Rytmer utanför ramarna – Hateff Mousaviyan skriver om tre som gör mer än beats

Deras produktioner har bara den här hösten lyft så väl PSL-bekante Simon Emanuel som Yemi från väldigt snart lika PSL-bekanta Basgränd Crew. Sum Comfort är Sveriges just nu kanske mest intressanta producenter. Här nedan kan du läsa Hateff Mousaviyans intervju med en trio som för hantverket framåt.

Vi är väl alla överens om hur mycket gott Alexis Weaks debutalbum ”Släpp Taget” gjorde för den svenska hiphopscenen ifjol? All heder åt hans omtalade lyrik, men låt oss för en stund kasta ljus över det som verkligen innebar något nytt och fräscht – produktionerna. Sum Comfort (tidigare Sum Comfort Food) har inte ett dyft att göra med Alexis Weak. Men även de har förstått värdet i att tänka utanför ramarna när de smider melodier i studion.

- Vi brukar rynka på lite på näsan åt just benämningen ”beat”. Ingen producent säger att de gör beats längre, det kan ses som en rätt kraftig förenkling. Vi producerar musik. Det är inte som att vi säger att vi är bättre eller finare eller så, men vi gör mer än bara tillverkar ett beat som vi sedan mailar över till artisten.
Anders Persson och Fredrik Lövgren utgör två tredjedelar av producentteamet Sum Comfort. De avbryter mig vänligt men bestämt för att göra skillnad på, för att förklara hur de strävar efter att jobba i konceptuella helheter.

Trion vill åt symbiosen. Det organiska, det i tanken enhetliga. Man sätter stor emfas på att skapa något genomgående tillsammans med, snarare än åt, artisten. I slutet på augusti släpptes ”Om Vi Överlever Sommaren”, deras samarbete med rapparen Simon Emanuel. Det är ett album som på många sätt statuerar exempel för hur de tänker och teoretiserar kring sitt skapande. Samtidigt är ”Om Vi Överlever Sommaren” på intet sätt unikt, det är ett alster precis som vilket annat i deras hittills spinkiga oeuvre.

Simon Emanuel – ”Dö Lite, Lev Mycket” (Producerad av Sum Comfort)

Låt oss backa bandet.

Anders och Fredrik har känt varandra sedan 2005, men de började samarbeta först hösten 2010. Under sommaren 2011 tillkom Daniel Markus, den tredje och sista medlemmen.
- Vem som gör vad är svårt att svara på. Det varierar givetvis från gång till gång, men vi ser en poäng i att ”tag teama” oss igenom produktionerna. Det har nog aldrig hänt att någonting har påbörjats eller avslutats utan att alla tre är närvarande.
Ryckt ur sitt sammanhang skulle ovanstående citat kunna vara signerat Swedish House Mafia. Där kollektivismen i husmaffians fall känns föga tilltalande att kåsera om utgör den ett intressant kapitel i Sum Comforts saga. Eller snarare: det är först när kollektivismen för några månader upphör i Sum Comfort som riktigt spännande resultat går att urskilja.

Anders flyger över till Los Angeles för att träffa och knyta kontakter. Väl där borta möter han en pluton av för-omvärlden-okända rappare som verkar sugna på att samarbeta med Sum Comfort. Frukten av detta blir ”Sum Comfort EP”, en sjuspårig historia som släpptes på Bamalovesoul.com i somras.
- Vi hade ju gärna gjort ett längre samarbete med en och samma artist, men att rodda det på ett snyggt sätt från Sverige är näst intill omöjligt med vår budget. De artister som slutligen hamnade på ”Sum Comfort EP” var såna som helt enkelt diggade vår grej och som förstod hela situationen.

http://youtu.be/2f3fZzZ2wBk

∂eƒ Sound – ”Lady Of The Year” (Producerad av Sum Comfort)

Drakes producent Noah ”40” Shebib nämns som en viktig influens. 40:s kännetecken – dov, lyxig sängkammar-ambient R’n'B med snärtande trummor – går tydligt igen på ”Om Vi Överlever Sommaren”. Men det här äldre materialet, det med de amerikanska undergroundrapparna, ligger närmare soulsamplande producenter som 9th Wonder och Nujabes (med en nypa Kanye West runt ”Late Registration”-tiden) när det kommer till själva ljudbilden.

Vänta lite. Skrev jag precis ”äldre material” och syftade på 3-5 månader gamla låtar?

Anledningen till att jag instinktivt räknar nämnda EP till Sum Comforts ”äldre” låtskatt är enkel: 2012 har varit produktivt. Väldigt produktivt.
Under den gångna sommaren gav producentteamet ut inte mindre än tre EP och ett album, samt en rad så kallade ”Songbooks” på sitt Soundcloud.
- Just det här halvåret bestämde vi oss för att ha en hög arbetstakt och få ut så mycket som möjligt. Det kändes sjukt bra att få utlopp för alla olika grejer vi har varit inne på att göra

TiRon & Ayomari feat. Seinabo Sey – ”Back 2 U” (Producerad av Sum Comfort)

Fredrik och Anders berättar att de har lessnat lite på formatet ”EP” och att de nu fokuserar på att göra ett album.
- Vi tror att det kommer vara på svenska. Från början kommer det bestå av blandade instrumentaler, liksom grunder, som vi bjuder in artister att jobba vidare ifrån med oss.
Arbetsnamnet är ”Mary & Meth”. Mycket mer än så är inte sagt ännu – förutom att trion kommer skapa utifrån sin vanliga ”nära-inpå-artisten”-formula, förstås.
- Vi kommer fortfarande att jobba med samma helhetstänk, det finns inget annat. Alla tre delar samma hunger och nyfikenhet när det kommer till musik som dels har en tydlig bakgrundshistoria, men som också siktar på att göra något nytt, något som suddar ut gränsen mellan olika genrer.

”Helhetstänk hit och dit”, tänker ni. Och visst kan det låta halvtjatigt. Men jag resonerar såhär: Vittorio Grassos och Charlie Bernardos arbete på Alexis Weaks ”Till Minne Av” var det på produktionsstadiet mest kittlande svenska melodiknippet inom hiphop och R’n'B sedan Soul Supreme. Ett jävla evighetsglapp med musikmått mätt. När det nu i Sum Comfort dykt upp en trio som kan fylla luckan, som bemästrar hantverket och för det framåt, får de gärna tänka hur helt eller halvt eller inte alls de bäst vill. Jag bryr mig inte, bara de fortsätter.

Hateff Mousaviyan är frilansskribent.

Av Hateff Mousaviyan i Artiklar, Nyheter