Veckans Tips: Satan’s Wrath

Det är dags att leva som man lär, det är dags att införa ”Veckans Tips”.

Jag fick ju en uppenbarelse när jag var med på radio för några veckor sen. Och egentligen är ju hela PSL ett enda stort musiktips, men just den här sektionen kommer att vara reserverad för album (nya och gamla, såna jag är sist att med upptäcka och bortglömda gobitar) som ej bör missas. Ingen analys. Ingen objektivitet. Bara rent, oinsatt hyllande.
Först ut är:


Satan’s Wrath
”Galloping Blasphemy”
Satan’s Wrath består av Tas Danazoglou (du känner honom som ”han med ansiktstatueringarna i Electric Wizard”) och gitarristen Stamos K. Och vissa kanske tror att man tröttnat på nya band som gör old school black metal nu, men det gör man inte eftersom det är den absolut bästa sortens black metal och ingen borde någonsin ändrat på något från början. Det är själva grundformulan, och Satan’s Wrath har lärt sig den utantill.
De gör brutal hårdrock inspelad på första tagningen, med growliga-vokaler, små galoppmetall-sektioner och lån från sena Dissection, vilket så klart inte gör något, tvärtom. Men där finns också element av alla de där banden som förgiftade jorden i årsskiftet 2004-05 (OBS bästa, moderna metal-vintern): Craft, Nattefrost, Ljå, Ofermod. Eller så kanske de bara låter som Possessed rakt av.
Men framför är det som om Satan’s Wrath bara tagit alla hårdrockslåtar man gillar och slagit ihop dem till nio nya. Och det kan ju så klart verka simpelt och tjuvigt, men det är samtidigt catchy som satan och om det inte är trasigt varför laga det?
Bästa låten är ”Satan’s Wrath” som Henke Palm från In Solitude och Pig Eyes spelar ett gitarrsolo på. Och visst sa Tas en massa saker i senaste numret av Terrorizer som fick mig att tänka ganska mycket på hur osympatiskt det är bita handen som föder en, och visst är är titlarna hurtiga och skojfriska, men samtidigt så går det ju liksom inte att kritisera ett sånt här band för att vara punchiga raggare. Det är ju det som är hela poängen.
Jag får ont i nacken bara av att tänka på hur bra det kommer att vara att se dem live.

Öppna alla

LYSSNA: Lana Del Rey – ”Queen Of Disaster”

Lana Del Rey

Motownsmittad demo har läckt från nu dubbelt aktuella sångerskan. (Läs mer…)



Inte nog med att hennes ”Young And Beautiful” är storfilmen The Great Gatsbys främsta musikaliska fanbärare. Samma helg som rullen har Sverigepremiär har det nu dessutom läckt en ny låt från den ständigt omsusade Lana Del Rey. ”Queen Of Disaster” är av okänd börd, ska enligt rykten på www vara inspelad 2011 och när detta skrivs verkar ingen ännu veta vad den är ämnad för. Att den är en äkta radioplåga i vardande är dock fullständigt uppenbart. Har du inget soundtrack till fredagsfesten? Du behöver inte leta längre, HÄR är Lana Del Reys nästa hit!

Veckans Tips: Satan’s Wrath

psl

Det är dags att leva som man lär, det är dags att införa ”Veckans Tips”. (Läs mer…)

Jag fick ju en uppenbarelse när jag var med på radio för några veckor sen. Och egentligen är ju hela PSL ett enda stort musiktips, men just den här sektionen kommer att vara reserverad för album (nya och gamla, såna jag är sist att med upptäcka och bortglömda gobitar) som ej bör missas. Ingen analys. Ingen objektivitet. Bara rent, oinsatt hyllande.
Först ut är:


Satan’s Wrath
”Galloping Blasphemy”
Satan’s Wrath består av Tas Danazoglou (du känner honom som ”han med ansiktstatueringarna i Electric Wizard”) och gitarristen Stamos K. Och vissa kanske tror att man tröttnat på nya band som gör old school black metal nu, men det gör man inte eftersom det är den absolut bästa sortens black metal och ingen borde någonsin ändrat på något från början. Det är själva grundformulan, och Satan’s Wrath har lärt sig den utantill.
De gör brutal hårdrock inspelad på första tagningen, med growliga-vokaler, små galoppmetall-sektioner och lån från sena Dissection, vilket så klart inte gör något, tvärtom. Men där finns också element av alla de där banden som förgiftade jorden i årsskiftet 2004-05 (OBS bästa, moderna metal-vintern): Craft, Nattefrost, Ljå, Ofermod. Eller så kanske de bara låter som Possessed rakt av.
Men framför är det som om Satan’s Wrath bara tagit alla hårdrockslåtar man gillar och slagit ihop dem till nio nya. Och det kan ju så klart verka simpelt och tjuvigt, men det är samtidigt catchy som satan och om det inte är trasigt varför laga det?
Bästa låten är ”Satan’s Wrath” som Henke Palm från In Solitude och Pig Eyes spelar ett gitarrsolo på. Och visst sa Tas en massa saker i senaste numret av Terrorizer som fick mig att tänka ganska mycket på hur osympatiskt det är bita handen som föder en, och visst är är titlarna hurtiga och skojfriska, men samtidigt så går det ju liksom inte att kritisera ett sånt här band för att vara punchiga raggare. Det är ju det som är hela poängen.
Jag får ont i nacken bara av att tänka på hur bra det kommer att vara att se dem live.

+ Ladda in fler inlägg