Ibland när man sitter mitt i natten och skriver rubriker på modetidning kan det hända att man glömmer hur man stavar ordet ”professor” (proffessor? proffesor?).
Då är det bra att man har en prenumeration på ne.se.
Som en bonus kan det då hända att man, som av en slump, får tips om en ny potentiell favoritartist.
Well hello ”Professor Longhair, 1918–80, amerikansk bluessångare och pianist”, som var verksam i New Orleans och på 50-talet gjorde sig känd bland annat för sitt rumbainfluerade pianospel och inspelningen ”Mardi Gras in New Orleans”.
Här är en liten lista som arrangörerna av Muskelrock bad om efter årets festival – fyll på du med. (Läs mer…)
Christian Mistress Muskelrock är en fantastisk festival. Och jag väljer ju dessutom själv att gå på just de här konserterna. Men efter att i flera dagar ha kollat på medan äldre män som spelar gitarr kan man bli sugen på variation. Särskilt när det handlar om folk som inte alltid haft musiken som sitt huvudsakliga jobb de senaste 30 åren.
Det är så klart inget fel på farbröder som kanske jobbar med HR på ett polskt företag som tillverkar plastpåsar och som, när de väl hamnar på en scen, blir lite… förvirrade. De är underbara. Men då och då skulle det vara spännande att också se en tant som kanske jobbar som mellanchef på ett skotskt reningsverk spela gitarr och agera förvirrat på scen.
Jag vet hur jävla assvårt det kan vara att komma på såna band – och att det även kan kännas konstigt eftersom man i alla andra sammanhang bortser från kön – så nu bjuder jag på mina drömbokningar (inklusive såna som är splittrade och döda…).
Cherie Currie, Lita Ford, Jackie Fox eller i stort sett vem som helst som man har råd med från The Runaways. Samma sak gäller Girlschool och The Pleasure Seekers.
Thorr’s Hammer, Khlyst eller vad som helst som involverar Runhild Gammelsaeter.
Electric Wizard, Blood Ceremony och Sabbath Assembly kan jag alltid tänka mig att se och sen skulle ju faktiskt både Purson och Jess & Ancient Ones ha spelat, så jag önskar mig repris på dem också.
Ibland när man sitter mitt i natten och skriver rubriker på modetidning kan det hända att man glömmer hur man stavar ordet ”professor” (proffessor? proffesor?). (Läs mer…)
Då är det bra att man har en prenumeration på ne.se.
Som en bonus kan det då hända att man, som av en slump, får tips om en ny potentiell favoritartist.
Well hello ”Professor Longhair, 1918–80, amerikansk bluessångare och pianist”, som var verksam i New Orleans och på 50-talet gjorde sig känd bland annat för sitt rumbainfluerade pianospel och inspelningen ”Mardi Gras in New Orleans”.
