”I’m gonna start to cry now” – Filmen om Rodriguez väcker publikens känslor

I kväll går dokumentären ”Searching for Sugar Man” upp på bio. PSL var på plats när filmen om den försvunne rocksångaren Rodriguez premiärvisades under Way Out West-festivalen.

Utanför Bio Roy på Avenyn öste solskenet ner och på Way Out Wests scener spelade Deportees, De La Soul och Mark Lanegan. Projektledaren Svante Tidholm inledde visningen med att tacka alla som trotsat vädret, det 30-tal tappra som var på plats för den svenska premiärvisningen av Malik Bendjellouls film ”Searching for Sugar Man” blev inte besvikna.


Jag missade att se filmen när PSL var på SXSW i Austin tidigare i år och hade grämt mig sedan dess. Historien om den amerikanske sångaren som floppade trots fantastisk musik, som kunde ha blivit den nye Dylan, som förmodades vara död efter att ha tänt eld på sig själv på scen. Jag kände till honom från samplingar i Nas-låtar och från djupgrävande dj:s skivväskor. Men jag var inte beredd på den episka, halsbrytande och rörande historien som Malik tecknar fram i sin film.

När eftertexterna började rulla i biosalongen var den lilla publiken fylld av värme och hopp. Allt verkar ju ha gått bra ändå, även om definitionen av vad som går bra inte alltid är självklar. Och det är då han kom in. Rodriguez själv, som på den vita duken precis pendlat mellan rockstjärnans odödlighet och byggarbetarens osynlighet. I takt med att publiken upptäckte honom började alla klappa, en regelrätt ”slow clap” i klass med den som Corey Haim får i ”Lucas”.

Det blev en frågestund med pliktskyldiga frågor från journalister som mest ville undvika pinsamma tystnader (”Kommer du att turnera i Sverige?”). Precis när frågestunden var slut upptäckte Svante Tidholm en viftande hand längst bak i salongen. En tunnhårig man i 40-årsåldern som lätt stammande tog ordet på bruten engelska:

- T-t-this is not really a question… but I am so happy to be here and… to see you, Rodriguez… I flew all the way from Israel to be here…

Det var helt tyst i salongen, både för att alla ville höra vad mannen skulle säga och för att det kändes som en förlängning av filmen. Han fortsatte:

- Your music changed my life… I’m gonna start to cry now.

Rodriguez såg ut som om han varit med om det här tusen gånger och uppmuntrade mannen med att säga ”let your emotions come” från scenen. Slow clap. Och så lyfte han upp sin gitarr och började sjunga ”Inner City Blues”. Inte ett öga torrt.


Här ser du Kulturnyheternas intervju med Rodriguez och regissören Malik. Reporter: Kristoffer Viita.
”Searching for Sugar Man” har premiär i kväll den 24:e augusti.

Öppna alla

LYSSNA: Trappmusik – ”Favoritstolen”

Trappmusik

Ännu en klockren bilåkarlåt från Malmötrion! (Läs mer…)

Varför ändra ett vinnande koncept? Trappmusik är konsekventa. Inför släppet av första albumet ”Lever Livet” har de redan gett oss flertalet motorrelaterade låtar. Nu är den kanske mest utpräglade singeln i den vid det här laget patenterade bilåkarrapstilen här, ”Favoritstolen”.

Som ett ”svenskt raggar-avant-garde” gör Trappmusik även den minst motorkunniga intresserad av fälgar, lack och gas. Lyssna själv och känn peppen inför albumet växa!

”I’m gonna start to cry now” – Filmen om Rodriguez väcker publikens känslor

rodriguez i göteborg

I kväll går dokumentären ”Searching for Sugar Man” upp på bio. PSL var på plats när filmen om den försvunne rocksångaren Rodriguez premiärvisades under Way Out West-festivalen.
(Läs mer…)

Utanför Bio Roy på Avenyn öste solskenet ner och på Way Out Wests scener spelade Deportees, De La Soul och Mark Lanegan. Projektledaren Svante Tidholm inledde visningen med att tacka alla som trotsat vädret, det 30-tal tappra som var på plats för den svenska premiärvisningen av Malik Bendjellouls film ”Searching for Sugar Man” blev inte besvikna.


Jag missade att se filmen när PSL var på SXSW i Austin tidigare i år och hade grämt mig sedan dess. Historien om den amerikanske sångaren som floppade trots fantastisk musik, som kunde ha blivit den nye Dylan, som förmodades vara död efter att ha tänt eld på sig själv på scen. Jag kände till honom från samplingar i Nas-låtar och från djupgrävande dj:s skivväskor. Men jag var inte beredd på den episka, halsbrytande och rörande historien som Malik tecknar fram i sin film.

När eftertexterna började rulla i biosalongen var den lilla publiken fylld av värme och hopp. Allt verkar ju ha gått bra ändå, även om definitionen av vad som går bra inte alltid är självklar. Och det är då han kom in. Rodriguez själv, som på den vita duken precis pendlat mellan rockstjärnans odödlighet och byggarbetarens osynlighet. I takt med att publiken upptäckte honom började alla klappa, en regelrätt ”slow clap” i klass med den som Corey Haim får i ”Lucas”.

Det blev en frågestund med pliktskyldiga frågor från journalister som mest ville undvika pinsamma tystnader (”Kommer du att turnera i Sverige?”). Precis när frågestunden var slut upptäckte Svante Tidholm en viftande hand längst bak i salongen. En tunnhårig man i 40-årsåldern som lätt stammande tog ordet på bruten engelska:

- T-t-this is not really a question… but I am so happy to be here and… to see you, Rodriguez… I flew all the way from Israel to be here…

Det var helt tyst i salongen, både för att alla ville höra vad mannen skulle säga och för att det kändes som en förlängning av filmen. Han fortsatte:

- Your music changed my life… I’m gonna start to cry now.

Rodriguez såg ut som om han varit med om det här tusen gånger och uppmuntrade mannen med att säga ”let your emotions come” från scenen. Slow clap. Och så lyfte han upp sin gitarr och började sjunga ”Inner City Blues”. Inte ett öga torrt.


Här ser du Kulturnyheternas intervju med Rodriguez och regissören Malik. Reporter: Kristoffer Viita.
”Searching for Sugar Man” har premiär i kväll den 24:e augusti.

+ Ladda in fler inlägg