PSL-TOPPEN #27
Så var det dags för PSL-redaktionen att än en gång ge dig våra absolut mesta favoriter just nu!
Lisa Milberg:
Inte så mycket att snacka om, den här veckan är Angel Hazes. Ladda ner hennes nya mixtape ”Classick” här. Utöver Eminems ”Cleaning Out My Closet” lånar hon backdrops från Lupe Fiasco, Jay-Z, Lauryn Hill och Erykah Badu. Och Missy Elliotts ”Gossip Folks”, som ännu en gång håller på att driva min hjärna till vansinne med sin efterhängsenhet.
Sara Martinsson:
Jag tycker, precis som Lisa, att Lulu James är helt enastående. Det är svårt att tänka sig ett mer modernt ljud just denna vecka. ”Be Safe” igen här, i väntan på albumet om en dryg månad:
Henrik Burman:
Ytterligare en utmärkt Janet-edit i höst (inte missat Air Zaïre va?). Den här gången av Kaytranada. Och så instämmer jag naturligtvis angående Angel Haze.
Elin Unnes:
”Switchblade [2012]” – trummisen Tim Bertilsson och gitarristen Johan Folkesson utgör bandet Switchblade (du minns dem bland annat från det HÄR konsertinlägget) som nu släpper sin sjätte självbetitlade skiva. Och trots att låtarna både har titlar och undertitlar (publikfrieriet alltså) är musiken precis lika kompromisslöst stenhård och samtidigt vackert atmosfärisk som alltid. Dessutom finns där punk, gömt under lagren av rytmiskt brus. Perfekt om du gillar konstmetal men har för dålig koncentrationsförmåga för Sunn0))).
Malin Ericson:
The Black Keys har tillsammans med RZA skapat dels en låt som är fantastiskt bra men även en video som är minst lika bra. Mina tankar går direkt till video à la Tarantino (vet inte om det har att göra med Lucy Lius korta framträdande eller hela samuraj-fight atmosfären) och det i sig gör ju att man fastnar.
Per Sinding-Larsen:
Just den här hösthelgen avmaskas den svenska popmusiken ovanligt grundligt i teverutorna. Den ska bli fin, normal, lite oväntat kul och, framförallt, naturligtvis, samarbetsvillig.
Så som teve alltid vill ha den.
Jag vet inte riktigt om vi ska nöja oss med det? Om det är vad vi behöver den här halvroliga hösthelgen 2012?
I mitt bröst bor så mycket oreda. Ungefär samma sorts känslor som rivs upp när Vanligt Folk spelar.
Vanligt Folk larmar och gör sig till. Lite mer än de andra. Jag har inget kanonklipp, bara några omastrade låtar som vi kanske kan lägga upp på PSL när de är klara?
Vanligt Folk skriker ”alla mot alla” under EBM-råsynten i ”Idioter av Församlingen”. Och maler ”suga svina…slakta suga” i det härliga praktverket ”Moralekonomin (Ofreda biståndet)”
Sedan skäller de som vovvar i ”Herrar och Hundar”
Vanligt Folk är (förstås) från Göteborg. Fast de befinner sig fjärran från stadens allsång och vackra finbåtspop.
De sjunger istället i trasig kör och slår på trumma utan att ha tröja på sig. Lite i samma anda av berlinskt Nick Cave och Einsturzende Neubaten som man en gång kunde höra i Broder Daniel.
Broder Daniel var ett band av betydelse. Det känns som om Vanligt Folk kan bli det med. Utan att vara sammarbetsvilliga.

