Sov så gott, Chris Marker

Alla andra måste hålla sig vakna och kolla på ”La Jatée”.

29 juli dog den franska filmskaparen Chris Marker, 91 år gammal. Så det här är alltså ingen nyhetsrapportering, utan bara ännu en påminnelse om att alla måste se hans film ”La Jatée” någon gång i livet.
Den har funnits på min topp fem bästa filmer i hela världen nånsin-lista ända sen jag såg den första gången. Den är kort, tyst, svartvit och uppbygd av stillbilder och kommer att förändra din uppfattning om vad man kan göra med ett medium totalt. Jag vet att alla de där egenskaperna låter skrämmande – jag hade aldrig valt att se den om jag inte tvingats – men tro mig, jag HATAR tråkig film. Och jag älskar ”La Jetée”. Den är så långt ifrån trist du kan komma. Den är sci fi, skräck, konst och dystopi. På bara 28 minuter. Det är typ den ultimata filmen för post-MTV-skadade DAMP-ungar. Fast den kom redan 1962.


Det finns en massa avancerad matematik bakom den också: det går typ 28 bildrutor på en sekund film, filmen är 28 minuter lång och varje stillbild i filmen syns i 28 sekunder. Eller nåt sånt. Det spelar egentligen ingen roll. För när man stirrat på de där frysta rutorna länge nog upptäcker man plötsligen att något i bakgrunden börjar röra sig, och så sitter man där med hjärtat i halsgropen helt pirrig av inspiration.
”La Jetée”. Se den.
Den finns streamad, men jag rekommenderar att äga den. Både för kvaliteten och för att man nästan alltid får nåt annat härligt innehåll på köpet.

Öppna alla

I gave her my heart, she gave me a pen

lisa

Jag utser härmed Peter Gabriels baleariska 1986-ballad ”In Your Eyes” – med polarpristagaren Youssou N’Dour på gästvokaler – till dagens gamla låt, mest för att få påminna/tipsa om den klassiska filmen den är ledmotiv i.  (Läs mer…)

Den romantiska komedin ”Say Anything” från 1989 är Cameron Crowes regidebut, en av tio filmer med både John och Joan Cusack i rollerna (dock ingen Susie, Ann eller Bill Cusack – som mest hittar jag fyra av syskonen i samma film – Grosse Pointe Blank – nån som vet nån med full pott?), plus Frasiers pappa, Jeremy Piven med page, Lili Taylor med brustet hjärta och en The Clash-T-shirt i avgörande biroller. Och så underbara huvudrollsinnehaverskan Ione Skye (Diane), som har ett perfekt sent 80-talsutseende och sportar väldigt mycket lavendelila på ett föredömligt modernt vis.



”A brain trapped in the body of a gameshow host”. Diane i lavendellila.  

Den tredje huvudrollen, bredvid kärleksparet Ione (Diane) och John Cusack (Lloyd) spelas för övrigt av Lloyds rock. Sällan har en rock gjort så mycket för att placera en film i en tid och för att – kombinerad med den tidigare nämnda Clash-tröjan och ett intresse för kickboxning – göra hans svar på Dianes pappas fråga ”What are your plans for the future?” så himla ödesmättat för pappan.

”I plan to spend as much time as possible with Diane”.



Här spelas den, ”In Your Eyes”, i en i ordets alla bemärkelser klassisk rockscen som har blivit memad bortom all sans. 

Och här är låten tillsammans med något av ett spoilermontage.

Det var det, dagens filmtips.

Sov så gott, Chris Marker

psl

Alla andra måste hålla sig vakna och kolla på ”La Jatée”.
(Läs mer…)

29 juli dog den franska filmskaparen Chris Marker, 91 år gammal. Så det här är alltså ingen nyhetsrapportering, utan bara ännu en påminnelse om att alla måste se hans film ”La Jatée” någon gång i livet.
Den har funnits på min topp fem bästa filmer i hela världen nånsin-lista ända sen jag såg den första gången. Den är kort, tyst, svartvit och uppbygd av stillbilder och kommer att förändra din uppfattning om vad man kan göra med ett medium totalt. Jag vet att alla de där egenskaperna låter skrämmande – jag hade aldrig valt att se den om jag inte tvingats – men tro mig, jag HATAR tråkig film. Och jag älskar ”La Jetée”. Den är så långt ifrån trist du kan komma. Den är sci fi, skräck, konst och dystopi. På bara 28 minuter. Det är typ den ultimata filmen för post-MTV-skadade DAMP-ungar. Fast den kom redan 1962.


Det finns en massa avancerad matematik bakom den också: det går typ 28 bildrutor på en sekund film, filmen är 28 minuter lång och varje stillbild i filmen syns i 28 sekunder. Eller nåt sånt. Det spelar egentligen ingen roll. För när man stirrat på de där frysta rutorna länge nog upptäcker man plötsligen att något i bakgrunden börjar röra sig, och så sitter man där med hjärtat i halsgropen helt pirrig av inspiration.
”La Jetée”. Se den.
Den finns streamad, men jag rekommenderar att äga den. Både för kvaliteten och för att man nästan alltid får nåt annat härligt innehåll på köpet.

+ Ladda in fler inlägg