är en person som har figurerat i mitt liv, lite sådär i perifirin, vi har aldrig umgåtts riktigt nära. Men han är en person från Malmötiden… Till exempel var det han jag stod med när jag var på First Floor Powers:s första spelning i Malmö och då sa han (Sara använder skånsk brytning) ”Jaaa det är jättebra det här, jättebra!” Och så hängde man på tambourine-festen när man var alldeles för ung…jag spydde en gång bakom en soffa..

Sara: Per har alltid varit så jävla snäll och det uppskattar jag i människor. När man är snäll mot varandra och mot någon som inte är något i musiksverige. Han var alltid så snäll och berömmande, väldigt respektfull.

Sara: När vi har hållit på med FFP så har vi alltid pratat om honom som alternativ till producent. Varför vi kom på det nu med Woodlands så var det så att jag hade en stor 30 års fest. Peter Bjorn And John hade spelat in hela dagen med Per och så åkte det ut till mitt hus där vi hade den stora festen. Folk spelade live – Per Sunding, Peter och John spelade en Eggstone låt i vardagsrummet. Det var bara så roligt.

I filmen här uppe hyllar Sara sin hjälte Neil Young. Kärleken hörs också om man lyssnar på Woodlands. På ”Make it Through” till exempel.

I nästa avsnitt av PSL-Per meets Sara Woodlands Wilson som kommer imorgon bläddrar Sara vidare i vinylhögen. Och så berättar hon mer om Woodlands-skivan.