Jag tyckte Polarfirandet av Paul Simon var det hitills bästa i prisets 20-åriga historia. Men, vad tyckte Simon själv? Jag frågade. Och fick svar.

Först hyllades han på Stockholms konserthus av Laleh, Frida Hyvönen, First Aid Kit, Loreen samt Timbuktu och Damn. Sedan blev det ännu mer jubel på Grand Hotel med stor bankett och mer konsert fram till midnatt.

Det var där vi sågs. Strax innan välkomstskålen. Rhymin’ Simon var uppriktigt glad. Och pratsam.

-  Tro mig, suckade han och fortsatte, jag har sett otaliga artister framföra mina sånger under årens lopp. Det har inte låtit särskilt bra alla gånger…

-  När jag hörde att de skulle spela ”You Can Call Me Al” i kväll var min omedelbara tanke ”lycka till”. Den är svår att spela. Men, jag tyckte att de gjorde den bra.

Timbuktu och Damn som stod för finalen av prisceromin med nämnda sång fick allså godkänt av Simon. Det fick även Loreen som gjorde en egen tolkning av ”Bridge Over Troubled Water” (”inte lätt den heller”, menar Paul)

Men, det råder inget tvivel om vilka hans favoriter var.

-  I love those sisters, sa Paul Simon med eftertryck och vi vet alla vilka han syftar på.

Lika starkt intryck som systrarna Söderberg i First Aid Kit gjorde på Patti Smith vid Polarkalaset ifjol verkar de ha gjort i år på Simon. Och hans familj (som också var på plats) var av samma åsikt.

-  Nej, jag kände inte till dem själv, men mina barn är fans.

Paul Simon lyfte särskilt fram deras sätt att sjunga stämmor. Och tyckte sig höra paralleller till hans egen tid i Simon & Garfunkel. Han log:

- De är lika bra som vi var.

Två kvällar innan själva högtidligheterna fick Simon höra ytterligare röster i hans egen smak. Folkpoptrion Vidar från Karlstad framförde då bland annat hans egna ”Kathy’s Song” vid ett cocktailkalas hemma hos prisvärdinnan Marie Ledin.

Ryktet om att Simon är en blyg och allvarlig herre besannades inte särskilt mycket den källen. När trion skulle ta ton lutade han sig fram mot dem och teaterviskade högt:

- You better be good…