WHAT THE WHAT?!

Hur slapp det här outhärdliga introt med nakensexigtjejitrenchcoatdans igenom ens i teorin?? Hur omodernt får modern musik gestaltas? Mina stackars ögon.

Jag är van vid att både kisa och lyssna med ett öra ibland pga den där vanliga gamla kollisionen mellan budskap man trivs med och fiktion/dynamiskt språkbruk/konstnärlig frihet/shock value/jargong/cool grej eller vad man nu väljer att motivera ordval och tematik med inom till exempel hip hop och rnb. Det är ett system som brukar funka för mig.
Jag har till exempel suttit hemma hela morgonen och nynnat med i raderna: ”I love bad bitches that’s my fucking problem and yeah I like to fuck, I gotta fuckin problem”.

Jag känner att jag kan luta mig mot att det finns en intelligens eller fantasi eller i brist på annat i alla fall en slags verkshöjd hos både musikskaparen (som ju jag valt) och lyssnaren (jag) som gör att jag (ja, jag) kan se genom fingrarna med grejer som hade varit svårare att köpa utan premisserna ackord och härlig trumma bakom. Det är ju en av musikens superkrafter – att via olika trolleritricks få livet att kännas spännande och ej vardag. Blablabla, intet nytt i detta.

I den magikergruppen ingår definitivt The Weeknd, som ju plockat upp vit kanin efter vit kanin ur sin rnb-hatt. Och den här dängan är verkligen en av dem. Kaninerna.

Men. När en video inleds på det här verkligen djupt idéfattiga viset så raseras ju hela illusionen! Sålde man inte bilar såhär på femtiotalet?!

Och tyvärr är det Abel Tesfaye själv, alltså weekndmannen, som regisserat så det finns ingen annan jag kan skylla på.

Och jo, jag vet såklart att det finns många ”värre” exempel men det handlar som alltid om förväntningar – att jag väntar mig MER här. Mer av någon som brukar få dela mening med Frank Ocean. Mer av någon som ändå blivit lite av symbolen för den moderna r’n'bns framtid.

Så nu känns det lite såhär