Rockbandet Graveyard har fått oväntade – och försvinnande små – problem med kommande skivan ”Lights Out”.

När jag träffade Graveyard i Stockholm i förra veckan för att prata om deras kommande skiva, ”Lights Out”, avslöjade Rikard Edlund och Jonatan Larocca Ramm att de blivit osäkra på titeln. De hade precis upptäckt att ett annat, besläktat, band redan använt ”Lights Out” och fått lite kalla fötter.
Men eftersom titeln är tänkt som en sammanfattning av skivans budskap – att vi lever i en mörk tid och inte verkar röra oss mot ljuset i slutet av tunneln – lutade de båda åt att behålla den, trots allt.
Vi sågs precis efter soundcheck, över lite salta nötter, och de var också väldigt överens om att ”Lights Out” kommer att bli deras mörkaste skiva hittills. Men när de sa det skrattade deras gitarrtekniker i bakgrunden och sa att han tycker att de gjort en soulskiva.
Oavsett om de är souliga eller mörka eller röjiga så har Graveyard de senaste typ två åren varit det svenska band jag helst ser live. Deras konserter handlar inte om mellansnack eller pyroteknik eller såna simpla trick. Deras storhet har att göra med något mer svårgripbart: en sorts meditativ, nästan transcendental känsla som de förmedlar bara genom att spela. Lika uppslukade som de verkar vara av musiken känner man sig själv, och de får varje ljud att på ett väldigt flummigt sätt fylla upp hela hjärnan, som svarar genom att stänga ute både tid och rum. Kanske har storheten även, i alla fall litegrann, att göra med långt, svettigt 70-talshår och Led Zeppelin-vibbar också.
Medan jag pratade med Jonatan och Rikard insåg jag att allt det här inte är någon slump. Så klart. Nästan allt de gör leder på något sätt fram till just konserterna. Hur de spelar in och när, vilka instrument de väljer och hur de bygger upp låtarna – allt är till för att spelningarna ska bli så bra som möjligt. Rikard berättade hur han brukade leta Black Sabbath-konsertbootlegs när han var liten och bli besviken varje gång liveskivorna lät exakt som studioalbum.
- Men på vissa skivor kunde det vara en liten utvecklingen, en slinga som var lite annorlunda, och då satt man och lyssnade på den gång på gång.

Så ni gillar alltså att jamma?
Jonatan: Jo.
Rickard: När man spelar tillsammans och inte vet vad som ska hända sen men man ändå rör sig framåt tillsammans, då kan jag stå där och få tupphud.

Jag är så sjukt sugen på flöjt just nu. Blir det nån flöjt på nya skivan?
Jonatan: Nä, vi tänkte ha det, men sen byttes det ut mot visslingar.
Rikard: Vi har använt fler instrument på den här skivan, men vi vill inte lägga till för många saker som vi inte själva spelar. Då kommer konserterna inte att låta bra, eftersom det saknas en massa instrument.

Ni listade lergök som ett av instrumenten på ”Hisingen Blues”. Blir det i alla fall lite lergök?
Rikard: Ha ha, alltså vi ville få med Erik, vår turnéledare, i skivcreditsen. Så då skrev vi att han spelat lergök på skivan.

Ok, vilka är de bästa Jethro Tull-skivorna?
Rikard: ”Benefit” och ”Aqualung”.

Skivan som än så länge heter ”Lights Out” kommer att komma ut den 24 oktober, på Universal i Sverige och Nuclear Blast utomlands.