Helt nyligen var jag med på radio och pratade med om rockrecensionsdöden. Pär Lernström, som har programmet PP3, hade en tes om att recensionen är död och att alla stora tidningar nu går över till att bara tipsa om musik istället.
Mitt argument var att det var tvärtom – att internet gjort att alla kan hitta den musik de vill ha på egen hand, och att skribentens roll därför kommit att handla mer om tjuvtittar bakom kulisserna och analyser baserade på tjuvtittandet. När jag skrev om Anna von Hausswolffs senaste skiva ”Ceremony” kunde jag – till exempel – helt legitimt maila han som tog med lunch till Annedalskyrkan varje dag under inspelningen och fråga vad som hade hänt och varför den här skivan lät så annorlunda och drone-ig. Hade jag varit ett vanligt musikfan hade ett sånt mail gjort mig till en konstig eremit/stalker. När jag har Svenska Dagbladet som alibi för nyfikenheten tycker ingen det är konstigt (hela den situationen känns för övrigt fortfarande skum för mig).
Hur som helst. Efter programmet sa Pär ”Visst absolut” angående min teori, ”Men även om alla kanske säger att de vill läsa analyser, så vill man ju egentligen bara veta vad man ska lyssna på.”
Och den omformuleringen satte sig på något sätt i mitt huvud. Vet inte ens varför, det bara tog skruv. Det lät vettigt.
Och det fick mig att tänka på hur svårt det var att få reda på vad jag skulle lyssna på när jag var liten och ensam i Edsbyn. Hur jag beställde skivor med Prefab Sprout eftersom det stod i Pop att det lät som girl group och sen var tvungen att gömma skivan när jag fick den eftersom det var en mesig engelsman som spelade synt hemma hos sin mamma. Typ. En kompis berättade att han blivit tvungen att göra samma sak när han köpte en Bobby Brown-skiva efter att ha läst i en recension att det skulle vara häftig g-funk. Och så tänkte jag på alla gånger man förlitat sig på band man gillar för att få nys om andra band. Samma kompis beställde till exempel skivor med Slade och Sweet när han var liten, bara för att Mötley Crüe namedroppat dem, och rodnade sen genom hela skivorna för att de var så töntiga.
Allt det här fick mig att inse att handfast, kvalitativt, klart och tydligt tipsande ju faktiskt är jätteviktigt. Så nu ska jag sluta analys-snobba mig och börja tipsa. Tror jag.
Vilka är dina egna sämsta felköp baserade på recensenters/bands rekommendationer?