Tiden går sakta nu förstås
Trött på att vara sjuk. Nacken knakar, huvudet är tungt. Tiden går sakta nu förstås och jag dricker blåbärssoppa och lyssnar på Gonzales pianotagning av Marvin’s Room. Är det bara jag eller är den helt perfekt? Jag kan inte sluta lyssna. Utom korta stunder ibland som när jag hade läst det där Cat Power-porträttet som via en omväg i huvudet påminde om mig när Meryl Streep sjunger ”Amazing Grace” i filmen ”Silkwood”. (Samt mer konkret om att Cat Power gjorde ”I Found A Reason”.)
Alltså:

