Inte en röd tråd så långt ögat kan nå (men några nedslag i min dag)
”Hejhej, jag skulle vilja få en manikyr och sen nåt roligt mönster på naglarna men liksom inte lösnaglar utan direkt på mina riktiga. Kan ni fixa det?”
”Du har så korta naglar, det blir fult”.
”Jaha, ok, ja men då vet jag”.
Den där manikyriska rättframheten vänjer man sig aldrig riktigt vid.
Jag var ute och gick nyss alltså. Och råkade se ett manikyrställe och liksom sögs in.
Annars har jag som sagt lyssnat en del på nya The xx på sistone. Min favorit heter ”Tides”. Det smarta med deras superminimalistiska grundläge är att det krävs så himla lite för att man helt ska blåsas ur båten (eller vad det nu heter när man blir överraskad). Första gången ”Tides” åkte på var min spontana reaktion: ”Wow, värsta tropicaliarökarn med Chris Isaak-vibbar!”. Kom ihåg var ni hörde den jämförelsen den där endaste, endaste gången…
Jaja, snart blir det mycket mer xx här på PSL. Håll ögonen öppna.
På en annan, komplett orelaterad not så går den här upp snart! 21 september i NY och LA.
Bara David Baileys kommentar (”The first photo ever published of Mick – alltså Jagger, min anmärkning – was with Vreeland”…) bekräftar ju Diana Vreelands utomordentliga öga/öra och framförallt näsa för saker.
Hm, nu kom jag plötsligt på vad jag gick ut för att göra egentligen. Jag skulle ju hämta mina böcker jag beställt: Karolina Ramqvists respektive Jonas Gardells (nya).
Jaja, jag gör ett nytt försök och lämnar er med blombuketten jag gjorde härom dagen och en förhoppning om att ni får en mycket härlig helg. Som Simon de Pury säger i ”Work Of Art”: ”Be Bold, be brave, be amazing!”
